På en bädd av krickor

14/11 2017
Jag nöter på med mitt naturmupperi så snart det finns möjlighet.
Nu har det lugnat sig betydligt men dött är det absolut inte. fortfarande sträcker bla gässen och en å annan raritet dyker upp men med lite längre mellanrum nu bara. 
 
 
Hösten är fortfarande högst påtaglig.
vill uppleva det karga och bortdragande och åker till västerstadsviken på Sydöstra Öland.
Grått och disigt var det, å blåsigt å högvatten. där var inte fullt så öde som jag hade trott. Mycket änder låg där och vilade. De vill ju helst ha medvind men nu var det en förödande motvind, bättre då att ligga lågt och vila.
Där fanns runt 200 gräsänder, 50 bläsänder och nog runt 1000 krickor.
 
 
Många krickor ville inte ligga på den landfasta stranden och den enda plats i hela viken, i lä, där de nådde ned med sina fötter till botten var på ett begränsat undervattensrev.
Mitt i allt låg en knölsvan och värmde sig i allt krickdun.
 
Det var en rogivande syn ....
 
 
....som efter en halvtimme plötsligt bröts av ett par havsörnar. ett par hundra av krickorna trotsade motvinden och gav sig av mot söder
 
 
I allt det gråsvartvita fokuserar jag lite på färger, med kamera funktionen selektiv färg, (i ärlighetens namn).
 
Ung skrattmås finns det gott om än.
 
 
 
Några krickor blev kvar i viken. Sveriges minsta and. en av mina favoriter.
 
 
De strök längs stränderna i sökandet efter godsaker.
 
Krickor och skrattmåsar och någon gräsand.
 
 
 
Tar en tur till Penåsa på hemvägen.
 
Den gamla banvallen över till Skärlöv.
 
Spetshagtorn, ses lite mer sällan än rundhagtorn här på Öland, men den är inte ovanlig.
 
 
 
 Det är mycket vatten på Alvaret nu. Enligt di gamle så innebär det en tuff vinter, och det har stämt rätt bra i modern tid också.
 
Glada i majs
 
Vad är det här? I betong.  Ligger öster om vägen mellan Stora och Lilla Dalby, vid väderkvarnen.
Någon som vet?
 
Lökskörd
 
Här har jag gått ofta de senaste 16 åren och plötsligt ligger en av de där märkliga stenarna bara där.
det här är gammal järnåldersbyggd, jag undrar vad man kallade de här stenarna och om man hade dem till något. Där får vi nog aldrig ett svar. i dag samlar man gärna på dem som går att hantera, man kröner gärna sin trädgårdsmur eller vid gårdspumpen. det är en vulkanisk bergart tror jag minns inte vad de heter. jag återkommer gärna om det.
 
Värmen har fått hasseln att redan svälla i knopparna. snart kommer hanhängena.
 
Uggleholken lär inte vara bebodd av ugglorna i alla fall. gärdsmygen har hittat en rymlig lyxvåning för vintern. Jag misstänker att den tycker den är lite för rymlig och flyttar nog in i murens lite snävare arkitektur igen.
 
Hunden har lagt sig ner och fåglarna blir som vanligt nyfikna. Gärdsmygen sätter sig på en gren strax över huvudet på hunden och betraktar.
 
Han är ju rätt döv nu för tiden, han har mest fokus på större mörka fåglar, de får inte vara här, tycker han.
 
 
I bland tittar han på mig så jag inte står och tittar på någon korp eller kråka. Det är inte alltid jag talar om för honom när jag ser någon av hans hatobjekt. Jag vill ju helst bevara det här lugnet, Han har lärt sig det. Bäst att kolla gubben ibland.
 
En gammal koltrasthona kommer också och tittar till hunden.
 
 
Den snaffsiga näbben tyder på att den blev lite störd mitt i matbestyren. Misstänker att den rotat efter mask.
 
Men när den nu ändå hamnade i en välmatad hagtorn så kan den inte låta bli att tulla på vinterförrådet. Det kan ju förresten försvinna på ett nafs om en flock björktrastar eller sidensvansar råkar flyga förbi.
Sidensvansarna har kommit till ön ganska rikligt de senaste dagarna.
 
Det är bara att svälja.
 
En petunia hängde med rätt länge och den färgen var ju inte helt vanlig heller.
 
jag vill sluta med några vis ord som fågelkonstnären och fågelboksföfattaren Lars Jonsson skriver i inledningen till sin senaste bok Vinterfåglar.
 
"Om man betraktar det vanliga tillräckligt länge så framstår vardagen och det enkla som vi har runt omkring oss som unikt"
 
Eller som jag brukar säga. Gräv där du står.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Många mer vingar

5/11 2017
Kära vänner. Jag är så glad att ni besöker min blogg ibland. Bara så ni vet.
Vi får stå ut med lite fler fågelbilder, det är nu, under de senaste veckorna som de riktigt stora mängderna har dragit över Öland. Jag har försökt vara ute i den mån jag har haft tid, men vill liksom inte missa det här.
 
Jag har inte jagat så mycket rariteter. har satsat på att uppleva sträcket och de rastande fåglarna mer än att lägga timmar på att gå och hoppas att en enda individ vill visa sig för mig. Vis av erfarenhet så vet jag att de nästan aldrig gör det så länge jag är på plats.
 
 
För någon vecka sedan var det ett massivt sträck av vitkindade gäss. I våras sträckte det upp runt 450 000 gäss i Östersjön. Nu var det dags för dem och deras avkommor att återvända söder ut. När nordan satte in hände det plötsligt. den här morgonen strömmade de ut över södra udden och ut över sjön , söder ut mot blekingekusten.
 
 
De var verkligen över allt, hela förmiddagen. framåt kl 11 började det talas om att 85 000 ex hade sträckt iväg.
Sedan följde några dagar med minst lika många per dag.
 
Men så fanns det ju de som tog det lite lugnare, tex gåhägern och storskarvarna.
 
Viggar. De gråa sidorna är spår efter sommarens honlika så kallade eklipsdräkt.
 
 
Att se maten flyga förbi. havsörn och vitkindade gäss.
 
Skådare på post.
 
 
Gäss i rörelse.
 
 
Skarvar på tork. unga havstrutar och en kråka i bakgrunden.
 
grupposering.
 
Någon ko brukar få smyga sig med. det är svårt att missa dem. Det är rätt många där nere nu.
 
Storskrakshona
 
 
 
 
Bläsand, hona tror jag.
 
 
Uddens linslusar är prutgässen
 
 
En havsörn betraktar en norsk skuta som kommer väldigt nära land.
 
Å sträck på benen.
 
Snatterand
 
Morgonbestyr
 
Kunde inte låta bli att ta med den här uppsynen.
 
Ibland dräller det verkligen av kungsfåglar. det brandgula på hjässan tyder på hanne. Till våren har mycket av det gula slitits bort och det brandgula framträder tydligare, passande nog lagom till häckning.
 
Tuffa små flyttfåglar.
 
Rödhaken gör en nästan alltid glad.
 
På span efter något gott kryp.
 
 
Väntade på en strömstare en morgon vidFfrösslundabron, den var förstås inte på plats för tillfället .....
 
 
---- men det dök bla upp en havsörn, lite småmobbad av en duvhök i stället.
 
 
Och så kom det en ensam och övergiven trana. Tranans lockrop läte lite extra angeläget, fick jag för mig.
 
 
I stället för strömstare blev det en fin vinterstare.
 
När jag rotade runt vid Stenåsabadet en morgon satt det plötsligt och lite oväntat en varfågel inne i ett buskage. Kanske den var ute efter någon liten kungsfågel.
 
 
Vattringen på bröstet kan tyder på ungfågel.
Det blev kunsfågeln som fick lite käk i stället. En bärfis sitter fint i morgonsolen.
 
Ett ofta skådat fenomen på östra sidan. Vågor som rullar in mot vinden varvid topparna blåser av, det blir fint i motljus.
Nu har det lugnat sig betydligt. domherrar och gråsiskor lite här och var. Man anar en vinter någon stans. men helt dött blir det ytterst sällan.
 
Ha det nu bra och frid på er.
 
Foto och illustration | | Kommentera |

M/S Aava

30/10 2017
I  senaste inlägget ställde jag ju frågan om Strömmabåten som vi såg passera genom Kalmar Sund utanför Stora Rör för några veckor sedan.

Till min stora glädje kom det snabbt ett svar från självaste Strömma rederiet. Stort tack Cecilia Sandberg och Magdalena på Strömma, för upplysningarna från er.

Båten var inte Diana utan Aava. Och när vi nu såg henne var hon på väg från Helsingfors till Göteborg.

I och med att namnet blev känt så gick det ju också att själv forska vidare lite om båten och det visade sig att jag faktiskt har sett henne tidigare, nämligen i Göteborg i augusti 1990. Det blev ju nästan som att en personlig relation uppstod nu. Två gånger på 27 år, fantastiskt.

Men vi kan väl ta det från början.
Hon byggdes i Norge 1965 som "Sundbuss" mellan Helsingör och Helsingborg.
 
 Bild lånad från "Fakta om Fartyg". Vykort genom Peter Asklander samling

Då fick hon sitt första namn M/S SUNDBUSS PERNILLE II.

Samtidigt på samma plats byggdes också hennes systerfartyg M/S SUNDBUSS HENRIK II för samma ändamål. Henrik såldes 1975 till tyskland men går nu i Holland under namnet STORTEMELKE något förlängd. Nu släpper vi Henrik.

 

1975 säljs även vår Pernille. Hon hamnar i Norge igen och får namnet DANO-FJORD. Där går hon bland annat turen mellan Strömstad - Fredrikstad.

1984 är det dags för ägarbyte  och namnbyte igen Nu får hon namnet UTSKÄR och går rutten Arholma-Landsort. Efter som jag höll till endel på Landsort vid den här tiden är det inte omöjligt att jag åkte med henne ut dit någon gång, men det är inget jag minns.

Mellan 1986 och 1990 går hon, hör och häpna, turen mellan Byxelkrok på Öland och Öregrund på norra Roslagskusten. Så hon har betydligt mer anknytning till Öland än vad jag kunde drömma om när jag såg henne där i Sundet. En sådan tur har jag önskat mig sedan vi flyttade till Öland 1995. Det måste ju vara det mest harmoniska sättet att ta sig till tex Stockholm. Det kanske tar några dygn, men harmoni har inget med snabbt att göra.

Min svärfar som var lantbrukare ute i en lite alvarsby berättade att han ibland under 1930 talet tog ångbåten från Borgholm till Stockholm, för att besöka jordbruksmässan som fanns där då.

Nåväl,  under höst vår och vintertid gick UTSKÄR på andra turer under den tiden, Tex julbordskryssningar, chartertrafik i Göteborg, det måste ha varit då jag såg henne i Göteborg.

1990 är det ägarbyte igen och 1993 heter hon Lasse. Eller närmare bestämt LASSE DAHLQVIST. Det måste vara det mest osexiga namn en Svensk båt någonsin har fått. Jag tror hon under åren 1993- 2010 gjorde utflykter och dagskryssningar i Göteborgstrakten. 1994 gjorde man en uppdateringen av inredningen.

Någon gång tror jag man har gjort en förlängningav henne, precis som hennes systerfartyg.

Jämför man bilderna så har aktern blivit längre med akterdäck och större salong, men det verkar inte finnas några uppgifter om det.

2009 byter dåvarande ägare namn till Strömma skärgårdsbåtar och2014 säljs Lasse till Strömma Finland. och hamnar i Helsingfors, och får det betydligt trevligare namnet AAVA.

Aava kalmarsund oktober 2017

Så den 6/10 2017 avgår hon från Helsingfors, mellanlandar i Kalmar den 8-10/10 och är så framme i Göteborg 11/10.

Enligt uppgifter från Strömma är det inte helt klart vilka turer hon ska köra där och det finns också planer på att hon kanske ska till Oslo länge fram.

Den dryga 50 åriga båten jobbar på. det är härligt. De där 60 talsbåtarna och tidigare är i regel snygga i formen. Det ser ut som båtar ska ;) tycker en gammal en, man får vara glad så länge de får finnas kvar.

 

FRID

 

 

 

 

 

Foto och illustration | | Kommentera |
Upp