Tornnatten

tisdag 29/6 2012

Helgen närmade sig med stormsteg, men fredagen var sjukt stressig innan jag till slut, lite sent som vanligt, kom iväg från jobbet.
Jag sneglade mot den sjunkande solen så än skulle jag hinna med en del innan det blev mörkt.

Handlar frukt, saltgurka, snus och bröd inför helgens lilla tur, plock i trädgårn, 5 km joggning, fredagsmiddag med familjen, packande, också in i bilen. Då låg solen strax under trädtopparna.

Full fart söder ut blev det inte. När jag tvärnitat 4 gånger för rådjur och en gång för en skabbig räv, tog jag det väldigt lugnt resten av färden ner till Ottenbyområdet.
Jag stannar till vid kungsgården och börjar fundera på vart jag ska sova.
Det plingar till i mobilen och jag ser att de hört en flodsångare alldeles i närheten. Kvällen verkade ju oändlig så varför inte knalla ut i Norra Lunden och ge sångaren en chans.

Jag kör ner till parkeringen. Fåren har lagt sig på asfalten som är varm och skön efter dagens solgass.
En bil som kört före har banat vägen hyffsat lättframkomlig.



Jag stöter på en far och son som är ute i samma ärende som jag, så vi slår följe, jag får bli lite vägvisare.
Hoande kattugglor och mängder med näktergalar kantar vår vandring
Vi går in ca en km i skogen till en gammal husgrund som skymtar i mörkret, men där är tyst.
Myggen och mörkret inne i skogen gör att vi såsmåning om ger upp och knallar tillbaks till bilarna.

Nu bestämmer jag mig för att sovinviga det nya tornet vid södra lunden.
Jag beger mig dit och sista biten åker pannlampan på.



Väl uppe i tornet faller blicken på Långe Jans ljuskägla som ständigt sveper över nattlandskapet.
Fortfarande hörs näktergalarna och mängder med fågeljud.
Och mygg.



Jag reder mitt nattläger. Med mitt gammla Fjällräventält som överdrag är man alltid trygg. Värmande och vattentätt, kommer en skur får man in rygga skor och hela faderuttan och ändå är det gott om tältduk kvar att hölja över sig.

När jag legat någon timme tassar det i trapporna och två gubbar kommer upp och ska lyssna efter fågel.

- Hej ska ni ha party eller? Frågar jag
-Nä då
-Vad bra
- Lyssnar du också
- Ja
-Vad bra
Så sänker sig tystnaden i tornet igen. Efter ett tag somnar jag. Nästa gång jag vaknar har det börjat ljusna och gubbarna är borta. Kanske det var mina snarkningar som gjorde att de gav upp.

Nu har myggen lämnat plats åt en jävla massa knott. De letar sig in överallt.
 Klockan är strax efter 03,30.



Morgonen och utsikten är helt fantastisk. Över allt detta ligger an matta av fågelsång.
Jag står och njuter och veckans vedermödor rinner av, ner i grundvattnet långt under fågeltornet.
Men alltid är det något, jag känner att jag vill vara nere på udden tidigt för att inte missa sträcket där. så jag måste slita mig när solen börjar gå upp.



Långe Jan och södra udden har en oemotståndlig dragningskraft på fåglar och fågelskådare.
Strecken framför kameran är knott.



Älvdans över purpurhägerkärret.



Efter lite ljummet termoskaffe, saltgurka och bröd kör jag sista biten ner, men måste stanna och plåta lite på vägen.
Grågäss framför Hahns fiskarstugor.



Väl nere på udden kan skådandet börja. Den rosa slöjan i horisonten är avgaser från fraktfartygen.
Vad var det för fel på segelfartyg?



Sträcket var ganska tunnt men lite smått och gott i fågelväg dök upp lite då och då.



Ibland passerar en koflock genom skådarleden.



Alldeles vid muren ut till gömslet har en knölsvan lagt sitt bo.



Så i brist på annat kan man fota den.



Men bakom svanen stod den här årthanen också. På nära håll är de sjukt vackra.



Ett gäng brevduvor hade landat vid restaurangen och gick och plockade smulor. Den här var hängig.
En tjej som verkade tillhöra en grupp fågelsjukdomsstudenter som var på studiebesök, fångade lätt duvan och vi såg att den var från Polen. den var oerhört mager. Man såg hur bröstbenskammen stack ut under skinnet.
- Den har grön avföring och har säkert ......... och så sa hon nånn sjukdom som jag tyvärr glömt vad det var, sedan släppte hon den och gick.



Även korna hade kommit in i helglugnet nu.



Det är ju maj, så lite växter måste man ju hinna med också.
Här Majviva och den köttätande Tätörten.

Jag lyckades av en ren händelse eller mer med någon märklig föraning köra en extra sväng, lite längre fram på dagen, och stanna, veva ner rutan och plötsligt höra en flodsångare utanför bilen.
Jag larmade ut fågeln och några dök upp efter ca 15 minuter. Men bara den första som kom fram fick höra fågeln innan den tystnade och försvann.



På hemvägen lockade återigen Alvaret så jag tog mig ut någon kilometer. Åter njöt jag av enkelbeckasiner och ljungpipare.



Även här ute på de större alvarsjöarna har sångsvanen tagit över och kört iväg knölsvanarna.
Här en sångsvansfamilj med 6 ungar.


Så kan en del av en helg arta sig i Kallebaaturs liv.

Hörde föresten att de sa på radio i dag att Matias Klumm var nere på udden i dag och filmade för någon tv-serie om Östersjön som ska sändas i höst. Den mannen väljer bra platser;)



Kom nu ihåg var ni såg det här först.
Det är den senaste rondellen på Storgatan i färjestaden som fått ett konstverk uppsatt.
Stålställningarna och spännbanden ska nog tas bort snart (tror jag).
Några timmar efter bilden togs täckte man över allt inför invigningen den 1/6.
Så den här bilden kan vara unik.



Nu ser den ut så här.
Jag återkommer om resten efter invigningen, eller så lägger jag ut ett filmklipp på min Facebooksida http://www.facebook.com/kallebaatur
Gå in och gilla så får ni se det snabbt. Om nu någon skulle vara intresserad förståss.




FRID





Foto och illustration | | Kommentera |

Kallebaatur på Facebook

Så har Kallebaatur då skaffat en Facebooksida.



Det är en del i mitt personliga lilla socialamedieexperiment.

Där blir det kanske litte extra inlägg som jag (förhoppningsvis) lätt får in från mobilen.

Kanske ni kära läsare känner att det är lättare att kommentera, medverka eller meddela er med mig där.
Vi prövar så får vi se hur det fungerar.

Varmt välkomna att gå dit och "gilla".

http://www.facebook.com/kallebaatur

Ni som med all respekt inte har Facebook behöver inte vara oroliga. Jag tänker fortsätt med mina inlägg här, precis som vanligt.





FRID




Foto och illustration | | Kommentera |

Kohägerstopp

Torsdag 24/5 2012

Vi var till Stockholm förra helgen.
Det är kul att hälsa på föräldrar och systrar och se storstaden igen.
Själva City brukar räcka med några timmar.
Huvudanledningen till att vi åkte var för att se "De tre Musketörerna" som vi bokade biljetter till för över ett år sedan.
Det var riktigt bra. Dom är jävligt säkra de där artisterna.
Vi hade släpat med en kamera för lite roliga scenbilder men där bedrog vi oss naturligtvis stort, ty "all fotografering var strängeligen förbjuden". Och lagliga som vi är så lät vi bli.
Och det är riktigt. Allt måste man inte ha på bild.
Vissa minnen ska bara finnas i huvudet tycker jag. Så det var lugnt.

Men i pausen kunde jag inte låta bli.



När vi var på väg upp till Stockholm, någon stans i Västervikstrakten så fick jag ett fågellarm i mobilen där det stod att någon sett en kohäger i en hage i Horn vid Nyköping.
Kohäger har jag inte på sverigelistan.
Kollade Googlemaps och konstaterade att det bara var några km från vår väg och vi hade tiden och vädret med oss.
När vi närmade oss Nyköping kom fortfarande täta rapporter om att den var kvar men hade flyttat sig lite.

Så vi svängde av, och efter ett tag såg vi massa bilar och skådare stå och titta in i en hage.
När man kommer på ett drag så där så är det första man kollar om folk står naglade vid tubarna eller om de står med hängande axlar och småtuggar i små grupper.
Det föstnämnda är positivt för då finns fågeln kvar.
Här stod de flesta och kollade åt samma håll så det var lugnt, men den var gömd bakom korna.
Men så plötsligt dök den fram.



Kohägern häckar nere i Europa och rör sig mycket sällan utan för sitt område. Senaste årtiondet har de dock ökat och expanderat liet norrut. Men den är fortfarande mycket ovanlig i Sverige.



Det jag reagerade på var att nästan alla kor accepterade hägern. Den gick och plockade flugor och grejer på dem och framför allt i ansiktet.
Det var som att de hade djupt nedärvt att dessa fåglar inte skadar utan bara hjälper dom med att bli av med plågsamma insekter. Jag är övertygad om att inte heller dom här korna har sett en kohäger förut heller.







Det är lustigt, där sprang jag på en vän som jag inte sett på 30 år. Vi kände båda igen varandra på en gång. Behöver jag säga mer om det där med att vara väl bibehållna;)

Efter detta trevliga stopp fortsatte vi vår tur till Hufvudstaden.



Den här bilden får symbolisera vårt vanliga "häng" på det fenomenala Kulturhuset på Sergelstorg, där allt finns, från vila och lugn till god mat och flera intressanta utställningar.
Den här korven var med på en utställning som bla handlade om vårt förnekande av miljöförstöringen.
Så passade jag förståss på att ladda ner några ljudböcker helt gratis från "mediateket"



Jag hittade en mycket rolig app till min Androidtelfon CAMERA360, där finns bland annat en tiltshift funktion där man kan ta så kallade miniatyrbilder.
Egentligen så är det bara att skärpan ska ligga snävt i mitten av bilden plus att färgerna förstärks.
Det är himla kul att plåta sånna bilder.







Lite sockersöta effekter kan man ju också uppnå, här vid Emån på hemvägen.



Verkar kunna funka på portätt också om man utvecklar det lite.

Nu till helgen bär det ut i markerna något dygn.
Sovsäck stormkök kikare och kamera packas in i bilen, med det här vädret får tältet stanna hemma, sedan får jag se var jag hamnar.

Är ganska övertygad om att det kan bli ett inlägg om det.




STOR FRID I GRÖNSKAN KÄRA LÄSARE









Foto och illustration | | Kommentera |
Upp