Nuet och framåt

 
 
 
 
20/4  2016
 
Åter fina dagar.
Så här i mitten av april borde man egentligen sluta se framåt och bara leva i nuet.
Framåt kommer ändå förr eller senare
 
 
Nu börjar tiden för de fina kvällarna vid sjön. Spöfiskarna pryder uddar och rev och hivar öring på långa banor. Det är klart man ser fram emot att hinna med att själv stå där ute.
 
 
 
Men jag prioriterar lite sträckskådande. Det är ett sätt att leva i nuet. För det är nu det sträcker.
 
 
 
I bland undrar jag om hunden bara lever i nuet eller om han faktiskt kan ligga i kirskålen och planera sin framtid.
Det är inte så himla mycket som tyder på det där med framtidplaner, men han är rätt glad ändå.
 
 
Den här prunus "Accoladen". som är en blandning mellan Bergskörsbär och vårkörsbär, planterades med åtminstone lite framtidshopp. Men det hoppet kändes ganska grusat i så där 4-5 år, men så plötsligt i år hände det plötsligt något med blomningsviljan.
Jag har inte hittat något bra svenskt namn på den , men det lär vara samma sort som de beryktade körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm, fast de är troligen uppstammade på någon mer rakväxande sort än den här.
 
 
 
Nu börjar valborgsbålen växa ute i byarna eller som här I Stora Rör.
 

Äntligen kommer regnet tänkte man här om kvällen, och det gjorde det säkert, men inte här.
 

De här finingarna kom jag på en tidig morgon utanför rumsfönstret.
De lever verkligen i nuet med ett starkt driv mot framtiden.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Nytt i holken

14/4 2016
Vi har ju den här uggleholken utanför köksfönstret. Där har ju varit liv och rörelse genom åren som jag bland annat skrev om i det här inlägget
http://kallebaatur.blogg.se/2010/june/uggleholken.html
Men för några år sedan försvann ugglorna från holken och jag började misströsta och tro att den är för gammal eller nått. Ugglorna har hela tiden funnits här men aldrig i holken.
Det har ändå blivit någons slags automatisk fix idé att så fort jag tittar ut så kastar jag en blick på holken för att se om det sitter något där.
Och så i söndags satt det någon där igen. Stor glädje i familjen.
Det var på självaste Ingvor dagen så det får hon heta.
 
 
Nu efter några dagar är jag ännu mer övertygad om att det är en hona som tänker häcka.
När holken används som dagholk brukar de synas på morgnar o kvällar och ofta mitt på dagen.
Den här dyker bara upp alldeles innan skymning, (till de pyamasklädda  koltrastarnas stora förtret) precis som häckarna har gjort hittills och om jag har förstått det rätt är det bara honorna som ruvar.
 
 
 
Så ja kattugglan får heta Ingvor tills motsatsen bevisas. Så fort man visar sig ute eller öppnar fönstret så hoppar hon ner i holken.
 
 
 
Annars går tiden lite för fort men Hjälmarssnipan Liv suger åt sig tjära å linolja å kinesisk terpentin å ibland bara tjära å terpis.
 
 
Och blåsipporna har nu börjat bytas ut mot vitsippor. verkar bli rik blomning även på dom i år.
 
Nu väntar vi bara på värme och regn här på Öland.
Mest regn faktiskt.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Så blev det april igen.

7/4 2016
Så blev det april igen.
och som vanligt vid den här tiden går man och är rädd för att tiden ska gå för fort.
Att det plötsligt ska vara midsommar och att den krispiga livsviljan i naturen ska börja mattas av.
 
Så det är nu det är bäst att passa på att njuta så mycket man kan.
 
Tillexempel att fastna att tag vid en måbärsbuske i motljus och njuta av den första skira grönskan som visar sig på en buske i lunden.
 
 
En av de tidigaste gullvivorna hemma i markerna.
 
 
 
Ett av de slagkraftigaste vårtecknen är förstås den nytjärade båten. Vad är det som gör att så många reagerar så positivt på det? Sitter det i generna eller är det månne någon slags våglängd på doften som släpper lös något vårämne i hjärnan?
 
 
 
Vi tog en liten tur längs Borg till borgleden i Mittlandsskogen och passerade bland annat den gamla offerkällan Horsbrunn. När man för ett antal år sedan grävde ur den med en grävmaskin för att säkerställa vattenflödet dök det upp massa ben som de tillkallade arkeologerna snabbt blev intresserade av. det var ben från häst, get och mäniskor. man hittade också en hästskalle som var upphuggen med ett jämnt snitt ungefär som om man hade plockat ur hjärnan. En muntligt förd berättelse nämner också att det druknade en kvinna med sitt barn här för länge sedan.
 
Nu ser det mest ut som ett vanligt kärr med ovanligt stora knähöga grästuvor runt. Någon gång för länge sedan har man grävt ut den och lagt massorna som en vall runt omkring. Någon stans där nere tror jag att det finns ett lite djupare hål med ett källflöde i, kanske den ursprungliga offerkällan.
 
Ärligt talat är jag lite tveksam till det där med att offra djur i källor. Det känns väldigt dumt att ödelägga de finaste vattenplatserna man har.Jag tror mer det handlar om rivaliserande stammar som jävlades med varandra och förstörde brunnarna för varandra för att få makten över ett område eller få oönskat folk att flytta där ifrån. Lite som den brända jordens taktik.
Sånt där sysslar man fortfarande med här på Öland när man gräver ner döda hästar i vattentäkterna till nybyggda villaområden för att jävlas. jJ ok det är inte jättevanligt nu för tiden.
Men vad vet jag.
 
 
Hur som helst, Mittlandsskogen ruvar på många hemligheter och fin natur.
 
 
Eller vad sägs om en urgröpt gigantisk grästuva.
 
 
 
Här är inte vattenbristen speciellt påtaglig, snarare tvärtom grodorna spelade och vi såg rätt mycket grodrom.
 
 
I dag sprang jag på den här döda lundalmen med spår av almsplintborre. Troligen har borren fört in almsjukesporer i trädet för något år sedan. det är inte många almar kvar i området nu.
 
Jag har fortsatt att lyssna på mina ljusböcker och sedan min senaste lista i inlägget från 13/2 har följande böcker avlyssnats.
- Elva dagar i Berlin, Håkan Nesser, suverän förstås.
- De sista vittnena, Svetlana Aleksijevitj, gripande
- Minnen, Torgny Lindgren. egen inläsning riktigt bra.
- Koltrasten som rodde den var en ambulans, en bok om ljud. intressant men rätt seg ibland.
- Jag är Zlatan, David Lagercrantz, över förväntan, jag blev nästan fotbollsintresserad, Riktigt bra faktiskt.
. Analfabeten som kunde räkna, Jonas Jansson, bra och rolig, absolut läsvärd.
- 11 år i fångenskap, om en av de kidnappade tjejerna i Cleveland, gripande och dyster, skönt när den var klar.
- Mördar Anders, Jonas Jansson, Feelgood igen, satt bra efter den förra boken.
. De ensamma, Håkan Nesser Bra
. Styckerskan från Lilla Burma, Håkan Nesser, nja bra storry förståss men väldigt tung, Den sista i Barbarottiserien
. Svålhålet, Mikael Niemi, Den behövdes efter Styckerskan, så himla bra med författarinläsning.
. Förlist, boken om Håkan Hemlin, sångaren i Nordman, skriven och uppläst av Andres Tegner, Fruktansvärt dåligt skriven och inläst, nästan outhärldligt. Intresset för Nordman höll mig kvar till slutet.
. Jag vägrar dö nyfiken, Babben Larsson, Behövdes något roligt efter Nordman, så den satt fint.
. Midvintermörker, Lars Wilderäng, Ryssland anfaller Sverige, tankeväckande och intressant och spännande, Månne beställd av försvaret?
- Midsommargryning, LW fortsättningen på Midvintermörker, lyssning pågår.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | En kommentar |
Upp