FRI TID

 
 
 
 
 
27/7 2015
Inleder nu min andra semesterveckan. Börjar komma in lite i lugnet nu. Ovant men fantastiskt skönt och välgörande.
Fortsätter förena nytta med nöje så gott det går. Kostar på mig lite mer nöje än nytta vissa dagar. Är det någon gång man ska göra det så är det väl på semestern.
 
 
 
Vi går och sneglar ut mot sjön rätt ofta, hunden och jag. Han kikar nog mest efter någon stor fågel att skälla på, och jag sneglar mest efter bättre vindar och väderlägen. första semesterveckan har ju inte varit den bästa för roddturer i snipan.
 
"Svårt det är att ligga på land
 när lusten att fara är stor"
 
Står det i något gammalt fornnordiskt kväde
 
 
Så man får fara på landbacken i stället. Tex till Hossmoån och inspektera lite.
 
 
Fiskodlingsanläggningen i Binga/Hossmo där man föder upp öringar som släpps ut.
 
 
Speglande ormbunkar
 
 
En rätt stor öring gör ett högt hopp (se plasket i mitten) bara för att ytterligare påminna mig om att jag inte har något fiskekort för dagen.
 
 
Kvällarna är hur som helst fina även på land.
 
 
Det är fortsatt otroligt mycket vadare läng Ölands kuster. Så ett besök till i Beijershamn blir det.
 
 
Nu ännu mer spovsnäppor än senast.
 
 
Och nu har även kustsnäpporna dykt upp.
 
 
En flock färdighäckade skärfläckor har också semester. Kalmar hamn i bakgrunden.
 
 
Mosnäppan är så liten att man inte ser den så ofta.
 
 
Brände av ett antal bilder på tornseglarna som flög ovanligt lågt den här dagen. Har ju försökt förr, sällan det lyckas med min lite långsamma kamera. Men kul är det, tiden stannar och man går in i ett behagligt fokus.
 
 
En grusbadande sånglärka är lite mer still.
 
 
För att inte tala om en lite hängig skedandshona.
 
 
Spovsnäppa, en gammal fågel som ruggar till vinterdräkt.
 
 
Kärrsnäppa och spovsnäppa
 
 
En skräntärna kom skränande in i viken och vände.
 
 
Innan regnet var över oss i lördags tog vi en tur till Stävlö.
 
 
Och på väg över bron igen mötte vi mängder med folk som lämnade Öland. Liknade en stor evakuering.
Bara för några timmars regn och åska!
 
 
För på kvällen var det så här fint igen, åter satt vi där och glodde.
 
 
I norr drog vädret vidare och med det turisterna.
 
 
Det blev en fin långpromenad med sambofrun och hunden längs sjölandet den kvällen.
 
 
Någon dag gjorde jag Kalmar Dämme ordentligt också. Saknar de här vassjöarna ibland.
Just nu var det dock ganska lugnt.
 
 
Bara de bruna kärrhökarna höll låda med sina nu flygga ungar som flög runt och skrek efter mer mat. ja se ungdomen.
 
 
Plockade ut det här byltet från ett sällan besökt hörn i vedboden. Ett gammalt rep som en mus (tror jag) byggt en boboll i. Bara mossa och löv fast det fanns massa fint annat material alldeles i närheten att ta av.
Även djurvärlden har väl sina fundamentalister. "Bara naturligt och närproducerat ska det va".
 
 
Höet är bärgat, men sedan flickornas kaniner vandrat vidare så brukar det sluta på komposten nu för tiden.
Men men gamla agrara traditioner sitter djupare än man tror. 
 
Ser nu en lucka i vädret mellan kl 03 och 09 i morgon bitti. det blir en fantastisk morgon ute på kalmar sund känner jag.
Vi får se.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | En kommentar |

Gretamordet 100 år

15/7 2015
Nu i dagarna är det hundra år sedan det så kallade Gretamordet eller wolkoffmordet skedde, här nere i skogen.
jag skrev om det för några år sedan i de här två inläggen.
Det är nog de inläggen på min blogg som flest har varit inne på efteråt och läst.
 
 http://kallebaatur.blogg.se/2010/october/en-olandsk-tragedi.html
 
http://kallebaatur.blogg.se/2010/november/en-olandsk-tragedi-2.html
 
 
I lördags var det så dags att uppmärksamma 100årsdagen för mordet, en händelse som satt djupa spår i bygden och som fortfarande är en liten del i vardagen här i Glömminge.
Den muntliga traditionen är stark här, eller har i alla fall varit. Alrik Palm skriver om det i sin bok "Glömminge En sockenberättelse" utgiven av Glömminge Kommun 1949.
Han återger sägner med namngivna hövdingar i trakten från järnålder/vikingatid, berättelser som gått i arv från mun till mun genom generationerna. Då är hundra år inte speciellt lång tid.
 
 
Glömminge hembygdsförening hade planerat och ordnat för den här dagen i nästan ett år.
det är ett unikt tillfälle då de nya ägarna till Almqvists villa och grannar villigt öppnat upp sina trädgårdar för alla nyfikna intresserade endast under just denna dag.
 
 
 
Det naturliga var att samlas runt Gretastenen.
 
 
Intresset var  överväldigande. vi hade nog nästan gått man ur huse i Glömminge plus annat löst utsocknes folk. Flera sa att så här mycket Glömmingefolk har det aldrig varit på samma plats tidigare.
Ingen vet exakt men runt 300-400 personer var det nog.
Peter Brynielsson, ordförande i hembygdsföreningen höll ihop dagen och förde den framåt.
Här talades det om att ingen vet av vem eller när stenen restes, man vet inte ens vem som än i dag lägger blommor vid stenen då och då. Under vissa perioder har den fört en tynande tillvaro, omkullvält, överväxt och gömd bakom en radda brevlådor.
 
 
Ytterörsvägen har nog aldrig varit så här befolkad. Nu är alla på väg ner till Ytterrörsvillan där Greta bodde.
 
 
Alldeles i början på backen ner finns den här platsen där mordet ska ha skett. Här låg en källa med ovanligt fint vatten som folk for långväga i från för att nyttja. Hit lär wolkoff ha släpat Greta när han insett vad han gjort för att tvätta henne ren från blod, men om det finns det olika berättelser.
 
Nu syns bara en sten och en skylt om att det går en elkabel här.
 
 
Björn, granne till Ytterörsvillan och om jag förstod det rätt, hade stora delar av parken till Almgrens villa på sin tomt i dag. Här står han på trappan till vattentornet till springbrunnen och berättar om livet här för hundra år sedan. mång dråpliga och intressanta historier om Almqvists familj. Det visar sig att många i församlingen var släkt med Almqvist, speciellt Gretas fostermor Lisen som ju kom från Glömminge.
Redan här börjar frågorna dyka upp. Det ska under dagen visa sig att man har olika berättelser om det som hände här.
 
 
De här stenarna lät Professor Almqvist hugga till för att ha som solstenar. Efter en solig dag är de varma långt in på natten.
 
 
Vid villan fans en utställning och musikanter som bla spelade skillingtrycket om mordet.
 
 
För att levandegöra det hela hade man engagerat skådespelarna Ida Dahlborg som Greta och Anita Dehlin som Lisen
Kläderna (100 år gamla) var inlånade från Länsmuseet.
 
 
De nya ägarna har gjort ett fantastiskt jobb att återskapa Ytterörsvillan till som det såg ut när det var nybyggt runt 1908.
Båten som Wolkoff flydde över till Revsudden med efter de dödsbringande skotten låg åter på sin plats.
 
 
Det är Sven Erik i Böle som har den i sin ägo och som rott hit den dagen till ära.  jag har tidigare visat bilder på en annan båt och menat att det var flyktbåten, där hade jag nog fel, sorry.
Dagen då Wolkoff rodde var det regn och hård vind så han var tydligen riktigt slutkörd när han kom in till fastlandet
 
 
Fika serverades vid strandtemplet.
 
 
Ytterörsvillan i dag,
 
 
De nya ägarna Torbjörn och Anette Blomkvist viste inget om den här historien när de köpte villan, men ganska snart kom folk i trakten och berättade sina versioner om vad som hänt.
Här berättar de vad som gjorts och hur det sett ut. En del jobb återstår dock.
 
 
Tre Glömmingeprofiler i andäktigt lyssnande.
 
 
Johan Gunter är nog den som har mest koll och har kanske den riktigaste återgivningen av vad som hände. Han har lusläst rättegångsdokumenten och vittnesuppgifterna och skrivit en bok (eller i alla fall ettt utkast som gick som följetong i Ölandsbladet), Den skrift jag hämtat de flesta av mina uppgifter från i mina tidigare inlägg.
 
 
Johan i berättartagen
 
 
Så här långt fram på dagen kom vi till de oundvikliga skotten. Här förtäljer Johan ganska ingående med revolver i handen om minuterna före och efter skotten. Greta står med kaffebönorna i handen som sedan sprids ut där upp i skogsbacken och som folk efteråt samlade in som minne. Just bönorna i påsen på bilden tog vi hem. Blir väl också ett slags minne. Gretas bönor 2,0 kan man säga.
 
 
Nere i källaren på villan, i snickarrummet, står den bänk fortfarande kvar som Greta lades på efter sin död. det var också hit Wolkoff återvände från fastlandet fylld av ånger. här höll han sig gömde med Gretas kropp i några dagar medan skallgångskedjorna böljade i Smålandsskogarna. han skrev ett brev till Greta där han uttrycker sin ånger.
Det var också här man utförde obduktionen där man även kontrollerade Gretas oskuld, då rykten gått om att Ivan Wolkoff skjutit henne för att hon mist sin oskuld till någon annan. Så var tydligen inte fallet enligt obduktionsprotokollet och Johan Gunter.
 
När Greta slutligen begravdes i Stockholm lär det ha varit mellan 10 000 -15 000 personer på plats. Det visar hur hårt denna händelse grep Svenskarna, då i juli 1915.
 
HPå bilden ovan ses Ölandsbladets och Barometerns reportrar prata med Johan.
 
Så tog dagen slut och de flesta var mycket nöjda med arrangemanget. Berättelsen om mordet på Greta har åter luftats och har säkert stärkt dess förmåga att leva vidare ett bra tag fram.
 
 
Bilder på Greta. Bilden till vänster är från hennes konfirmation står det. Bilden till höger är Greta som 15åring samma år som hon dog.
Man blev verkligen vuxen när man konfirmerades förr.
 
 
Wolkoff till vänster och professor Almqvist till höger.
 
 
Lite bonus på dagen.
Familjen Skarsgård har anor från Öland  (Skarsgård lär komma av Skärlöv) och Stellans familj har sommarhus i Stora Rörstrakten. Gustav var här och ställde gladeligen upp för ett idolfoto med dottern.
- Fin kamera du har, sa han till mig.
-Akta ryggen sa någon annan till Gustav.
 
Man har varit inne på att filmatisera hela Gretahändelsen och i ett tidigare skede var Stellan tänkt som rollen för Wolkoff. Tror Gustav skulle passa alldeles utmärkt i den rollen.
 
 
Om någon ser sig själv på någon av mina bilder och inte vill vara med så meddela mig så tar jag bort den så fort jag kan.
Som vanligt har jag inte frågat någon om lov. Ber om ursäkt för det.
 
 
 
 
 
 
Frid
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Sommaren fortsätter oförtrutet

12/7 2015
 
Gaahh! vad tiden rusar i väg. Redan mitten av juli och man håller fortfarande på att vänja sig vid sommaren.
Det händer hela tiden massa roliga saker och det i kombination med att jag ännu inte har haft semester gör ju inte att tiden går mindre sakta.
Men för min del tycker jag att jag lyckas ta tillvara på tillfällena även om man har fått släppa en del för att det helt enkel inte hinns med. 
 
 
Vår fotoutställning på Fik och Butik i Rockneby kom upp som planerat och hänger där alltjämt och i två veckor till. Så passa på om du har vägarna förbi.
Några bilder har till och med blivit sålda och det är naturligt vis oerhört roligt.
 
 
Den här bilden får väl symbolisera jobbet i trädgården som aldrig tar slut. Lieslåtter i juli ger inte de bästa förutsättningarna för lättsam slåtter, men det är kul ändå. passade på att slå ogräs i några rabatter när jag ändå hade orvet i händerna.
Någon har tydligen trott att det inte bodde någon i huset. Det säger väl lite om hur trädgården kan uppfattas. medan andra har utryckt gillande  och berömt. Så tolkningarna har ganska stor spännvidd kan man säga. 
 
 
Färjestadens marknad blåste bort kan man säga. Men i stort sett var det samma gamla skit grejer som vanligt.
 
 
Fiskenerven sliter och drar i mig och dottern och vi slåss med tillvaron för att komma ut med spöna. och i bland lyckas det. Nästa steg är ju att få fisk;)
 
 
Kollade in lite i Småland och hittade fin fina fiskevatten som ska provas framöver. Hoppas förstås kunna återkomma med det.
 
 
Men så har jag ju båten också, så när allt stämmer så frestar man ju lyckan där också. Rodd och kast och rena expeditioner till grund och stenar för att se om där finns något oupptäckt fiskeeldorado.
Ja ja, jag ska köpa spöhållare när jag någon gång lyckas ta mig över bron.
 
 
Det är sånna här tillfällen som gör sommaren så himla rolig.
 
 
Att stångas med de här i mörkret försöker jag undvika.
 
 
Senast (i går kväll) hade jag SÄLskap av en gråsäl. Till skillnad från min gamle vän knubbsälen så var den grå betydligt blygare. Den stack i stort sett bara upp ögonen ur vattnet och gav ifrån sig märkliga plask, så först trodde jag att det var en stor gädda som låg och vältrade sig i ytan. men plötsligt dök en stor nos upp innan den snabbt försvann. Sedan hörde jag de där plasken lite runt om mig, men aldrig speciellt nära.
 
 
 
Ladusvala
Precis fåglarna måste ju hinnas med också.
 
 
Beijershamn har varit hett några dagar. Isande vindar över Sibirien har gjort att de fåglar som lagt sina ägg och överlåtit ruvande och uppfödning av ungarna till sin partner, har skyndat lite extra söder ut i år. Men så stoppades de upp av blåst och regn här över Skandinavien, varvid stora mängder vadare nu rastade och väntade på bättre väder.
 
 
Japp alla små prickar är fåglar de som stod på gytjan syns inte på bilden.
 
 
jag räknade till ca 1500 kärrsnäppor, 40 spovsnäppor, 30-40 gluttsnäpoor, vidare fanns där myrspov, svartsnäppa, rödbena, mosnäppa m.m.
Här är spovsnäppor i jakt på någon sorts sandmask.
 
 
Kärrsnäppan bakom spovsnäpporna har fått upp en fin mask. När spovsnäpporna fick tag i en mask sprang de till vattenlinjen och tvättade dem innan de svalde dem.
 
 
En skärfläcka med en spovsnäppa mellan benen flankeras av kärrsnäppor.
 
 
Här tvättas det sandmask.
 
 
Ung skrattmås
 
 
Se på mina fina knästrumpor
 
 
Så stämde alla tiderna ihop så jag kunde ta med på en segling med Aluett. Friska vindar på upp mot 14-15 m/s från NV lämpade sig väl för att segla ner henne till Grönhögen från Kalmar. Där ska hon ligga i sommar och göra seglingar med turister i sammarbete med Eketorps borg.
 
 
Det gick undan värre, vi passerade snart Mörbylånga som vi hade som allternativ första hamn att gå in i för natten, men seglingen hade ju just börjat, kändes det som.
 
 
 
Vidare söder ut. Ganska gropigt mellan varven men hon flöt som ett nötskal på vågorna med sina 9 ton.
Vi brakade så småningom in i hamnen efter några klockrena manövrar för att svänga runt och komma in från syd väst. 
 
 
 
 
Sista metrarna blev dock lite väl tunga att ro mot vinden så när vi fick lite bottenkänning fick vi hjälp av snälla sjöräddningen att föra oss säkert in sista biten till kaj.
 
 
Efter ca 5 timmar var vi alltså framme. Det var en rolig och lärorik tur.
Gå in på Aluetts hemsida och se när hon seglar sina turer i Grönhögen i sommar.
 

På tal om gamla grejer. Sandby Borg 2,0
Hm!
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | En kommentar |
Upp