Moln av vingar

21/9 2017
Så är det, hösten är här.
Luften börjar fyllas med vingar. i fågelväg händer stort och smått lite överallt.
 
I närheten av Ryd sitter en ormvråk och funderar.
 
Kråkuppvaktad Rydkvarn
 
den händer ju annat också, utanför fågelvärlden. I höjd med stora Rör brukar lotsen lämna för nordgående båtar.
 
 
Från hårt till mjukt. En lite nyfiken ko, eller är den bara lite morgontrött. Morgonens första strålar värmer gott.
 
På väg mot Mellsta by, till ett styrelsemöte i Ölands ornitologiska förening
.
Plötsligt öppnade sig ett fönster. Sambofrun och jag tar möjligheten att komma ner till Falsterbo över helgen. vi bor på Kanalvillan vid Falsterbo kanal. På lördagmorgonen kokar det av fågel.
Sparvhökarna sträcker för fullt från gryning till skymning. några tusen passerar under dagen 
 
Det var väldigt länge sedan jag stod med kikaren nere vid Nabben, Sveriges sydvästligaste spets.
Helt fantastiskt att få uppleva det intensiva småfågelsträcket. Det är moln av vingar.
 
Jag släpper sjöfågelsträcket, det upplever jag fint hemma på Öland, jag jagar inte rariteter.
Jag vänder mig norrut och möter tättingsvärmarna över huvudet. Tittar man upp glimmar himlen av små fladdrande fågelvingar.
Tusentals i minuten strömmar de ut ur landet. Det är bo och bergfinkar , grönsiskor, mindre korsnäbbar ladusvalor och backsvalor piplärkor och ärlor och massa andra arter. Under förmiddagen sträcker runt 81 000 bo och bergfinkar ut den här dagen. Jag räknar inte men det finns andra som gör.
 
Några väljer att ta en sista rast innan de ger sig ut över havet mot horisonten. Ung törnskata
 
Vi går upp mot fyren igen, och kommer bort från sjöns brus och hör plötsligt alla fåglar där uppe. Sm lockrop och kontaktläten, lite ängsliga får jag för mig. Alla arter har sina specifika läten. Mycket går att artbestämma med öronen.
 
Utöver alla småfåglar så är även rovfågelsträcket magnifikt. sparvhökarna matar på.
 
Och tornfalkarna
 
Även kärrhökarna. Här är en 2årig brun kärrhök
 
Fram på dagen när småfågelsträcket mattas av och termikvindarna stiger över ljungheden samlas skådarna för några timmars rovfågelspan. Här är mycket Danskar (närmast i bild) och Holländare.
 
Och även här finns det kor.
 
Några hundra bi och ormvråkar passerar. Här en ung bivråk
 
Bivråk
 
Uppe på norra näset finns en gammal borgruin. den platsen har fastnat i mig och jag har den ofta i tankarna och en längtan dit. Det var 25 år sedan jag var där och när vi kliver upp på den känner jag hur mycket jag saknat den. Kan inte förklara vad det är men något är det. Andra känner kanske ingen ting.
 
Sedan jag var där senaste har det kommit till en bro och massa vindsnurror. kanske har det förtagit en bit av rymdkänslan som fanns här förut.
 
 
 
 
Det verkar finnas fler som gillar platsen. Plötsligt sitter vi mitt i ett enkelt och fint bröllop. Vi smyger oss där ifrån. Det är deras plats för ett tag.
 
I skymningen vid kanalen hittar vi ett kommunalt fint bad för funktionshindrade. Det märks att vi är i en av Sveriges rikaste kommuner. Här kan man låna en badrullstol om an bara hämtar nyckeln på biblioteket först.
 
Från landsidan.
 
 
 
Svårt att fota utan att det kommer någon fågel med i bilden;)
 
Söndag morgon, sista dagen. På plats redan i grynnigen. en stor fladdermus kommer ut ur fyrträdgården och börjar jaga över trädtopparna.
 
Fåglarna fortsätter att sträcka ut, trots att de flyger rakt in i ett åskoväder. regn och åska syns där ute, men viljan att komma vidare hindrar dem inte.
 
Även i norr är det lite rörigt i luftlagren.
 
Redan vid 8 på morgonen ser man små skruvar av vråkar och sparvhökar ända nere på udden.
Det gäller att ta höjd innan utsträcket. I bästa fall glidflyger de över till Danmark där nya uppvindar väntar.
 
Förekomsten av ägretthägrarna har verkligen exploderat i år. de här fyra kom solbelysta med ett mörkt regnmoln bakom sig. Vid redigering av bilden råkade den bli så här. jag tycker den blev häftig och lät den vara så ....
 
 
Annars såg det egentligen ut lite mer så här. Den där sista behövde tydligen röra på benen lite.
 
Öresund är ju en av Europas bästa fartygsspaningplatser också.
 
En oljeborr plattform eller nått på väg någonstans ut i världen. Undrar vad den lilla transporten kostar. Båten bar kinesiska tecken.
 
Plötsligt var allt slut. sista spanet vid Kanalen gav en stäppörn rakt över huvudet. Kör hemåt över det kära Alnarp där jag som student gärna hängde i det fantastiska växtsortimentet i  den lika fantastiska parken.
I dag han vi bara med perennsortimentet innan skyfallen kom och drev oss hem till soliga Öland.
 
Här finns allt   nästan.
 
 
Och här börjar det bli blött.
 
 

Så ar den fina lilla resan slut.
Åter minns jag utsikten från borgruinen. Det får nog bli lite kortare tid än 25 år tills nästa gång. 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Sensommar

9/9 2017
 
Det blev inte så himla mycket mer sommar som jag hade hoppats.
Nu har det duggat nästan ihållande i en vecka känns det som. Men jag ger inte upp, än kommer det fina dagar om än med lite mer höstkänsla kan jag tro.
 
Har haft kameran framme lite då och då i alla fall, så här är några bilder sedan sist.
Allt är från Öland,
 
Hemma i trädgården löser blommorna fortfarande av varandra, nu också ackompanjerat av svällande gravensteinäpplen på grenarna.
Kungsljusen har snart gjort sitt. När de börjar mörkna ta jag bort dem. jag tycker de blir för iögonfallande dystra och mörka på vintern.
 
Alltid är det någon som vill sticka ut, som tur är.
 
I havren
 
Ensamma mamman
 
Kråk och kajting
 
Svarttallsbryn med nöt.
 
 
 
Tillslut kom solen fram. Under några minuter fick jag sno mig med kameran för att hinna med några motiv jag planerat att plåta, och mitt i allt kom de här knallande och skapade en spännande linje i landskapet.
 
 
 
 
 
 
 
 
Detaljer från kvarnraden i lerkakaka och en kråka.
 
 
 
 
Blomsterlavett i Runsten
 
Dåtid och nu
 
Jag tillhör dom som tycker det ser för jävligt  har svårt för ny arkitektur i glesbyggden, vet inte varför. I tätorterna är det mer än roligt med nya tankar och idéer. Där måste det finnas variation. Men på landet tycker jag det kan få se ut så häräven när man bygger nytt, ja med viss variation naturligtvis. Men just det här huset är nog rätt gammalt kan jag tro.
 
Och i ett dike i närheten satt den här fältharen och önskade att det någon gång kunde sluta regna.
 
Äntligen kom jag nära ett rådjur men då var solen nästan nere och ljuset räckte inte till. Tyckte den blev bra i alla fall;) Kom att tänka på julbocken när jag såg bilden.
 
 
På tal om konstiga bilder. Ville ta en bild på dimman där borta mellan träden en kväll. Tog bilden med mobilen och HDR effekt och så blev det så här, som en akvarell. Är inte så säker på att den är bra men lite intressant i alla fall.
 
nu ger det flikbladiga björnbäret skör. Några nävar mogna bär varje dag sitter som en smäck.
 
 
 
Det har faktiskt blivit några turer på sjön. den svartmunnade smörbulten som kommit hit med ballastvatten från kaspiska eller svarta havet, är där som vanligt och snappar mask.
Läste i dag att lagen nu säger att man måste rena sitt ballastvatten innan man släpper ut det. Det är för sent för den här gynnaren som redan etablerat sig, Men andra arter kan nu hindras från att spridas och ställa till det för andra ekosystem i värden.
Den där svarta fläcken på ryggfenen är en bra karaktär för den svartmunnade, för någon svart mun har jag då inte sett på dom.
 
Fick bli ett litet strandhugg på en öde ö under en regnig fisketur här om dagen.
 
 
 
Fick några förslag på hur bilden "Svarttallsbryn och nöt" kunde beskäras och det här förslaget kom från en av mina käraste gamla vänner, Lena.
Riktigt bra tycker jag.
 
Det var allt för den här gången kära läsare. Stort tack för att ni läser min blogg.
 
 
 
 
Frid
 
Å föresten, jäklar vilken fin tid det står för dörren nu, missa inte den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

kvällar i Kalmarsund

24/8 2017
 
Sedan vi kom tillbaks från semestern har det varit mycket pyssel med hus och trädgård, och så jobb förstås.
Sånt är ju inte så mycket att plåta. men det har varit några riktigt fina kvällar också. Då blir plötsligt en tur med båten prio 1.
Å då hänger kameran med.
 
 
Med ihållande SV vindar har sjöslak och framförallt en väldig massa ålgräs spolats upp som en vall bakom båten, så det blir lite ösande innan man kan få ut båten.
 
 
Sedan är det bara att njuta.
 
 
 
 
Ett kvällsdopp är aldrig fel.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Minröjaren Koster M73 stävar in i solnedgången.
 
 
 
 
 

Hoppas på lite fler sånna här kvällar. Eller varför inte en hel helgdag med stiltje, Nä, otänkbart,
 
 
Fridens
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp