Norrut igen.

24/8 2016
Nu börjar det bli ett tag sedan. men tre veckor efter min tur till Rogen och den fjaskobetonade toppatacken i Hälsingland var det äntligen dags att ge sig norr ut igen.
 
Mitt i den värsta högsommarvärmen. dagen innan Sambofrun och jag for var någon slags rekorddag vid Ispeudde. Viken var full med båtar och badare. När det blåste upp strax efter att bilden tagits tog det bara 10 minuter så var nästan alla borta.
Det var då kylan och regnen började avlösa varandra.
 
 
Efter några dagar i Huvudstaden fortsatte vi upp mot Funäsdalen med ett stopp vid Ljusnan.
 
Så var man äntligen i händelsernas centrum.
 
 
Åter nya livsmiljöer under kängorna
 
Det blåste rejält och regnen stod på kö vid Kölen
Vi hyrde lägenhet i Hamra och gjorde små dagsturer i väntan på att sommaren skulle återvända.
Tex en topptur upp på Svansjökläppen, då det faktiskt blev lite sol en stund.
 
 
Och så fiskade vi lite i självaste Svansjön
 
Det är så lite som kan glädja;)
En fin lite öring fick gå till baks i Svansjön efter en selfish.
 
 
En tur in i Norge och Röros. Häftig stad, men det var söndag så allt utom ett fik, en blomsteraffär och en affär med friluftskläder var stängt. Men vad behöver man mer än det.
 
 
 
Röros är en världsarvsstad tack vare sina många fina trähus.
 
Och mitt i staden ligger den gamla gruvan med sina enorma slagghögar som man gjort museum av.
 
 
 
I Röros har man en vintermarknad som lär ska vara väldigt fin. Kultur knallar musik fest och folk långbortifrån gör att den håller samma klass som Jokkmokks vintermarknad. Så dit ska man väl någon gång. Nu hittar vi dit i alla fall.
 
Men så såg det äntligen ut att kunna bli bra väder. Ut ur lägenheten och äntligen upp på fjället mot Bolagen som en sjö heter alldeles invid Norska gränsen och Femundens Nationalpark.
Det finns inga bilder på det men första dagen regnade det rätt mycket så vi kom upp och slog vårt läger ganska blöta. Men det var skönt att leva vildmarksliv igen.
 
 
Vi hade att välja på att ligga i ett ruskande tält i snålblåsten, nu var det runt 5 grader i luften så det var rätt fin kyleffekt. Eller så kunde vi hitta lä någon stans. Med läkravet i vårt sinne visade det sig att lämpliga tältplatser var ytters få. Men till slut accepterade vi ett kanonfint ställ men där allt sluttade åt något håll.
Så det blev lite kanåkande av på nätterna.
 
 
 
 
Vi utforskade omgivningarna med fiskspö, bärhink, kamera och kikare. här är ett av de bästa ställena för att se myskoxe i Sverige.
 
 
 
 
Plupp hade tyvärr bommat igen med hänglås och allt.
 
Förr eller senare måste det ta slut och vi måste bege oss söder ut igen, och den dagen kom med värme och stiltje och stor fiskvak i sjöarna. Hur gärna hade man inte velat stanna kvar ett tag till.
 
Norska Storviglen 1501 möh inne i Femundsmarka var vår vy från tältet.
 
Och någon höll koll på oss under de här dagarna.
 
Med stiltjen kom insekterna fram och ängspiplärkorna fick äta sig mätta.
 
Anita plockar hjortron på nedvägen. det blev en liten burk fin hjortronblåbärssylt vid hemkomsten.
 
Plötsligt hade vi sikt åt nor och upptäckte Helags till höger och Sylarna till vänster.
 
Från Hamra väster om Funäsdalen går det upp en gropig och brant liten grusväg rakt upp på kalfjället. Det kostar 40 kronor att köra upp och det kan det vara värt om man vill slippa de sedvanliga traskandet upp genom fjällbjörkskogen. Den var mycket populär. småbarnsfamiljer, pensoinärer och annat löst folk fick här tillgänglighet till fjället direkt. det är inte många ställen i Sverige det är så.
 
För att göra en lång historia kort så åkte vi sedan hemåt.
 
En övernattning i Mora med besök på Zornmuseet, och jag fick åter beskåda en av mina favoritmålningar "Vallkulla"
 
 
 
Åter hemma i trädgården. Det bara växer och växer:)
 
Sista semesterlördagen. Målgången på Ironman Kalmar är en stor folkfest.
Här är förra årets film från den tävlingen som riksmedia missar totalt, trots att det är ett av de största sportevenemangen i Sverige med stort antal deltagare från hela världen.
Lyckas tyvärr inte länka årets film.
 
 

Och hunden som varit på pensionat är trött men lycklig att få vara hemma med sin flock igen.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Toppturen som blev ett fjasko

2/8 2016
Har varit lite fundersam på om jag skulle lägga ut delar av det här inlägget Det är lite pinsamt, men ändå ganska kul. Så vad tusan jag bjuder på det.
Jag håller ju på med mitt landskapstoppsprojekt sedan några år. Det går sakta men halvsäkert framåt.
Så på min färd söderut igen från Rogen bestämde jag mig för att klämma Hälsinglands högsta punkt.
Garpkölen/granåsen 790 m öh
 
Jag använder mig av den högst eminenta sidan highpointing i Sverige för vägledning och inspiration.
http://sverigestak.org/landskap/hsl.shtml
De som gjort sidan blev förra året utan att de visste om det de första i Sverige att ha bestigit alla landskapstoppar.
 
Kvällen före låg jag på hotellrummet och letade i min lilla mobil upp Garpkölen utifrån deras kartor och började planera för insteget till berget som vi erfarna toppbestigare säger.
Allt såg bra ut och jag fick in den lilla grusvägen på GPS och allt var klart.
 
 
Så på morgonen gav jag mig i väg. Lite stressad var jag för jag skulle 50 mil och  ville inte komma fram för sent
jag körde in på den här grusvägen i Rullbo öster om Fågelsjö. grusvägen skulle följas i ca 1,5 mil.
 
Krysset är toppen. Det mesta var kalhyggen, men det var en ovanlig miljö för mig så det var faktiskt kul att smyga fram där om än rätt beklämmande.
 
 
Enligt beskrivningen var det en väg till höger och därifrån vänplatsen skulle man gå 1,5 km uppåt.
 

Här är vändplatsen. Perfekt
 
Man skulle följa skogsmaskinspåren uppåt. Sagt och gjort. Efter ca 700 meter gick jag in i väggen och fick lugna ner mig lite, men bir alltid lite ivrig så här alldeles intill en ny topp, så jag saktade av lite, det var faktiskt betydligt brantare än vad bilderna visar.
 
 
Utsikten var läcker trots alla hyggen.
 
Uppåt och uppåt. Som tur var hade maskinerna kört ganska rakt uppåt de med.
 
 
Själva topplatån är ett naturreservat som började synas efter ett tag.
 
Så fort jag passerat gränsen till det namnlösa reservatet blev det en fantastiskt fin urskog. med höga naturvärden.
 
Skönt att se gran igen. Det fanns ju inga i Rogen.
 
Skägglav
 
Kom så småningom upp på platån där högsta punkten skulle finnas.
 
Det var ganska plant men jag letade lite och tyckte tillslut att jag stod högst.
 
Toppen Yes!
 
Vände så neråt igen, lite småsnokande och fotande som vanligt.
Någon har rivit ut en gigantisk myrstack. Jag gissar på björn.
 
 
 
Inte långt från myrstacken hittade jag de här rukorna. Det är ju inte vessla i alla fall.
 
 
Klippblock täckta av fin husmossa.
 
 
.... och linneor.
 
Min mobil hade fullt i minnet så jag fick fota allt med min "stora" kamera. Så jag kom på att den traditionella toppbilden inte var tagen så jag klämmer en här i stället. Det var varmt och myggigt men jag mådde betydligt bättre än vad jag ser ut att göra på bilden. Då viste jag ännu inte vad som hade hänt.
 
Så rullar jag åter ner mot civilisationen. Norrtälje och föräldrarna och sedan till Stockholm där jag möter Sambofrun och den nyss ditflyttade dottern.
Det blir att skruva lite möbler och grejs, och ta små turer i Sofo. Hipsterkvarteren på Söder.
Stora kontraster mot Rogen
 
Sökte mig till och med utanför Sofo och hängde i Björns trädgård lite och mindes lite barndomsminnen som när jag sket på mig vid gungorna för att jag hade hittat en växt som jag trodde var dill i rännstenen och åt upp den, den tog.
Naturintresset fanns uppenbarligen redan då, där i 5 års åldern.
Eller när vi hittade undangömd narkotika och sprutor och sprang till polisen och trodde vi skulle få hittelön men fick en utskällning i stället.
Förövrigt var det väl ungefär
samma alkoholister nu som då.
 
Och så bar det till slut av hemåt, den sista biten. Lite mickel med en havererad bil i Oskarshamn som skulle hämtas på verkstad och en hyrbil som skulle tömmas och lämnas i närheten. Sambofrun hade uppenbarligen haft det äventyrligt värre med dotterns flyttlass medans jag softade i Rogen.
 
 
Så var man äntligen hemma hos äldsta dottern som vaktat hunden och huset. det var fint att få rasta både hund och båt innan det var dags att hoppa in i ekorrhjulet.
 
 
MEN VÄNTA NU, HISTORIEN OM TOPPTUREN ÄR INTE ÖVER ÄN.
 
När jag så äntligen fick tummen ur och satte mig med bilderna för det här inlägget och skulle länka till highpointing i Sverige så klickade jag in på Hälsingland och väldigt snabbt såg jag att jag varit på fel topp. Gaaahh!
Rätt topp X
Min topp O
Någonstans hade jag zoomat in på fel grusväg och fel vändplan. Vilket snabbt blev uppenbart på en större skärm, fast tre veckor för sent. Dessutom verkar ju namnförbistringen i området vara lite snurrig.
Garpkölen, Granåsen, Garpåsen och ett röse mitt emellan på 669 meter ö havet.
Men framför allt, en av ödemarken nedskruvad hjärnkapasitet.
Nåja nu vet jag hur det ser ut och när jag har vägarna förbi någon gång vet jag hur Hälsingland ska tas.
 
 
 
Tack för att ni läst
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Rogenlabyrinten

 20/7 2016
År 2012 när jag inledde mitt livsprojekt 25summitSweden, att bestiga/kliva upp på alla Sveriges landskaps högsta punkter, stod jag då på Dalarnas högst fjäll Storvätteshogna det var en ny häftig känsla, ett nytt projekt var i gång och det kändes bra efter den ca 1 mil långa snabbmarschen upp.
Jag satte mig i den hårda blåsten och pustade ut och drack vatten och njöt av utsikten,
Jag tog kikaren och spanade norrut och upptäckte stora fina sjösystem. Jag hade aldrig sett något liknande i verkligheten och min nyfikenhet väktes. jag tog upp kartan och såg att det fanns fler system i området som jag inte såg från min plats.
Där föddes ett nytt projekt.
Dit skulle jag och paddla någon gång i mitt liv
 
 
Där över min känga syns sjön Hävlingen Den ligger i södra delen av ett stort område som har varunamnet Gränslandet. Där ingår Rogens naturreservat, Femundens nationalpark i Norge och vid Hävlingen Töfsingdalens nationalpark.
Åren går och Rogenområdet fanns i mina tankar nästan dagligen.
Jag behövde en kanot, Gärna den hopfällbara Allytypen, tid och en del erfarenhet av canadensarpaddling på långtur, som jag inte har någon tidigare erfarenhet av.
Jag drömde också om att göra den här turen helt för mig själv.
 
 
Så under senvåren 2016 fick jag plötsligt möjlighet att köpa en Ally lite billigare. Alla stjärnor stod hyfsat rätt och jag slog till efter någon minuts tänketid.
Och några veckor senare inser jag plötsligt att jag har tre veckors semester i juli, men ingen annan i familjen.
Jag har nu alltså tid en Ally men saknar erfarenhet. Jag tänker att jag hittar på någon lagom säker och tillrättalagd kanottur i år och fixar den där erfarenheten och gör Rogen om ett eller två år.
men så efter någon vecka till tänkte jag "ä va fan, hur svårt kan det va?" Jag kan väl lika väl skaffa mig erfarenheten där på plats på en gång. jag får ta det lite lugnt och tänka efter lite först.
I och med att jag skulle vara själv och att det är svinkallt i vattnet. En flytväst funkar bara några minuter om man kapsejsar långt från land. Man kyls ned snabbt. Förra året drunknade tre personer där av den anledningen.
2-3 veckor innan avfärd bestämde jag mig alltså. jag köpte 2 paddlar på biltema för 150 kr styck, de såg lika dana ut som paddlar för 1000 kr så jag tänkte de kan funka.
 
Genom åren har jag ju kollat kartor och youtubeklipp, men nu kunde jag äntligen ge mig in i detaljstudier.
Här en karta över Labyrinten med lämpliga ställen att bära kanoten mellan sjöarna markerade. fast den fotade jag i och för sig av på Käringsjön timmen innan jag gav mig ut i området.
 
Jag övade på upp och nedmontering av kanoten några gånger, förstärkte kölen med en slitremsa.
var ute på sjön tregånger och mixtra lite med ballast.
jag har en 16,5 fots Ally som egentligen kräver väldigt mycket last, typ 150 kg mer än jag kunde/ville fylla den med, men å andra sidan tänkte jag hålla mig i små vatten utan för mycket vind och vågor
 
 
Jag började från grunden;)
 
Och så en dag var det äntligen dags att fara. hunden fick tyvärr stanna hemma
 
Efter några dygn på resa och lite umgänge med föräldrarna i Norrtälje och en natt i skogen alldeles i utkanten reservatet, så körde jag den bitvis ganska ruffiga vägen sista milen fram till Käringsjön.
Det är den enda vägen som bär ut i området och ända fram till Labyrinten.
Vilken känsla att äntligen vara här.
 
Efter som jag inte tänker ge mig ut på själva själva storsjön Rogen, så tar jag första dagen till att vandra dit, En fin tur genom mycket speciell natur och helt oväntat dimper jag ner på en fantastiskt fin sandstrand vid Rogen. Annars är området känt för sina stora blockstenar som annars ligger överallt.
 
Rogen
 
Rogen mot norr
 
Det här lovade gott.
 
Första fisken landades här, men den fick gå tillbaks.
 
Vid Käringsjön finns ett litet källflöde ....
 
...och där står den här skylten. Och så säger man att det faktiskt är.
 
 
Jag vandrar ut i vildmarken och allt blir knäpptyst, från nu ser jag nästan inte en människa på 10 dagar.
 
 
Allyn monteras
 
jag slår mitt första läger och njuter så otroligt mycket.
 
Sen börjar jag sakta och säkert ta mig runt i området. jag packar ner klockan längst ner i ryggan, tiden får komma och gå som den vill.
Här ska sannerligen inte stressas
Här ska sannerligen inga långa distanser göras på kortast möjliga tid.
Här ska inga prestationer presteras.
Här ska levas i nuet.
 
 
I en av sjöarna knep jag den här.
 
Det var ett välkommet avbrott mot den hemska frystorkade maten.
 
Allt består av torr gles tallskog, en gång i tiden avverkad men träd som såg dåliga ut fick stå kvar eller om de redan fällts fick de ligga. Senast det högg i större skala var på 1950talet.
På stora områden har bränder dragit fram, också för läng sedan.
naturen präglades av en stor ödslighet. Bara någon gång i bland ropade någon lom eller någon vadare, sedan kund det vara knäpp tyst i flera timmar tills någon fågel hörde av sig igen.
Vill nog kalla det här Ödemark i stället för vildmark.
men det var verkligen fantastiskt att glida fram längs stränderna.
 
 
 
Så var det dags att bära i bland.
 
Frukost
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Varglaven var en karaktärsart. Giftig som tusan och därför använd att förgifta vargar med förr (och kanske nu).
Det var en finfärklick med de där lavarna.
har sett dem på Öland också någon gång, men då växer de på gamla väderkvarnar.
 
 
 
 
 
Det fans mycket döda gamla tallar.
Vackra
jag kallade dem för silverryggarna med någon märklig tanke på bergsgorillorna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Många träd hade fallit ut i sjöarna så man fick kolla så man inte körde in någon grenstump i kanotduken.
I bland dök det även upp stenblocksområden långt från land. Av färgskrapen att döma var det fler än en kanot eller båt som kört på dem.
 
 
 
En sten av 50 000 var sandsten som låg där svarta och märkliga. just den här var extra märklig då den verkligen såg ut att vara gjuten.
 
Lockande åar upptäcktes.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Från Uthusjöns sydvästra del tog jag en ny vandring fram till Rogen. här låg ett vindskydd på en fin sandstrand, längst in i Rödviken
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I brist på någon lämplig pinal att sätt upp som storleksjämförelse så fick jag ta mig själv vid den här gigantiska myrstacken.
 
 
 
 
 
Bergfink
 
Rödstjärt
 
 
 
 
 
Jag har alltid gillat storlomar, men efter den här turen har den känslan förstärkts. Deras ödsliga rop passade verkligen in här.
 
 
 
Här är starten och målet för de flesta som ska ut i området eller ut mot Rogen och vidare in i Norge och Femundsmarka. Det går att ta sig in från sjön Femunden i Norge, men det är nog rätt knöligt för många Norrmän åker hit till Käringsjön för att sedan ta sig in i Norge.
 
Dagarna knallar på i makligt tempo. det har varit en fantastisk tur och det gick ju alldeles utmärkt att skaffa sig erfarenheter på plats så att säga. Inga större missöden än någon doppad gympasko vid någon landstigning, men det ingick i planerna;) 
Efter 10-11 dagar och med några regniga och blåsiga dygn att vänta kändes det lagom att avsluta nu
Mätt på friluftsliv för någon vecka fram packar jag ihop och rullar söder ut igen
Bland annat en sak har jag erfarit och det är att med en kanot är du otroligt fri och du förflyttar dig så behagligt över långa sträckor utan ansträngning MEN, det är också mer att hålla reda på mer packning mer fix och don och en massa i och urpackande som tar en faslig massa tid. men när du åter sitter där och glider fram är det värt det.
Det har varit riktigt najs att vara själv den här turen men nästa gång gör jag det nog gärna med sällskap.
 
På vägen mot Tännäs dök de första renarna upp
 
 
 
 
 
Så här såg min tur ut i stora drag. Käringsjön uppe till höger. Som synes finns det mer att upptäcka.
 
Kom ut ur området på kvällen och hade ingen lust att packa ut tält och sovsäck ur bilen igen så det fick bli en hotellnatt och en pizza i Funäsdalen.
Även det var en fantastisk upplevelse.
 
 
 
FRID
Än är det mycket kvar av sommaren.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp