Min trollsländedamm.

Torsdag

För ett par år sedan byggde vi en utjämningsdamm i utkanten av Färjestadens industriområde.
Den skulle fördröja stora vattenflöden österifrån, till exempel vid snösmältning och skyfall. Detta för att inte fylla dagvattensystemet genom Fäjestaden vilket kunde leda till översvämmade källare odyl.

Så matjorden på en åker banades av för att återanvändas. Där efter grävdes en svacka, som egntligen var tänkt att vara ört och buskklädd och som skulle översvämmas vid behov.
Jag såg möjligheten att utan någon extra kostnad skapa en liten våtmark i stället, och såg till att det grävdes lite djupare så att delar av ytan stod under vatten större delen av året i stället. detta hindrar ju också allt för snabb igenväxning.



Här är jorden borttagen. Formen och djupet är utsatt med träkäppar.



En grävmaskin är på plats och gräver.

Första sommaren var det inte så mycket liv i vattnet men lite småkryp och några kantväxter började etablera sig.

I år började det hända saker på allvar.



Så här ser det ut nu.
Kaveldun har börjat växa i ena hörnet och nate finns med små bestånd i vattnet.
Ännu har ingen bladvass hittat hit som tur är.
I våras la grodorna sin rom här. Skogsnäppor och gravänder rastar här och backsvalorna sveper över ytan i jakt på flygfän.
Längskanterna har tistlar etablerat sig och det verkar mycket lägligt för trollsländor.
De har en hyffsat vindskyddad miljö med bra och höga växter att sätta sig i när vädret inte är tjänligt att jaga i.
Går man sakta framåt i tistlarna och fräkenväxterna lyfter de snart och visar sig för att slå sig ner någon meter fram och man kan lätt smyga sig på dem och fota.

Jag är lite nybörjare på sländor men det är en rolig djurgrupp att hålla på med.
Det finns ca 64 arter i Sverige, vilket ju är överkomligt att pressa in i skallen och de flesta kan man artbestämma med kikaren eller efter plåtning.
Dessutom dyker det då och då upp rariteter från utlandet som glädjande nog larmas ut på Club 300as larmsystem i mobilen.

jag börjar mitt trollsländekryssande från noll nu, vilket innebär att varje art jag ser är ett kryss, och det är ju himla kul.

Med reservation för någon felbestämning så är dessa några av de jag fotat på ca 10 m2 bredvid dammen de sista dagarna. Om någon av er upptäcker något galet så blir jag tacksam om ni säger till.



Bred trollslända, hane



Fyrfläckad trollslända



Ljus lyrflickslända hane och hona förståss.



Allmän smaragdflickslända, hona



Större kustflickslända hane



Större sjötrollslända, hane



Större sjötrollslända, hona

Sedan är det 3-4 arter till som jag inte fått klämm eller bra bilder på.
Och detta bara på någon timmes letande i en pöl i utkanten av ett industriområde.
Det är klart att det är kul.

Nu packas det för fullt och i morgon går turen till Roslagen och om någon dag fortsätter vi mot Jämtlandsfjällen.
Jag räknar med ett kortare inlägg innan fjällen om allt går som det ska och det kan man ju aldrig ta för givet.

Nu vänder solen, så passa på att njuta av de ljusa nätterna innan de härligt mörka sensommarnätterna kommer för då ska ju de avnjutas.

Ha en bra midsommar

Frid










Foto och illustration | | Kommentera |

Stora händelser

Fredag

Den här veckan har minst sagt varit häktisk men så är det ju alltid veckorna före midsommar. Efter det brukar folk gå in i någon slags sommardvala. De som inte har semester jobbar på ganska förnöjda med att snart ha semester eller att faktiskt jobba i ett sommardvaligt Sverige.

Men som sagt den här veckan var det full fart på. Förutom allt på jobbet som ska vara klart till midsommar och semestrarna så var det ett par stora händelser som skulle bevittnas och deltagas i.



Först hade vi en tjej som skulle sluta 9an på friskolan i Färjestaden.
Det var till en början en mycket lugn tillställning.



Elever och föräldrar minglade till kaffe och tårta.
Sång och uppträdanden men några fin höjdpunkter.
Sedan ett litet utspring där plötsligt elever och lärare började storgråta och regnet började skvala, samtidigt som Pepps Persson skrålade ur högtalarna "OH BOY vicket vakert väder"
Det var kul.



På kvällen en tur till Borgholm som får symboliseras av den här bilden på en av Borgholms beryktade kajor, som man försökt bli av med på alla möjliga vis utan framgång.

På torsdagen var det dags för nästa tjej i familjen. Det var att sluta gymnasiet på Jenny Nyström i inne i Kalmar.

Där inne är det av tradition ett jävla tryck och full kaos med massor av stolta anhöriga.



Vädret kunde inte bli bättre för sånna här aktiviteter.



Här stod glädjen högt i tak på flak.
(jag känner ingen på bilden)



Någon litade inte på lastbilsflaken utan löste det på ett lite säkrare sätt.



Nu vare lass!

Studentskiva i trädgården på kvällen, sedan fortsatte festen åter igen inne i Kalmar (för en del alltså).

På tisdagen hände också något annat.
Då kom vår egna lilla färja för första gången in i Färjestadens hamn och de sista finjusteringarna innan invigningen började.







Hon hette tidigare Danish Fort 7 och gick i trafik i Köpenhamn.
Hon är nu uppfixad och annpassad för svenska förhållanden.
Bland annat har man nu gett plats för mer än bara öl i kaffeterian.

Invigningen gick av stapeln på fredagkvällen med speciella honoraties på plats.



Här syns redare kommunfolk och företagarföreningsfolk samtala.



Faktiskt ett trevligt inslag var en liten blåsorkester och de här tjejerna vad de nu kallas.
Jag blir alltid lika förvånad att såna här finns i varenda liten småstad och piggar faktiskt upp där de syns och hörs vid speciella tillfällen.
vilka är det som håller i det här?



Sedan skulle hon döpas, Regnskurarna avlöste varandra.
Lotta och Karina från företagarföreningen och intiativtagare till hela färjeprojektet skulle kasta skumpan.
Flaskan ville inte gå sönder. Efter tredje försöket tog Redaren själv Jochum Ressel över
med bättre resultat. Någon sa att det blev en buckla i plåten. Någon annan sa att nu är vi nära glasriket och att här har vi kvalitet på glaset.



Mot åskande hagelmoln blev det sedan balongsläpp och avfärd mot Kalmar.



Färjestaden från en annan vinkel äntligen. Kvar på piren står Ölandsbladets reporter och fotograferar.

Färden var inte så stilla och lugn som man kanske kan tro om en katamaran, men de stöter lite mer i sidled om det är den sjön.
"Som att gå på ett tåg" sa någon.
Det var inget som störde.



I Kalmar stod en liten tapper mottagningskomité.



I oljehamnen låg Italienska tankfartyget SMERALDO, just ankommen från Gdynia.



Här hölls också lite tal, Kalmars Kommunchef tog på sig sin gamla båtsmansmössa dagen till ära.



Läget i Kalmar är kanon, precis norr om hamnkrogen och promenadbryggan mot gästhamnen.
Ser ni den nya biljettautomaten. Kort och mynt funkar där.

Seda åkte vi till Öland igen, solen tittade fram och värmde gott och kvällen blev fin.



Av en slump ser jag att den 17/6 1741, alltså på dagen exakt 270 år sedan skriver Linné i sin resedagbok om en annan färjeförbindelse, nämligen den till Gotland (från Högby på Öland).

17 Juni
Om morgonen bittida anmodades vi av skepparen att komma ombord, men som samma stickande sidevind med lika häftighet kontinuerade och vi blevo varnade att gå på detta osäkra fartyget, som redan voro avklagat och skulle nödsakligen helkölas, så snart det kommo över till Gotland, utom den olägenhet att fartyget ej kunde gå över stag eller vända sig på sjön utom årors tillhjälp, höllo vi för betänkligit att går i ögonskenlig livsfara, måste alltså låta skepparen gå från oss. Härvid kan jag ej underlåta att nämna, huru angeläget det voro att något säkert fartyg antoges, som denna enda postvägen till Gotland bibehöllo i gott stånd, så för resandes bekvämlighet som hela Gotlands synnerliga fromma. 


Den försiktige Linné hade nog varit glad om det bara hade känts som att gå på ett tåg när de skulle över till Gotland


Frid på er
















Foto och illustration | | Kommentera |

Packad på Alvaret

Måndag



Den här bilden togs av en Italienare förra veckan. Media har blåst upp det en del och säger att det är en av de bästa bilder som tagits på ISS. Han tog den från en rysk farkost som lämnat stationen och var på väg hem, om jag minns rätt.
Å visst fan är den bra.





Men den här då?
Den här tog jag i februari, visserligen bara på en model av ISS som hängde på Tekniska museét, men ändå, den har hittils inte uppmärksammats alls ;)

Sambofrun A och jag planerar ju en tur till fjällen i år. Planerna var att testa lite utrustning i "skarpt" läge med en övernattning på Alvaret och någon mils vandring.
Det är nog 20 år sedan jag var uppe så det var läge att skaffa ny rygga och några vettiga dojor att gå i.
När man var yngre kunde man dra i väg ett par tre veckor utan nånn värre planering med att par gummistövlar köpta på Överslottslgret för 15 kr, M59ebrallor m.m.
Nu ska man ha prylar för 10 000tals kronor för att ens våga visa sig på en vandringsled.
Men fan vilka fina grejer det finns nu. Helt annat material i allt från sulor till hatt.

Visst det är en åldersgrej att testa och planera, man värderar sin semester så högt att man bara inte vill stå på fjället med ett köttigt skoskav eller en spräckt söm i ryggan eller diskbrock av en felvald säckmodell och ha några dagar på sig att försöka njuta samtidigt.
Förstår ni mig?

Därför gjorde vi den här turen plus att det var en fin dag och det var dags för den årliga försommarturen på Alvaret. Tid och läge medgav tyvärr inte en övernattning, me, alla grejer fick hänga med. petflaskor med vatten och några årgångar National Geographic fick hänga med som viktkompensation för mat vi naturligtvis inte har köpt än.
Säckarna vägde mellan 16 och 23 kg



Vi gick ut från Karlevi och österut mot Frösslunda. Där har vi aldrig gått förut och det var himla fint.



Den Isländska spetsen i något som liknar hans rätta element.



Fjällenkänslan blev nästan fullständig när några oroade ljungpipare pep runt oss med sin ödsliga ton.
Det bröts lite av storskarvsflockar som tvärade ön. Antagligen har de varit ute i "rum sjö" och fiskat och var nu på väg till sina häckholmar i Kalmar sund.
Storspovar och rödbenor tjatade också på fint i den vackra kvällningen.



Här ute nästan mitt på Alvaret låg det här gamla gravröset, plundrat och omkringkastat.
Det finns inte markerat på någon karta ändå är det ganska iögonfallande. Det var placerat på till synes den högsta punkten av den här delan av Alvaret.



Här ungefär 4 km från start tog vi rast. Åt chokladägg och drack vatten och njöt av tystnaden och dofterna. Ingen av oss hade lust att läsa National G. fast det fanns hur mycket som helst att läsa.



Där vände vi och knallade tillbaks igen, allt kändes mycket bra i rygg och axlar.
En stenskvätta tyckte gott vi kunde skynda på ut ur reviret.



Ja fan! det är faktiskt jag. Hund och ängsull med.

Det är lite kul med de här gamla alvarvägarna. Förr i tiden umgicks man mer tvärs över alvaret, det var ju lätt att ta sig fram här.
Tittar man i gamla kyrkböcker ser man att många hämtade sina livspartner över alvaret. När bilvägarna kom började man umgås mer i nordsydlig riktning och gifte sig i grannbyarna på östra eller västra sidan av Öland..
I dag finns inga gränser, även om det tjabbas mellan östra och västra sidan mest på skoj. i alla fall här i söder.



Den här spinnarlarven var bland det sista vi såg innan vi satte oss i bilen och for hemåt efter en kanonkvällspromenad på 8 km.
Planer på en ordentlig vandring från norr till syd på alvaret börjar gro.
Lite lätt träningsverk dagen efter var allt vi kände så det bådar ju gott så här långt.

Kan någon säga vad det är för art på larven?







En sädesärla lyckades bygga bo och lägga ägg långt in bland slangar och sladdar i en av våra traktorer på jobbet.
Hon lyckades kläcka fram ungarna och matar dem nu när föraren är inne på lunch eller fika.
När traktorn är ute på jobb kilar ärlan runt med mask i näbben och kollar in varenda maskin som kommer in på gården.
Jag misstänker att hon uppskattar helgerna minst lika mycket som någon annan.

Egentligen gillar jag inte bobilder men den här är ganska van vid störning nu, och var värd att dokumenteras.



Frid


Foto och illustration | | Kommentera |
Upp