Nya ideer.

 
 
När jag hade varit uppe på Storvätteshågna (1) så satt jag och väntade på mitt resesällskap som hade tagit bilen och åkt till Idre. Det visade sig att de inte skulle dyka upp förrän tidigast om 1,5 timme.
 "Ta det lugnt bara" Jag satte mig i det fina fiket på fjällstationen och firade toppbestigningen med en godfika och bara kopplade av gick igenom min vandring, skrev dagbok och tittade på utsikten.
 
Men det var en bild från toppen jag bar med mig.
 
 
Den där sjön där uppe i norr vad var det?
Jag tog fram kartan och konstaterade att det var sjön Hävlingen (2) som syntes, den verkade väldigt intressant med dess omgivningar, om med Töfsingdalens Nationalpark på den östra stranden.
Med en karta framför sig går tiden undan. Där satt jag och planerade för kommande kanotexpeditioner i oupptäckta vatten (trodde jag).
Jag följde sjösystemet upp igenom. Med lite bärsträckor skulle man kunna komma runt i stora områden.
Så hamnade jag så småning om i sjön Rogen (stora sjön söder om nr 3) och vidare upp till Kärringsjön (nr3) där jag till min stora glädje såg att det fanns en bilväg ända fram till sjön.
 
 
Är det inte lite lockande så säg?
 
Snart var mitt kära ressällskap på plats och planeringen fick läggas på is ett tag.
 
Dagen efter kollade jag i broschyrställen och började hitta information om Rogen området. Fina vandringsleder och fiskevatten och jag insåg att det knappast var oupptäckta marker jag upptäckt men det spelar ju inte så stor roll.
I Norge hittade jag en bok om vildmarksliv i Femundsmarka och gränsområden i Sverige, bland annat skriven av den poppuläre Lars Monsen, känd i svensk TV framför allt för den mycket inspirerande tvserien "Nordkalotten 365" där han luffar runt med sin hund i ett år långt uppe i norr (Finns på Yuotube)
Den boken köpte jag.
 
I den boken visstas de mycket i Rogen och dess omgivningar och jag fick en väldigt detaljerad insikt i området.
Det visar sig att även mängder med Norska "LarsMonsenhangarounds" också utgår från Kärringsjön och letar sig långt in i Femundsmarka där ifrån och ända ner till Grövelsjön. Mest för att fiska. Så vissa tider kan det bli trångt på de iordninggjorda lägerplatserna, absolut ska man kunna hitta ödsligheten där också.
Efter en av mina fisketurer träffade jag en kopia av Lars monsen med Allykanot och grönlandshund och allt på parkeringen vid sjöstugan när han höll på att plocka ihop sin kanot för hemfärd.
Han hade utgått från Grövelsjön och från norra delen burit upp kanoten i sjöarna ovanför MEN sa han, det var så jävla mycket svenskar med fiskspön som passerade en dag vid hans läger plats att han packade ihop och åkte hem.
"Man är lite knäpp så där och vill gärna vara lite för sig själv." Jag förstår, sa jag.
Han hade gjort stora delar av Monsens turer från Nordkalottserien ensam förra året.
 
Hur som helst så har jag "upptäckt" ett nytt område för mig att drömma om bland många andra.
Får se vad det kan bli av det så småning om.
Lustigt vad en vacker utsikt kan ställa till med.
 
 
 
I övrigt så är det ju full sommar här på Öland. Vägar och stränder är KNÖKFULLA av folk och bilar.
Det är nästan på smärtgränsen av vad vissa vägar och områden klarar av. P vakterna jobbar för högtryck liksom räddningstjänsten som far på alla trafikolyckor från norr till söder.
Viiste ni förresten att de uppe på Böda har en brandstation som består av sommarbrandmän som egentligen är där på semester men samtidigt går i beredskap och jobbar där under sommaren. Det lär inte vara svårt att få folk dit.
Det kanske de har berättat på den pinsamma tvserien "Böda Camping" om nu någon skulle ha råkat titta på den.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Mer fjäll

Jag är inte riktigt klar med fjällturen känner jag:)
 
Alldeles ovanför Grövelsjön ligger ett lättbestiget men ganska högt fjäll, Jakobshöjden 1103 möh.nr 5 på kartan i förra inlägget.
Vi bestämde oss för att lämna dottern i stugan (helt frivilligt) och springa (alltså gå) upp där en kväll efter middagen.
En lätt halvdagstur stod det i boken. Det kunde vi nog pressa.
Det blev en väldigt fin vandring.
 
Vi tog den nya grusstigen från "Övre parkeringen" och efter någon km gick vi rakt mot toppen, mestadels stiglöst.
Rätt stenigt men inga större problem. Vi höll bara på toppstugan.
 
 
Det mest spännande med den här turen var alla åskväder som drog förbi oss på båda sidorna. Skulle vi klara oss. Hur farligt är det att stå på en topp när åskan kommer med älgakliv?
Det var otroligt vackert.
 
 
Vy mot Norge.
 
 
Vid toppröset
 
 
Och här är hela toppen med den låsta stugan som verkar vara en väderstation.
 
 
Från Jakobshöjden hade man bra överblick mot Storvätteshågna, Dalarnas högsta fjäll (nr3), 1204 möh.
Där hade jag varit någon dag innan. det ska jag berätta om vid ett senare tillfälle. Där syns också Fosksjöarna.
Plötsligt väldigt snabbt blev det svart och en ordentlig regnskur kom emot oss. Vi vände hemåt.
Mitt i det värsta regnet står en fjällpipare några meter framför mig, jag var på väg att slita upp kameran men hiade mig som tur var i sista stund. Sambofrun som var en bit ifrån stötte upp en flock på ca 10 st fjällpipare.
 
 
Lika snabbt som regnet kom så dök solen upp igen, och vi passerade den här idyllen.
Vi var tillbaks på ca 2,5 timme.
 
Så här såg vår tur ut i appen "Joggkompis"
Det var en härlig kvällstur.
Detta var vår sista aktivitet i Grövelsjön för den här gången.
Dagen efter drog vi söderut mot Fulufjällets Nationalpark. Men först svängde vi in till Nipfjället i Idre.
 
 
Vägen upp hit var häftig och man kör på riktigt kargt fjäll.
Det här är i slutet på vägen. Lillnipen 1191 möh, alltså bara 13 meter lägre än Storvättehågna.
Parkeringen var fullknölad och liknade mest parkeringen på Ölands djurpark =förväntansfulla barnfamiljer av olika nationalitet.
 
Här är själva Nipfjället 1109 möh, sett från vägen. Det verkade vara riktigt stenigt. Det karga och steniga tycker jag är oerhört tilltalande. Fråga mig inte varför.
 
I söder ser man det speciella fjället Städjan 1131 möh. Skulle vara kul att knalla upp där någon gång.
Vi hann dock inte stanna så länge i området.
Ner till Idre och tog en Pizza på den fina vägkrogen Lokatten. Det blev en renstekspizza. Man är väl turist.
Målet i dag var att gå fram till Sveriges högsta vattenfall i Njupeskär i Fulufjället Nationalpark.
Klockan var nu 15-16 nånnting så vi låg på några mil till i bilen.
 
 
Vägen mot fallet var mycket välgjord...
 
 ...och gick fram över myrar och gammelskog. Vädret var kanon.
Folk började ge sig av hemmåt och vi var snart nästan själva i området i det dalande solljuset.
Jag är inte så förtjust i det där med att trängas med folk kanske ni har förstått;) så det här var ju riktigt bra.
 
 
Efetr ca 3 km är man framme vid fallet. Det är rätt häftigt att vandra fram mot det.
Här satt vi oss och fikade och bara njöt av skådespelet.
 
 
 
På en av de där stenarna hade jag velat ha en fin fågel (aldrig nöjd) men den dök aldrig upp just där.
Däremot såg vi en forsärla i närheten.
 
 
Och bara en liten bit från fallet dök en strömstare upp.
 
 
Sånna här fanns det en del av. Man förstår varför de kallas silverfuror. När barken sitter på så ser de ut som vanliga grova tallar, men det är onekligen ganska skruvat inunder.
 
 
Något vi inte visste var att det även nedanför fjället går en slinga, så vi behövde inte gå tillbaks samma väg som vi kom.
Det var en riktigt fin vandring.
Nu full fart mot en lånad nybyggd timmerstuga i kläppen vid Sälen. Fan vad bra man kan ha det.
Där efter mot roslagen igen.
 
 
Dagen efter var jag bla här. Känner någon igen sig?
De som följt mig på Facebook kanske har sett min film härifrån.
Det är Upplandsberget/Tallmossen vid Heby, Upplands högsta punkt 117,56 möh.
Den turen ska jag också skriva om lite senare.
 
 
När man ställer bilen här, för att äntra Upplandsberget så ser man snart den här gropen.
Här har man tagit grus till vägbygget skulle jag hat tänkt. Men det står en skylt bredvid som menar att detta är en gammal varggrop. Det kan inte vara jättelänge sedan den var i bruk.
 
Längs skogsvägarna i den här delen av landet ser man oftast den torrktåliga skogsvialen.
Förr kallade man den för den "Svenska soldaten". Gul och blå stod den där vid vägen på sin post.
 
I morgon söndag blir det flyg till Fjollträsk och Paul Simonkonsert på Globen.
Då kan det vara kul om det är lite trängsel. Det vore rätt tråkigt och stå där helt alena. Det är lite beroende på aktivitet det där med att vilja ha folk omkring sig, så jag är nog inte helt jätte mycket asocial tror jag.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
.
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Lite norrut och Norge

 
Så har jag då samlat mig, bilderna och tankarna.
 
Efter en härlig och lång midsommarhelg i Norrtäljetrakten rullade vi norrut mot Grövelsjön i norra Dalarna.
Det är ett område som var helt nytt för mig. Jag har väll i min "ungdom" på håll sett ditåt och tänkt att där finns väl inga riktiga fjäll eller fina vildmarksområden. Varför jag tänkt så är nog för att de tillhör den sydligaste delen av fjällkedjan.
Fördommar helt enkelt.
Jag har dock på senare tid börjat anna att det nog kan dölja sig en mycket fint där i området.
 
 
 
Nåväl första etappen gick till Mora där vi bodde på det mycket centrala STF Vandrarhemmet "Målgården" precis vid Vasaloppets målgång.
 
 
 
Alldeles nedanför, vid sjön ligger en båt som de säljer god italiensk glass på. Det skulle ju testas.
 
 
 
Och alldeles bredvid glassbåten ligger det här nytillskottet i Mora hamn.
Det är en av de gamla ångdrivna timmerbogserarna LAXEN som legat på land på ett skogsmuseum som nu gjorts iordning och lagts i sjön. Den rustas nu av entusiaster som också gått utbildning för att köra både båt och maskin.
Efter som den alltid har gått i sötvatten så finns det ingen rost på skrovet, vilken dröm för en plåtbåtsfixare.
Den är över hundra år gammal.
 
 
 
Där fanns även det här loket. fan vilka stora apparater det där var.
 
 
 
Här i Zornparken fanns de här murplanteringarna av bergenia. Detvar riktigt fina och orginella. Plantorna mellan stenarna är helt klart ett stort mervärde.
 
Nog med teknik och trädgård.
 
Vi kompletterar utrustningen lite, äter indisk mat, sover och rullar sedan vidare norrut.
Nu vill vi se fjäll, snölegor och glesbefolkad orörd vildmark.
 
 
Bara en bit norr om Mora börjar man ana lite "Norrlandskänsla" här mellan vägen och en fin skogsjö låg ett timrat vindskydd, det lovar gott. men varför kan inte folk ta med sig skräpet, eller åtminstonde lägga det i soptunnan som stod vid vägen.
 
Så äntligen kom vi upp.
 
 
Och här en förstoring av området vid nr 2.
 
 
Vi hade vår basecamp i Grövelsjön.(2) De första nätterna tältade vi i närheten av STFs fjällstation (10) som tältare betalade vi 90 kr/pers och får då tillgång till hela stationens faciliteter, alltså bastur dagrum kök toa dusch eller bara hänga i vestibulen. sTFs ststioner är riktigt fina och mysiga och fulla med atmosfär. När regnet började hänga i luften beslöt vi att flytta innomhus. Hur mysigt det nu än är på Fjällstationen så är priserna inte så kul. För ca 1200 kr/dygn så hade vi fått ett litet rum med dusch och toa i korridoren.
Vi hittade då Grövelsjögården (9) http://www.grovelsjogarden.se/index.htm som för halva priset erbjöd en fullt urtustad toppmodern stuga med braskamin och ved (vilket var fint när regnet vällde in).
Där var såp fint så vi blev där 4 nätter och utforskade området vidare både till fots och med bilen.
 
 
Äntligen lite fjäll i sikte. Grövelsjöns utlopp (12) Här ligger också "Sjöstugan" där man kan köpa souvenirer, fiskekort eller hyra kanot och båt. Här är också vandrarhem och stuguthyrning.
Tidigare var det också ett klassisk våffelfika ställe men ägarna börjar bli till åren och har lagt ner den rörelsen nu.
 
 
Härifrån utgår flera vandringsleder, de flesta otroligt välprepareade. Här är Linnéstigen till sylen i den norra och norska änden av sjön 9 km.
 
 
Lunch på fjället i finväder och utan mygg kan aldrig vara fel.
 
 
Namnet Linnéstigen har sina naturliga orsaker. Här gick han en gång  under sin lappländska resa och på den här skyltens plats rastade han till och med.
 
 
En bit upp på stigen ser man det här om man tar sig tid och vänder på sig. Sjöstugan syns på motsatta stranden. och Långfjället i bakgrunden.
 
 
Båthus är alltid kul. Det här fick jag faktiskt nytta av vid en fisketur.
 
 
ett plötsligt regn fick mig att söka skydd där.
 
 
Medans jag väntade så fotade jag lite.
 
 
Hjortronen blommade för fullt
 
 
Det här är båten som tar vandrare till den norra, Norska delen av Grövelsjön. Där ifrån är det 9 km vandring tillbaks längs Linnéstigen.
 
 
Om man paddlar eller vandrar längs sjön så kan man komma på väldigt fina ställen.
Nä, jag badade inte, det var för kallt;)
 
 
Den här hittade jag vid stranden. Först trodde jag det var en fender till en båt men insåg snart att det är en bit sjöslipad bävergnagd stock.
 
 
I halvklart väder skiftar fjällsidorna utseende hela tiden. Jag kan inte se mig mätt på skådespelet.
Vem fan behöver en platt-TV.
 
 
Jag brukar ju ha lite döda djur med i mina inlägg. Här en vackert vit renskalle.
 
 
Och här är allt vad som var kvar efter förra årets lämmelår.
 
 
Skägglavarna trivs där luften är ren. Hur ren måste inte luften vara här?
Det här är nog tagellav.
 
 
En tidig morgon vid en annan fisketur kunde jag sehur dimman vällde ner från Jakobshöjden (6), men den föll aldrig ner över sjön.
 
Under några dagar åkte vi in i Norge för att se hur nära fjällen man kunde komma där.
Vi åkte lite på måfå och inte alls långt från gränsen hamnade vi inne i en märklig nationalpark
Gutulia (7)
Från parkeringen går en stig in till parken sedan försvinner stigarna. Mitt i allt ligger ett fjäll.
 
 
Det är visst ordentligt stenigt och svårframkomligt i det här området.
 
 
Så här ser det ut över Gutuliasöen. Inspirerande tycker jag. dit vill jag igen. Gärna med en kanot kanske.
Det lär vara bra fiske i sjön också.
 
 
Och vilt fanns det också bland renarna.
 
Och inte långt här ifrån ligger Norges 2a största naturliga sjö Femunden, omgärdad av nationalparker och naturreservat. Vi nådde ut till den vid Elgå (1).
 
 
Mot norr från Elgå. I den här sjön fiskar man mycket sik bland annat. Nere på bryggan i Elgå ligger en fiskmotagningsanläggning. En av få i norden vid en insjö.
 
Det fanns båthus här också.
 
 
Som sagt
 
 
Ren i vila
 
 
Femunden trafikeras av en över hundra år gammal båt Faemund II som transporterades hit i stora delar och sattes ihop vid stranden. Den har nu kört turister, fiskare och bofasta i 112 åt.
Nu örtiden bor det bara fasta vid Elgå men sjön och dess omgivningar är otroligt poppulära att vandra och fiska i så den har fullt upp hela sommaren.
 
 
Om man ska åka med båten kan man stå här och vänta.
 
 
Här är en last med norrmän som legat ute i vildmarken ett tag. Det var fiskspön, tält, hundar, tomma ölburkar, kokgrytor, bilbaterier, blåtiror, bakfylla och nöjda miner i en röra på kajen efter några minuter.
 
Vi ville naturligt vis ut en sväng också.
 
 
Ombord fanns en liten servering med våfflor och kaffe bla. Vi hade dock precis ätit sikburgartallrikar på "bryggloftet" i Elgå så vi stod över våfflorna.
 
 
Det är en lång sjö det här.
 
 
En och annan fin hytte finns det vid sjön också.
 
 
I salongen ombord hänger många fina bilder från båtens tid i sjön. Man inser vilken glädje folk har haft av Faemund II genom åren.
 
 
Efter turen kollade vi runt lite och insåg att det är väldigt stenigt på stora partier runt sjön. Där vill man inte irra ut med en tung ryggsäck och foppatofflor på fötterna.
 
 
Det här är en bild över sjön Isteren som ligger söder om Femunden. Det verkar vara ett riktigt fiskeeldorado här med.
 
 
Den här bilden är väldigt vanlig på Svenska sidan. I Norge är det förbjudet att flyga ut folk över naturreservat och på fjäll.
Många Norrmän verkar ha en väldigt skeptisk inställning till det här.
"Kan man inte ta sig ut för egen maskin i vildmarken har man inte där att göra" sa en känd vildmarksnorrman.
Den diskussionen låter jag vara här, men nog fan blir man störd av dom när de kommer för 5e gången på en förmiddag när man är långt ute i fjällvärlden. (helikoptrarna alltså).
 
 
Åter i Grövelsjön. Men det känns som den här delen och många andra delar av Norges fjällvärld måste utforskas en hel del mer, med både vandrarkängor och fiskespö.
Här ovan syns Fjällstationens gårdvar vakta turisterna mot närgångna renar. sekunden efter flög hunden upp och skällde ut renarna så de sprang till skogs.
 
Det fanns mer att uppleva på den här turen.
Fortsättning följer.
 
 
 
FRID så länge
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp