Lite här och var

 
 
 
 
 
27/3 2017
Sedan förra inlägget som slutade med ett bakslag så har det blivit riktig vår.
Å det är klart, det är ju ett tag sedan. nu har det kommit igång på riktigt och de senaste dagarna har det verkligen börjat flöda in mängder med vårfåglar. Rödhakar, gransångare, sädesärlor, stenskvättor, rödspov, skärfläckor, glador och kärrhökar m.m.
 
 
 Och plötsligt en morgon satt det en kattuggla i holken igen, till allas glädje.
Det var den 8e mars så den får heta Siv. Efter en vecka försvann den för att synas lite sporadiskt någon gång då och då. Så nu är frågan om den ligger på ägg, för då brukar de bli lite hamliga av sig, eller så hade den holken som en dagholk ett tag.
Hur som helst så håller det till ett par i den här skogen, för på kvällar och nätter är det ett himla liv på dem.
 
 
Men det är inte bara uggleholken jag ser från frukostbordet. Den här holken är också lite speciell.
Den var ganska ny när hackspetten gjorde ett eget hål över det lilla.
Här har varit lite fåglar i holken i alla fall sedan dess, men jag tror att hackspetten rövat ungarna.
Den här morgonen ver självaste herrskapet hemma, och satt och kikade på mig genom sitt hål.
 
 
 Vi får se vem och hur man tänker i häcka i den här i år.
 
 
 Annars så jobbas det för fullt med renoveringen av södra kajen i Mörbylånga
 
 
 Och man river de gamla byggnaderna och silosarna i hamnen också. Äntligen händer det något tycker många.
Medans andra tycker att det gott kan vara som det alltid har varit, Men de hörs mindre och mindre.
 
 
 
Det händer mer i Mörbylånga. En kungsfiskare håller till i diket på det gamla sockerbruksområdet. det har varit i området hela vintern. vet verkligen inte vad den hittar att äta här, för den är nästan oftare här nu sedan diket rensades i januari. och kul är ju det.
 
 
 Gjorde ett litet aw-span en kväll tills en vit lurvig hund kom och skrämde bort den.
 
 
 Så var vi åter i Stockholm
 
 
 
 Och gjorde som Lasse Winnerbäck sjunger "tog en promenad längs Årstaviken". Det var otroligt länge sedan.
 
 
 
 
 Längtan efter lite djurliv lockade dock ut oss till riksmuseet en dag. Ny motiv och nya vinklar.
Uppstoppade ladusvalor
 
 
 En (för mig) ny vargmonter fanns det. Mycket snyggt och åskådliggjorde vargen sociala liv och kroppsspråk i en rund monter.
 
 
 
 Slaguggla på bo. är det ok att lägga upp bilder på häckande fåglar från ett museum?
Jag är inte säker på det.
 
 
 Ska fundera lite till på det, och under tiden ..... Pärluggla
 
Här är min favoritfågel Blå kärrhök. Jag blir dok aldrig klok på deras huvuden. Tycker de ser lite tilltryckta ut, lite åt ugglehållet fast väldigt litet i proportion.
det är dock i luften de är fantastisk fina.
Någon gång i mitt liv ska jag ligga vid en norrländsk myr någon vårvecka och komma dem riktigt in under skinnet, har jag tänkt
 
 
 
 På Bergianska. Mistel
 
 
 Och inne i Edvard Anderssons växthus. 
 
 Skönt att komma in i värmen ett tag.
 
 
 
 Och så tog man tag i det sönderstormade vindskyddet och strandskoningen i Stor Rör.
 
 
 Det skulle vara klart till ejdersträcket satte igång och det blev det.
 
 
 Det har inte varit någon super dag än i år. men dagssummor på 5-6000 har det varit. En riktigt bra dag kn det sträcka uppemot 60 000.
 
 Men det behövs inte många hundra för att man ska vara nöjd, tycker jag.
 
 
 
 På tTandagen togs den här bilden i Ryd
 
 
 Skrattmås med lite vinterfjädrar kvar på huvudet.
 
 
 Stare  redan i sommardräkt.
 
 
 Knipor i sundet.
 
 Rödhaken har varit i trädgården hela vintern det tackar vi för.
Nu sjunger den på morgonen när man åker till jobbet. det tackar jag också för.
 
Nu går det bara framåt:)
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Aning om våren.

 
 
 
5/3 2017 Söndag
 
ja huja, nästan en månad sedan förra inlägget, sorry för det, men så blir det när det inte händer så mycket.
Fast egentligen så har det ju varit rätt dramatiska skeenden där ute, men ändå  inget vi kanske fäst så mycket uppmärksamhet på, kanske för att det  är rätt vanligt så här års.
 
 
Det var ju ganska kallt på dagarna en period, snösmältingen gick segt, men man gladdes i alla fall åt att dagarna blir längre och längre.
 
Men så satte det riktiga sydvästvädret in. Först visade det sig som dimma då luften och marken fortfarande var kall och den uppströmmande luften var varm.
 
Under en kort period på morgonen bildades dimm-is lite här och var.
 
 
Hunden och jag gick där och fundera på vad som var i görningen.
 
Blev det här så mycket roligare.
 
 
 
 
Så klarnade det upp och dagarna blev riktigt fina och varma, men, som tur var så var det fortfarande rätt kallt på nätterna. de isar som lagt sig i sundet började brytas upp.
nere från södra Öland började rapporterna om lärkor, vipor och starar dugga tätt. Till och med de första lövsångarna hade setts.
Efter någon dag var de här hemma i Mittlandet. Tranor trumpetade sin godmorgonfanfar när man klev ut på trappen. lärkor och vipor spelade och återigen var det hopp om livet.
 
 
En större hackhona letar mat.
 
 
Hasseln sträckte ut sina hanhängen ytterligare lite mer och honans små röda märken tittade åter fram ur sina knoppar.
 
 
Det blev lite roligare att ge sig ut på längre färder i hemmamarkerna. det visade sig att grävlingen byggt ut och byggt till sedan sist.
 
Hittade återigen nya fina miljöer.
 
 
 
Hittade riktigt lavrika områden. Det finns sånna fläckvis lite här och var. Misstänker att mikroklimatet är gynnsamt med luftfuktighet och stråk eller fickor där det samlas ren/renad luft, Det gillar lavar.
just här på bilden är det väl inga rariteter direkt, blåslav och lite sånt ;)
 
Och så började blåsipporna sticka upp.
 
Och de andra vårprimörerna.
 
Det var så pass att vi stod där och förväntade oss att höra grodsång. Man blir alltid så ivrig. Allt på en gång bara.
 
Och våra fyllda snödroppar spände sig för att göra sin sista utfläkning till fullbordan
 
 
 
Även om många tranor redan dykt upp här så finns det en hel del kvar nere i Europa fortfarande.
Tittar man på det Estniska satelitmärkningsprojektet så kan man tex se att Trana Mati som övervintrat bland korkekarna i Extremadure börjat röra på sig. Den är troligen på väg upp till Baltikum.
Och där nere till vänster i rött syns vår kära Större skrikörn Tönn bida sin tid.
 
 
Man kan också se att tranan Savimäe haft lust att sticka från Tunisien men vände ute över Medelhavet  halvvägs till Sardininen. kanske han glömde sin vän Ivar där i söder. de ska nog också till Baltikum.
 
Och Tönn ja, vi zoomar in honom lite. Han är könsmogen nu så vi får se vart han tar vägen i vår. Vill han förära Skandinavien med ett besök i år igen? Hur som helst så har han varit tämligen stationär i vinter.
 
 
Och mitt i all våryra kom nu detta i kväll. man räknar med 15-20 cm snö närmaste dygnet. Där efter minusgrader i ett par dygn. hoppas det inte blir för tufft för de tidiga flyttarna. Det har sina risker att vilja vara först på häckplatserna och få de finaste reviren.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp