UTE

Söndag 30/5

Helgen har varit fin och lite blåsig. Fredag och lördag tillbringade jag med en gammal god vän nere på udden.
Lite lagom urblåst på kvällen var man rätt nöjd med helgen.
Det riktiga trycket med ovanliga fåglar var väll över för stunden.

På Nidingen hittade de en Sångsparv som var första fyndet i landet, vilket gjorde att många valde att stå och vänta på transport för att få den inhängd.
Själv kunde man gå som tjuren Ferdinand och titta på stenskvättorna.


Här gäller det att huka i vinden.


Bättre med fast mark under fötterna.


Södra Lundsjön är en trevlig plats att stå och lyssna och spana vid.
Här lyssnades efter en mindre flugsnappare utan framgång.



Ute på schäfferiängarna höll dovhjortarna till som vanligt.


En svart kråka var stationär hela helgen vid kapellruinen.


Den var rätt orädd och lite linslusig. Bakgrunden är inte himlen utan Sambofruns bilgrill.


Fast dom inte häckar i Sverige så visar det sig att den är ringmärkt här.
På ringen står det Riksmuseum Stockholm.


I det kulturmärkta fågelmuseét var det en minnesutställning om naturfilmaren Boris Engström, som bodde i Ås de senaste åren av sitt liv.
Här fanns mycket roliga gamla bilder från Ottenby och fågelstationens barndom på 40 och 50 talet, som han hade tagit.


En vipunge. Även den var ringmärkt med färgringar. En på varje "lårben".



Det var inte bara fåglar i luften under helgen. här är några från Kallinge i Blekinge som övar formationsflygning.
Kan man misstänka att det kan ha med ett förestående bröllop att göra.
Truten nere till vänster har inget med nått att göra.

Det var ett litet litet axplock av helgens begivenheter.
Nästa gång handlar det om "vår" kära kattuggla och hennes unge.
Ut o njut.






Foto och illustration | | Kommentera |

EN BORDE INTE SOVA

23/5 2010

Fredag kväll, filmen Avalons dimmor beskådas, tyvärr börjar jag nicka när det är en timme kvar av filmen så den får jag se om nån gång, för den var bra.
Kl. 02:00 innan sängdags går vi ut och lyssnar efter kattuggleungen i holken eller om någon vaktel har slagit ner på hemmavallen.
Kvällen är så otroligt skön. Varmt, stilla och  näktergalsången ligger som en matta över landskapet.
Kroppen skriker efter mer sömn men också "ut och njut nu när det är läge".
Jag tänker på Jeremias i Tröstlösas enkla men ack så rätta rad, "Man borde inte sova när natten faller på.
Det blir en kompromis.
Jag sover till 03,30 och åker till Beijershamn i soluppgången.



Röda linjen är min promenadväg (5-6 km).
Jag tänkte gå till "gömmslet" (krysset) i norr och kolla. Det är nyrestaurerat och verkar intressant för framtida aktiviteter.


De första solstrålarna värmen en flock grågäss med dunungar.



Den uppgående solen söker sig mellan alskogens stammar.


Nybyggd handikappanpassad spång i Rysk vitek.


Välbyggt som attan, men var gömmer man sig?
jag satte mig under gömmslet, mest för att få lite lä.


Annars är ju utsikten uppifrån plattformen kanon.

När jag stått där och njutit en timme och plåtat lite (tyvär inget som var värt att visa)
så kom dimman.
Det gick blixtsnabbt, så var sikten dålig, men jäklar vad häftigt det blev.






En ung skrattmås brydde sig inte om dimman.

Jag knallar sakta tillbaks och och så fort jag kommer in i strandskogen så är dimman borta och fågellivet är i full gång.


Det var andra ute och gick på spången denna morgon.


Ärtsångare


Backsippa
Pulsatilla vulgaris


En liten våtmark vid sidan av ett urglesat skogsbestånd.

Lördagen var ju även "Den biologiska mångfaldens dag". Det uppmärksammades nere på Udden men annars var det nog ganska tyst om det.
För att fira det så tänkte jag utnyttja en nyligen, och helt oplanerad bieffekt, av en täckbarkstäckt plantering i en av tätorterna. Där har nämligen toppmurklor fullkomligen börjat spruta upp ur marken.



Så det blev murkelsås till lördagsmiddagen och en hel del torkade för framtiden.
Resten av helgen gick åt till gräsklippning, röjning, garagestädning, sömn, "vanliga" hundpromenader, plantering
och utskyfflande av 14 ton 0-30 grus till parkeringsplatser som nu inte ska bli så leriga när det blir blött.
Dessutom så kom det några och hämtade min gamla träbåt som jag till slut insåg, att skulle den hamna i sjön så inte skulle det vara under mina händer.
jag misstänker att den troligen komer bli trädgårdsprydnad någon annan stans nu.

Under natten till söndagen hade en Kornknarr slagit sig ner på hemmavallen och snärpte några gånger under förmiddagen. Det var riktigt roligt. Har aldrig haft den så nära tomten förut.
Nu gäller det att den får tag i en fru som lägger ägg och ruvar fram ungar och fort som fan därifrån innan slåtterkrossen kommer och rullar in allt i en vit jäsboll inom en vecka eller två.
Knarren har dock inte hörts något mer varken under dagen eller kvällen.

Vad passar bättre som dagens "grejj" den här gången, än Jeremias i Tröstlösas första rader i den kända dikten.


Man borde inte sova när natten faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.


Vi hörs snart igen.






Foto och illustration | | En kommentar |

NÄSTAN ISFRITT

19/5 2010

När det är vinter tänker man på grönska, och nu när grönskan är som intensivast kan jag inte låta bli att tänka på vintern som varit och att den inte riktigt är över än.
Så här såg det ut i vintras när det var som mest is. Det var den 27/2.


Jag tror att det vid nått tillfälle även låg is ner mot Gotska sandön och att Öresund var igenfruset.
I dag ser det ut så här



Bara lite "mölj" kvar i bottenviken. Är det inte härligt, så säg.

ISGÄRDELUND
Alldeles här intill ligger ett litet litet okänt naturreservat som knappt de boende i området känner till.
Det är ca 10 år gamalt. Här fins en fint iordningjord parkeringsplats, och en skylt och inget mer. Och så ska det väll vara.



Området har inga stigar eller vägar så det kan bitvis vara lite snärjit att knalla runt i området.


Kan ni inte se vad som står på skylten så är ett tips att åka dit och se den på plats.

Att sakta smyga fram här en tidig morgon i maj/juni kan ge en känsla av regnskog eller varför inte Pandora i  filmen Avatar.









På ett ställe finns det en väldans massa stubbar utställda.
De härrör från invigningen, då man transporterade hit stubbar från Småland för att allt invigningsfolket t.ex. länstyrelsefolk, markägare och landshövding m.m. skulle ha nått att sitta på.
Efteråt fick de stå kvar som ett stycke kulturhistoria. (stubbarna alltså, fattas bara)


Bilden är från i april.

Nu när markägarna har slutat att köra in och ta ved, kommer reservatet slyas igen lite mer men de gamla träden får vara kvar nu, även om de rasat.


Den här asken har en gång varit tvåstammig, men så har den ena stammen brutits loss och röta har holkat ur den kvarvarande stammen.
Jag satte på blixten och höll in kameran och riktade den uppåt och vipps så hade jag en bild som någon mäniska aldrig någonsin har sett tidigare. Tyvärr fanns det inga fladdermöss där.


De stora hålen i kärnveden har antagligen någon större skalbagge gnagit fram.


Nu när febern börjar ge sig och näsan slutat rinna blir det mer utomhus. Jag anser att från nu och fram till midsommar är den överlägset bästa tiden på året, men förvår, höst och vinter är också himla fint.
Äh va fan det är ju fint året runt.

Så kan det vara.



Foto och illustration | | Kommentera |
Upp