Sen höst och 7 års bloggande

 
22/11 2016
Så blev det senhöst i år igen.
En riktigt blöt och tidvis grå och blåsig sådan. Fortfarande varmt, och vissa dagar soligt.
De dagar de fina dagarna sammanfaller med lediga dagar tar man sig ju gärna ut.
 
Här är lite Ölandsbilder sedan senast
 
 
Tog den här bilden när jag körde över Alvaret en dag. De så kallade naturmarksbränningarna som man nu ivrar mer och mer för, har nu börjat få sina motståndare. Man menar att mängder med smådjur dör av hettan. Samtidigt skapar det ju plats för andra arter.
Som jag brukar säga till döttrarnas irritation, inget är svart eller vitt.
 
 
För första gången i de här trakterna mötte jag ett gäng hundspann ute på tur. Såg riktigt roligt ut, men inte helt kontrollerat;) jag hade nog undvikit vägar med biltrafik för min del.
Bäckarna flödar åter igen på Öland och vissa av dem och letar sig nya vägar ner till Östersjön.
 
Klibbalens hängen börjar bli dra ut sig.
 
Hittade en fin outrätad bäck som jag aldrig tittat närmare på trots att jag gått förbi den många gånger
 
Det obefintliga flödet under sommaren har medfört att gräset växt ända ner på botten, något som nu ser ut som böljande sjögräs.
 
Naturlig landskapsparkskänsla
 
Eller kanske bara en tallodling.
 
 
Här har det genom åren varit en ogenomtränglig djungel av slån, hagtorn och björnbär. ett eldorado för fåglarna att häcka i och ett fint gömställe för rådjur och älg Nu har man röjt rent för vad jag gissar, bete. Ska bli intressant att följa hur markfloran utvecklas här framöver. Men näktergalssången har tillfälligt tystnat på den här horvan.
 
 
Den gamla grinden och hunden
 
 
Ligustern är fortfarande grön och illa vore det annars. den här sorten "Atrovirens" säljs som vintergrön, men med några dagars frost så blir den snabbt brun. Men än så länge är den ett eldorado för sparvarna när de besöker fågelbordet.
 
 
I äppelträdet händer det fortfarande grejer. Vi har låtit en ros klänga upp i kronan och på den har det bildats galler av sömntornsstekeln, det är ganska vanligt på vildrosor. I den där tofsen som bildats av att stekeln sprutat in ett ämne som påverkat generna i växtcellerna som vuxit ut till det här "boet" som stekeln lagt sina ägg i. det roliga här är att det är första gången jag sett fåglar skatta dem på ägg eller larver. Trots att ett fullmatat fågelbord finns några meter bort lägger den här blåmesen energi på att hacka fram maten. Antagligen är de riktigt goda och energirika.
 
 
Gick plötslig i en allé med häxkvastar. Också en genförändring, men den är skapad av en bakterie om jag minns rätt.
 
 
Så fick jag äntligen komma i väg på en lite kryssartur också. i Mellsta by ........
 
...... satt det en Isabellatörnskata. Många undrar över namnet. Det finns ju även Isabellastenskvätta och tydligen är det en smutsgul färg på en häst också.
Jag lånar lite text från Wikipedia så slipper ni några klick
 
"Färgen sägs ha fått sitt namn efter den spanska prinsessan Isabella, Filip II:s dotter. Då Isabellas gemål ärkehertig Albrekt av Österrike belägrade Ostende, ska hon ha lovat att inte byta linne förrän staden hade intagits. Då belägringen varade tre år (1601-1604) antog linnet under tiden den smutsgula färg som betecknas som isabellfärg. Samma historia berättas om drottning Isabella I av Kastilien vid Granadas belägring 1492"
 
Sånt där är alltid kul att veta
 
Så var det lika bra att ta hem båten, så slipper man tänka på orkaner och högvatten och sånt. Nu är det för sent att blöta ner båten i fall det plötsligt blir frostgrader.
 
 
Den gamle och havet
 
Hittade plötsligt en spännande vind full med gamla grejer. När gammalt skräp blir tillräckligt gammalt blir det intressant igen. Tur att det finns folk som sparar sitt gamla skräp. Förr eller senare blir det viktig vardagshistoria.
 
 
Det behöver inte vara sommar för att njuta av fina solnedgångar.
 
Ja just det, var i Oskarshamn en repa också.
 
jag har fortsatt mitt lyssnande på ljudböcker och för de som tycker att det är den roligaste delen här på bloggen så fortsätter jag lista upp mina "läsupplevelser"
Senaste listan presenterade jag den 7/4. från den dagen har jag lyssnat på:
  • Climbing Everest skriven och inläst av äventyraren Bear Grylls. Mycket bra, det ska mycket till för att en alpinklättringsbok ska bli dålig.
  • Nödrop skriven och inläst av Lottie Knutsson, Mycket intressant om kris och katastrofhantering.
  • Kocksgatan skriven och inläst av Ernst Brunner. Underbar upplevelse med Brunner som läsare, med rätta tugget.
  • Hornsgatan Ernst brunner tyvärr (i det här fallet) inläst av Reine Brynulfsson.
  • Kampen mot bränningarna. Catharina Ingelman Sundberg läst av Torsten Wahlund. Spänning med verklighetsanknytning.
  • Henrietta ska du också glömma av Slas. Filmen minns jag som bättre.
  • När börjar det riktiga livet, Fredrik Lindström, Även läsningen
  • Varg Larsen, jack London, underbar klassiker.
  • Skriet från vildmarken, Funkar alltid för en naturromantiker.
  • Mörkrets Hjärta av Joseph Conrad läst av Björn Pedersen, inspirerade till kanonfilmen Apocalyps Now. nu är vi framme vid 20e maj.
  • Fallvatten. En av de bästa böckerna i världen och med Mikael Niemis egna inläsning lätt en av de bästa ljudböckerna.
  • Religionernas historia, Islam av Sören Wibeck. kristet vinklad
  • Den unge Werthers lidande av Goethe. Intressant.
  • Stormfågel, Con Iggulden, första delen i serien om rosornas krig. otroligt seg och rörig. Inte likt honom.
  • Och solen har sin gång av Ernest Hemingway, riktigt bra.
  • Tre man i en båt av Jerome K Jerome. Humor om en roddtur på Themsen vid sekelskiftet.
  • Varghunden, jack London Håller än.
  • Mälarpirater av Sigfrid Siewerts, grymt bra, Läst av Thomas Löfdal.
  • Röde Orm av Frans G Bengtsson läst av Stephan Karlsén. Ett fantastiskt vikinga epos som inte får glömmas bort, hänger fortfarande med i sin historieskrivning.
  • Vargland, Stotytels egna serie lästa av Lennart Jäkel 10 x 1 tim om en gammal soldat s äventyr i Sapmi.
  • Vågspel av Ann rosman, Spänning och båtar runt Orkney.
  • Utvandrarna, Vilhelm Moberg med en fantastisk inläsning av  Per Sjöstrand
  • Invandrarna
  • Nybyggarna
  • Sista brevet hem, Vad hade vi haft för syn på den stora utvandringen om inte Moberg skrivit de här böckerna.
  • Eugen Kallmans Ögon Håkan Nesser. VARFÖR läser inte HN själv plötsligt. Tomas Bolme i all ära men inte läsa Nesser.
  • Grottbjörnens folk M Auel Det var länge sedan. Rätt bra ännu
  • Hästarnas dal, Jovars
  • Mammutjägarna, hade glömt slutet så var tvungen att lyssna till slut.
  • Galen i Insekter dave Goulsson, om en nördig engelsk entomolog. Mycket intressant biologi.
  • Fågelskådaren Micke Hanssen och Christina Olsén. trots fågelskådning och Falsterbo, skitdålig.
  • Kautokeino En blodig kniv Lars Pettersson, bra inläsning av Lars Johansson. Riktig riktig bra, med samer i centrum
  • Kautokeino Slaktmånad se ovan. Väntar på fortsättningen.
  • Simma med de drunknade av Lars Mytting och läst av Lars Svensson Mycket bra, Norge, Shetland. Nu är det 13/9, jag lyssnar vidare.
  • Fiskarens garn av Stefan Spjut en märklig historia om en enslig onanist ute i skärgården. Här är Reine Brynulfsson klockren som läsare.
  • Stäppens krigare Con Iggulden om Djingis Kahn. Hela serien är riktigt bra.
  • Bågens mästare
  • Bergens väktare
  • Silvrets rike
  • Dynastins arvinge nu 28/10
  • Ensam av August Strindberg läst av Erland Josephsson. Strindberg är Strindberg
  • Solblekt av livet  av mark Levengood. Ingen sträckläsning, lite då och då.
  • Stjärnklart av Lars Wilderäng. Tänkvärd och omtumlande om en Svensk apokalyps och överlevnad. Läsvärd
  • Stjärnfall
  • Stjärndamm
  • Pälsen av Hjalmar Söderberg, bara 9 minuter
  • Bödeln av Per Lagerkvist Tummen upp
  • Brott och Straff Fjodor Dostojevskij. 30 timmars lyssning om skvallrande, intrigerande och tjafsig medelklass i Snt Petersburgs 1860-tal, och en experimenterande mördare. All övrig tolkning är överflödig;)
  • Från vaggan till deadline av och med Robert Gustafsson, Kul, behövde nått sånt efter förra boken.

Jag började lyssna för ett år sedan och har nu lyssnat på 89 böcker. Det hade varit omöjligt om jag skulle ha läst dem efter som jag somnar efter någon sida. Leve ljudboken.

Och hipp hipp hurra för den här bloggen som i morgon fyller 7 år. Det trodde jag nog inte när jag började.

 

 

 

FRID

 

 

 

 

 

 
 
Foto och illustration | | En kommentar |

Äntligen ute

 
1/11 2016
Det har ju varit lite dåligt med det riktiga utelivet nu under oktober, den tid på året man egentligen borde  vistas väldigt mycket ute i naturen.
Dagtid i alla fall
Men det har i alla fall blivit några timmar utöver hundpromenaderna.
 
 
Trotts total avsaknad av frost börjar nu löven släppa och med de friska vindarna är det snart lövfritt på de stora träden.
 
 
Starflockar och sidensvansar drar fram om vart annant, även om sidensvansarna nu börjar blir vanligare.
Här är det starar i sin vitprickiga vinterdräkt.
 
 
Och äntligen börjar det bli vatten i dikena vilket ju kanske visar att grundvattnet börjar fyllas på.
 
 
Fortfarande dignar några träd av äpplen, verkligen hög tid att skörda.
Vi har kört över 200 kg till musteriet och fått 150 liter must i retur.
 
Ingrid Marie, Dessert och bordsfrukt. Mognar i november och kan lagras till Januari.
Ingrid Marie hette den flickan som 1910 hittade trädet i en skolträdgård på Fyn. Hennes far var lärare där.
1930 kom trädet till Sverige och blev snabbt mycket populärt.
 
Karin Schneider är en rödare variant av Ingrid Marie. Det skulle kunna vara den varianten vi har ett träd av.
Men vem var nu Karin Schneider?
 
Hunden och jag gick på ett rådjur häromdagen. Lyckades fånga det på bild medans det går sakta i från oss men hon har vridit öronen helt om för att ha full koll på vad vi tar oss för. det har jag aldrig lagt märke till.
 
Och så ställde hon sig plötsligt så här. Det kändes lite kränkande.
Hon hade lika väll kunnat ge oss ett finger om hon hade haft något, och det hade hon haft sin fulla rätt att göra tycker jag.
Vilka är vi att springa där och störa.
 
En flock bergfinkar har slagit sig ner i en ask. Härliga fåglar. Antingen hör man deras trevliga trumpetande upp i fjällbjörkskogen eller så lyser de upp tillvaron i södra Sverige under senhöst och vinter.
 
Hittade äntligen ner till udden en dag också.
Västrevet med sina havsörnar tex.
 
 
 
Fortfarande ganska blåsigt.
 
I lä höll några lövsångare på att fånga insekter runt en fläder vid Fågel blås vitmenade gavel. Det blev så fantastiskt fin under och sidbelysning på dem tack vare den vita väggen.
Sveriges vanligaste fågel, men tänk vad den kan glädja i alla fall.
 
 
 
Tog mig till Södra lundspetsen och gick längs västra kanten en bit och placerade mig så i kanten av Schäferiängen
 
Då och då kom det någon rovfågel förbiglidande. Här en fjällvråk som för dagen var rikligt förekommande på hela södra ön.
En och annan ormvråk svepte också förbi. det var också en hel del sparvhökar men de var lite för snabba för mig och den "nya" kameran jag lånat av yngsta dottern. en Canon SX30 med motsvarande ultrazoom på 830 mm tele.
 
Det var hur som helst en helt fantastisk dag med kanonväder. På de ca två timmar jag satt/låg där brände jag mycket kamerabatterier men aktare vad jag laddade mina egna.
 
Och hunden då? Jo tack bra. Så här vill han gärna se ut och framstå. Pigg, krispigt allert och morsk. Pälsen och svansen reser sig. han är faktiskt rätt fin då.
 
 
Men så ibland orkar han inte bry sig om vad omgivningarna tycker. Han tar på sig de lite säckiga myskläderna, Fokuserar på att tugga lite gräs och gå in i sig själv lite.
 
Jävla husse bara som står där med kameran fast man bara vill vara sig själv ett tag.
 
 
 
 
 
 
Frid
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

De uteblivna fåglarna och assistansen

 
 
17/10 2016
 
Det här månadsskiftet blev ganska omvälvande för familjen.
Det började lugnt och fint som vanligt.  Lugnt och lugnt, det blåste rätt bra i några veckor och möjligheterna att komma ut på någon behaglig fisketur på sundet uteblev Det fick bli lite mer fiske i Snärjebäcken i stället.
 
 
Återigen blev det några regnbågar.
Nu började också fåglarna röra på sig ganska ordentlig med de härskande nordost och ostvindarna.
Proppen gick så att säga och bl.a. tio tusentals ejdrar och gäss sträckte förbi Öland.
 
 
En beredskapsvecka följd av en skördefesthelg lade lite lock på skådandet. Tänkte lägga alla skådarkort på vecka 41 med lite extra ledighet. Ostvindarna mojnade lite och smågåglarna började formligen välla över östersjön och landade på bl.a. Öland.
Inför skördefesten kom yngsta dottern Nora från Stockholm och hälsade på, några dagar var planerna, men det ändrade sig snart.
 
 
 
Nora är född med en del funktionshinder och har sedan dagistiden behövt assistans när hon vistats utanför hemmet och vi föräldrar inte varit med. Till exempel i i skolan och när hon senare fått arbete.
Hon har varit engagerad i Förbundet Unga Rörelsehindrade och i våras fick hon frågan om hon kunde tänka sig att arbeta som kanslichef på förbundets kontor i Farsta i Stockholm.
En sådan möjlighet kan/ska naturligtvis inte en engagerad 20-åring tacka nej till. En mycket arbetsam och tidvis frustrerande förberedelsetid startade för Nora. Lik som ett under löste sig bostadsfrågan ganska snabbt. Tack och lov, för resten blev verkligen inte enkelt.
Nya kontakter med sjukhus och vårdcentraler skulle tas, något som inte alltid är helt lätt att göra på distans. Hon sökte assistans i Stockholms stad. Mörbylånga kommun skulle står för assistansen under handläggningstiden. Noras assistansbolags kontor i Stockholm kontaktades och man började dona för en uppstart med nya assistenter där. Redan där började man krångla och ifrågasätta. Beslutet som allt hängde på var ju det om assistans från den nya kommunen. Jobbet skulle börja i juni och det var bara för henne att ge sig iväg och flytta in och göra sig hemmastad, så gott det går med en mycket löst hängande grund. Mitt under brinnande semestertid krävdes massa intyg och utredningar något som tar evinnerlig tid även utanför semestertiden.
Svårigheten i att få tag i rätt tjänstemän och utredare var påtaglig och blev inte lättare av att man bytte utredare och handläggare ett par tre gånger under sommaren.
Frustration!
Speciellt för en 20-åring i en ny stad med ett nytt jobb och för första gången med ett eget boende 50 mil från familjen. Som tur var fanns släkt och vänner i närheten och ibland även vi föräldrar, när det behövdes. Allt började dock falla på plats och Nora började skönja en viss spännande vardag med sitt intressanta och nya jobb. Ett gäng nya assistenter hade intervjuats och anställts och kommit igång och det fungerade riktigt bra.
Det enda som nu återstod var beslutet från Södermalms statsdelsnämnd om fortsatt assistans.
Mörbylånga kommun hade tagit till väl och stod för assistansen till sista september, där efter räknade vi alla med att det skulle vara klart.
Till skördefesten ville Nora komma hem ett tag så hon flög till Kalmar på tisdagen och hade en biljett hem på måndagen efter. Det kom dock inget beslut i september och Nora bokade fram biljetten en vecka eftersom det inte skulle finnas någon assistent som kunde möta henne i Stockholm eftersom ingen visste om de var anställda efter den sista september. Ytterligare en vecka gick utan ett ord från handläggarna i Stockholm trots påstötningar om att Nora nu satt fast hemma hos sina gamla föräldrar på Öland. Flygbiljetten brann inne så att säga.
Och så en dag runt den 10 oktober kom beslutet att all assistans tas bort och att hon inte var berättigad till assistans över huvud taget. Motivationen var att hon kunde klara sig själv, trots att man i utredningens första sidor räknar upp vad handläggarna och habiliteringen har kommit fram till vad Nora behöver hjälp med för att kunna bo och jobba i Stockholm.
Helt stick i stäv med tidigare beslut och domslut som tagits genom åren.
Stor chock och förtvivlan, man vill inte tro att det är sant. Så nu bor Nora hos oss på Öland igen, förvisso trevligt för oss men långt ifrån hur det borde vara. Som tur är kan Nora arbeta hemmifrån till en del, men en lägenhet och ett kontor står tomt i Stockholm och en ung mäniskas drömmar är rejält grusade.
Rapporteringen om andra funktionshindrade som mist sin assistens under våren och sommaren har naturligtvis inte gått oss förbi, vilket ju naturligtvis stegrat vår oro inför det beslutet som slutligen kom.
Det är svårt att förklara den maktlöshet man känner som förälder. Man vill först inte tro att det är sant, att ett land som Sverige behandlar sina medborgare så här. Att man helt utan skyddsnätt sopar undan benen på folk, detta i ett land som säger sig jobba med mänskliga rättigheter, och till och med ser sig som ett föregångsland för det arbetet.
Nu ska här överklagas.
 
Nora skrev en artikel till Expressen debatt som du kan läsa här
 
 
Det är en av många artiklar och debattinlägg om hur man systematiskt ödelägger livet för människor som redan kämpar för att få en dräglig tillvaro och ett vanligt fungerande liv.
Så är läget nu.
Nu senaste helgen då min planerade fågelskådarlånghelg skulle löpa av stapeln fick det bli ändrade planer i stället. Nora behövde hem till lägenheten och hämta lite grejer samt jobba undan en del på kontoret i Farsta.
Så vi for på torsdag eftermiddag ungefär samtidigt som fågellarmet i mobilen började larma något det skulle hålla på med i ökande takt under hela fredagen och resten av helgen.
Rariteterna duggade in bland de första högintressanta som dök upp var en azurmes i Grönhögen, en drömmart på hemmaplan som höll till i hamnområdet hela helgen men skrämdes bort (säger en del/tror jag med för det brukar de göra) av närgångna fotografer på söndagen.
Sibiriska järnsparvar i 2 siffrigt antal, kunsfågelsångare, blåstjärtar, ökenstenskvätta, isabellastenskvätta, hökuggla, ökensångare, tajgasångare, dvärgsparv, brandkronad kungsfågel, brunsångare, härfågel m.m. m.m. Suck! De skapade tillsammans en historisk raritetshelg på Öland.
 
 
 
 
Själv var jag i Farsta och kollade in matningen på parkeringen. Närå jag ska inte rajelra, så blir det i bland. valet var naturligtvis självklart. men ändå, typiskt!
Ett besök hos mina föräldrar och en par portioner av Mammas Kalops gjorde det hela ännu bättre.
 
 
Det är alltid kul att komma till Stockholm ett tag, och jag gick in i en svartvit fotofas för ett tag.
 
Men det var härligt när vi åter vände söder ut och gjorde det nästan obligatoriska stoppet vid Emån.
Två riktigt stora öringar/laxar lekte nedanför bron men vägrade att fastna på film. Jag var inte tillräckligt närgången tror jag.
 
 
Åter hemma, jobb på måndag och hög tid att samla ihop till mustning innan de tidiga sorterna börjar ruttna bort. hunden håller bort mössen. 
I dag levererade jag 223 kg äpplen till Kalmar Musteri
80% saftgia gravenstein och resten Filippa. tänkte jag skulle ha fotat lite där men blev så uppspelt av alla äpplen och must så jag glömde av mig lite.
 
 
Det är inte bara grundvattnet som är lågt på Öland, nu är det även vattnen runt öland som är lågt, men det reparerar sig nog lite fortare än grundvattnet. har åtminstonde varit nere på 45 cm under medelvattenståndet.
Hoppas det stiger tills jag ska ut med båten igen.
 
 
 
Gick och letade efter fiskedrag utan för Ispeudde. Här har många drag förlorats i det grunda steniga och ibland öringrika vattnet. Men jag hittade inget. Fler och fler fiskar ju med fluga längs kusten nu mer.
 
Här brukar det ligga två båtar på svaj.
Nå väl livet går vidare på de flesta håll och kanter och fåglarna fortsätter att ramla in på ön.
Om jag nu lyckas ta mig ut med kikaren vetefan vart jag ska börja.
 
 
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp