weekend och Simone

 Onsdag 30/10 2013
 
Stod åter en kväll vid Sebybadet i de sista timmarnas ljus. Det var betydligt lugnare än sist.
Det mesta har väll rusat förbi nu men helt slut är det ju absolut inte.
Alfågel, lommar och doppingar syntes långt ut över sjön, men som sagt rätt så glest.
 
 Ljuset på östra sidan är ju speciellt som jag skrivit om tidigare, och strimmorna från flygplanen kan bli till märkliga ljusfenomen.
 
 
 
 En blandflock med sångsvanar och knölsvanar piggar upp inåt ön.
 
 
 Vid den här tiden på eftermiddagen bildas det ofta ett kryss precis där i väster.
 
 
Ett besök i den omtvistade Rällaskogen hör till hösten.
Här vill man ju exploatera delar av skogen och bygga sjönära hus. Något som väldigt många är emot.
De här bilderna är inte från det området.
Här har man svårt att förstå att man står på Öland. Ravinliknande branter och grov rak skog, med lingonris och blåbär. Och förstås de obligatoriska små kalhyggena
 
 
 Revsudden i fjärran. Nu i dag, efter stormen Simone, är nog de flesta löven borta.
 
 
Här finns flera skyddade träd och bestånd av tall. De här plaketterna slutade man tyvärr sätt upp någon gång på 50 talet om jag har förstått det rätt. Det är väldigt synd. Med en sådan plakett har träden ett otroligt kraftigt skydd.
 
 
 
Rälla barnkolonis gamla skyddsrum som jag också skrivit om tidigare. Då skulle jag återkomma i maj juni och fota ormar skrev jag, men nä det blev aldrig av. Man ska ju ha lite projekt kvar;)
 
 
Ett nytt försök på sjöfågel vid Stora Rör en morgon. Fel vindar och mycket lugn. Då kan det hända att man börjar leka med optiken. Här Sillåsens fyr fotad genom tuben.
 
 
 
Bättre att ta en tur och fota och försöka taima in rätt plats när solen visar sig.
Från Röhällabadet
 
 
 
 Röhällabadet åt söder.
 
 
 Och så kom Simone
 
 
En stor pil brakade ner över Gamla Storgatan i Färjestaden och knölade till Ölandsbladets bil ordentligt.
Kan nog sätta en slant att det är en bild på den i Torsdagens tidning.
En kapad grov gren för många år sedan med röta och obalans som följd i kombination med skador vid rothalsen ledde till det oundvikliga. Det är tur att stormarna gärna kommer på nätterna när det är lite folk ute.
 
 
På torget i Mörbylånga la sig den här poppeln. stympade rötter för el, och andra ledningar, samt körskador från bilar och snöredskap blev inkörsport för röta. Detta är otroligt vanligt på stadsträd.
I övrigt kan de vara väldigt friska i krona och stam, och där med svårupptäckta.
 
 
En lind(?) la sig över den nya tennisbanan i Mörbylånga. Även här en skada/spricka som lett till försvagande röta. I gräsytor är det oftast gräsklippare och trimmerskador som genom åren tär på trädet. Här handlar det troligen nog även om en gren som fläkt av för länge sedan.
 
 
 Det här är hämtat från Fejan
 
Det är synd. Det vare något speciellt med det där sjömärket, men det användes inte längre av sjöfarten vad jag vet. Bara av örnar och andra fåglar. Viljan att bygga upp det verkar finnas. Vi får se hur det går.
 
 Sedumtaket på servicebyggnaden i Mörbylånga hamn lättade igen, fast nu på ett nytt ställe.
 
 
 Och så var det det där med dom som missade att det skulle blåsa, eller om de missat att de hade en båt i sjön
 
 
Här får man ösa utav helvete för att bli flytande igen.
Rapporter om rasade träd har kommit in även idag , och det blir nog fler när sommargästerna kommer till påsken eller midsommar;)
 
Nåväl, passa på att njuta av den långa fina hösten.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Island 84

24/10 2013
 
Det har inte blivit så mycket fotande senaste veckorna. Inget att visa på bloggen så jag får hitta någon gammal bild så länge tänkte jag. Och så ramlade jag in på den här mappen med bilder från min Islandsresa 1984.
 
Bilderna tog jag med en Fujica från 1968 och av kostnadsskäl blev det svart vit film för hela slanten, det var 10 rullar. När jag kom hem framkallade jag filmerna och negativen hamnade sedan i en låda i ungefär 10 år, då jag kom i kontakt med en fotograf som fixade kontaktkartor (småbilder på A4). Det var första gången jag såg dem "på riktigt".  Efter ytterligare 20 år hade datorerna gjort intrång i världen och jag såg möjligheten att kunna scanna in negativen direkt in i datorn. Man behöver inte ha så bråttom med allt;)
Det är nu ca 3 år sedan.
Det här är första gången de visas för någon.
 
När jag skulle kolla in en lite grej för bloggen så tittade jag i min resedagbok, som faktiskt står helt outsliten i bokhyllan. Då upptäckte jag de små naiva teckningarna jag gjort i marginalen, och med bilderna framför mig såg jag ett roligt komplement. Så här är lite teckningar också och jag lovar det är förstagången jag visar en egen teckning för någon, utom de närmast sörjande då förstås.
 
Nåväl här resan
 
Först blev det tåg Stockholm-Bergen. Bergen är en vacker stad.
 
 
Sen blev det båt till Island. Här är på oljefälten på Nordsjön
 
 
Efter någon timme i rum sjö dök de första stormfåglarna
 
 
De kan bli uppåt 40 år och blir könsmogna först vid 10 års ålder.
 
 
Havhestur heter de på Färöiska, säkert för sitt gnäggande läte.
 
 
Vi mellanlandade på Shetland och Färöarna. Det här kan vara Sydpynten på Shetland Sumburgh Head.
 
 
Här är båten jag åkte med. Norröna. Den var ganska ny på den här traden då. Innan dess var den Svensk och hette Gustav Wasa och gick mellan Trelleborg Travermunde 1973-1983.
Den båten som gick på den här traden innan Norröna hette Smyril (stenfalk), Man kallade den även "Spyril" för att den gungade så. Den vara bara hälften så stor som den nya.
 
 
 
Här i Seydisfjordur köpte jag mig en ylletröja och en bussbiljett som skulle ta mig runt Island med stopp var jag ville under en månad. Så jag drog iväg, moturs.
 
 
 
Fågelskådning var en stor anledning till resan.
 
 
 
 
De beryktade Lavafälten.
 
 
 
Det första långstoppet blev norr om Myvattnet. Den största insjön och otroligt fågelrik.
 
 
Cykling har aldrig varit min favoritsyssla, men jag inser absolut fördelarna.
 
 
 
Tar mig upp på vulkanen Hverfjall och tar mig även en tur ner i kratern.
 
 
 
Vandrar runt i Dimmuborgir, alla troll och jättars ursprungsort. Här spelade man in delar av Bröderna Lejonhjärta.
 
 
 
 
Innan jag förstod att det var lamm som la sig på mitt tält för att slippa nattkyla, han jag tänka många konstiga tankar.
 
 
 
En av drömarterna dök till slut upp Islandsknipa.
 
 
 
I brist på bra foto så gjorde jag den här, där vid stranden.
 
 
 
Lavan som syns här kom till på 1700 talet. Det rann mot en by och de boende sprang till kyrkan och bad. När det lugnat sig gick de ut och fann att lavan hade runnit precis runt kyrkan men tagit resten av byn.
Jo det förstås. kyrkan låg väll på högsta punkten.
 
 
 
Här vid Krafla var det tryck i backen. Dånande och svavelos.
 
 
 
Nästa drömart på resan var strömanden också den ytterst sällan skådad i Europa.
 
 
 
 
 
 
 
Stavning har aldrig varit min starka sida, men det har ni ju upptäckt för länge sedan.
 
 
 
Isländsk idyll
 
 
Den här killen var speciell vill jag minnas, han luffade runt i världen med ett lugnt flin på läpparna.
Uppenbarligen gjorde han det barfota.
 
Sprang av en händelse på en badbar varm källa ner i en grotta. Man fick klättra ner med rep. Den var oskyltad så den var turistfri. Några år efter jag var där skedde en jordbävning och temperatur i källan steg till obadbar värme.
 
 
Torkad fisk överallt. Tyvärr full med flugor så man avstod från att äta den. Man sålde allt till Afrika sa man.
 
 
Aktiva hamnar. Vid den här tiden var fisket fenomenalt i hela Nordatlanten.
 
 
 
Hur jag tänkte här vet jag inte men det var inte kul med alla långa transportvandringar i Reykjaviks utkanter mellan busstationer och campingplatser. Här gjorde jag museer och sånt.
 
 
 
Och botaniska trädgården förstås. Här har man byggt med bara grästorv.
 
 
 
Det var skönt att komma från stan och ut på Västmannaöarna och Heimön.
Läste föresten här om dagen att Västmannaöarna har fått sitt namn av ett gäng irländska trälar som mördade sina herrar och flydde ut hit.
De blev senare brutalt slaktade av en hämnare.
Även om Island ligger längre väster ut än Irland så tyckte man att Irland var i väster, för det var det ju i Skandinavien (Norge) där de flesta på Island vid den tiden härstammade ifrån.
 
 
 
Här fanns fortfarande spår från vulkanutbrottet 1963 då ön fick panikutrymmas. Jag har pratat med färingar som fiskade under Island då det hände. De fick släppa allt och ge sig in i hamnen som höll på att stängas av av lavan och hjälpa till med evakueringen.
Det visade sig senare att lavan faktiskt gjorde hamnen bättre och mer skyddad än tidigare.
 
 
 
Här fanns det otroligt mycket fågel och jag låg uppe på fågelbergen och skådade och njöt.
Något blev fel så jag fick inte ut några pengar innan resan ut och nu var det midsommar och affärerna var stängda. Dessutom hade jag blivit ordentligt förkyld av ovanan att bada i varmkällor.
Så utan mat och med hög feber var det nog mer att jag släpade mig ut på bergen, men bara jag var där så var allt bra.
 
 
 
Mindre liror häckade på öarna i 1000tals. Vet inte varför jag bara såg en enligt den hör teckningen. Det kanske var jobbigt att teckna fler.
 
 
 
Det här var nöjet för barnen i byn. Att klättra i berg efter fågel är en djupt rotad tradition och kultur på Atlantöarna. Här klättrades för nöjes skull. 10-12åringar dinglade runt och hade skoj. En mycket gammal man var med och såg till att allt gick rätt till. Han sitter någon stans där på klippan. Hur han nu tog sig upp.
 Några år senare läste jag att en flicka ramlat ner och dött här, och att man funderade på att sluta med den här aktiviteten.
 
 
 
Lunnefågel
 
 
 
Så här upplevde jag dagarna på bergen.
 
 
 
 
 
 
 
Och så i all feber och hungeryrsel blåste tältet sönder en natt, men det löste sig med att sova på Campingens toalett. Tältet lagades men några fler stormar ville jag inte ha på resan.
 
 
 
Så här satte jag bild på mina hungerkänslor och längtan efter riktig mat.
 
 
 
Så frisknade jag till, reste från Heimön och fick ut pengar. Köpte mat och cigarrer i stället för snus som inte fanns. Trots allt elände på Heimön var det en fantastik tid där ute och nu så här efteråt bara ljusa minnen. Här står jag vid ett båthus i Höfn där jag låg något dygn och njöt av ejderspel, tärnskrik och labbarnas och storlabbarnas jaktturer. De som är vän med Kallebaatur på Fejan känner igen bilden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och så bar det till slut av hemåt igen, råkade missa att jag skulle stiga av ett par dagar på Färöarna och fick åka med en sväng till Danmark innan de åkte via Färöarna till Bergen där jag tog tåget hem.
På båten pratade jag mycket med några färöiska fiskare som berättade mycket roligt och intressant om sina liv.
Det inspirerade mig så till den grad att jag två år senare flyttade till Färöarna, men det har jag skrivit om tidigare i samband med mina sjöstövlar.
Om jag hade gått av på Färöarna då som jag skulle, hade jag då flyttat dit? Det brukar jag fundera på.
 
 
 
De där klassiska solstolarna på däck var ett nöje i sig att bevaka.
 
 
 
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

SNART

23/10 13
 
Misströsten icke kära läsare.
Om allt går som det ska kommer ett unikt och lite annorlunda inlägg i morgonkväll (torsdag)
Där med inte sagt att det är speciellt bra.
;)
 
 bild från nov 2012
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp