Matardags

25/1 2015
 Om lördagen var mulen så var delar av söndagen riktigt fin.
 
 
Även om det inte blev någon långtur till något fotointressant område, så får ju kameran hänga med ändå. Och hunden.
 
 
 
Vill återknyta lite till mitt senaste inlägg om röjningarna av skog här i mittlandet. på vissa ställen städas det ordentligt. På ställen där all ask och alm har dött blir det inte mycket kvar, och markägarna vill förstås ta hand om det som går. man uppmanas att spara buskar men det är ju inta alla ställen det finns buskar på heller.
Nya vyer öppnas. Det lilla lusthuset där i fjärran är tornet på Glömminge kyrka. en av få kyrkor på Öland som ligger nedanför landborgskanten.
 
En nu mera allt vanligare syn. vad jag förstått så är det 7 resor värre på fastlandet när det gäller kalavverkningar.
 
 
Kan tänka mig att slån hassel och hagtorn snabbt tar över här några år om man nu inte släpper på bete.
Jag följer de här ytorna. man lär så länge man är nyfiken.
 
 
När hunden var yngre hade han svårt att stå still och bara iaktta. han skulle gräva och slita i pinnar och buskar och härja. Nu har han äntligen förstått vad en paus innebär, lyssna, spana och vädra i lugn och ro. Ser vi något kul berättat vi för varandra. Att fota djur och större fåglar går ju inte förståss, det har han ett självpåtaget förstatjing på att skrämma i väg på en gång.
 
 
Så var den årliga fågelbordsräkningen avklarad. mycket fågel i år men bottennotering för koltrastar, i alla fall hos oss. på bilden syns dock inte en fågel.
 
 
Det var ovanligt mycket gråsparvar och gulsparvar i år men lite nedgång på talgoxe.
Bofink, stenknäck och rödhake var representerade med ett ex av vardera.
 
 
Blåmes
 
 
Nötväcka, en av våra ständiga två.
 
 
Koltrastarna var blygsamma, bara 7 mot normalt ca 25 stycken. kanske någon granne har godare äpplen.
 
 
Blåmesen
 
 
En enda entita var det i år
 
 
Vintergäcken har visat sig intill sydväggen på huset. alltid lika kul.
 
 Och kejsarolvonet blommar med sin fantastiska doft.
 
 
Känns som vi är på "rätt" sida av vintern nu.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Vinterkoll

24/1 2015
 
I morse gav jag mig ut i ett katastrofalt dåligt fotoljus, trots att jag drog på avresan en halvtimme. men det är ju alltid skönt att komma ut hur som helst.
 
 
I Stora Rör var det lite fågel liv i alla fall, trots den snålblåsiga sydvästen.
Knipor (på bilden), alfågel, sjöorre, storskrak, bergand, storskarv, havsörn. häger och skrattmåsar fanns att se, mer eller mindre nära.
 
 
Vindskyddet är guld värt sånna här dagar.
 
 
Ispeuddes fyr, två storskarvar och en liten bergand som kliar sig på hakan, längst ner i vänstra hörnet.
 
 
Killarna som legat och muddrat i Mörbylånga flyttade hit till Stora Rör i torsdags.
 
 
Nu ska det muddras inne i hamnen om allt går som det ska och så ska det lagas lite bryggor och kajer.
 
 
Troligtvis den här bland annat.
 
 
En häger drog längs kusten och stirrade upp alla sjöfåglar som trodde att det var en havsörn. det här gänget gräsänder kom och landade inne i hamnen.
 
 
Tog en sväng förbi båtplatsen. skönt att ha båten hemma över vintern.
 
 
I Isgärde lund var det lite lugnare.
 
 
Här har det rasat nya träd varje gång man varit där. Speciellt nu efter Svea och Egon.
 
 
Den liggande döda veden är grunden för många ekosystem men det är viktigt att det även finns döda träd som står upp. där gör fåglar bohål och flera arter insekter lever endast i den så kallade stående döda veden..
 
 
Här mellan barken och stammen finns det livsplats för väldigt många arter även om inte utrymmet brukar vara så här vidlyftigt.
 
 
Man får en känsla av att markerna ligger och laddar för livsexplosionen om några månader.
 
 
Till skillnad från Isgärde lund så är inte det här ett naturreservat, men så här ser det ut i väldigt många Öländska skogar och lundar nu. Askskottssjukans och almsjukans offer faller nu i stormarna och det ger ett otillgängligt och för oss ett lite ovant intryck, men bra för djurlivet, i de här skogarna städas det antagligen upp så småning om. Allt går till flis ca 120 kr per kubikmeter eller ved.
 
 
Här behöver man ju inte gå om det blåser för mycket.
 
 
Men att smyga sig fram här i maj och se fågel och växt livet och läsa i den öppna nu lätt tillgängliga boken om trädens konstruktion och hållfasthet kan var oerhört givande för en nörd som mig.
 
 
 
I helgen räknar vi ju fåglarna på våra fågelbord över hela landet. det är inte försent att börja om du råkar läsa detta på söndag morgon.
 
 
Mer om det lite senare.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Vinterdendrologiska betraktelser

18/1 2015
 
Har inte hunnit i väg på några större expeditioner på sistone.
Inte ens några speciellt små expeditioner har det blivit. Att gå ut med hunden i skogen ligger än så länge utanför begreppet expedition.
Ett äventyr kan det ju vara men det vet man aldrig förrän efteråt om det är.
 
 
 
Mur i Mittlandet en fin januaridag.
 
 
Så här kan det också se ut i mittlandet.
Att vårda "sin" mark ömt och respektfullt för framtida generationer. ;)
 
 
 
Större hacken visar en av sina vackraste sidor.
 
 
Skördefestens pumpa verkar ha gjort sitt. Förfallet kan också ha sin tjusning och behöver inte alltid skuffas undan för snabbt. Det svåra är att veta var gränsen för skönhet och äckligt går i just den här genren. Är inte säker på att jag är kapabel att hantera den frågeställningen.
Eller vad fan, smaken är som baken .....
 
 
 
När det är så här ljust och milt i Januari börjar man ju redan nu fundera på hur långt bort våren egentligen är.
Ett säkert tecken på att man längtar till våren är när man börjar titta på knoppar på träd och buskar för att se hur långt de har kommit.
 
Eller som här ovan, skrapa lite med nageln på buddleijan Buddleija daviddii för att se om det klarat sig från nedfrysning så här långt.
Det är alldeles för tidigt att andas ut redan nu.
 
 
 
Ullungrönnen Sorbus ´Dodong´ har fått rejäla knoppar redan.
 
 
Vår machuriska valnöt Juglans mandchurika från Småland har också börjat visa sina knoppar.
 
 
De här toppknopparna på katsuran cercidphyllum japonicum kan man ju tycka påminner om en smådjävuls klövar. För små är dom.
 
 
Sett uppifrån märker man att de flesta är vridna. 
 
 
Den vanliga valnöten Juglans regia får mig att tänka på påven med sin mitra.
De mörka pluttarna på bladärret är kärlen som snöpts åt och stelnat sedan bladet föll av i höstas.
 
 
Körsbärsträdet Prunus sp. är också i fullgång med sina knoppar
 
 
Hästkastanjen Aesculus hippocastanum har ännu inte börjat svullna och bli glansigt kladdig som den är strax innan utsptinget.
 
 
Någon man inte behöver leta vare sig bladärr eller bladknoppar på är Rynkolvonet Viburnum rhytidophyllum.
En av mina favoriter.
Nästan alltid friskt och grönt bladverk, året runt. Den är lite åsidosatt. Borde finnas i fler parker och trädgårdar. vi har inte så många vintergröna buskar med stora blad här uppe i norr.
 
 
Den är inte heller så krävande, och blir rätt fort ganska stor, 3-5 meter. En etablerad planta kan man lätt föryngra och den svara direkt med nya skott. Men helst ska den nog stå så den får växa lite fritt.
 
 
Någon som inte har reagerat än är Robinian Robinia pseudoacacia eller som man säger här, "akacia" eller till och med "Ölandsakacia"
 
 
Här är lindens runda röda knopp. den gillar jag, vänlig på något sätt. som hela trädet oftast känns.
 
 
Katalpan Catalpa bignonioides är lite seg men börjar visa sig lite bland sina fröskidor från fjolåret.
 
 
Katalpan har ovanligt runda bladärr och små fransiga bladknoppar.
I veckan kan det bli snö och lite kallare, då stannar allt av lite igen. Än får vi nog vänta på grönskan.
 

Ifill Skuggisson och son av Vaskurs Björk sitter och väntar på att något spännande doftstråk ska söka sig in i nosen.
 
 
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp