I Atlanten



Ha ha så fick jag min egna bild på Roque de Agando även om det blev motljus vid det här tillfället. Vi är på La Gomera, en av de minsta öarna på Kanarieöarna.



Fantastisk natur och spännande fågel och djurliv.


Fler bilturer upp i bergen och lagerskogarna väntar.



Har redan lyckats klämma in flera av de fågelarter som bara finns hör på öarna

Ha det så himla gott, det har jag


FRID







Foto och illustration | | Kommentera |

Is

 
20/1 2016
 
Vintern har kommit och gått några gånger senaste tiden. barmark och plusgrader ena dagen och ett fint snötäcke dagen efter.
Jag trampade upp ett fint skidspår som jag fick åka några gånger innan allt försvann på en natt.
Men det roliga ligger ju egentligen i att göra spåret, men visst är det kul när man kan åka på lite glid också.
 
 
När väl snön ligger där så kan den ju gärna ligga kvar till framåt mars april.
 
 
 
Någon behöver hängas upp till våren.
 
 
Mina fåglar kurar under snön som en flock ripor under snöfall.
 
 
Men sparkar man bara till dem så visar de sig fint.
 
 
En nypande kall morgon över majsstubben under barmarksperioden
 
 
En flock på ca 50 sidensvansar drog runt i byarna en period innan de flög vidare. Det är en fågel som man alltid stannar upp och gläds inför
 
 
 
Från vindskyddet i Stora Rör kunde jag betrakta lösisens rörelser. i mitten av sundet låg ett långt stråk med is och där höll det till en hel del fågel.
Storskrake 350
Småskrake 5
Salskrake 11+5
Knipor, sothöns, gräsand, skrattmås, havsörn och lite till.
 
 
Och vid min båtplats såg den tänkta skridskoisen inte alls ut som jag hoppats, det böljade fint i dyningarna. men i vikarna på Kalmarsidan åker de för fullt.
Minus tio och 5 sekundmeter lockade inte till någon båttur heller.
 
 
Ispeudde fyr på sin post, året runt, vit och fin.
 
 
Trots kylan och blåsten är det värmedaller över sjön. Bilden är tagen genom tuben men det är inget pålagt filter eller så, bara lite inzoomad.
 
 
 
Isiga kåsor.
 
 
I lä bakom sjöbodarna värmde solen på riktigt bra.
Det är inte helt utan att man får den där härliga vårvinterkänslan.
Jag ser en sångsvan flyga trumpetande omkring och hur havsörnarna har sin parningsflykt, så det är nog inte bara jag som har den känslan, jag menar alltså vårvinterkänslan.
 
 
Ett gäng domherrar och honor for runt i fågelbärsträden och det verkade som att de mumsade på knopparna av döma av matresterna i mungiporna.
 
 
Jag har skrivit om det tidigare, det där med att finkar verkar ha lätt för att få fasttorkad mat runt näbben. Riktiga gluffsegrisar de där.
 
Vintern går vidare
 
 
Men man kanske får vara glad för att men inte bor på Grönlands södra udde just nu. Det röda är vindar med orkanstyrka.
Kap farväl som det heter är ett av världens farligaste vatten. Is, vindar och strömmar i en tidvis högst obehaglig kombination.
jag var själv med att runda udden i ett fiskefartyg under en stormig skymning en gång. De svarta klipporna tornade upp sig om babord. det såg bra ut på radarn men skepparen tyckte inte att det stämde.
"Det är ju ingen sjögång trots stormen" sa han flera gånger och började faktiskt se lite fundersam ut.
Efter ett tag började det skimra lite ljusare i horisonten om styrbord och vi förstod rätt fort att tät årsis var på väg emot oss i full fart. Vi höll på att bli instängda mellan isen och land.
En mycket spännande halvtimme följde. Full fart i maskinen och några kursändringar. mörkret föll och vi såg hur isen slöt sig akter om oss men också, till slut, hur hela Nordatlanen öppnade upp sig framför oss fri från is. Den gången kom de krabba höga vågorna som en befrielse.
 
Äventyren fortsätter, om några dagar befinner jag mig på den här platsen
 
Bilden är lånad från nätet
Är det någon som känner igen sig eller törs sig på en gissning?
 
Det tar väl ett par veckor innan jag hör ifrån mig igen så vida jag inte gör något över mobilen.
Räknar med att det blir en och annan bild tagen.
 
Ha det så himla bra
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Äventyrarna

 
Hallå där
 
Jag satt och funderade på en sak, och det slog mig att jag är nog en av Sveriges mesta äventyrare.
Jag har nog varit på de flesta berg över 8000 meter, korsat de flesta haven och cyklat eller vandrat på de längsta vägarna.
Ja okej kanske inte jag personligen men jag har liksom varit med på nått sätt.
 
Eller om vi säger så här jag hör kanske till en av Sveriges mesta webäventyrare, en skrivbords äventyrare rent ut sagt. Att följa andra på deras äventyr över nätet är otroligt inspirerande och spännande. ju bättre äventyrarna uppdaterar sina bloggar under pågående projekt ju bättre ligger de till hos mig, eller om det inte funkar så vill man gärna ha en utförlig dagbok att njuta sig igenom efteråt.
 
Rent fyiska egna äventyr har jag väll inget att skryta med.
 
 
 
 
 
Tex. Under en tur på alvaret tältade jag 3 meter från ett elstängsel, troligen avstängt, vågade aldrig känna efter, men ändå, det var rätt stort för mig;)
 
Eller som här när jag bestiger Blekinges högsta "berg" Ett stort steg för mig men knappast för mänskligheten eller inte ens för blekingarna.
 
 
 
Ett av det största äventyret genom tiderna enligt mig är Nansens färd med fartyget Fram genom polarisen.
Tanken var att segla så långt öster ut i Nordostpassagen som möjligt sedan norrut så långt det gick (röd linje) och därefter sätta sig fast i isen och driva upp till nordpolen (blå linje). Där låg de något år och drev men inte tillräckligt långt norrut så Nansen och en kille som hette Johanssen hoppade av och började skida mott norr men efter några månader slit mot isens rörelse fick de vända för att rädda sig i land innan vintern. De hamnade på Franz Josefs land där de fick övervintra under ett valrosskinn och några stenar. på sommaren efter kom de till en Engelsk expedition som tog dem hem. Fram med övrig besättning fortsatte driva något år till ock kom så småning om ur isen vid Svalbard
Äventyret finn beskrivet (inklusive förberedelserna) i två böcker på 30talet som är fantastisk läsning. Finns lite nyare upplagor men de är ordentligt förkortade.
 
 
Historiskt så finns det ju fler fantastiska bedrifter mer eller mindre kända. En som fallit i glömska är nog de här utvandrade norska killarna som for till USA och fiskade men tröttnade och köpte en roddbåt för att bli de första att ro över Atlanten, helt enkelt för att bli kända och rika. De slet som djur, i en storm välte båten och de låg utanför båten i 4 dygn innan de tog sig ombord igen. De kom fram till slut.
Strax efter nådde Amundsen fram till Sydpolen vilket sågs som en betydligt större bedrift. Deras bedrift försvann liksom i den tidens mediebrus. (Bild från nätet)
 
 
Här sitter Ola Skinnarmo det är nog en av Sveriges största äventyrare genom tiderna.
Den första expeditionen jag följde i realtid på nätet var Olas ensamskidning till Sydpolen 1998.
han gjorde nästan dagliga inlägg och det var helt fantastiskt att kunna följa honom.
Nästa stora grej han  gjorde var med Göran Kropp då de skulle till Nordpolen. även då ivrigt uppdaterandes där ute på isen. Tyvärr förfrös Kropp tummen och fick avbryta, men Ola fortsatte ensam till polen.
 
 
Ola är en duktig talare och det är alltid fullt när han snackar gratis på Vildmarksmässan.
Nu guidar han ju mest äventyr men under 2016 ska han segla med sin båt ner till Peter I ö som ligger 30-40 mil väster om Adelide i Antarktis. Den ön är i bästa fall isfri någon dag per år och då räknar de med att gå iland och bestiga det högsta berget. Det blir kul att följa.
 
 
Några jag följde med stor iver var Emil Börner th och Oscar Johansson ( Thebigtrip) när de cyklade från Vildmarksmässan till Kina. Emil då nyligen frisk från att ha brutit ryggen i en skidolycka och Oscar med Tourettes syndrom.
Deras bloggande under resan var helt makalöst. hade jag varit lärare i Geografi eller samhällskunskap hade jag tvingat ungarna att läsa deras färd genom östra europa och Asien. Den bloggen finns förhoppningsvis kvar någon stans på nätet. 
När de kommit till Kina blev Oscar sjuk och fick åka hem. Emil ändrade slutmål från Peking till Thailand och avslutade där med en rejäl badsemester.
 
 
Något år efter träffar Emil Johanna Eklöf och de bestämmer sig för ett gigantiskt flerårsprojekt att cykla runt jorden. Första repan blir från Sydligaste Sydamerika till Alaska. Det här blir också en fantastisk blogg med fin text och grymma bilder. men efter några månader augusti 2015 händer det fruktansvärda, de blir påkörda av en fartdåre. Johanna avlider och Emil skadas svårt med bla skallskador som han nu kämpar med. Bilden är från saltöknen Salar i Bolivia hämtad från deras blogg http://thebigtrip.se/blog/
Hoppas verkligen han repar sig och kan återkomma i någon blogg i framtiden.
 
 
En annan jag följt är äventyrsbloggaren Gunnika Isaksson Lutteman i 52adventures http://www.52adventures.se/
Hon gav äventyret ett nytt ansikte. Under ett år skulle hon göra 52 äventyr. Alltså ett i veckan. För att äventyra behöver man inte över 8000 meter eller fara någon annan stans på andra sidan värden som kostar skjortan. Hon menade att det gick att äventyra på hemmaplan (Sverige Norge) och det lyckades hon och hennes äventyrshund mycket bra med. Fantastiskt duktig på att skriva och berätta på ett ödmjukt och humoristiskt sätt.
Hon gjorde en fin film om sitt år.  https://www.youtube.com/watch?v=gJWXugIIDGk
Hon inspirerade många att börja äventyra i det lilla. En inspirerad tjej gick så långt att hon skulle göra ett äventyr om dagen i ett år   https://365vardagsaventyr.wordpress.com/  Det kanske blev lite väl långrandigt då en kvällstur med kajaken eller en löprunda räknades som äventyr, men det är ju bra gjort att vara småbarnsmamma och fixa det plus att blogga om det varje dag inklusive en flytt till Funäsdalen.
 
En annan stor inspiratör är Sören Kjellqviskt, ambassadör för friluftsefräjandet.
Han paddlade längs Norges kust utan mat. Tanken var att han skulle fiska och plocka musslor, men lika ofta blev han inbjuden hos folk och fick både mat och sängplats. Inget illa med det. han fixade det ju utan att släpa med sig mat.
Sören har alltid något på gång. han rodde till Ryssland från Vaxholm för något år sedan. I somras/höstas levde han i skogen med sin hund utan mat men med fiskespö och bössa. Det blev dock mest rötter på menyn och han gick ner ordentligt i vikt, vilket ju visar att det inte är en enkel sak att överleva där ute.
Han skriver mycket bra och tänkvärt och har alltid ett tema under sina expeditioner. som nu senast om allemansrätten.
 
 
Och så har vi äventyrsvärldens vilde. Anneli Wester. Hon blev årets kvinnliga äventyrare för några år sedan. Då hade hon tagit sig upp på Mustag Atha 7 500 meter och tältat på toppen. Inte för inte är hon känd som The Skycamper.
Det spektakulära med Anneli är hennes historia hon skriver om i sin blogg http://www.anneliwester.com//
Som ung var hon självdestruktiv och felbehandlades med svåra följder för resten av hennes liv.
Självsvält ledde till rubbningar av ämnesomsättningen i kroppen hon fortfarande brottas med och när hon medvetet brände sig på händerna fick hon amputera flera fingrar m.m. Trots detta repar hon sig, läser till jurist och börjar äventyra. Intressant läsning. I bland kanske hon är lite svår att greppa, men hennes berättelser fån bergen är riktigt bra och underhållande. Det kan bli tvära kast med den tjeje. Nu har hon engagerat sig mycket i att hjälpa folk i Nepal efter den stora jorbävningen och verkar göra ett fantastiskt jobb.
 
 
De här killarna står ju också för en bedrift och ett Äventyr i gammal klassisk anda. Den här bilden tog jag några månader innan de gav sig i väg med sin båt från SY Frivarav Nynäshamn  http://www.frivarv.com/.
De och några till skulle på en jordenruntsegling. I oktober 2014 gav de sig i väg till sydeuropa där de glassade och fixade innför överfarten till Karibien. Framme i Karibien låg de och glassade ännu mer med dykning, fiske och upptäktsfärder. Innan de skulle igenom Panamakanalen till stilla havet blev det lite knas ombord och det bytte ut en del av besättningen. De fortsatte så till Galapagos och vidare till Påskön där de träffade trevligt folk i land som de bodde lite hos. Under en storm sliter sig dock båten och krossas mot land. Som tur var var de i land allihopa. Ganska så snabbt plundras vraket på allt av värde. Och där ligger den nu.
 
 
SY Frivarv på Påskön efter stormen, foto från nätet.
Det sista jag hörde var en radiointervjuv med en av killarna som mest garvade åt det hela men som bestämt sig för att stanna kvar på Påskön (hade tydligen träffat en tjej där) och jobba ihop till en ny båt och fortsätta sin segling runt jorden. Det har varit mycket dåligt med uppdateringar på bloggen sedan den ödesdigra stormen. det är ju något år sedan.
 
 
När vi ändå är inne på äventyr till havs så måste ju Sven Yrvind nämnas. kanske inte den som bloggar mest men mycket intressant ändå. I sin lilla lilla egenbyggda båt ska han segla jordenrunt på 600 dagar utan att gå iland om jag förstått det hela rätt. 400 kg böcker och endast sardiner, mysli och mjölkpulver ombord.
han har ingen brådska och har inte satt något datum för avfärd, om den nu blir av. men det är ju helt klart värt att bevaka.
 
 
 
Kan tänka mig att det är så här han ser på rundningen av Kap Horn. Foto av plansch från båtmässan.
 
 
Ett annat gäng jag följt med intresse i sommar och under hösten är de två killarna till vänster. De med störst skägg. Det är Team Jomack
De har känt varandra i tre år och har cyklat Sverige-Tanzania. Paddlat från Sverige till Svarta havet genom de stora floderna, många veckor mot strömmen. Nyligen avslutade de sin fotvandring över Indien och är nu på gång med rullskidor genom Australien. Minst sagt aktiva. Uppdaterar då och då med korta lägesbeskrivningar. Alltid positiva. De verkar sega så det förslår.
 
 
Och på tal om positiv så är ju The bike ramble av Fredrika Ek en fantastisk berättelse. Hon började cykla ensam från Sverige för 10 månader sedan och har nu kommit till Thailand. Hon vill inte sluta utan är på väg runt jorden och gör samtidigt en insamling för kvinnors rättigheter. Alltid glad och lägger ut grymma bilder. http://www.thebikeramble.com/blog/
 
 
 
Och så har vi de här två glada systrarna. Johanna och Caroline Davidsson från Östergötland. De blev de första svenskarna att skida och keita Grönland på längden. från söder till norr. Det tog ca 4 veckor. korta trevliga inlägg under turen. de blev årets kvinnliga Äventyrare 2014.
 
Johanna fick mersmak och ska skida ensam till Sydpolen under 2016. det blir en av höjdpunkterna 2016 för oss skrivbordsäventyrare. Hon blir då första svenska kvinna till sydpolen.
 
Nu i januari är förövrigt Annelie Pompe på väg till Antarktis och Mount Vinson 4 900 m i sin strävan efter The 7 summits.
Renate Chlumska blev föresten förste svenska att göra The 7 summits efter ett galen spurt i hemlighet under förra året. kanske hon var rädd att Annelie skulle hinna före
 
 
 En kille jag verkligen har uppskattat att följa under sommaren 2015 var Mats "Blaslast" som gick från Smygehuk till Treriksröset. Det blev en riktig "roadmovie" med nästan dagliga fina inlägg med mycket tänkvärt om livet. Nu har han köpt sig ett torp i skogen, ett beslut som sakta växte fram under vandringen. Bilden är dock från vandringen, lånad från bloggen.
 
 
Den här listningen är ingalunda komplett, men är nog det urvalet för de äventyr jag intresserat mig mest för de senaste åren.
Jag gläds till deras framgångar och lider med deras motgångar. Det viktiga för mig är inte att de ska lyckas men jag är verkligen glad för att de delar med sig av sina tankar och upplevelser, före under och efter sina bravader.
Det är ingen skam att misslyckas, men det är en skam att aldrig ha försökt, som jag och Knud Rasmussen brukar säga.
 
 
 
Och föresten en riktigt stor tung expedition under 2016 blir det Norskabyggda Drakskeppet Harald Hårfagres resa till Nordamerika i sommar. Det hittills längsta vikingaskepp som byggts i världen, 35 meter. Bilden från deras FBsida
Man har nyligen sökt bemanning för resan och 4000 anmälde sitt intresse. Jag lät min plats gå till någon yngre;)
 
En grymt bra hemsida för de stora äventyren är Explorersweb. http://www.explorersweb.com/everest_k2/
Där kan man förlora sig totalt i sitt outtröttliga äventyrande.
 
 
Ett av mitt livs stora och roligaste äventyr var när jag stånkade mig upp på Kebnekaise, Kanske inget jämfört med ovan nämnda bedrifter men det viktiga är att man gör sina grejer efter egen förmåga.
Men när det gäller skrivbordsäventyr är jag allt en riktig jävel;)
 
Om någon har tips o någon rolig expedition som pågår eller är på gång så lägg en länk i en kommentar tack.
 
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | En kommentar |
Upp