Mer snö och mer rådjur.

Tisdag 29/1
 
Att skriva få inlägg på sin blogg bidrar INTE till att man får fler läsare har jag märkt.
Men jag har ju mig själv att skylla, att mitt liv t.ex. inte innehåller så mycket att det räcker till ett spännande inlägg om dagen eller ens i veckan. Speciellt när man sitter inne och ugglar med en långdragen förkylning;)
 
Men lite har jag skrapat ihop  till i dag i alla fall.
Dygnets ljusa tid är nu nästan 1,5 tim längre än det var runt jul, är inte det fantastiskt så säg? Det kan ju inspirera den mest deprimerade personen.
 
Jag har kommit iväg på några fina skidturer med hunden, inte så bra för förkylningen men i övrigt en helt positiv aktivitet.
 
Har lite vinterbilder från köldperioden som var, det är väl bäst att visa dom innan de blir helt innaktuella, nu när snön försvinner med stormsteg där ute i regnet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
Fågelmatningen i trädgården hålls vid liv i kylan.
En hink äpplen om dagen har fått hit ca 20 koltrastar och 5-6 rådjur.
Rådjuren kommer tassande genom skogen och spanar dreglande över muren för att se om vi sköter oss.
 
 
 
 
Sedan väller de in.
 
Här smyger man runt i kamoflageställ med kamera och lockpipa för att komma dom nära under sommaren. Nu kan man sitta med en kopp kaffe och titta ut genom köksfönstret, det är härligt.
 
 
De har lite speciella munnar som inte verkar vara gjorda för att äta äpplen. De har lite svårt att få sönder dom i lagom stora bitar. De trycker ock skrapar äpplet mot marken eller benet tills det spricker.
 
 
Sen kan de stå och tugga på biten som om den vore en het potatis. Frusna äpplen är nog inte att tänka på.
Hörde föresten i dag att de äter pumpor också.
 
 
När äpplena är slut ger de sig på solrosfröna som ligger på marken.
Här är mitt rådjursrekord 5 st, men i dag såg yngsta dottern 6 stycken.
 
 
Här är en bock som jag ska lura med lockpipan fram i augusti;)
Det får han bjuda på efter alla äpplen jag burit upp och ned i källaren.
Anatgligen kommer det här gänget tacka oss med att äta upp alla tulpaner till våren och att feja sönder de värdefullaste av våra buska och träd.
Naturen tar och ger.
 
 
Och så några obligatoriska hundbilder från innan snön föll.
 
 
 
 
 
Man kallar den Isländska fårhunden för den leende hunden. Alltid mungiporna upp.
 
 
Skäggmesvassarna från dämmet  i Färjestaden som snart får stryka på foten för ytterligare dammar och våtmarker som är planerade. På 50 talet när det betades här, häckade det tydligen skärfläckor i viken.
Nä då fanns inte Ölandsbron med alla sina bultar.
Naturen är föränderlig.
 
 
Just nu är Lars Monsen en stor inspirationskälla för mig och har så varit sedan ett par år.
 
 
 
Vi hörs snart!
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

2012 genom min mobil.

 
Måndag 7/1 2013
 
Här kommer en liten krönika av det gångna året sett genom min mobil.
De flesta av de här bilderna har nog visats i ett eller annat socialt media på nätet under året.
Kanske några har setts på bloggen också.
 
2012 blev som de flesta andra ett bra år. När man ser tillbaks på det så inser man att man faktiskt har fått ihop en del trevliga upplevelser, men så finns det ju alltid saker man skulle ha velat gör men som av en eller annan anledning aldrig blev av.
 
 
Vintern 2011-2012 var ganska snöfattig men desto mörkare. Lite långsökt kallar vi hunden för Lajka när han får på sig det här Sputnikreflexhalsbandet. Här under en snöstormskväll. i Januari.
 
 
Några snödagar blev det dock. Då gäller det att ta med sig pausapelsinen, inte för jag gillar apelsiner men ändå.
 
 
 
Kulturutbudet i storstaden lockar ibland. Här var vi på Fotografiska och såg bl.a. fantastiska bilder på savannens djur.
 
 
Och som vanligt hänger vi på Kulturhuset när vi är i krokarna. Jag tröttnar aldrig på att framhäva den platsens förträfflighet.
 
 
Till exempel kan man få se det här på någon av alla utställningar som finns där.
 
 
Klotter finns bra och dåligt över hela landet. Den här gillade jag.
 
 
Vårvintern kom med hopp om livet. En trolig mina flöt iland vid Ölandsbron. Det var mycket debackel om den i tidningarna ett tag. En expert grupp från skåne kallades upp för att undersöka den. "Den är nog inte farlig - ta bort den!" sa någon. Lite osäkra var vi ändå i bortforslingsgruppen, men det viktiga var ju att skydda hörseln.
 
 
I mars blev det ett helt fantastiskt väder. Jag förverkligade en dröm om att gå från norr till söder mitt på Alvaret.
Det tog tre dagar och blev en oförglömlig upplevelse som gav mersmak.
Om det kan man läsa här
En film på samma tur ses här. http://www.youtube.com/watch?v=nwq8QQ3EAN4
 
Bilden här ovanför visar hur man kan roa sig själv när man sitter där ut i mörkret på kvällarna förutom att lyssna till grodorna, ljungpiparna och beckasinerna.
 
 
Badsässongen närmar sig så det gäller att få ordning på bryggorna tills dess.
 
 
Och plötsligt blev det sommar 2012 med. Man blir alltid lika överrumplad.
 
 
Sommaren gick väl till historien som en av de regnigaste.
 
 
Men under några varma kvällar kunde någon ekoxe mellanlanda i trädgården.
 
 
 Med den rätta appen fixar man lätt en sjötomt.
 
 
Midsommar med föräldrar och syskon och syskonbarn på Landet i Norrtälje är ett underbart måste.
 
 
Sedan bar det av till Grövelsjön för någon veckas vandring och gemytlig vistelse.
Här stod jag på toppen av Dalarnas högsta topp, Storvätteshogna 1204 meter över havet. Det blev faktiskt min första topp i projekt SUMMIT SWEDEN där jag ska bestiga den högsta toppen i varje Svenskt landskap.
 
Vi upptäckte sjön Femunden och Femundsmakas nationalpark på Norska sidan.
Varje gång man är i Norge förvånas man av hur vackert och hur mycket det finns att uppleva där. Var man än dimper ner. Här i väntan på en båttur.
 
 
Vårt hem under några dagar, och så blev det lite lyx i en stuga också.
 
 
 Utforskning av en jokk i Norge
 
 
 Vid en kvällstur upp till Jakobshöjden kunde vi inte låta bli att söka oss till några snöfläckar.
 
 
På hemvägen stannade vi till vid Falu koppargruva. Tiltshiftfunktionen (att skapa modellkänsla) i mobilkameran blev här rätt lyckad på den här gamla lastmaskinen.
Mer om den turen finns här
 
 
Sensommaren gjorde sitt intåg med fina kvällshimlar under joggingturerna, ok här lite förstärkt med HDRfunktionen.
 
En Nordlig karminbiätare dök plötsligt upp på Öland och jagade bålgetingar. En makalöst vacker fågel.
Att den skulle ha flygit hit ända från Afrika är nästan otänkbart, så till motsatsen har bevisats räknas den som icke spontan och alltså räknas den inte alls, men häftig var den. Det sågs fler karminboätare runt om i landet under sensommaren. Mystiskt!
 
Det gäller att skaffa sig lite bra uppsikt.
 
Några dammar i färjestaden grävdes ur. Det är inte helt gratis, men det blir bra tills vassen åter sluter sig om klarvattenytorna.
 
 
I augusti drog vi iväg på en tur på Göta Kanal Det var också jäkligt roligt. Sveriges största byggnad.
 
Granne med vårt hotel i Lindköping låg Trädgårdsföreningen. Mycket finare än så här men den här bilden låg kvar i mobilen.
 
Kulturlivet stånkar på över hela landet. Även i Blekinge händer det saker.
 
 
Tidigare i Juli var vi, på tal om kultur, i Globen och såg Paul Simon på sin Graceland turne.
Jag har alltid tyckt att den skivan är en av de bästa som någon sin har gjorts, så det var naturligtvis en fantastisk chans jag fick att få hänga med på det här. att se en konser från en av logerna kanske inte är det mest ultimata men man såg ju allt. Här roddar man fortfarande.
 
Vid ett annat tillfälle tog jag mig upp på Sörmlands högsta topp 123 möh. därifrån såg man rätt många träd.
 
 
Hösten närmar sig, jag är med när man släpper ut grönfläckiga paddor från Nordens Ark, nere vid fyren på Ölands södra udde
 
 
Och i oktober börjar man spela in en film på Öland. Jag blir mer eller mindre inblandad i det där.
Här är en modell till en scen vi var med och byggde upp. Om filmen inte floppar kanske jag skriver mer om det någon gång;) Här fotade jag i en modell med Tiltshift det går ju det med.
 
 
Den här bilden får symbolisera höstens många fågelskådarturer på Öland.
 
 
Och den här får symbolisera en av de mest lyckade  turerna då jag fick kryssa den riksbekanta stensvalan som för första gången visar sig i Sverige nere vid Bläsingehamn.
Någon dag senare blev den tagen och uppäten av en sparvhök. Också det tutades ut i riksmedia.
 
Och så blev det sakta vinter igen, en ganska tidig sådan. Skidorna kom fram men ställdes in igen utan att ha använts, men än är inte vintern slut. Mer snö är på gång och där efter lite kyla. Någon tur med skidor hemmikring eller långfärdsskridskor ute på ett nu vattendränkt Alvar borde det väll kunna bli.
 
Ja, det handlar kanske inte om att göra så mycketexklusivt, utan att man faktiskt trivs med sin tillvaro, gör man det så behöver man kanske inte jaga i kring så jäkligt.
 
 
Men för 2013 finns ett par större projekt jag vill ska bli av, men det får vi se vad som blir av det.
 
 
Och ni, nu börjar det sista avsnittet av HOMELAND. Den enda serien som har varit värd att följa under 2012.
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp