Märkligt fynd.

Måndag 30/11

Så är vardagen igång igen. Familjen är samlad igen och det känns bra.
Hunden är också glad för det, men i morse spydde han på hallmattan och jag tänkte "Jaha då var det måndag igen" inte för han brukar göra det på måndagar men det kändes så påtagligt på nått sätt.

Men det är inte det fyndet som jag tycker är märkligt utom det var när jag var ute i lördags och gick, som jag såg nått konstigt i ett ungträd.

 

 

Det är något mysko i trädet!


Jag gick närmare och tog en bild och zomade upp den och döm om min förvåning när jag såg att någon hade kastat upp en grillad kyckling i trädet.
Jag gick ytterligare lite närmre. Ny bild, och nu började det klarna.
Där uppe låg en, utom all tvivel, stendöd fasan, som på nått sätt hade fastnat där för rätt länge sedan.
Antingen har den flugit upp där själv nånn gång och varit sjuk och klämt fast sig där för att inte ramla ner och sedan dött eller så har Slaktarkalle själv (duvhöken) flygit upp med den och sedan blivit störd. Sedan har den fått ligga i fred från rovfåglar och kråkfåglar och lufttorkat, det är bara fjädrarna som lossnat det är det som jag tycker är märkligt.

Det är rätt ovanligt att man hittar döda djur som liksom lämnats ifred. För länge sedan hittade jag en död tornseglare på Kungsgatan i Stockholm, utanför "Macen" det var i februari och seglarna brukar ju dra i augusti, och den var också helt orörd, den hade till och med fjädrarna kvar. Där mitt i betongen finns ju inte så mycket som törs sätta sig och käka seglare, men här mitt ute i mittlandsskogen!






Så kan det va.


När jag kom hem började hunden gräva inne i en buske och plötsligt komm han ut med fullt uppspärrade käftar, han gurglar och böjer huvet mellan frambenen och drar pannan i gräset.
Jag tror att han fått nått anfall, när han hållit på så i 1 minut ungefär så ser jag något jag aldrig har sett ett hundjur göra förut. han stoppar in båda sina framtassar långt in i munnen och försöker dra ut någonting.

Nu hade jag att välja på att försöka ta en intressant bild eller rädda honom från kvävningsdöden.
Jag valde det senare. jag fick upp käftarna och långt in såg jag en liten barksträng. Jag lyckades få tag i den mellan hans tuggande tänder och börjar dra. Det sitter rätt hårt men det kommer sakta uppåt, efter ca 20 cm kommer en grenbit 4 cm lång och ungeför 1 cm i diameter.
När den presis ska ut ur munne får hunden för sig att han vill ha kvar den och biter tag i den och börjar dra.
Så akut var det.
Så här i efterhand ångrar jag att jag inte tog en bild i alla fall.

Tänk så mycket nytt man kan uppleva bara under en vanlig hundpromenad.

Dagens "grejj" Hämtat från Osed och ordsed

Lat dräng och varm säng skiljas nödigt åt.

 

 

 

 

 

 

 

Allmänt | | Kommentera |

Vattna cissusen och raka orkidén

21/11 Lördag

"Jag är lika vissen så som Cissusen ser ut" skrev Povel Ramel. 
Nä så illa är det inte. jag mår bra. Resten av tjejbaletten kommer från Fjollträsk i morgon och där ibland min kära sambofru, så jag får nog vattna den (cissusen alltså), och som det ser ut (se bild) får jag nog köra lite med nästrimmern i venusskon också.




Forskade vidare lite på mina böldoxar och hittade svaret rätt fort på ornitologernas hemsida.
Det är ett sk. Aviärt Poxivirus. Som jag misstänkte så smittar det och kan ligga fritt rätt länge och ändå smitta. Dock ej till mäniskor och däggdjur.
Fåglarna kan bli friska men kan vara sjuka i upp till 13 månader. Jag gjorde nog rätt som slutade mata i nuläget.
Om du verkligen är intresserade och vill se en inte allt för trevlig bild på hur det kan se ut så kolla in länken här.
http://www.sofnet.org/index.asp?lev=5408&typ=1#De bölder som du sett

Då var det utrett och klart så länge.


har precis upptäckt en otrolig låt som jag lyckats missa i säkert 1 år tror jag.
Dett är Melissa Horn som sjunger sin låt som handlar om det tragiska Riccardomordet på Kunsholmen.
Hon har en otrolig röst och trots enkelt gitarrkomp så är det väldigt starkt och gripande, tycker jag.
Har du inte hört den så skruva upp och lyssna noga på den (länken nedan).

Det får bli dagens "grejj" 

http://www.youtube.com/watch?v=Q-g77Op2du4








Allmänt | | Kommentera |

Knöliga oxar i mörkret

Egentligen händer det inte så mycket just nu. Det är mörkt när man åker till jobbet  och mörkt när man kommer hem.

I morse när jag var ute med hunden var det så mörkt att ljuset från pannlampan inte orkade ut, fy fan. köpte nya batterier i fall det blir lika mörkt i morron med.
Hunden verkar inte bry sig och tycks se lika bra i allafall, ändå är han mörkrädd, eller kanske han bara är extra social mornar och kvällar, svårt att veta.

På tal om elände så läste jag ut "Pojken i randig pyjamas" i går. Den var mycket bra, lite orginellt skriven och mycket tankvärd. Ska försöka se filmen i helgen.
Nu är det "Flyga drake" som gäller, den filmen har jag inte heller sett, bara boken. Kanske man skulle se filmen när man har läst halva boken, det har jag aldrig prövat. 

Jag började mata fåglarna i trädgården ganska tidigt i år.
Inte för att de behövde men det är roligt med lite liv och rörelse utomhus (på helgerna när man är hemma när det är ljust). Det blev ganska mycket fågel till slut och mycket trevligt.
Gråsparv ca 30 ex
Grönfink 15 ex
talgoxe ca 10
blåmes 5 ex
Entita, större hack, nötväcka, rödhake, bofink och naturligt vis Nisse sparvhök.
Men så förra helgen upptäckte jag att några av talgoxarna hade fjäderlösa bölder på huvet.
Det såg inte alls bra ut och inte så trevligt till frukostbordet. Jag såg tre olika exemplar och jag blev rädd att det helt enkelt smittade (fåglar emellan alltså).
Visst kan man se någon i bland men jag har då aldrig sett flera på samma gång

Nu infann sig frågan om man skulle mata dom ännu mer, efter som de stackarna var sjuka och behövde all hjälp de kunde få, eller skulle jag avsluta hela matningsprojektet och vänta på en köldknäpp så att ev. smitta fryser åt helvete och de sjuka dukar under eller kanske till och med blir friska fast utan min hjälp.
Vi slutatde att mata och lät dom äta upp det som var kvar. Nästa helg (alltså förra) var det bara några nötter kvar i en påse som de jobbade på. När jag tittade på dem i kikaren såg jag direkt en oxe med en stor böld på magen. Det var droppen och hela matplatsen tömdes och spolades rent. Nu väntar jag på kylan. jag tror mycket skit får grogrund nu när det är så varmt.
Nu är det åter tomt och öde i trädgården, det är bara den lille gärdsmygen som livar upp i bland med sin klara fina sång i framförallt gryningen. De sjunger på vintern också, för att markera sitt vinterrevir.
Snacka om glädjespridare i mörkret. Den är värd en bild



 


Dagens grejj
"Den örten känner jag till, sa fan om brännässlan" 






Allmänt | | Kommentera |
Upp