Här och där

 
3/5 2017
Jag har fortsatt att jobba med att lära mig nya kameran, och fåglar är förstås favoritmotivet, och det är bra för de finns ju över allt.
Det är inte så viktigt att det är rariteter även om en kanonbild på en rarris är extra kul förstås.
 
Har varit runt lite här och där.
Men mycket händer redan hemma i trädgården.
 
 
Man kan till exempel förlora sig i ringduvans fantastiska nackfjädrar....
 
 
.... eller titta djupt i dess ögon och undra varför pupillen inte är jämn.
 
 
Taljoxe i fullt häckningsbeutstyr.
 
 
 
Fyra nya holkar blev snabbt besatta. Den här intogs på några timmar av taljoxarna. Sedan kom pilfinken och undrade varför han missade den chansen.
 
 
I star och seglarholken har en ekorre slagit sig ner, åtminstonde tillfälligt. Han hade släpat upp en tappad vante i hålet där han mysande satt och tittade ut med finaste kudden.
 
 
De där gula framtänderna kan man också fascineras av.
 
 
Men ibland kallar den andra verkligheten vi lever i.
Yngsta dottern blev inbjuden till riksdagen att prata lite runt sitt problem med avslaget på assistans när hon skulle flytta till Stockholm.
Bengt Eliasson L. var sammankallande och där fanns riksdagsfolk och folk från många av Sveriges funktionshinderorganisationer. Många bra och intressanta tal hölls på de 3-4 timma det höll på.
 
 
Lite spänd förstås.
 
Talet gick alldeles utmärkt.
 
 
Bengt Westerberg den gamle räven, var en av alla som kom och tackade för hennes tal. Bengt var en av initiativtagarna tlll LSS "Lagen om särskilt stöd för vissa funktionshindrade" han kämpar nu för att den inte ska urholkas av felaktiga tolkningar och prejudikat.
 
 
Det lustiga med den här dagen var att ansvarige Barn, äldre och omsorgsminister Åsa Regnér som gärna håller sig undan när LSS kommer på tal just i dag hade prioriterat Blindhundens dag, någon helt annan stans. Och hennes sekreterare hade prioriterat att vara med på något potatisodlarevenemang. Vet inte om det stämmer. Hur som helst var det ingen från regeringen på plats.
 
 
Intervjuvstund i maktens ekande koridorer.
 
 
Utöver det var det inte mycket vi han med innan flyget hem till Öland skulle gå.
Men vi gick förbi "sorgeväggen" på Drottninggatan där terrorlastbilen körde in. Det var rätt starkt. 
 
 
Det här ska man så småning om flytta till Stadsmuseet för bevarande.
 
 
Kul att vara i väg men skönt att komma hem till övriga familjen, naturen och kameran.
Hittade en kul funktion som väljer ut att visa vald färg.
 
 
 
 
 
Sävsparv
 
Kvarnkärret söder om kastlösa- Mycket enkelbeckasiner där.
 
 
 
Tog en bild på en av öarna norr om Ölandsbron på Ölandssidan. Här ser man hur skarvarna snart har häckat bort all vegetation. Verkar vara några stycken.
 
Den här gav mig lite huvudbry en kväll hemma i byn. Svart kråka eller ung råka?
Kom rätt snart på att det var en råka, som antagligen inte häckar i år utan drar runt i ungdomlig glädje i jakt på äventyr och framför allt mat.
 
Brun kärrhök hane.
 
Ärtsångare i knoppad slån
 
Samspelande silvertärnor.
 
Dito
 
En morgon i Västerstadsviken upptäckte jag den här soldyrkaren. jag tror han sitter på "hälarna" och så har den vinklat upp vingarna så han kan sola undersidan på dem. har aldrig sett något liknande. kanske han vill rikta ljuset mot ansiktet.
 
 
Kärrsnäppor en gräsandsdrake och en storskarv till havs.
 
Ett prov på panoramafunktionen. Obsplatsen i Västerstadsviken.
 
 
Brushanehane
 

En stund innan den blå timmen infinner sig på kvällen så inträffar i bland den röda stunden. bara någar minuter innan solnedgången. det är absolut ett av de finaste ljusen men väldigt kortvarig.
Men tror nu att jag fått ett namn på själva färgen.
Bofinksröd förstås.
 
Järnsparv
 
När alla stod och väntade på värmen och ett massivt insträck från sydost, kom en isande dimma från östersjön i stället. Ibland blir det inte som man tänkt sig.
 
 
Men det kan vara fint det med.
 
Hona stenskvätta
 
 
Småspov i Runsten
 
 
 
 
Det är alltid lika kul när man får se rapphönor. Hoppas de lyckas få fram lite ungar i år.
 
Tycker allt han ser lite bekymrad ut.
 
 
Horsbrunn den gamla offerkällan.
 
 
En kväll var jag bara tvungen att åka ner till sjön och hälsa min favorit drillsnäppan välkommen.
 
 
 
Hunden badar med svanar. Än är det bara runt 8-9 grader i vattnet så han tar inga långdopp.
 
 
Några tar en kvällstur med sin häst.
 
I Färjestadens Dämme dök det upp en ägretthäger en kväll. i samma veva anlände runt 10-15 ägretter till Öland.
De är helt klart på gång att bli årliga svenska häckfåglar, eller, det är de nog redan föresten.
 
 
Den här var försedd med en färg ring och det visade sig att den var ringmärkt i Minsk, Vitryssland förra året som bounge.
Vi kan kalla honom Lukasjenko. Hoppas det är ok hägern?
 
 
Dämmet fortsätter att leverera. Från vänster, skedandhane, vigghona, storskrakehona och vigghane.
 
skärfläckor
 
 
 
Samtidigt på Mörbylånga stentipp.
 
Myrspov
 
 
Silvertärna och havsörn.
 
 
 
Och så en hund bild förstås. Något intressant rör sig ute i trädgården.
 
Nya fåglar är i antågande trots kyla och blåst. Nya motiv nya vinklar, jag kämpar på;)
 
 
Frid
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Och påsken 2017 kom.

19/4 2017
 
Våren hämtar andan lite igen.
Insektsätarna hade börjat dyka upp. Lövsångare, ladusvalor tex. men så slog det ombytliga påskvädret till som vanligt. Snö och kyla växlat med sol och värme.
Norsilingarna stod på rad.
 
 
Dodongrönnen är fin i alla stadier, som tex i lövutspringet.
 
 
Alla har inte så brått med att ta av sig vinterdräkten, som den här vitprickiga staren till exempel.
 
Vindarna var stundom kraftiga, så pass att det till och med rufsade till en hämpling så hon fick tvärbena.
 
 
Men så tog vi fanden i vold och hyrde en stuga på Kullaberg för att komma hemifrån ett tag.
Kullens fyr lockade förstås.
 
 
Där utanför klipporna upptäckte vi flera tumlare som jagade i strömmarna. det syns inte här men det blåste och regnade och att försöka fota var inte aktuellt. Ägnade tiden åt njuta av dem i stället.
Vi åkte dit även dagen efter, då blåste det mindre men regnade desto mer så vi stod inne på naturrummet och spanade genom fönsterna.
Tumlarna var kvar. De ploppade upp med sina små ryggfenor här och var. De har så små blås att det är inget man lägger märke till i lite rörigt vatten.
Plötsligt drog en havssula förbi och fullkomnade upplevelsen. Inte heller den ville jag ödsla tid på att fota. jag ville njuta och visa de andra. det skulle antagligen ändå inte bli någon bra bild.
 
Där i norr syntes Hallands väderös fyr.
 
 
Och vad tusan är detta? I ingången till fyren har någon skurit ut en äggformad bit ur graniten, helt klart är det en lucka, in till vad? Visste inte ens att men kunde skära så fint i granit i runda former. Jag tryckte på den i fall någon mystisk dörr skulle öppnas, men inget hände. Ville inte börja pilla bort den heller. Man vet ju inte vad som kan släppas lös. Kulla mannen kanske.
 
 
 
Och så lite båtar förstås.
 
 
Tog en tur utanför turistvägarna på kvällen och hamnade i nya spännande miljöer.
 
 
Och i det vikande ljuset lyckades jag få en bild på vad jag misstänker är en hybrid mellan grå X bläsgås, till vänster och en grågås till höger.
 
 
Dagen för hemresan blev det förstås kanonväder, och tur var det, för nu var en ordentlig rundvandring på Krapperups slott på önskelistan.
Det var en mycket positiv upplevelse. fantastisk intressant växtmaterial och nog en av de mest välskötta parkanläggningar jag sett i Sverige. troligen nyfejat inför påsken men ändå.
Den här bilden tog jag för att visa att träd nära en häck inte alls behöver betyda att häcken far illa.
Lindar och avenbok.
 
 
Välklippt
 
 
Idegranen till vänster är ju gigantisk.
 
 
Det här är en äkta kastanj. På skylten står det att Edvard Persson planterade den under inspelningen av "Livet på landet". det måste vara omöjligt. Den spelades in 1943. Kan den verkligen ha vuxit upp till ett kraftigt träd för att sedan dö och därefter bryta nya skott som bara dom lär vara 30-40 år.
 
En bred lärk.
 
 
Rhododendrongången lär vara magnifik när väl rhododendronen blommar på båda sidorna.
 
På några ställen hade de redan börjat spricka ut.
 
 
I den romantiska delen av parken.
 
Slottet från baksidan. de Gyllenstjärnska stjärnorna syns på väggen mellan fönsterna.
 
Gunneran (mammutöra) på väg upp. De kan bli upp till två meter stora blad på dem. De är dock väldigt känsliga för köld så de täcks ordentligt under vintern. Förr grävde man ner dem i gödselstacken för att de skulle få rätt vintertemperatur.
 
 
Vallgraven ändrade form från medeltida rund till kantig under 1700 talet.
 
Det här kallar jag trädgårdskonst.
 
Ett stopp vid Kristianstads naturum, Vattenriket, där vi konstaterade att restauranten var stängd på grund av sjukdom.
Fick bli en skarvbild i stället......
 
 
........ och en löjbild, eller vad det kan vara.
 
 
Morgonen efter hemkomsten från västkusten drogs jag ner mot den motsatta stranden vid Sjöängarna på Öland.
 
Den miljön är häftig den med.
 
En flodhäst
 
Fiskmås med ett grässtrå i munnen.
 
Tror inte det kan bli för mycket sädesärla.
 
 
En stenskvätta vid Möckelmossen.
 
 
En Ängspiplärka med sina extremt långa bakklor. tycker bilden är rätt fin i all sin oskärpa.
 
 
I Färjestadens dämme rastade ett par snatteränder i tisdagskväll.
 
 
Och den här hägern.
Hur beskär man en häger? Eller alltså, snarare hur beskär men ett porträtt av en häger. ska man ha med hela halsen, eller bara huvudet?
Med så fina halsfjädrar tycker jag det blir bäst så här.
 
 
Men benen är ju också snygga och hör liksom till en häger på något sätt.
 
 
I Dämmet finns det nu för andra året i rad ett svarthakedoppingpar också.
 
 Det är också en karismatisk fågel. Speciellt i kvällsljus.
 
 
Har nog aldrig tänkt på att de är så välfriserade i nacken. Men den är däremot ganska stökig i röven:)
Att få bättre bilder på svarthaken är ett mål under våren.
 
Nu tar nog våren nya tag. Missa för allt i världen inte det.
 
 
 
FRID!
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Ny kamera och gamla motiv.

 10/4 2017
 Nytändning
Jag har gått ett par tre år nu och funderat på en ny kamera. Min gamla trotjänare Olympus 570 uz 10 megapixel, som jag i stort sett tagit alla bilder med under alla mina bloggår börjar bli gammal och "omodern".
Runt 50 000-60 000 motiv har gått igenom linsen och bara en bråkdel har varit så pass bra eller intressanta att de fått hamna på bloggen.
Den kameran har aldrig krånglat, däremot så är de här kompaktzoomarna rätt kassa i dåligt ljus, men det är en nackdel man får ta när man väljer en sådan kamera. Fördelen är att de tar ingen plats och ändå bär du med dig ett tele på motsvarande 600 mm i Olympusens fall.
 
Jag har funderat och funderat. Kanske man ändå skulle köpa en systemkamera med tillhörande objektiv. de skarpa kanonbilderna skulle rada upp sig, det är ju en jäkla fördel. Men det där släpandet och krånglet med att byta optik för varje nytt motiv tar emot. Risken är också att grejerna så småning om lämnas hemma på vandringen eller till och med kvällsturen med hunden.
 
 
 
Så det blev en ny kompaktzoom.
En Nikon coolpix p900 med ett grymt zoomomfång motsvarande 24 mm vidvinkel till 2000mm tele. Finns ingen motsvarighet någon annan stans just nu. 16 megapixel kan kännas lite litet men det gick inte att välja.
Kameran är dubbelt så stor och tung som den gamla men ändå inte jobbigt skrymmande.
Även den här är lite ljussvag men man kan inte få allt.
Otroligt rolig att fota med. man blir ett zoomfreak. Och bilderna blir över förväntan. Men jag lovar, många hamnar i papperskorgen också. Hade jag köpt motsvarande i optik till/och en systemkamera hade jag fått slanta upp mellan 50 000 -100 000 kr. Nu räckte det med 5500 kr. det är mycket nog.  
 
Ny kamera javisst, men motiven är egentligen de samma, men de blir ju annorlunda.
Nu vill man ta om alla bilder med den nya. Inte så att jag jagar gamla motiv, men man vill ju se vad kameran går för.
Efter en vecka hade jag tagit över 1000 bilder.
Snacka om nytändning. hoppas det visar sig här på bloggen också. jag kanske vågar lova mer fågelporträtt i framtiden?
 
 
Så här är en kavalkad av senaste veckans knäppande.
 
 
Råkorna i Mörbylånga är tacksamma motiv att mjukstarta med.
 
 
Enligt en del låter de förjävligt, men ett mjukare och behagligare skrän får man leta efter.
 
 
En tornfalk har hållit till i Färjestadens dämme. Ryttland tornfalkar håller alltid huvudet blick stilla medans resten rör sig. det är ju också tacksamt, för det är i första hand minst ögat som bör vara skarpt.
 
 
Bron måste man ju plåta ibland förstås. Speciellt om det ligger lite dimma över högbrodelen.
 
 
Den kavate. Det har man all rätt att vara efter en flygning från Afrika och hit utan till synes några större missöden.
 
 
En gravand i det här ljuset vete tusan om det gjorde honom så mycket vackrare.
 
 
Vigg med hissade segel
 
 
Fiskmås
 
 
I bland blir husses plockande med kameran lite tröttsamt.
 
 
Och sen kan man ju inte hålla sig från att fota när en glada kommer förbi, även om det är ett mördande motljus.
 
 
Och så måste man ju testa vidvinkeln också.
 
 
Och så till de där bilderna som borde hamna i papperskorgen. men det är ju snart påsk och en halvrabiat hare kan ju passa trots att automatskärpan ville något annat, eller kanske just därför.
 
Grågås
 
 
Den årliga tofsvipefotograferingen i beijershamn.
 
 
Brushanehona
 
Stare
 
 
Kanadagås. himla tråkig bild det här egentligen, men allt kan ju inte vara roligt;)
 
 
Den här vyn gillar jag.
 
 
Att den här större strandpiparen var färgmärkt märkte jag först på kvällen när jag öppnade upp den i datorn.
Har skickat en fråga till forskarna om det går att få ut något av det här. Kanske sitter det en ring på "smalbenet" också.
 
 
Rödbena
 
 
Imponerande horn.
 
Tranor är vaksamma
 
 
Speciellt när de dimper ner på små åkrar i mittlandsskogen.
 
 
Båtfotograferingen ska finslipas.
 
 
Uppenbart kassa bilder går ibland inte att slänga ändå. Till exempel om det är bild på en mindre hackspett om så må vara, bara dess röv.
 
Vattenspegling på hemmaärlan
 
 
Rödhake i fullt spel.
 
 
kabblekan i Brostorp måste vara en av Sveriges maffigaste exemplar.
 
Mystiska undangömda vatten.
 
 
Den som sjunger högst vinner sa gulsparven.
 
 
Stenknäcken plockar rester från vinterns fågelbord.
 
 
Med den näbben är det inte för inte den heter stenknäck. Det knäpper rejält när de ger sig på de gamla körsbärs och plommonkärnorna i trädgården.
 
 
Så kan man ju inte låta bli att  fota månen. Tagen med dåligt stöd. Ska väl plocka fram stativet till nästa fullmåne
 
 
Och så kan man ju verkligen inte låta bli att plåta Iffe i tid och otid.
 
Till påsk blir det en liten tur med chans på helt nya motiv.
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp