5 år sedan bloggstart.

 24/11 2014
 
 
 
Japp så är det
För exakt 5 år sedan började jag lite trevande att ge mig in i den här intressanta och kreativa världen.
http://kallebaatur.blogg.se/2009/november/inblick.html
 
Ganska förvånad inser jag ju att jag håller på fortförande, och det gläder mig.
"Något mål eller slutresultat för bloggen har jag inte så det får blir som det blir." Skriver jag och den kommentaren tycker jag får gälla fortfarande.
Men som jag sagt tidigare så är en stor del av bloggen, att inspirera andra att hitta det vackra eller intressanta i naturen och inse att det finns alldeles utanför dörren.
Och lite småegoistiskt är bloggen bra för mig, för att hålla igång fotandet, skrivandet och kreativiteten (även om den haltar i bland).
 
 
variant av Sillåsens fyr utanför Stora Rör.
 
 
 
Efter en veckas mörker blev det plötsligt blå himmel i lördagsmorse.
Att stå och värma sig i solen och se hundraflockar av Alfågel, spridda ex eller flockar av lommar, alkor och gråhakedoppingar, bergänder, ejder, dvärgmås, en tretåigmås och en Vitnäbbad islom m.m. och inse att det faktiskt trots allt är slutet på november, så är det fantastiskt
 
 
 
 
Den 29/11 har yngsta dottern och jag en fotoutställning på Julmarknaden i Glömminge föreningshus vid Gamla skolan, mellan kl. 10 till 16.
Det är första gången så det blir roligt och spännande. Vi visar foton på canvas och inramat.
 
Öländska ögonblick kallar vi den. De bilder man oftast blir mest nöjd är de som är flyktigast.
Det handlar om sekunder eller minuter så är ögonblicket passé och ljuset eller motivet är för alltid borta 
Det är lite sådana motiv vi vill visa.
Men ni som följt min blogg genom åren har nog sett alla mina bilder som är med på utställningen redan.
För det är ju här på bloggen allt sker först;)
 

Skulle man vilja ha en äkta Kallebaaturtavla med sig hem så går det att köpa en här.
 
Välkomna!
 
 
På tal om ögonblick. den här tog jag i lördags innan solen kom fram. Totalt misslyckad kände jag direkt, men har börjat gilla den av någon oförklarlig anledning.
Jorå på sin blogg får man visa vad fan man vill tror jag.
 
 
Dagen till ära så kör vi en dagens grejjj
Det är från en av mina favoritböcker SJU BRÖDER av Alexis Kivi. Det råkade hamna på en sida där bröderna diskuterar barnaga.
 
"Eero: Det var en bra mor, men varför blev vi henne inte lydiga barn? Varför grävde vi inte i jorden som sju björnar? Visst vore nu Jukola i ett annat skick. Men vad förstod jag då ännu, liten kolttraskare.
 
Juhani: Håll mun! jag minns ännu ditt elaka och oppkäftiga beteende mot vår stackars mamma. Men alltid förbarmade hon sig över dig, liksom föräldrar brukar göra över sina yngsta barn. Men si, den äldstas päls blir ideligen uppdammad, som jag bäst vet av egen erfarenhet. Jag har nog, fan anamma, blivit piskad som en gårdshund, men jag hoppas att allt med guds hjälp har varit till det bästa.
 
Simeon: I sanning, agan gör nog gott, i synnerhet om du välsignar riset och agar i Herrans namn.
 
Eero: I all synnerhet om du riktigt värmer riset.
 
Simeon: Jag hör inte på dina eländiga slingerbultar, du stenblinda, du alltför milt agade barn.
 
Timo: Ett gott barn agar sig sjäv, påstår man, men den manövern vill jag se."
 
 
Det var andra tider då, boken skrevs 1870
 
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Mitt i hösten.

 
17/11 2014
 
 
Årstiden ångar på kan man säga. Mer november än det är nu är det svårt att bli.
Dagsregn, genomgrått och lerigt.
Ljuset inspirerar inte till några stordåd i fotograferandets konst.
 
 
 
 
Men det finns ju alltid lite appfilter att leka med.
 
 
 
På marknivå är det fortfarande grönt. Julrosen till höger om granen bådar hoppfullt om kommande blomning under vintermånaderna.
 
 
Hasselns hanhängen finns redan på plats och väntar på att få sträcka ut sig och släppa sin pollen. Men först behövs det nog lite kyla och därefter en varm dag. kanske fram i februari någon gång.
 
 
En dag upptäckte jag att infödingarnas barn byggt en boplats alldeles bakom huset.
 
Lekplatser i all ära men upplevelsen och erfarenheten av att  ha byggt kojor i en "riktig" skog är något man bär med sig resten av livet. mer eller mindre omedvetet.
 
Det är bra att de plockar bort alla pinnar, så har man bättre chans att smyga på djuren här i vinter.
 
 
Annars rakas det rätt ordentligt i skogarna hemikring. Nästan alla döda askar och almar tas ned.
Här stod en av de artrenaste bestånden av lundalm jag sett på Öland, med orkidéer och jordstjärnor på marken.
Här höll gärna rådjuren till med sina kid.
Blir kul och se hur den här marken utvecklas framöver
 
 
Man har stökat runt i backen på sina håll också. I sånna här historiska marker vet man aldrig vad som kan dyka upp. Ett dinosauriefossil till exempel, eller vad det nu är;)
 
 
Det här tror jag ganska säkert är en kvarnsten som inte kommit till användning. Antingen han man aldrig börja mala på den eller så är det något med den som inte är bra, något som bara de som provat den kan märka.
Vill minnas att jag läst att det i kalmartrakten fanns någon/några som tillverkade kvarnstenar och sålde/bytte bort.
Man kan hitta många sådana här "embryon" till kvarnstenar i murar och odlingsrösen i området kring Lindsdal och Rockneby på smålandssidan. både skåldelen och den runda stenen. Men även här i Glömmingetrakten. Antingen har de fraktats hit sjövägen eller så hade man egen tillverkning här. Sten finns det ju, och med tanke på hur mycket folk som bodde här under järnåldern så gick det nog åt en hel del.
jag tror det var ganska hög andel som inte blev bra och kastades åt sidan.
 
De här grejerna gick nog i arv i många generationer. Vilken känsla att mala sitt mjöl på en sten som har sin tillkomst långt långt bak i tiden av någon anfader. Den kännslan upplever vi knappast i dag. Eller vem har kvar sin mormors hushållsassistent från 50talet i dag. Eller för all del sin mormors mormors mormors kvarnsten.
 
Jag syr i alla fall på min mormors trampsymaskin och det känns bra.
 
 
Det blev lite fiske på Småland  i helgen. En liten gädda blev det.
 
Årsvassen börjar anta fjolårsvasslooken nu.
 
 
Det här är ingen förskrämd hare. Det är hunden som jagar möss i brännhögen.
 
 
 
Upptäckte att pannlampan ger betydligt trevligare ljus än blixten i telefonen.
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Nu i november

 
 
 
 
 
7/11 2014
 
Nu är jag tillbaks;)
Jag har dragit mig för att ta hem båten. Jag tänkte att någon gång till så måste det bli rätt tillfälle då både tiden och vädret stämmer med varandra.
 
 
Det har varit många fina kvällar, men oftast så kommer man ner så sent att solen ligger och hånflinar i horisonten.
På helgerna är det mer vinden som flinat. 
Å vissa dagar så är det ju annat att göra, som att tex åka ner till udden och skåda.
 
 
 
Men så den sista oktober kom dagen D, jag väntat länge på.
Senhöst, vindstilla och tid.
Spö och kamera var min last.
 
 
Rodde lite drag och vid ett stopp fick jag den här öringen, på första kastet. Lite över kilot. Ingen superfighter men fina silverblänkande luftsprång blev det.
Den saknar fenan närmast stjärten på översidan (fettfenan), vilket är tecken på att den är utplanterad som yngel.
I Hossmoån eller Emån kanske.
 
 
 
Mer än nöjd vänder jag mig om och ser min gamle fiskarkompis knubbsälen ligga och fundera på vad jag sysslar med.
Jag fotar förstås.
Någon gång per år får man en speciell känsla när man fotar att det här kan bli riktigt bra bilder
man ser det redan i sökaren.
Den känslan fick jag nu Tyvärr var det kanske lite för långt håll för att bli riktigt hundra, men med en öring på durken och det här i sökaren hade jag inte mage att klaga.
 
 
 
Jag fiskar vidare men någon mer fisk blir det inte, men flera fina fototillfällen dyker upp.
 
 
 
Jag drog in i det längsta med att gå iland, misstänkte att detta kunde vara den sista turen för i år.
 
 
 
 
Har fortsatt och exprimenterat med mobilfotandet. En app från Kowa specialanpassad för min tubmodell och mobil visade sig faktiskt vara bra och värd sina 7 kr.
 
Med bra ljus och fåglar som inte är för långt bort tror jag på det här. De kriterierna gäller för övrigt vid all fotografering hur avancerad utrustning man än har.
 
 
 
Så kom det oundvikliga.  Minst 2 veckor till nästa tillfälle kan bli, om nu väder och vind stämmer.
Jag vill ha henne torr innan det blir minusgrader och risken för sönderfrysning. så det var lika bra att passa på.
Nu står hon hemma torr och fin och ska få sig en omgång med linolja innan vintern.
Själv har jag varit däckad en vecka av någon rolig kombination av förkylning och maginfluensa.
Passade på att leka lite med en annan app
Bilderna har visats tidigare på bloggen. fast i annan form.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tack och lov han vi precis gå och se jack Vreeswijk på Kalmarteatern inna jag blev sjuk. det var riktigt bra. Högt över mina förväntningar och de var ändå ganska höga.
 
Fin bild!
Suveräna medmusikanter och bra snack mellan låtarna. Flera helt nya grejer om flera av Cornelis låtar som jag aldrig hört. ibland kommer folk fram till honom efter konserten och säger att han har fel om det eller det trots att han hört det direkt från sin far.
"Akta er det lurar en Cornelisexpert i varje hörn" sa han
 

Ja, nu har jag sett både far och son. de har mycket gemensamt bland annat att de uppenbarligen är svåra att få bra bilder på.
 
Kunsträdgården 1987
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | En kommentar |
Upp