motlut

25/2 2018
Här har varit lite segt sedan i december. Inspirationen kanske inte har flödat.
Mina vårvinterspaningar kom riktigt på skam på ett sätt även om talgoxarna fortsätter att fila på i skogsbackarna.
Dottern blev ju rejält sjuk efter vår tripp till Bryssel och Eu-parlamentet. Hon blev nätt och jänt friskförklarad förrän någon inte såg sig för och svängder ut rakt framför sambofrun och krocken en kollison var oundviklig.
Som tur var klarade sig alla inblandade utan alvarligare skador, men båda bilarna fick förpassa till skroten
 
 
 
Så nu vidtog några veckor med försäkringsbolagskontaktare, Hyrbils, bilhandlare, verkstadspassande och så var det dags att uppdatera sig på lite bilmodeller och helger med harvande i bilhallar här och var.
En ny rolig bil är nu inhandlad och vardagen kanske kan får återgå lite till det normala.
 
Nu slår vintern till igen, på gott och ont.
Senaste helgerna har det varit en del snöskottning men det är ju fin kontemplation och träning.
 
 
 
Vi matar på för fullt och nu är det rätt bra tryck i fröbehållarna.
 
 
Den här rödhaken är en tuffing och han börjar bli rutinerad på matplatsen och har lärt sig att ta för sig bland alla garvade vinterfåglar. I dag såg jag föresten två rödhakar på fågelbordet.
 
 
Vinter har gått igenom många skepnader i år. Isdimma tex.
 
Spännande ljus
 
In i dimman
 
 
Store Rör
 
 
Iffe hänger med
 
 
Hägrarna ståtar som vanligt med sitt lugn...eller, man får den känslan i alla fall.
 
 
Kanske står de där till synes lugna, men i deras sinne kanske det är full dödsångestpanik över hur de ska klara kylan och födointaget, men man vill ju gärna inte tro det när man ser dem så här.
 
 
Kanske njuter den av anblicken av Ölandsbron som den värsta turisten.
 
 
I mittlandsskogen kämpar landra ivsformer på.
 
 
Ismanstorps borg i vinterdvala, eller kanske mer i sin eviga dvala.
 
 
Jag levererar frön ut till några fågelmatningar som fågelföreningen sponsrar. Vissa kvällar i mörker och  famlande i snödrivor eller sumphål, men i bland och nu mer oftare i solnedgången över Kalmarsund.
 
 
i dag kom jag äntligen ut på mina gamla skidor för första gången i år. Inget glid, tungt och svettigt men fan så skönt. nu kan det bara bli bättre.
Nu pratar men om flera nationella isdygn? När kom det ordet? Förr hette det vinterdagar.
Vi fick ca 2 dm snö i helgen och 2 dm till lär komma de närmaste veckan. Må detta få ligga kvar några veckor nu.
 
Tack alla ni som fortfarande tittar in här ibland trots att aktiviteten har varit lite väl låg den senaste tiden.
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

vårvinterspan

 
23/1 2018 Tisdag
 
Man gick ju och funderade lite på vad det skulle bli av den här vintern. Grönt och blött med någon frost natt då och då.
Så här en månad efter Midvinterafton, när dagen är runt en timme längre börjar man ana lite vårvinter.
Den kommer nog tidigare och tidigare nu för tiden.
Oftast är det bara något ytters litet känsla som får hela vintern att väga över en aning mot vår. Den tidiga vårvintern.
 
Oftast är det bara något ytters litet känsla som får hela vintern att väga över en aning mot vår. Den tidiga vårvintern.
 
 
Bland de tidigaste aningarna får man när kajorna plötsligt börjar bilda par och blir något aktivare i sin vår skorsten.
Och det räcker att taljoxen tutar till någon gång, så är det liksom befäst. Det går inte att backa på det.
 
 
Ibland kilar ekorren genom vår skog, men det har nog inget med vårvintern att göra, tror jag.
 
 
Men att gråsparven sitter och myser i solen och tjirpar lite extra högt i bland, det funkar.
 
 
Nog kan man se att de också njuter av solen.
 
 
Några av de mest svårfotograferade gästerna i trädgården är ett par stora råttor som flyttat in i muren vid matningen. Vi såg dem för första gången i vinter den 30/12 på Sethdagen. Så den första vi såg fick helt enkelt heta Seth. Dottern är Johan Falkfreak och tyckte att den lika väl kunde få heta Seth Rydell (storskurken i serien) och då blev det tydligen naturligt att den andra fick heta Johan Falk. Tjugondag Knut dök det upp en lite mindre som fick heta Knut.
Ja jävlar vilket gäng!
De får hålla sig där, i muren. Det har de andra råttorna gjort genom åren. Bara en gång närmade sig en huset lite väl mycket. Han dog snabbt och brutalt.
Jag matar lite på kvällarna också och hoppas att någon av ugglorna kan ta sig ett skrovmål.
Här har jag riggat kameran med rörelseindikator, men det har inte fungerat än.
 
 
 
Tror inte gräsänderna har börjat fundera på häckning riktigt än, men hel och ren bör man ju vara ändå.
 
 
Storskrakhanarnas fantastiska urtida spelläte kan nog höras redan.
 
 
Men så plötsligt kärvade det till sig lite. Det kom lite snö och blev kallt. Aktiviteten vid fågelmaten ökade, men ändå fortsatte talgoxen att spela då och då.
Domherrarna kikar förbi ibland. Det här tror jag är en ung hane som säkert blir knallande röd till våren.
 
 
Det blöta slabbet försvann och det blev lite roligare att gå ut i markerna. Den här "bäcken" hyser ett fint bestånd av vattenmynta som håller sig grön året runt. När man kliver över här kan det ibland slår det ibland upp en tung doft av mynta. Det är lite speciellt.
 
Det är inte så mycket talgoxar i år som det varit tidigare. vi får se nu när fågelbordsräkningen i helgen är över. Kanske det bara är en lokal tillfällig nedgång.
 
 
 
Ibland hinner man hem innan det är nermörkt nu. skymning i lugn och o i skogen är fint. 
 
 
 
 
Sätter sig husse en stund så lägger sig Iffe med en stund. Han har slutat att sno runt som en vessla. Äntligen har han lärt sig att njuta av lugnet.
 
 
 
 
Och så nu i helgen föll det helt otippat ca 30 cm snö över oss. Längre söderut kom det bara runt 5 cm.
 
 
Snöskottarmusklerna låg i djup dvala men fick nu aktiveras, inte helt utan protester.
 
Först måste fåglarna skottas fram. Och ja där var dom.
 
 
 
 
Prövar en form av talgblock med lite olika fyllning. helt klart så är russintalgen god men inte själva russinen.
 
 
 
 
I vårvinternatten. Ugglorna ropar. 
I morgon och på torsdag väntas runt 8 + och regn. Det lär snabbt bli barmark och blött så det förslår.
vårvintern får sig nog en extra knuff framåt för ett tag.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | En kommentar |

Mellandagar och nyår.

31/12 2017
 
Oj så gick julen, bara så där och nu är det redan nyår.
Jag ber om ursäkt för utebliven julhälsning, men en mer eller mindre gör nog inget;)
I förrgår fick Nora äntligen komma hem från sjukhuset och nu behöver hon bara köras in en gång om dagen för att få antibiotika. Känns som värsta lyxen jämnfört med att hämta och lämna henne varje eftermiddag och kväll.
Om en vecka är hon förhoppningsvis fri från medicinerna.
Har inte blivit några större utsvävningar under julledigheten och så var det jobb i mellandagarna, men några bilder blev det under hundpromenaderna som varade i dagsljus.
 
Inget för Fotografiska kanske men här på bloggen får det mesta plats.
 
En gulsparv letar mat på den ständigt gröna mossan på muren
 
 
En fasanhöna har hittat hit i vinter. Hon är inte fullt så skygg som de tidigare fasanerna som har varit. hHn accepterar att man står i fönstret och fotar. Det är stort.
Men vår knöggliga gamla fönster är inte den bästa fotogluggen.
När hon sitter där är det ingen annan fågel som vågar sig dit. Skator och kajor går fint vid sidan av och plockar smulorna på marken.
 
 
Nötväckan förgyller alltid tillvaron vid ett fågelbord.
 
 
Åter igen har de här svarta gummihandse liknande fingrarna dykt upp runt en ask ute i skogen.
 
 
Det är bara runt ett enda träd de finns. Jag googlar runt lite och hittar det här på sidan Skogens röst http://skogensrst.vpsite.se/HORN---Xylaria.html
 
"Xylaria, släkte av fam. Xylariaceae tillhörande säcksvamparna. De klubbformade el. greniga fruktkropparna med en nedre steril och en övre sporbildande del. Den har en seg el. korkartad konsistens.               .                                                                                             
X. polymorpha, tjockhorn med tjockare, ogrenade, klubbformade fruktkroppar, förekommer sällsynt på lövträdsstubbar.
X. longipes. Långhorn också en vedlevande svamp som trivs bäst på lönn.
En anekdot, antagligen byggde Stradivarius sina fioler av virke angripet av X. longipes. Se Puggehatten nr.3 2008"
Den där sista meningen är ju hisnande intressant.
Egentligen tycker jag den liknar långhorn mest, men den här växer inte på lönn. hur som helt känns det som jag kommit en bra bit på det här spåret.
 
Oroväckande många kajor kretsar över vår skorsten. Ett par räcker för att täppa till rökkanalen i skorstenen. 
 
 
Att Glömminge kyrka står nedanför den västöländska landborgskanten står helt klart. det är rätt ovanligt att de kyrkorna gör det.
 
Än så länge, rätt ofta, orkar Iffe gå en kortare tur ut i skogen och längs ängarna. Man är glad för de dagar han kan göra det. Man märker att han njuter av det. Att få strosa runt utan koppel och nosa i sin takt. Det är ingen risk att han sätter i väg efter någon uppskrämd hare eller rådjur. Han inser sina begränsningar efter så där tio meter och stannar och skäller i stället.
Så fort jag stannar till lite längre så lägger han sig och låter nosen spela i vädret. Ögonen och nosen verkar inte vara något fel på, men han hör nästan ingenting längre.
 
 
Efter en lite tur i skogen somnar han som en klubbad säl när vi kommer hem.
 
Jag har nu gått in på mitt åttonde bloggarår
 
Jag önskar alla läsare ett riktigt Gott Nytt År.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp