sälen och smörbultarna

3/9 2016
Om man har tillräckligt bra tålamod så dyker de där perfekt kvällarna upp rätt som det är.
Då det är guldläge för en liten lusttur på Sundet.
Det är inte ofta det händer, men det gäller att vara beredd. hem från jobbet och ut direkt. man har inte så lång tid på sig så här års innan solen går ner.
 
Jag har blaskat runt med mitt pimpelspö och en välfylld maskburk i hemmavattnen i jakten på lite abborre under sensommaren, men någon har försiktigt pillat åt sig masken och jag har suttit där och kliat mig på flinten och undrar vad det kan vara.
Så en dag bytte jag teknik och så överlistade jag masktjuven och började få upp svartmunnade smörbultar nästan på löpande band. Kul att det händer nått på min fiskefront.
Men egentligen är den här gynnaren inte så kul. Det är en art som kommit med ballastvatten från kaspiska havet och har nu spridit sig explosionsartat i Östersjön. Den går in i de flesta nischer och äter det mesta, bland annat rom av plattfiskar. Så det är inte helt lyckat.
I Polen säger de att det är en delikatess medans flera jag läst om i Sverige inte gillar den så värst. Det handlar nog om tillagningstekniken. 
Placeringen av den svarta fläcken på ryggfenen lär ska vara en bra karaktär. För någon svart mun har den inte.
 
Fina kvällar som sagt och kvällsdoppen fortsätter.
 
Plötsligt dyker min vän knubbsälen upp vid båten igen. han hänger med ett tag och följer mig nyfiket.
Jag hoppas han är fullproppad med svartmunnad smörbult. det var kul att få fyren i bakgrunden.
 
Hen visar sin mustach och åmar sig lite, nu med Stora Rör i bakgrunden.
 
 
Och plötsligt gör den ett stort plask och försvinner för resten av kvällen. Så har den gjort förut.
 
Solnedgångarna är förstås magiska på något sätt och de vill man ju helst sitta och insupa ute på sjön. Sen får man ta sig in i skummet och trevandes dra upp båten på land.
 
Var en tur till Himmelsberga friluftsmuseum. Fina miljöer ...... 
 
........ och en ansenlig samling gamla Öländska gårdar och hus.
 
Och störst fokus verkar man (på gott och ont) lägga på sin konsthall. Där pågick under hösten 3-4 utställningar, bland annat en träskulptör med fina alster. Bland annat en träiffe.
 
Några fortsätter med kvällsdoppen fast temperaturen sjunker under 20 graders strecket ;)
 
Gräsänderna var de som kom närmast under morgonens sträckspaning i Stora Rör. Rätt så lugnt och tråkigt ljus, men ändå så givande för själen.
 
Vi åkte upp till Rockneby för att fika hos Karin på Fik o Butik. Det är det värt, för hon har godaste fikat, och så passade vi på att ta en tur till Snärjebäcken.
Dit måste man ju också försöka ta sig för en fisketur under hösten.
Skogssjöar har sin speciella dragningskraft för oss födda på fastlandet.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Norrut igen.

24/8 2016
Nu börjar det bli ett tag sedan. men tre veckor efter min tur till Rogen och den fjaskobetonade toppatacken i Hälsingland var det äntligen dags att ge sig norr ut igen.
 
Mitt i den värsta högsommarvärmen. dagen innan Sambofrun och jag for var någon slags rekorddag vid Ispeudde. Viken var full med båtar och badare. När det blåste upp strax efter att bilden tagits tog det bara 10 minuter så var nästan alla borta.
Det var då kylan och regnen började avlösa varandra.
 
 
Efter några dagar i Huvudstaden fortsatte vi upp mot Funäsdalen med ett stopp vid Ljusnan.
 
Så var man äntligen i händelsernas centrum.
 
 
Åter nya livsmiljöer under kängorna
 
Det blåste rejält och regnen stod på kö vid Kölen
Vi hyrde lägenhet i Hamra och gjorde små dagsturer i väntan på att sommaren skulle återvända.
Tex en topptur upp på Svansjökläppen, då det faktiskt blev lite sol en stund.
 
 
Och så fiskade vi lite i självaste Svansjön
 
Det är så lite som kan glädja;)
En fin lite öring fick gå till baks i Svansjön efter en selfish.
 
 
En tur in i Norge och Röros. Häftig stad, men det var söndag så allt utom ett fik, en blomsteraffär och en affär med friluftskläder var stängt. Men vad behöver man mer än det.
 
 
 
Röros är en världsarvsstad tack vare sina många fina trähus.
 
Och mitt i staden ligger den gamla gruvan med sina enorma slagghögar som man gjort museum av.
 
 
 
I Röros har man en vintermarknad som lär ska vara väldigt fin. Kultur knallar musik fest och folk långbortifrån gör att den håller samma klass som Jokkmokks vintermarknad. Så dit ska man väl någon gång. Nu hittar vi dit i alla fall.
 
Men så såg det äntligen ut att kunna bli bra väder. Ut ur lägenheten och äntligen upp på fjället mot Bolagen som en sjö heter alldeles invid Norska gränsen och Femundens Nationalpark.
Det finns inga bilder på det men första dagen regnade det rätt mycket så vi kom upp och slog vårt läger ganska blöta. Men det var skönt att leva vildmarksliv igen.
 
 
Vi hade att välja på att ligga i ett ruskande tält i snålblåsten, nu var det runt 5 grader i luften så det var rätt fin kyleffekt. Eller så kunde vi hitta lä någon stans. Med läkravet i vårt sinne visade det sig att lämpliga tältplatser var ytters få. Men till slut accepterade vi ett kanonfint ställ men där allt sluttade åt något håll.
Så det blev lite kanåkande av på nätterna.
 
 
 
 
Vi utforskade omgivningarna med fiskspö, bärhink, kamera och kikare. här är ett av de bästa ställena för att se myskoxe i Sverige.
 
 
 
 
Plupp hade tyvärr bommat igen med hänglås och allt.
 
Förr eller senare måste det ta slut och vi måste bege oss söder ut igen, och den dagen kom med värme och stiltje och stor fiskvak i sjöarna. Hur gärna hade man inte velat stanna kvar ett tag till.
 
Norska Storviglen 1501 möh inne i Femundsmarka var vår vy från tältet.
 
Och någon höll koll på oss under de här dagarna.
 
Med stiltjen kom insekterna fram och ängspiplärkorna fick äta sig mätta.
 
Anita plockar hjortron på nedvägen. det blev en liten burk fin hjortronblåbärssylt vid hemkomsten.
 
Plötsligt hade vi sikt åt nor och upptäckte Helags till höger och Sylarna till vänster.
 
Från Hamra väster om Funäsdalen går det upp en gropig och brant liten grusväg rakt upp på kalfjället. Det kostar 40 kronor att köra upp och det kan det vara värt om man vill slippa de sedvanliga traskandet upp genom fjällbjörkskogen. Den var mycket populär. småbarnsfamiljer, pensoinärer och annat löst folk fick här tillgänglighet till fjället direkt. det är inte många ställen i Sverige det är så.
 
För att göra en lång historia kort så åkte vi sedan hemåt.
 
En övernattning i Mora med besök på Zornmuseet, och jag fick åter beskåda en av mina favoritmålningar "Vallkulla"
 
 
 
Åter hemma i trädgården. Det bara växer och växer:)
 
Sista semesterlördagen. Målgången på Ironman Kalmar är en stor folkfest.
Här är förra årets film från den tävlingen som riksmedia missar totalt, trots att det är ett av de största sportevenemangen i Sverige med stort antal deltagare från hela världen.
Lyckas tyvärr inte länka årets film.
 
 

Och hunden som varit på pensionat är trött men lycklig att få vara hemma med sin flock igen.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Toppturen som blev ett fjasko

2/8 2016
Har varit lite fundersam på om jag skulle lägga ut delar av det här inlägget Det är lite pinsamt, men ändå ganska kul. Så vad tusan jag bjuder på det.
Jag håller ju på med mitt landskapstoppsprojekt sedan några år. Det går sakta men halvsäkert framåt.
Så på min färd söderut igen från Rogen bestämde jag mig för att klämma Hälsinglands högsta punkt.
Garpkölen/granåsen 790 m öh
 
Jag använder mig av den högst eminenta sidan highpointing i Sverige för vägledning och inspiration.
http://sverigestak.org/landskap/hsl.shtml
De som gjort sidan blev förra året utan att de visste om det de första i Sverige att ha bestigit alla landskapstoppar.
 
Kvällen före låg jag på hotellrummet och letade i min lilla mobil upp Garpkölen utifrån deras kartor och började planera för insteget till berget som vi erfarna toppbestigare säger.
Allt såg bra ut och jag fick in den lilla grusvägen på GPS och allt var klart.
 
 
Så på morgonen gav jag mig i väg. Lite stressad var jag för jag skulle 50 mil och  ville inte komma fram för sent
jag körde in på den här grusvägen i Rullbo öster om Fågelsjö. grusvägen skulle följas i ca 1,5 mil.
 
Krysset är toppen. Det mesta var kalhyggen, men det var en ovanlig miljö för mig så det var faktiskt kul att smyga fram där om än rätt beklämmande.
 
 
Enligt beskrivningen var det en väg till höger och därifrån vänplatsen skulle man gå 1,5 km uppåt.
 

Här är vändplatsen. Perfekt
 
Man skulle följa skogsmaskinspåren uppåt. Sagt och gjort. Efter ca 700 meter gick jag in i väggen och fick lugna ner mig lite, men bir alltid lite ivrig så här alldeles intill en ny topp, så jag saktade av lite, det var faktiskt betydligt brantare än vad bilderna visar.
 
 
Utsikten var läcker trots alla hyggen.
 
Uppåt och uppåt. Som tur var hade maskinerna kört ganska rakt uppåt de med.
 
 
Själva topplatån är ett naturreservat som började synas efter ett tag.
 
Så fort jag passerat gränsen till det namnlösa reservatet blev det en fantastiskt fin urskog. med höga naturvärden.
 
Skönt att se gran igen. Det fanns ju inga i Rogen.
 
Skägglav
 
Kom så småningom upp på platån där högsta punkten skulle finnas.
 
Det var ganska plant men jag letade lite och tyckte tillslut att jag stod högst.
 
Toppen Yes!
 
Vände så neråt igen, lite småsnokande och fotande som vanligt.
Någon har rivit ut en gigantisk myrstack. Jag gissar på björn.
 
 
 
Inte långt från myrstacken hittade jag de här rukorna. Det är ju inte vessla i alla fall.
 
 
Klippblock täckta av fin husmossa.
 
 
.... och linneor.
 
Min mobil hade fullt i minnet så jag fick fota allt med min "stora" kamera. Så jag kom på att den traditionella toppbilden inte var tagen så jag klämmer en här i stället. Det var varmt och myggigt men jag mådde betydligt bättre än vad jag ser ut att göra på bilden. Då viste jag ännu inte vad som hade hänt.
 
Så rullar jag åter ner mot civilisationen. Norrtälje och föräldrarna och sedan till Stockholm där jag möter Sambofrun och den nyss ditflyttade dottern.
Det blir att skruva lite möbler och grejs, och ta små turer i Sofo. Hipsterkvarteren på Söder.
Stora kontraster mot Rogen
 
Sökte mig till och med utanför Sofo och hängde i Björns trädgård lite och mindes lite barndomsminnen som när jag sket på mig vid gungorna för att jag hade hittat en växt som jag trodde var dill i rännstenen och åt upp den, den tog.
Naturintresset fanns uppenbarligen redan då, där i 5 års åldern.
Eller när vi hittade undangömd narkotika och sprutor och sprang till polisen och trodde vi skulle få hittelön men fick en utskällning i stället.
Förövrigt var det väl ungefär
samma alkoholister nu som då.
 
Och så bar det till slut av hemåt, den sista biten. Lite mickel med en havererad bil i Oskarshamn som skulle hämtas på verkstad och en hyrbil som skulle tömmas och lämnas i närheten. Sambofrun hade uppenbarligen haft det äventyrligt värre med dotterns flyttlass medans jag softade i Rogen.
 
 
Så var man äntligen hemma hos äldsta dottern som vaktat hunden och huset. det var fint att få rasta både hund och båt innan det var dags att hoppa in i ekorrhjulet.
 
 
MEN VÄNTA NU, HISTORIEN OM TOPPTUREN ÄR INTE ÖVER ÄN.
 
När jag så äntligen fick tummen ur och satte mig med bilderna för det här inlägget och skulle länka till highpointing i Sverige så klickade jag in på Hälsingland och väldigt snabbt såg jag att jag varit på fel topp. Gaaahh!
Rätt topp X
Min topp O
Någonstans hade jag zoomat in på fel grusväg och fel vändplan. Vilket snabbt blev uppenbart på en större skärm, fast tre veckor för sent. Dessutom verkar ju namnförbistringen i området vara lite snurrig.
Garpkölen, Granåsen, Garpåsen och ett röse mitt emellan på 669 meter ö havet.
Men framför allt, en av ödemarken nedskruvad hjärnkapasitet.
Nåja nu vet jag hur det ser ut och när jag har vägarna förbi någon gång vet jag hur Hälsingland ska tas.
 
 
 
Tack för att ni läst
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp