SORGEN PÅ ÅRSTAGÅRD




"29/1 1811

Tisadag. Frosten tindrade på fönstren, och som jag efter vanlig-
heten vaknade och såg åt fönstret, tycktes mig höra en musique lik ett
klockspel, så och förtjusande skön, men på afstånd, att jag till-
förene aldrig sådan hört - kl: var då nyss slagen 4, musiquen hördes
visst 10 minuter, och vid efterfrågan, efven i staden, hade ingen men-
niska mer hört den. Kanske var den ifrån den bättre orten, där jag nu
har min Välsignade man och 7 älskade barn, ty den var Gudomlig och
önskelig att flere gånger få höra."


Så skriver Årstafrun Märta Helena Reenstierna i sin dag bok från Årsta för precis 200 år sedan.
Mannens bortgång den 6 januari har nog tagit henne svårt.
Nu har hon bara en son kvar i livet, också den enda av hennes barn som nådde vuxen ålder.



Man har aldrig vetat hur Årstafrun såg ut. Den enda avbildning som funnits på henne var på den så kallade Årstatavlan där hon fanns med men med ryggen vänd mot betraktaren. Hennes man kommer med en fin båt med någon kunglighet ombord som skulle på kalas på Årstas sjöängar.
Sonen syns leka vid hennes sida.



Men så bara för något år sedan hittade man en liten medaljong i någon gömma, med vidhängande dokumentdet var det 100% säkert att den visar en bild på en ung Märta Helena.



Så här ser ett uppslag ut i ett av orginalen av hennes dagbok.

(Alla bilder har jag hittat på nätet)



Glöm inte att räkna fåglarna på ditt fågelbord under helgen, i den riksomfattande inventeringen som på några få år har blivit popuär i den breda allmänheten. och på så sätt förser vetenskapen med mängder av värdefull information on svenska vinterfåglbeståndets variationer.
Gå in på Ornitologernas hemsida och rapportera, lätt som en plätt.

http://www.sofnet.org/



















Foto och illustration | | 2 kommentarer |

Strindberg, badjävelspionjären

Onsdag 26/1 2011


Min absoluta favoritbild på August

Jag fick helt plötsligt en ny insikt i en del av vår historia.
Säkert har någon forskat i det, men jag har aldrig tänkt på det här med sommargäster i Stockholm skärgård.
Det slog mig här om dagen när jag hittade det säkraste beviset av alla.
Och det var förståss i en av Albert Engströms böcker "Naket o.s.v." i kapitlet "Rospiggar"

Han skriver följande:

"Det jag visste om Roslagen för 40 år sedan hade jag lärt mig av Strindbergs "Hemsöborna" och "Skärkarlsliv", dessa ljuspunkter i författarens produktion, fast han många år efteråt, då han var min gäst i Grisslehamn, förnekade sig själv som mästare och kallade dessa sina konstverk det uslaste han skrivit.
Det är emellertid August Strindberg som upptäckt skärgården litterärt och därmed även praktiskt ty för den som vill se logik i historien står det klart att konsten alltid är primus motor i kulturen, om den också sedermera förvanskas av lekmännen.
Det är helt enkelt Strindberg som varit den kraftigaste orsaken till att öarna klätts med fantastiska villor och trädgårdar och vansinniga motorbåtar nu rör upp de fordom jungfruliga farlederna.
Efter honom kommo vi andra och skrevo och målade och hade icke ord nog fagra att prisa paradiset.
Skärkarlarne blevo hyresvärdar och byggde glasverandor och stockholmarna störtade ut som en tokig fårskock, hyrde och köpte och förvandlade rospiggarna från härskare till tjänare eller åtminstone till affärsmän ..."

Kan det beskrivas tydligare?

Hur hade det varit om inte Strindberg skrivit de där böckerna?
Det kan ju någon fortsätta forska på nu när jag löst (eller återupptäckt) det mesta av gåtan.


Här är Alber Engströms atelje och gäststuga i Grisslehamn. Inget fel på det läget.
Ner till höger ligger en fin sandstrand.


Här är ateljen sett från sjön.




 

Foto och illustration | | Kommentera |

SYD(O)TUR

Söndag 23/1

Det började med den här rackaren.


Bilden är lånad från nätet.

Det är en Tofscaracara, och en sådan dök upp här på Öland för några dagar sedan.
Den håller till kring trafikdödade harar och rådjur längs vägarna.
Fågeln kommer ursprungligen från syd och mellanamerika.
Hur den har hamnat här är det ingen som vet i nu läget men en tofscaracana har setts till och från i Tyskland Danmark och Skåne under de senaste åren.
Nu har den alltså hamnat på Öland. Den kan ju inte räknas i krysslistorna efter som den inte är spontan, men medge att den är läcker att se på.
Så på lördagen fanns det tid och möjlighet att åka och titta på den.
Rapporter kom om att den setts i området runt Enenetri på södra ön.

När jag väl kom ner så möttes jag av bilar med skådare som åkte runt och letade, överallt.
Jag anslöt mog till dom i några timmar. Och fågeln var bara borta.
Jag fick några andra bilder i alla fall.



Långe Jan i vinterljus.



I Gräsgårdshamn låg bland annat en nästan 300hövdad bergandsflock.



Några gräsänder vilar sig norr om Gräsgårdshamn med Segerstads fyr i bakgrunden.



I Näsby satt en korp på "Smutsgamskvarnen" och spanade.



En havsörn dyker upp och korpen får lite att göra ett tag.



Så här såg det ut vid kapellruinen.
Kapellet förresten, St Johannes kapell, byggdes på 1200 talet av köpmän som gjorde stora affärer på platsen under strömmingsfikeriets glansperiod.
Övervåningen användes som kassaskåp och lager och nere hade man mässor.
Efter reformationen på 1500talet förföll kapellet och ändrade bottenförhållanden gjorde att fiskebyn dog ut.
När fyren Långe Jan byggdes 1785 ca så användes stenarna från kapellet och fyren fick sitt namn där av.



Så här tror man att det kan ha sett ut.



I Grönhögens hamn låg Sveriges äldsta fraktfartyg. Hon är byggd 1879 och är fortfarande i trafik.
Akter om henne ligger den ryska segelbåt som smugglat cigaretter under minst ett år men avslöjades i höstas och har nu legat där sedan dess under tiden som "besättningen" sitter i fängelse.

Nåväl tiden går och solen sjunker och jag beger mig hemåt. Någon Caracara synd inte till något mer den dagen.
halvvägs hem går bilen sönder så det blir bärgning till verkstad.

När jag sitter och skriver det här kommer en rapport om att caracaran ses vid bastun i Gräsgård.
Nu har jag ingen bil.
Skit i den.




Foto och illustration | | Kommentera |
Upp