Till rors mot skördefesten.

30/9 2014
 
Man kan säga att en dröm gick i uppfyllelse här om dagen.
 
 
Den här Byrdingen (1200talet) som normalt ligger i Kalmar har jag gått och kastat trånande blickar på i flera år, och tänkt att det vore fan så kul och få åka med där någon gång.
Det är Aluett http://www.youtube.com/watch?v=y0NSVyXzJac som drivs och sköts av föreningen för medeltida segling.
jag blev medlem för ett tag sedan och fick chansen att följa med på en tur.
Invigningen av årets skördefest på Öland skulle ske på torsdagkväll i Stora Rörs hamn, och där tänkte vi glida in och stjäla showen.
 
 
 
Så vi for iväg en kväll. Jag som är obefaren gröngöling på råseglandets teknik fick stå till rors efter som jag förhoppningsvis skulle vara minst i vägen.
Det var roligt ända från första början.
 
 
 
 
In under Ölandsbron och vidare upp i sundet.
 
 
 
 
Men Kalmar sund är beryktat  lynniga farvatten. Antingen blåser det upp blixtsnabbt eller så lägger sig vinden helt oplanerat och detta hände nu samtidigt som den lilla vinden vred lite mer norr ut än som var bra för en snabb seglats.
Och döm om min stora glädje när vi till slut fick ro den sista kilometern.  4 stycken, stående med varsin åra glider vi in i hamnen långt efter att solen gått ned och invigningen var över och de flesta hade gått hem.
Mig gjorde det inget jag var lika glad för det.
 
 
 
Vi hittade en plats på den södra piren och dagen efter friskade det i så vi fick flytta henne till den nu tomma nya kajen i norr. Också det spännande, tre ombord med varsin åra och två i land som höll emot med tampar där det gick, ca 14 sekundmeter.
 
 
Nu väntas det på rätt vindar för att kunna segla hem henne till Kalmar innan vintern.
Det har helt klart sin charm att segla med en båt utan motor, man kan liksom inte ha bråttom.
 
Annars har jag hängt på skördefesten i Glömminge.
 
 
 
Under lördagen var det en strid ström med bilar norrut under flera timmar. säkert var det  lika dant söder ut.
 
 
Här hade tjejbaletten försäljningsbord. Vykort och stickat.
 
 
Nu är det sista chansen för i år för Ölänningarna att flå varandra, men framförallt fastlänningarna på pengar-
Nä då det är faktiskt en populär och trevlig tillställning som gillas av de flesta. man går man ur huse i byarna för att  hjälpas åt och visa upp för tillresta vad byn och Öland har att erbjuda.
Skolor och dagis är med.
 
 
 
Men de flesta tycker också att det är skönt när det sedan är över på söndagkvällen och de flesta har åkt tillbaks över bron.
Nu kan det bli senhöst och vinter i lugn och ro. Väldigt många gillar det med.
 
 
Nu kan man skrota runt i sjölandet utan att se en människa.
 
 
Åter vänta på lite lugnare vindar så man kan ut och ro.
 
 
Hunden fattar nog inte de där tankebanorna, men är lika glad för det, bara man får bada och hämta pinnar så.
 
Nu är vi mitt inne i bästa fågelsäsongen.
 
 
 
 
FRID
 
Foto och illustration | | 2 kommentarer |

Perenner och solnedgångar

23/9 2014
 
Några dagar efter hemkomsten från Åland for jag norr ut igen.
Nu var målet en perennkurs (fleråriga örter) i Enköping.
Äntligen skulle jag få se dem. Enköpings beryktade perennparker.
 
 
 
 
För runt 20 år sedan började dåvarande trädgårdsmästaren Stefan Mattson i Enköping ett arbete för att byta ut gräs och buskar på många ställen till perenner.
Man skapade också små sk fickparker och Enköping blev snabbt ett namn på Sveriges och europas trädgårdskarta.
 
 
 
Man menar att skötseln blir både enklare och billigare än många traditionella parkplanteringar.
Framför allt blir det ju finare. och variationerna blir oändliga.
 
 
Här står Stefan Mattson till höger en stor inspirationskälla med själ och hjärta i parkbranchen. Han fortsatte för några år sedan vidare från Enköping till andra stora och uppmärksammade uppdrag, tex den nya parken i Skärholmen. Stafettpinnen togs över av den nuvarande trädgårdsmästaren Tomas Lindvall som driver parkerna vidare även han med stort engagemang.
 
Även om man är mest känd för sina perenner så har man även jobbat mycket med träden i Kommunen.
Här är ett av mina favorit träd. Korstörne, Gleditsia. de här träden är det ingen vettig människa som klättrar i. Sylvassa och hårda taggar på grenar och stam. Zon 1 men finns på Bergianska i Stockholm, Zon 2-3.
 
 
 
Rent allmänt är väll Enköping känd för att skiftnyckelns uppfinnare bodde här och det har man uppmärksammat med en redig staty. så ska de se ut;).
 
 
Längs den relativt nyanlaggda Åpromenaden, finn flera temaparker. Här tex en fjärilsträdgård.
 
 
Och här en trädgård för sandlevande insekter tex bin och humlor.
 
 
Deras rondeller är förstås fyllda med perenner.
 
 
Man jobbar mycket med gräs också.
 
 
Mångfald ger ökad mångfald.
 
 
Och sånt som jag gillar, räcken och staket för utsatta ställen.
 
 
Det här är en av få sommarblomsplanteringar som finns kvar. "Nordiskt Ljus 20 år senare" heter den i år.
Det är en liten vidareutveckling på Rigmor Selanders och Mona Holmbergs nydanande komposition på Liseberg för 20 år sedan. "Nordiskt ljus" Den satte trender som håller i sig än i dag.
 
 
Här under ligger en utgrävd klosterruin som ingen ville (hade råd att) sköta om. då täckte man över allt med sand och la stenar för att markera murarnas läge. Klyftigt!
 
Ja det var några givande och inspirerande dagar. Åter på E22an på väg hem tänkte jag att nu får det vara nog med E 22an på åtminstone flera månader. Hemma bäst.
 
 
OBS-plats Stora Rör har börjat användas och fungerar förträfflig.
Sista veckan har det sträckt ovanligt mycket labbar. Kustlabb, fjällabb, bredstjärtad labb jag väntar bara på storlabben nu.
 
 
Så här ser det ut från sjön.
 
 
 
En Öländsk båtlänning. det finns fler kloka människor som håller sig med gamla träbåtar.
 
 
Det har blivit många kvällar på sjön senaste veckorna. Om man snor sig från jobbet vid 4 så hinner man rassla av några kilometers rodd eller kasta lite i solnedgången. Vindarna har ju varit gynnsamma som han sa.
 
 
I bland uppstår ljusfenomen som tyvärr är svårt att fånga på bild. Lysande kor mot en mörk skog. Jag hann tyvärr inte fram i tid innan ljuset försvann, men jag drog i väg några bilder med telet för att mer dokumentera känslan hur det såg ut.
Jag får fortsätta patrullera längs stränderna så kanske det dyker upp igen.
 
 
Stora Rörs nyrenoverade södra pirhuvud.
 
 
I bland kan det sitta en kvinna med hund och vänta när man kommer i land.
 
 
Och i bland kan det nästan bli för mycket:)
 
 
Åren rullar på. Hunden fyllde 9 år i veckan. 63 hundår men med intellekt som en 4 åring (enligt forskarna).
 
 
Vad tänker han på tro? Jag som känner honom vet att han mår i alla fall bra när han ser ut så där.
Man ska dock inte låta lura sig av den glada mungipan. Den är tydligen lite rasspecifik och finns nästan alltid där oberoende av humör.
 
Skördefest på Öland och jag har något riktigt kul på gång.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Öland - Åland

12/9 2014
Jag är mycket glad att ni tittar in här ibland. Jag vet inte vilka ni är, men jag ser att det är några som följer min blogg och ibland ploppar det till i besöksstatistiken så är det några fler någon dag.
Några vet jag vilka det är men långt ifrån alla,
 
Vilka ni nu än är så inspirerar ni mig att fortsätta och förmedla lite om mitt liv och leverne bara genom att titta in.
Jag förstår att alla mina inlägg knappast faller alla på läppen, den är ju  kanske lite spretig, Kallebaaturs blogg.
 
Skriv gärna här om det är något speciellt ni tycker jag ska skriva om eller vilken typ av inlägg som faller just dig på läppen.
Tex mina ölandsbilder, historia, trädgård, mina små resor eller vad det nu kan vara.
 
Nå väl för någon helg sedan var vi på Åland.
En mycket trivsam tur med föräldrar, systrar och svågrar och allt.
 
 
Öland - Grisslehamn - Eckerö, där slog vi basecamp på ett trivsamt pensionat.
Helgen före hade sommarsäsongen tagit slut, så mycket var stängt, men vi behövde inte trängas.
Förutom på färjan då. det är kul att den trafiken går bra. Det är ju ett fantastiskt tillskott för lilla Grisslehamn.
Tullkontrollen är obefintlig så spritresenärerna kan göra korta dagsturer och ändå köpa med sig massa sprit och öl. Skulle den kontrollen skärpas vore snart Eckerölinjen dödsdömd. Det här sista är bara en vild hypotes jag har;)
 
 
 
Här på Åland finns mycket spännande att se om man bara har ögonen med sig.
 
 
Eckerös Post och Tullhus är en respektingivande byggnad, och det var tanken när den byggdes. Här skulle man reta Svensken lite.
Här finns ett post och tullmuseum och en utställningshall.
 
 
Springer inte så ofta på konsthallar nu mer, men konsten gör framsteg, eller ja utvecklas i alla fall,
Det här 3Dporträttet var rätt fint ändå.
 
 
Varför ligger de där? dit slängda av vaktmästaren eller är det faktiskt en installation?
Varken vill eller kan analysera den här.
 
 
Den här var bra, lite undangömd. Det roliga med den här är att där fanns ingen spegel.
 
 
Sett inifrån gården.
Själva postmuseet hittade vi inte på stängt eller väldigt litet måste det ha varit.
 
 
I en a flygelbyggnaderna fanns ett öppet café. Här hade man använt underreden på trampsymaskiner till bordsben. kanske inte jätteoriginellt men antalet var slående.
 
 
Något som var riktigt bra och kan rekommenderas var Ålands jakt och fiskemuseum. även det i /på Eckerö. här visades verkligen allt inom gebitet nytt och gammalt om vartannat.
 
 
Mängder med redskap insamlat och utlagt.
 
 
Vättar och sjöfågeljakt, är ju en djupt rotad tradition på Åland.
 
 
 
I maskinrummet
 
 
Isbillar, kul med mängden och mångfalden.
 
Nätstickor
 
 
Öskar och öskarsämnen. Öskarsämnen förresten, det är inte varje dag man skriver det ordet.
 
 
Även här fanns en konstutställning. nu var det unga Svenska My Hansson som ställde ut sina fina verk.
Hon hade flera tanke och känsloväckande målningar på varg med ett klart ställningstagande i vargfrågan.
Tex den stora tavlan i hörnet där. En liten flicka står gråtande och kramar sin lilla hund, omringad av till synes hungriga vargar. Den är riktigt bra.
För eller mot varg, ska bli intressant att följa My i framtiden. hon är redan en etablerad hundporträttmålare.
 
 
Kastellholms slott var verkligen sevärt. Nu äntligen befriad från byggställningar. En flerårig renovering är slut.
 
 
Det förstås, här visar man hur de gamla byggställningarna såg ut.
 
 
 
 
Här satt Erik den XIV fänslad innan han togs till Örbyhus på ärtsoppediet.
 
 
 
 
 
 
I anslutning till slottet ett friluftsmuseum och ett Fängelsemuseum.
 
 
Katastrofbild på havsörn, men med den vill jag visa att havsörnen är mycket vanlig även på Åland.
 
 
På Åland är det här med utsiktstorn en rätt stor grej. Här ett av de högre. Tyvärr stängt pga reparation.
 
 
I Ingby finns den här grottan, ett gammalt tillhåll för troll och rövare som ju alltid gamla grottor har varit.
 
 
Men här lär även en liten gumma ha bott under en längre tid någon gång mellan 1714 - 1721 med sin ko. Hon gömde sig för ryssarna som då ockuperade Åland. Det var nog sisådär.
 
 
Av henne eller någon annan fanns inte ett spår i dag.
 
 
Kanske åt hon av den frodiga stensötan utanför grottan.
 
Tiden går fort när man har roligt.
 
Snart satt vi på den fruktansvärt långtråkiga E22anigen, på väg mot Öland.
Men bara några dagar senare var jag på den evinnerligt tradiga E22an igen, mer om det nästa inlägg.
 
 
 
På tal om allt och inget. Gröna väggar kommer starkt över hela världen nu. Nu måste man bara lära sig att fästa dem ordentligt i väggen. Bilden är från nätet.
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp