FRÅN VÅTT TILL VITT

Söndag 28/11 2010

Det är inte utan att man blir lite beroende och upphäng på vädret när man bor så här, speciellt när man också jobbar med att vädrets ytterligheter inte ska påverka sammhället för negativt.

Det myckna regnandet i början på veckan var nog så fascinerande och att det sedan gick över till snö och minusgrader gjorde ju inte situationen mindre intressant.


En strid fors genom ett bostadsområde i Färjestaden.


"Snörök" gjorde att en chauför inte såg den här busskuren.


Vägen till Österskog i mittlandskogen blev ogenomtränglig. Här fick snösvängen vända.


Här hade han lyckats ta sig igenom.


Har vår kära uggla gått i ide eller bor han på annan ort under vintern? Så här tilltäppt har det varit i 2 dygn nu.

Norrläningarna garvar väll bara åt oss och våra problem.


Det blir ju rätt stämningsfullt i allafall.





Frid


Foto och illustration | | Kommentera |

ETT ÅRS BLOGGANDE



"Jag kollade här om dagen på vad ena dottern höll på med framför datorn. Jag bloggar, sa hon.
Jaha det var ju ovanligt, sa jag lite ironiskt. Men i samma stund jag sa det så slog det mig att jag aldrig har gjort det själv.
Nånn gång i livet måste man väll ha haft en blogg tänkte jag och lät mig läras i grunderna."

Så lät det för precis ett år sedan när jag tog det lilla steget att börja blogga. Det hela var och är fortfarande ett experiment.
vad ville jag då få ut av detta bloggexperiment?

1  Att på ett otvunget sätt kunna visa mina bilder för de som är intresserade. Ingen jättepublik med stora krav (tror jag) och jag har heller inga krav på att bildkvalitén måste vara överdådig. Dokumentärt från vardagen, experimentellt, natur och allt vad som dyker upp som känns roligt att lägga ut.

2 Att få  skriva om det som faller en på läppen just då och som intresserar en och förhoppningsvis några fler. Ett bra sätt att öva på att formulera sig i skrift. Inte så ofta man gör det annars.

3 Att se hur snabbt en läsarskara växer. Kollar man fjortisbloggarna som lägger ut en bild på frukosten och vad de har på sig och de får 50 kommentarer så tänker man ju att om man skriver nått intressant så borde ju besökare och kommentarer vara det mångdubbla. Fan vad jag bedrog mig, eller jag skriver väll inget av intresse tydligen.

4 Att vara anonym på bloggen men för den delen inte nödvändigt vis vara hemlig för de som känner en. Grundtanken vara bara att man inte skulle kunna googla mitt alias och få fram mitt riktiga namn eller tvärt om. det var inte så lätt om man nu vill bjuda lite på sig själv.
Det gick inte så länge.

5 Att lyckas väcka intresse för natur och få icke naturmuppar att kanske förstå varför en del ger sig ut i naturen och vad de får ut av det. Samma sak gäller kanske historia, konst och sin hembyggd m.m.

6 Vad kan en blogg leda till på sikt. Hur utvecklas den och vilka riktningar tar den. Hur ser den ut efter ett år t.ex. Håller man ens på? Finns det något kvar av intresse att skriva om.

Ja det där var frågor och funderingar som växte fram i början och som jag funderat lite på under året.
Några saker har blivit tydligare både positiva och negativa.

Positivt:
Det bästa av allt är ökad kreativitet. Många bilder är tagna som aldrig skulle tagits om jag inte tänkt att de skulle visats i Bloggen. Till och med små fotoprojekt har uppstått av den anledningen. och det är riktigt kul. En ny hobby har uppstått som om man inte hade nog.

Man läser autoamtiskt mer i både dagstidningar och böcker. Även om man inte fördjupar sig jättemycket i det man skriver om så krävs ofta en del research och jäklar vad man lär sig mycket.
Det hoppas jag ju att läsaren gör också.
När jag själv kollar runt på nätet så vill man ju alltid lära sig lite. Det är inte för att verka som en besservisser som jag "upplyser" om ditt och datt, uan för att ge en liten läs eller aha upplevelse.
Det har också växt fram en liten röD tråd, mer och mer, och det är att det finns så mycket intressant i ens omedelbara närhet

GRÄV DÄR DU STÅR.

Negativt:
Är väll inte så mycket. Det tar ju lite tid förståss men med ett inlägg i veckan ungefär så blir det inte så farligt. Värre vore ju att göra ett par om dagen. Det skulle säkert ge mer läsare, men skulle inte funka för mig.
Svårt att veta hur man ska marknadsföra sig. Måste man det?
Hade inte räknat med lite kommentarer, varken positiva eller negativa. Har dock några få som lämnar lite positiv respons och det är guld värt märker jag.
Jag vet dock med mig själv att jag är dålig på att kommentera andras inlägg eller bloggar, så vad kan jag kräva?
Jag tror att folk är rätt stressade på nätet och fördjupar sig inte i så mycket. Långa textstycken skrollas snabbt förbi, så det här lär det inte bli så många som läser.

Nå väl jag fortsätter med glädje att blogga och ideérna blir bara fler och fler. Ska försöka att inte återupprepa årstiderna från förra året. Men är man i naturen finns väll risk att de påminner om varandra. jag ska i alla fall ha ny foton nästan hela tiden.

Annars har det varit mycket vatten och älende här senaste dygnen både hemma och på jobbet och med en förkylning i kroppen börjar jag känna mig lite mör och borde sova för länge sedan.


Här är ett litet exempel. Körtunneln under Ölandsleden strax innan Ölandsbron. På botten lär det stå en merceds.


I förrgår morse var det häftigt ljus, med dis och fullmåne. Här kompletterat med lite artificiellt ljus




I mitt första blogginlägg för ett år sedan frågade jag var denna bild var tagen.
Efter flera hundra felaktiga svar känner jag mig manad att medela att bilden är tagen på Bjärbybadet.
Priset gick således till mig själv.



Sov gott







Foto och illustration | | 2 kommentarer |

CORNELIS OCH GRÅSKALA

21/11 Söndag

Nu är det lite småbistert, regn mest hela tiden. Fick på dubbdäcken på bil nr två. det känns bra nu inför nästa veckas snö och minusgrader.

Vi var och såg "Cornelis" på bio i går. Gillar man Cornelis så är det ingen tvekan att man ska se den på bio.



Gillar man gamla stockholmsmiljöer är det också solklart att se den på storduk. Det var verkligen välgjorda/manipulerade miljöbilder. Hela filmen gick i ett slags gulstick som gjorde att det kändes som en gammal film, och vissa delar var ju det. 
Herr Dyvik gestaltade min största idol på ett bra sätt. I början störde jag mig kanske lite på de många närbilderna vilka ju hade kunnat komma in senare i filmen när man vant sig vid Cornelis "nya" utseende, eller var det en tanke med det?
Handlingen fördes fram med korta klipp och episoder ur hans liv och bildar så småning om en fängslande enhet.
Många av hans bästa låtar spelades i sin helhet.

Man kan säga att jag är uppfödd med Cornelis då han spelades i hemmet ända sedan jag var nyfödd.
Jag tänkte att någon gång ska man ju se honom men han var så självklar så man gjorde ju inga ansträngningar för man tänkte att förr eller senare så blir det väll något tillfälle.

Den 20/7 1986 gick jag av en händelse förbi Kungsträdgården i Stockholm på väg ut till Skeppsholmen för att plåta gamla båtar så jag hade kameran med mig. Av ren rutin läste jag vid scenkanten på "Dagens program på scenen" och såg till min stora glädje att Cornelis skulle spela om en kvart. Jag såg mig runt och häpnade, här var inte mer än kanske 50 personer samlade.
Självklart stannade jag och väntade, till slut var det ca 100 pers i publiken som sammantaget var rätt blasé.
Cornelis kom ut kedjerökande, mager och även han rätt blasé. han var vid den här tiden rätt sjuk.
Men när han spelade och sjöng lät han precis som han skulle, som vanligt så jävla bra. Jag minns att han bl.a. sjöng Cecilia Lind. I publiken stod en A-lagare och skrek "
Spela Hönan Agda föfan".
Det gjorde han inte.
vad jag är glad att jag gick förbi där just då.


En kass bild som jag är glad att jag tog.


Vid det här laget hade Cornelis varit borta från rampljuset rätt länge, intagen på torken och hans popularitet hade dalat rätt mycket.
Han gav ut sin sista skiva i den här vevan med lite uppoppade varianter av sina gamla låter för att fria till den yngre publiken och det verkar ha lyckats för året efter spelar han till en jublande publik på Roskildefestivalen (förövrigt en av de bästa scenerna i filmen).
I november 1987 avlider han.
1988 ger unga svenska artister ut ett samlingsalbum med egna tolkningar av hans låtar DEN FLYGANDE HOLLÄNDAREN och det blev ett mästerverk som jag anser var en starkt bidragende del att Cornelis fastnade för gott i den yngre generationen.


Så här ser omslaget ut. Har du den inte så köp den om du springer på den.

GRÅSKALA

Här är några bilder tagna i veckan och i dag. För att fylla på i det gråa vädret har jag konverterat bilderna till svartvit.


Sjöläge


Kombinerat odlingsröse och stenmur i Mittlandsskogen.


De gamla kycklingstallarna i Grönhögens hamn.


Nu börjar det bli riktigt blött i markerna.


det bekommer inte hunden så mycket. Jag fick ta med blixt fast det nästan var mitt på dagen.


Frid



Foto och illustration | | Kommentera |
Upp