En söndag i trädens tecken


I söndags var jag på Skogsby folkhögskola och bevittnade Naturforum 2011 med tema träd.





Det är Station Linné som tillsammans med Ölands ornitologerna, Södra Ölands trägårdsvänner, Länsstyrelsen Kalmar , Naturskyddsföreningen, Entomologerna, SLU, Ölandsbotanikerna  och Linnéuniversitetet mfl som ordnar ett seminarium varje år med olika teman.

I år var det alltså träd och framförallt dess innevånare som var temat.



Dagen inleddes av forskaren och naturvårdskonsulten Nicklas Jansson (bild ovan) som pratade inspirerande om "Ekens betydelse för mångfalden" Han pratade om hur de fångar insekter i håligheter och inventerar olika områden. de har bl.a. kommit fram till att det inte räcker med en eller två håliga ekar i ett område utan det krävs flera inom ett större område för att många arter ska kunna vara livskraftiga.

Han talar även om Mulm alltså det skruffs som ligger i botten på håligheterna och som är en livsavgörande miljö för många arter. De har även gjort försök på att tillverka egen Mulm och lägga i en specialtillverkad holk och hängt upp på träd som inte är håliga och faktiskt lyckats rätt bra med att få vissa arter att flytta in.

Mulmrecept
Ekspån
eklöv
lucernmjöl

vatten
Det där kan man säker variera i all oändlighet utifrån vilka arter man vill ha.



Där efter var det Tommy Knutssons tur att tala om svampar i mittlandsskogen.

Han och ett gäng svampnördar har under många år sökt igenom mittlandsskogen här på Öland efter ovanliga svampar, och de har hittat väldigt mycket intressant. Vissa arter aldrig tidigare hittade i Sverige och till och med någon som verkar helt ny för vetenskapen, alltså aldrig tidigare upptäckt trots att den var stor som en Carljohansvamp.
En stor fråga är hur vissa arter kan finnas på en lokal nere i Europa och på en lokal på Öland och ingen annan stans.
En bra kommentar var "går man vilse i ett område i mittlandsskogen så har det oftast höga naturvärden".



Sedan var det dags för Pia Barklund som jobbar på institutionen för skoglig mykologi och patologi på SLU.
Hon talade om Almsjukan och Askskottssjukan med de senaste rönen.

Almsjukan sprids med bl.a. almsplintborren som tuggar i ett svampangripet träd och sedan flyger till nästa och smittar det. De flesta orter som är drabbade av almsjukan har mer eller mindre gett upp och låter allt ha sin gång.
Gotland som är en isolerad plats kämpar fortfarande med att ta bort och destruera sjuka almar och efter som rötterna också är smittade så river man även upp dessa. Jag frågar mig om det kan vara värt det för att egentligen bara skjuta fram angreppen några år.
Det verkar som vresalmen är resistent men det är ju ingen perfekt ersättare till våra stora skogsalmar i parkerna.

Askskottsjukan går så snabbt att det inte finns något att göra. Ett träd kan se ut att repa sig något år men oftast kommer det tillbaks. Den sprider sig med sporer i luften.
Den heter Chalara fraxinea och lever med sina mycel inne i innerbarken på askarna
Men den i sig förökar sig inte.
Så berättade hon något helt nytt att fruktkropparna som konstigt nog är en annan art och heter Hymenoschyphus pseudoalbus sitter med små små kantarelliknande svampar på bladskaften. De är sk. sexuella och sprider således sporerna vidare.


Det här är en mycket nära släkting till Hymenoschyphus pseudoalbus

Hur det sambandet hänger ihop verkar inte vara riktigt 100 % klart.

Så möjligtvis skulle man kunna hindra spridning genom att räfsa upp alla löv eller helst plocka ner dom från träden innan svamparna mognat.;)



Sedan var det dags för Magnus Stenmark (naturvårdskonsult) att tala om blommande träd och buskar som är viktiga för våra bin och humlor.
Man ska inte vara för ivrig att röja bort tex sälg och annan salix.
Man kan även hjälpa solitärlevande bin och humlor med små bon i form av bibatterier. se länk  På så sätt kan man ju få flera polinatörer i trädgården utan att behöva ha bikupor med allt vad det innebär.


Bilden är lånad från denna sida
http://www.naturochtradgard.se/naturtradgard_solitarbin.html


Det viktigaste för mig var att han sa att Lindens nektar inte är giftig som man nästan årligen kan läsa i kvällstidningarna. man hittar mängder med döda humlor och bin under blommande lindar och alltid sägs det då att de är giftiga och man har till och med tagit bort lindar därför.
De ligger där helt enkelt för att linden blommar sent på säsongen och många är då slitna och med tanke på alla de 10 000tals insekter som är där så är det väll konstigt om inte några dör där på platsen.



Därefter var det  författaren till boken "Sälg - Livets viktigaste frukost" och entomologen Bengt Ehnström som talade om sälgens alla insekter. Precis som med eken (och säkert alla träd) är det olika arter som lever i trädet under dess olika åldrar.




Han är strax  klar med en bok om aspen som också är ett viktigt träd för många insekter. Det är ju inget långlevande träd och bryts lätt utav med röta som följd.



Tommy Gustavsson naturvårdaren och ornitolog och som föresten är den som ringmärker våra ugglor hemmai holken, var näste man.
Han höll ett inspirerande föredrag om holkar för fåglar och fladdermöss.
Bland annat bör man tänka på att inte sätta upp t.ex tornfalsholkar om det finns arter i området man är rädd om, t.ex småtärna, då kan de hamna i holken de med, fast döda.
Här pekar han på en "difläck" som visar att bilden är på en fladdermushona som har en unge.


Här har vi en lokalreporter som intervjuar arboristen och en representant från Station Linné

Viket virke väljer vi? den frågan ställde sig sedan Claes-Göran Alriksson (bild saknas) från Linéuniversitetet.
Han propagerade för mer lövskogsbruk i Sverige framför allt björk och asp.
Efter Gudrun så talades det mycket om att det var fel att plantera gran som är känslig med sitt grunda rotsystem, men faktum är att nästan all granskog som blåste ner är återplanterad med gran Han sa även att hybrisaspen är den stora lösningen, snabbväxande, hållbar, och att det säkert blir alldeles utmärka hålträd av dessa om man sparar några.
En viss skepsis kunde märkas i lokalen.

Jag har nu inte försökt ge någon helhet för vad som sades under dagen, utan mer gjort ett litet urval av hur det kan se ut på ett trädseminarium. I pauserna kunde man se de deltagande föreningarnas utställningsbord och köpa litteratur.

Där fans även Ölands första och ende arborist (trädklättrande trädvårdare)
Det var kul att han fanns med i de här sammanhangen. Och det är kul att det finns fler som jobbar för en vettig trädvård och inte bara utför stympningar och toppningar för att tjäna pengar så kallade "cowboys", här på ön.


Så här kan det se ut när en "Cowboy" har varit i farten. Den här bilden tog jag inne i bostadsområdet Funkabo i Kalmar för några år sedan.
När jag med återhållen ilska frågade en gammal dam som gick förbi vem f_n som hade gjort det här svarade hon
-"ja det vet jag inte men det var bra ett de där träden blev lite tuktade."
Vad svarar man då utan att vara otrevlig?

FRID














Foto och illustration | | Kommentera |

Stundande skördefest och äpplen.

Måndag

Nu rustas det för fullt över hela Öland.



Årets skördefest går av stapeln i helgen med stor invignig i stenbrottet i Degerhamn med sång, ministertal och filmprojektion på brottets väggar.
Det kunde nog verkligen vara sevärt men problemet är att ta sig dit.
Det brukar bli så fruktansvärt mycket bilar, som sniglar sig från bron och söderut, ner i Mörbylånga och vidare söderut och upp på östra sidan. Sen ska man hellst stanna på alla små galerier om man hittar någon parkering i mörkret på någon åkerlapp.

Har hört fler som åkt över från kalmar och ner till Mörbylånga och tillbaks till Kalmar utan att gå ur bilen och det har tagit flera timmar. "Alldrig mer" har de också sagt.
Bortsett från alla fina ljusinstallationer så finns ju allt på dagen också.
Det är många som finner stor glädje i detta och det är ju tur. För det är verkligen en stor händelse som alla nya och gammla Ölänningar är stolta för och Öland får visa upp vad det har att erbjuda när det gäller kulturliv.
Fast det blir ju mer och mer så att fastlänningar kommer över med sitt utbud för att tjäna pengar.




Diskussionerna går heta om det är rätt eller inte.
Det tuggas också om alla de Ölänningar som inte är anmälda eller anslutna till skördefesten ska få vara med gratis. De som på helt egna intiativ ställer upp och bygger om hus och gårdar för att sälja vad de presterat i fin miljö antingen när det gäller mat, konst, hantverk eller frukt och grönsaker inte bara för att tjäna lite extra utan för att få vara delaktiga i det stora gemansamma som detta har blivit.

Det om det så länge.



Det blev lite äpplen i alla fall det såg tunnt ut ett tag men nu växer de så det knakar.
Vi har fått i hop tre lådor snart. kanske det kan bli 2 till. Vi brukar ha 8-9 st och då räcker det både till mos några pajer och till koltrastarna nästan hela vintern. I bland har vi till och med sålt på skördefesten ;)
"träden har ett viloår" brukar man säga. jag har mer och mer tänkt att det bara är ett sätt förklara bort dålig beskärning. Jag fick min teori bekräftat av en odlare från Visingsö förra veckan, han trodde också att det kunde vara så.
Han berättade att de stoppar upp träden strax innan blommning genom att torka ut dom och skära av rötterna. De blir då stressade och tror att de ska dö och sätter igång att producera frön (äpplen) för att säkra artens fortlevnad. Efter ett tag sätter man igång och gödsla och spruta förfullt så blir det många fina svenska äpplen.
Hoppas jag inte avslöjat någon stor odlarhemlighet nu.



Nu börjar snart den stora nedbrytningen. Här har någon larv inte kunnat hålla sig och gnagt mellan nerverna på ett skogsolvonblad.
En naturlig textur kan man säga.



Den här blicken har jag försökt fånga länge.
Blicken brukar jag få när hunden och jag står och lyssnar och spanar i något åkerhörn.
Vi brukar titta på varandra med jämna mellanrum bara för att bekräfta att vi gör det vi gör och för att ha koll så att ingen av oss har fått korn på något utan att den andra inte sett det.
Ungefär "Det här är kul. Ser du något?" eller "Hör du korpen?"
Det är rätt häftigt. Jag kan tänka mig att alla som har hund vet exakt vad jag pratar om.


TÖNN
håller till i skåne fortfarande. Han laddar upp för vidare flyttning. Många rovfåglar och speciellt de ovanligare arterna av örn brukar stanna till i Skåne under flytten söderut.
Det kommer spridda rapporter från c 300 larmsystem om att han jagaromkring.

Någon skrev
" Tönn hänger mot vinden"
Är inte det nästan lite poetiskt.

I söndags var jag på ett intressant seminarium. jag återkommer om det och lite annat under veckan.


FRID
Foto och illustration | | Kommentera |

Jönköping, kor, pirliv och hundkalas.

Torsdag

Det har inte hänt jättemycket de senaste dagarna.
Att börja ett blogginlägg med de orden är ju inte speciellt bra om man vill att folk ska läsa vidare.

Jag börjar om.

I tisdags var jag i Jönköping på Park och Golfmässan. Det är alltid kul att gå runt och se hur branchen har utvecklats sedan sisst. jag var där för 4 år sedan Det är ju vart annat år i Jönköping och vartannat i Göteborg.
Vad har hänt sedan dess. Jo några gräsklipparmärken har försvunnit och lika många nya har dykt upp.
Det är maskinleverantörernas glada marknad. När det gäller parkskötsel och anläggning verkar sverige stå still, inte mycket till inspiration i alla fall.
Lekutrustningen har nya färger och lite mer metall eller så är det i ett annat trädslag som är himla miljöriktigt.
På växymaterialsidan är det öken.
Ingen svensk plantskola vad jag kunde se. Men där fanns den Danska plantskolan BIRKHOLM och delade ut fjolårets katalog som är en riktig pärla om man vill hålla sig uppdaterad på nya sorter, bara man tänker på att den är Dansk när det gäller härdighet t.ex.

Holändska Verver export som är störst i sverige på lökar är en ljusglimt i växtmörkret med sina fina kataloger och nya inovationer från holland. Till exempel utvecklandet av maskinsättning, färdiga lökblandningar och lök/perennplanteringar med lång blomning m.m.

Som sagt det är alltid kul att se vad som händer i parksverige.

Lastad med några kilo nya (och nyare) kataloger är det skönt att komma hem igen.



På norra piren i Mörbylånga har mås och trutlivet sin gilla gång.



Likaså på den södra piren. Skarvarna för sig.



Jag ser kor så gott som dagligen och reagerar inte speciellt på dom. Men vid den här tiden på året så går det alltid en välldans massa kor på ett skifte precis öster om 136an mellan Algutsrum och Lilla Hult.
De är många och rena och ser ut att trivas på den alltid feta vallen. Trotts eller snarare kanske just därför att de är så många på en stor öppen yta, så är de så lugna och tillfreds. det verkar bara gå och mysa.
De på bilden är bara en liten del av alla som finns där.



Tänk på dom nästa gång ni far förbi.

Det var väll det som var vart att nämna för tillfället.
Tack för att ni läser förresten.

UR ARKIVET

Vår hund fyllde 6 år igår. Det firade han med laxskinn som han senare sprang och spydde upp någonstans i mörkret i trädgården.



Så här såg han ut när han var 5 veckor gammal. Det är nu först vid 6 års ålder han börjar lugna ner sig lite. (Foto, Kennel Vaskur)



Det här är mamma Björk Danadottir. Något ljusare än vår Iffe annars identiska till utseendet.
(Foto, kennel Vaskur)



Här är pappa Skugge (Ullälvas). Han driver får på de saligas ängder nu för tiden.
(Foto ? från nätet)




Frid
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp