EKEN OCH LÖNNEN


Var ner till sjön en sväng i Lördagsmorse. Varm och fin morgon men med ökande sydväst.
Det behövdes inte så många kast förrän det satt en gädda på draget.
Slirbromsen tjöt några sekunder innan gäddan ställde sig på tvären och fick tvingas in.



2,5 kg och 74 cm lång blåsilver Toby 18 gr.

Det är mycket sjögräs och alger på de långrunda stränderna så man fick rensa draget nästan efter varje kast.









Västanvik från slite har varit i Degerhamn och Cementa. Här passerar hon Ispeuddes fyr.





Vädret var rätt så skiftande.
Det här är mitt favoritljus när man är på västra ön. Låg sol, klart i öster och mulet, gärna regn över fastlandet.

Är man på östra sidan ska det vara tvärt om och kväll.
Skagenljuset kan slänga sig i väggen.



Det här "kära" paret har jag iaktagit under många år. Kära och kära föresten, jag vet inte om det är ömsesidigt, men den smalare lönnen verkar i alla fall vara kelsjuk värre.
Eken verkar inte må dåligt av det.
Annars brukar de ju inte tåla att andra träd växer upp i kronan på det här sättet. På långt håll ser det ut som ett träd med fin form.
Jag ska ta en bild på kronan när höstfärgerna börjar visa sig, då ser man skillnaden.


"Min krona gör du inte efter, sa eken till prinsen"


Det om detta, ha det!






Foto och illustration | | Kommentera |

LAND ROVERREKLAM



Jag håller på att provar lite grejer med designen på sidan.
Ni får gärna tycka till.

Och nu till något helt annat.

Den Engelska biltillverkaren Land Rover  har tillverkat jeepar och "suvar" sedan 1948.
Ända sedan starten har men haft viljan att visa Land Rover som en bil för folk som vistas ute mycket, äventyrare och expeditioner.
Och det har det ju verkligen blivit en symbol för också.

Man får ju tycka vad man vill om märket.
Många har sin Land Rover som en livsstil och gör expeditioner över kontinenter eller så kallade greelaning turer t.ex. på den engelska landsbygden över helgen där de kör på vägar som är på gränsen för vad deras bil klarar av att ta sig fram på. Nästan alltid slutar det med  öl på pubben eller kilovis med kött på grillen.

I andra änden finns också människor som mer eller mindre vigt sitt liv åt att smutskasta Land Rover. De skapar webbforum och sällskap som beskriver hur dyra, dåliga, överreklamerade och hur det alltid är något problem med en LR Det är också kul att läsa om, men jag lämnar dom för den här gången.




I filmen "gudarna måste vara tokiga I" finns en lång scen som med hatkärlek visar hur de tidiga modellerna kan leva sitt eget liv.

De senaste åren har Land Rover i sin reklam (som jag upplever det) ironiserat över sin egen myt. Som upptäckar och äventyrarbil och att en Land Rover ägare är en sjujäkla överlevare såväl i vildmarken som i de fina salongerna (de vill ju visa att vissa modeller  även är en lyxbil). Jag tycker det är så bra och fyndiga bilder och vill gärna visa några av dom här samt några filmer som kanske ännu mer spelar på samma tema.























Zarah Philips är den engelska drottningens barnbarn och när hon ställde upp på en reklambild för Land Rover väckte det tydligen stor uppståndelse i England. Land Rover fick sin publicitet.
Jag tycker bilden är genial vad gäller lyx/äventyrstemat 




Filmerna är som sagt ännu mer inne på ovanstående tema.

http://www.youtube.com/watch?v=_PZxKevhWwc

http://www.metacafe.com/watch/206960/land_rover/

http://www.ina.fr/pub/automobile-et-transport/video/PUB1587045006/land-rover-freelander-born-free.fr.html

http://video.google.com/videoplay?docid=-398933164033874712#

http://www.youtube.com/watch?v=9KXkQUI31Ko&feature=related

http://www.dailymotion.com/video/x27iug_land-rover-freelander-commercial-hu_ads

http://www.youtube.com/watch?v=UYDLdwykmQ8

Gods Must Be Crazy 1 - Land Rover - Part 1
http://www.youtube.com/watch?v=t127UCrtvLw


Gods Must Be Crazy - Land Rover - Part 2
http://www.youtube.com/watch?v=e-MR6omTN6Q&feature=related

Sen finns det förståss en massa vanlig Land Roverreklam också.


Så är det, "take it or leave it"

Snart tillbaks





Foto och illustration | | Kommentera |

VADARE I DIMMAN

Nu kan man nog säga att årets häckningssäsong är över. Jag var ute i helgen och såg inte så mycket som ett dun på någon fågel

Däremot  så finns det ju mycket fullfjädrade ungfåglar överallt nu.

Vadarna har lagt upp det så att när honan lagt äggen på häckplatsen lämnar hon ruvning och uppfödande av ungarna till hanen och beger sig sakta söder ut. Det innebär att "höststräcket" för vadare kan beskådas på våra breddgrader redan i juni. Under augusti är det som mest att se i grunda vikar och på bankar och rev.

Det är behaglig skådning, mycket fågel, varmt i luften och långa dagar.

Jag  var ute i lördags för att uppleva vadarna på en fin rastlokal, ja just det Beijerhamn förståss.
Fint och klart väder utlovades men dimman kan tydligen ingen förutse
och det var just vad det var när jag kom på plats tidigt på morgonen Det blåste ca 4-5 meter per sekund precis som de sagt och dimman drog fram i ridåer och sjok.

Ute i dimman kunde man ana stora mängder med fågel av alla storlekar. Där fanns allt från Gäss och hägrar till strandpipare och gulärlor.





Jag hade ingen brådska så jag satte mig på favorit platsen och väntade. Nu var det ju inte ärtsoppa så det gick att se rätt mycket fågel ändå.


Dimmans täthet varierade ganska mycket så vissa stunder syntes solen igenom och i bland var det nästan klart för att efter någon minut vara tjockt igen.

Dimman var även skiktad på höjden vilket innebar att det blev märkliga effekter. Dimmstråken låg som prismor eller linser över vissa partier. I bland var fåglarna belysta ovanifrån i olika intensitet och färgbrytning  och efter ett tag kunde ljuset som reflekterades mot vattnet vara starkare vilket medförde att fåglarna var belysta underifrån eller från sidan. Det var ett makalöst skådespel.
Inte ens BBC kunde ha gjort det bättre.
Det här är absolut inget unikt eller ovanligt så är det väll nästan varje gång när det blåser i dimman och den håller på att lätta.

Att försöka visa det med bilder är förståss omöjligt

Det var nog det att jag tog mig tid att studera fenomenet och försöka sätta ord på det som jag uppmärksammade det och att jag samtidigt flitigt iakttog de fåglar som var i närheten.


Kärrsnäppa


Grönbena

Räknat i antal fans det i området ungefär
1000 grågäss
100 kanadagås
30 vitkindad gås
50 gräsänder
30 krickor
15 hägrar
300 kärrsnäppor
300 ljungpipare och kustpipare
50 grönbenor
15 skogsnäppor
20 enkelbeckar
2 mosnäppor
10 brushanar
10 rödbenor
30 större strandpipare
10 gulärlor
1 havsörn
400 tofsvipor
50 skärfläckor
tärnor och måsar

Jag har säkert missat nått.
Det är helt klart en av Sveriges förnämaste fågellokaler och den verkar bara bli bättre och bättre för vart år.



Ljungpipare och kustpipare uppsskrämda av en havsörn.


Kanadagäss

Det var ett långsamt skeende som jag befann mig i och världen omkring  försvann. Det var jag , ljuset och fåglarna. Vem fan behöver  LSD.


En ensam ljungpipare flög vemodigt visslande för bi.


Kärrsnäppa

De första människorna dök upp efter ca 3 timmar på vandringstigen (som jag satt en bit ifrån). De stannade inte ens upp, de gick och gick eller sprang och sprang för att snabbt komma hem för att börja med någon ny aktivitet. Det gäller ju att hinna så mycket på helgerna. det är synd om dom.

De första skådarna dök upp på arenan ungefär i samma veva och de häpnade över mängden fåglar. Dom är det inte alls synd om.
(Observera att jag skiljer på människor och fågelskådare.)


Stigen på piren är nu kantad med malört och gråbo vilket ger en häftig doftkombination.

Det klarnade faktiskt upp helt framåt 13 tiden. Jag tänkte att jag ville uppleva ännu ett fantastiskt fint ljus och drog mig till Seby läge på östra sidan för att kolla eventuellt sträck i fint lågt medljus.

När jag kom dit var det dimma även där och den verkade inte vilja ge sig, tvärt om. Här fanns inga fåglar att titta på förutom ladusvalorna som faktiskt fortfarande verkade gneta på i sina bon.




Från havet var det tyst. jag la mig på en filt i lä och slumrade lite, vaknade, läste passande nog boken "Tyst hav" av Isabella Lövin som handlar om våra utfiskade hav och vad som görs/inte görs för att rätta till det. Det är ganska deprimerande läsning och la lite sordin på stämningen, men den är mycket bra skriven (så långt jag nu har läst).

Dimman tilltog och jag insåg att här inte skulle bli så mycket roligare.
Jag åkte hem vid 17 tiden.
Det är alltid lika kul att komma hem till tjejbaletten och tokhunden efter en dag i fält.

Nu blev det rätt mycket gråskala här. För att avsluta inlägget i lite färgladare ton tar jag med den här bilden på en amiralfjäril plåtad i trädgården dagen före. Dom är nu på väg söderut i Europa inför vintern, dom med.

Ja jag har börjat snegla lite på en ny kamera som hänger med lite bättre i taskigt ljus. 



Så kan en bra dag i Kallebaaturs liv se ut.
Tjena



Foto och illustration | | Kommentera |
Upp