Fåglar och fåglar
11/10 2017
Mer höst
Det är oundvikligt. De fina dagarna får man inte nog av.
Tiden räcker egentligen inte till, men tar man sig inte tid för lite naturscenerier nu, blir det tufft fram i december.
Så jag har gett mig i väg några tidiga morgnar under de senaste helgerna.
En dimmig morgon nere vid Ottenby, när luften kokar av vingar och lockläten, slår det mesta.
Vitkindade gäss får upp värmen innan frukost.
Åter igen en gammal favoritruin. En av mina absoluta favoritplatser av det jag har sett av den här planeten är St Johannes kapellruin nere på södra udden. Härifrån tog man sten när fyren Långe Jan byggdes, där av namnet. Här kan det vara ett rent helvete när vädret är på det humöret. Men här kan också vara rent himmelskt fridfullt när platsen lägger den sidan till. men nästan alltid fåglar.
Morgondimmorna lättar över Schäferiängarna.
Fotat från kapellruinen.
Under rätt lång tid höll det till 1-2 prärielöpare längs vägen ner till Udden. Den häckar i Nordamerika men dyker upp i Västeuropa någon gång ibland.
Prärielöpare. Personal från fågelstationen lyckades fånga och ringmärka en av dem.
Nu verkar det vara ägretthägrar lite överallt.
En gransångare har fått sig en rejäl munsbit.
Plötsligt kom en kvinna fram till mig och pekade på en mindre guldvinge framför mina fötter. det var fint gjort tycker jag. en sån hade jag aldrig sett förut, vad jag vet.
Kapellruinsharmoni.
Det finns ju annat än fåglar. Tex löktavlan i Ventlinge.
Och Albrunnastenen. Den har jag skrivit om tidigare. Orginalet kördes ned med en traktor för något år sedan. nu har man grävt ur platsen lite mer. det visar sig att stenen egentligenär en stävsten från en skeppssättning som nu är bort odlad.
Man hittade också ett hästskelett från 1800talet. skulle vara intressant att veta varför man lät sin gamla trotjänare vila vid en sånn här hednisk plats. Jag gillar när det urgamla slår igenom så där rätt som det är, eller ligger och verkar i smyg på vissa platser.
Man gjorde en avgjutning av stenen, så här står nu en betongsten, armerad och fin för att gå framtiden till mötes.
Med tiden kommer den mörkna lite. Den trasiga stenen tänker man lägga till beskådande på rastplatsen intill.
Här sägs att Oden en gång band sin Sleipner. Enligt traditionerna verkar han ha bundit Sleipner så fort han såg en märklig sten. Bångstyrig en den där åttabeningen!
En morgon i Beijershamntornet. Mycket fåglar .....
.....men bara korna var inom vettigt fotoavstånd
Vitkindade gäss
Under skördefesten besökte jag det trevliga Fårets dag på Borgholms slott. Här hade också medeltidsfolket sin marknad.
Inne på borggården var intresset stort för bla fårklippningen
Inte alla såg lika begeistrade ut.
Och inne i slottet fanns tex tovade tranor....
...och andra tovfåglar. Den trebenta hunden i bakgrunden ingår i basutställningen om Ölands historia. För att kungens vilt skulle få vara ifred för Ölänningarnas hundar beordrades att alla hundar skulle stympas. Jag tror man har slutat med det nu.
Här var också visning av yllekläder från olika tillverkare. Sambofrun, svägerskan och äldsta dottern ställde upp och mannekängade.
Mimmi på catwalken.
Men åter lockade södra Udden. ny soluppgång men lite mindre dimma.
Skosolvonen i Södra lunden lyser med sina bär.
Och över lunden hänger fjällvråkarna uppträdda.
I bland kommer någon havsörn förbiglidande.
ja och så en och annan storskarv.
Senaste söndagen blev det en tur till Stor Rör. Iskall vind rakt in i vindskyddet. Och över vattenytan en irriterande värmebölja. Västvindarna gjorde dock att fåglarna kom relativt nära och på lite högre höjd. något 1000 tals ejder sträckte den dagen. Det blev vist ingen bild på dem.
Allt är inte fåglar. Plötsligt kom en av Strömmakanalbolagets båtar stävande mot syd med finsk flagga. Någon tyckte sig se namnet Diana i fören. Det får jag inte ihop. Strömmas Diana är en äldre båt. Någon som vet?
FRID
Båten är M/S Aava som Strömma förra veckan flyttade från Helsingfors till Göteborg. Du lyckades fånga den på vägen! :-)