M/S Aava

30/10 2017
I  senaste inlägget ställde jag ju frågan om Strömmabåten som vi såg passera genom Kalmar Sund utanför Stora Rör för några veckor sedan.

Till min stora glädje kom det snabbt ett svar från självaste Strömma rederiet. Stort tack Cecilia Sandberg och Magdalena på Strömma, för upplysningarna från er.

Båten var inte Diana utan Aava. Och när vi nu såg henne var hon på väg från Helsingfors till Göteborg.

I och med att namnet blev känt så gick det ju också att själv forska vidare lite om båten och det visade sig att jag faktiskt har sett henne tidigare, nämligen i Göteborg i augusti 1990. Det blev ju nästan som att en personlig relation uppstod nu. Två gånger på 27 år, fantastiskt.

Men vi kan väl ta det från början.
Hon byggdes i Norge 1965 som "Sundbuss" mellan Helsingör och Helsingborg.
 
 Bild lånad från "Fakta om Fartyg". Vykort genom Peter Asklander samling

Då fick hon sitt första namn M/S SUNDBUSS PERNILLE II.

Samtidigt på samma plats byggdes också hennes systerfartyg M/S SUNDBUSS HENRIK II för samma ändamål. Henrik såldes 1975 till tyskland men går nu i Holland under namnet STORTEMELKE något förlängd. Nu släpper vi Henrik.

 

1975 säljs även vår Pernille. Hon hamnar i Norge igen och får namnet DANO-FJORD. Där går hon bland annat turen mellan Strömstad - Fredrikstad.

1984 är det dags för ägarbyte  och namnbyte igen Nu får hon namnet UTSKÄR och går rutten Arholma-Landsort. Efter som jag höll till endel på Landsort vid den här tiden är det inte omöjligt att jag åkte med henne ut dit någon gång, men det är inget jag minns.

Mellan 1986 och 1990 går hon, hör och häpna, turen mellan Byxelkrok på Öland och Öregrund på norra Roslagskusten. Så hon har betydligt mer anknytning till Öland än vad jag kunde drömma om när jag såg henne där i Sundet. En sådan tur har jag önskat mig sedan vi flyttade till Öland 1995. Det måste ju vara det mest harmoniska sättet att ta sig till tex Stockholm. Det kanske tar några dygn, men harmoni har inget med snabbt att göra.

Min svärfar som var lantbrukare ute i en lite alvarsby berättade att han ibland under 1930 talet tog ångbåten från Borgholm till Stockholm, för att besöka jordbruksmässan som fanns där då.

Nåväl,  under höst vår och vintertid gick UTSKÄR på andra turer under den tiden, Tex julbordskryssningar, chartertrafik i Göteborg, det måste ha varit då jag såg henne i Göteborg.

1990 är det ägarbyte igen och 1993 heter hon Lasse. Eller närmare bestämt LASSE DAHLQVIST. Det måste vara det mest osexiga namn en Svensk båt någonsin har fått. Jag tror hon under åren 1993- 2010 gjorde utflykter och dagskryssningar i Göteborgstrakten. 1994 gjorde man en uppdateringen av inredningen.

Någon gång tror jag man har gjort en förlängningav henne, precis som hennes systerfartyg.

Jämför man bilderna så har aktern blivit längre med akterdäck och större salong, men det verkar inte finnas några uppgifter om det.

2009 byter dåvarande ägare namn till Strömma skärgårdsbåtar och2014 säljs Lasse till Strömma Finland. och hamnar i Helsingfors, och får det betydligt trevligare namnet AAVA.

Aava kalmarsund oktober 2017

Så den 6/10 2017 avgår hon från Helsingfors, mellanlandar i Kalmar den 8-10/10 och är så framme i Göteborg 11/10.

Enligt uppgifter från Strömma är det inte helt klart vilka turer hon ska köra där och det finns också planer på att hon kanske ska till Oslo länge fram.

Den dryga 50 åriga båten jobbar på. det är härligt. De där 60 talsbåtarna och tidigare är i regel snygga i formen. Det ser ut som båtar ska ;) tycker en gammal en, man får vara glad så länge de får finnas kvar.

 

FRID

 

 

 

 

 

Foto och illustration | | Kommentera |

Fåglar och fåglar

11/10 2017
 
Mer höst
Det är oundvikligt. De fina dagarna får man inte nog av.
Tiden räcker egentligen inte till, men tar man sig inte tid för lite naturscenerier nu, blir det tufft fram i december.
 
 
Så jag har gett mig i väg några tidiga morgnar under de senaste helgerna.
En dimmig morgon nere vid Ottenby, när luften kokar av vingar och lockläten, slår det mesta.
 
 
Vitkindade gäss får upp värmen innan frukost.
Åter igen en gammal favoritruin. En av mina absoluta favoritplatser av det jag har sett av den här planeten är St Johannes kapellruin nere på södra udden. Härifrån tog man sten när fyren Långe Jan byggdes, där av namnet. Här kan det vara ett rent helvete när vädret är på det humöret. Men här kan också vara rent himmelskt fridfullt när platsen lägger den sidan till. men nästan alltid fåglar.
 
Morgondimmorna lättar över Schäferiängarna.
 
Fotat från kapellruinen.
 
 
Under rätt lång tid höll det till 1-2 prärielöpare längs vägen ner till Udden. Den häckar i Nordamerika men dyker upp i Västeuropa någon gång ibland.
 
Prärielöpare. Personal från fågelstationen lyckades fånga och ringmärka en av dem. 
 
 
Nu verkar det vara ägretthägrar lite överallt.
 
 
En gransångare har fått sig en rejäl munsbit.
 
Plötsligt kom en kvinna fram till mig och pekade på en mindre guldvinge framför mina fötter. det var fint gjort tycker jag. en sån hade jag aldrig sett förut, vad jag vet.
 
Kapellruinsharmoni.
 
 
Det finns ju annat än fåglar. Tex löktavlan i Ventlinge.
 
 
Och Albrunnastenen. Den har jag skrivit om tidigare. Orginalet kördes ned med en traktor för något år sedan. nu har man grävt ur platsen lite mer. det visar sig att stenen egentligenär en stävsten från en skeppssättning som nu är bort odlad.
Man hittade också ett hästskelett från 1800talet. skulle vara intressant att veta varför man lät sin gamla trotjänare vila vid en sånn här hednisk plats. Jag gillar när det urgamla slår igenom så där rätt som det är, eller ligger och verkar i smyg på vissa platser.
Man gjorde en avgjutning av stenen, så här står nu en betongsten, armerad och fin för att gå framtiden till mötes.
Med tiden kommer den mörkna lite. Den trasiga stenen tänker man lägga till beskådande på rastplatsen intill.
 
Här sägs att Oden en gång band sin Sleipner. Enligt traditionerna verkar han ha bundit Sleipner så fort han såg en märklig sten. Bångstyrig en den där åttabeningen!
 
 
En morgon i Beijershamntornet. Mycket fåglar .....
 
 
 
 
 
.....men bara korna var inom vettigt fotoavstånd
 
 
Vitkindade gäss
 
Under skördefesten besökte jag det trevliga Fårets dag på Borgholms slott. Här hade också medeltidsfolket sin marknad.
 
 
 
 
 
 
 
Inne på borggården var intresset stort för bla fårklippningen
 
 
Inte alla såg lika begeistrade ut.
 
 
Och inne i slottet fanns tex tovade tranor....
 
 
...och andra tovfåglar. Den trebenta hunden i bakgrunden ingår i basutställningen om Ölands historia. För att kungens vilt skulle få vara ifred för Ölänningarnas hundar beordrades att alla hundar skulle stympas. Jag tror man har slutat med det nu.
 
Här var också visning av yllekläder från olika tillverkare. Sambofrun, svägerskan och äldsta dottern ställde upp och mannekängade.
 
 
Mimmi på catwalken.
 
 
 
Men åter lockade södra Udden. ny soluppgång men lite mindre dimma.
 
Skosolvonen i Södra lunden lyser med sina bär.
 
Och över lunden hänger fjällvråkarna uppträdda.
 
I bland kommer någon havsörn förbiglidande.
 
 
ja och så en och annan storskarv.
 
 
Senaste söndagen blev det en tur till Stor Rör. Iskall vind rakt in i vindskyddet. Och över vattenytan en irriterande värmebölja. Västvindarna gjorde dock att fåglarna kom relativt nära och på lite högre höjd. något 1000 tals ejder sträckte den dagen. Det blev vist ingen bild på dem.
 
 
 
Allt är inte fåglar. Plötsligt kom en av Strömmakanalbolagets båtar stävande mot syd med finsk flagga. Någon tyckte sig se namnet Diana i fören. Det får jag inte ihop. Strömmas Diana är en äldre båt. Någon som vet?
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | En kommentar |
Upp