Juli



Måndag kväll

Sitter här och funderar på om jag ska skriva nåt om det fruktansvärda som hände i Norge.

Det skrivs och pratas hur mycket som helst om det här nu. Och så måste det väll vara.
Har lyssnat en del på P1 under dagen och ibland undrar jag varför vissa (speciellt psykologer)ska uttala sig som experter och får ändå inget av värde sagt, det ska bara pratas och ältas, men det är väl ett sätt att bearbeta det hela.

Jag funderar också på alla hans bilder och utdrag ur hans manifest som kablas ut över världen nu. Det var ju just det hela massakern gick ut på, PR för hans sjuka sak. 
Det kan väl inte vara riktigt att hjälpa han med det?
Samtidigt vill man ju ha en förklaring till hur fan han har tänkt.
Måtte man aldrig förstå det.

Yngsta dottern höll tal under manifestationen på Larmtorget i Kalmar i dag. Hon pratade bl.a. om att flera ungar nu faktisk är rädda för att engagera sig aktivt politiskt efter det här. 
Resten av tjejbaletten var där också. Det känns himla bra. Jag däremot jobbade.
Var det vettigt?


Livet måste gå vidare.


Har lite fler semesterbilder från i år liggandes tex.
Här är en alpacka i Furuvik.
Konstigt djur med fantastisk ull enligt informationen.



De här händerna blev jag fascinerand av.



Det gick inte att sluta tänka på en mäniskofamilj på picnic när man såg de här gibbonaporna i det gröna.



Gissa djuret



Just precis.

Förresten. det var väll knappast någon som missade åskvädret som drog över i veckan.
det var ett skådespel utan like. Vi hörde knappt något muller från där vi var blixtarna över molnen lös hela tiden nästan runt om.



Varje svart + är en blixt, snacka om svärm.
Det finns uppgifter om 10 000-30 000 blixtar på Gotland.

Och den lille satelitsändarförsedde större skrikörnen Tönn då?



Så här såg det ut sommaren 2010



Så här ser det ut nu.
han har alltså hittat tillbaks till sin plats vid Storsjön, från förra året.

Om jag får tro något så har han helt enkelt letat efter den hela sommaren, så nu får vi se om han stannar kvar här ett tag.
Följ honom här om ni vill

http://birdmap.5dvision.ee/index.php?lang=EN&curr_year=2011&curr_season=Autumn&selFreq=multi



Ha det nu så bra det går att ha i dessa dagar.

Frid


Foto och illustration | | Kommentera |

Fjällen sista delen




När vi var i området runt Helags var vädret grått och regningt. Toppen låg inbäddad i moln för det mesta.
Vi hade gått i hällande regn runt en mil uppför, uppför mot fjällstationen. Vi närmade oss rätt utpumpade sent på kvällen.


Glaciären på Helags

Slutligen kunde vi skönja stationen i dimman, inte en lampa sågs lysa i nått fönster, det såg verkligen öde ut.
Hoppet om tak över huvudet sjönk undan. Dyngsur klev jag in i huvudbyggnaden.

Det blev nästan en chockupplevelse.

Emot mig slog doften av björkvedsbrasa, ett varmt behagligt ljus, folk sittandes i myskläder i skinnsoffan, och längre in i rummet gick folk med porclinstallrikar och plockade till sig mat från ett buffébord.
En liten butik och en "hotellreception".
Kontrasten blev lite för stor så det kändes mer som en surealistisk drömm.
Efter några sekunder kom jag åter till verkligheten och lyckades få ett tort rum för oss och hunden.
Vilken lyx det är att få ligga i en säng mellan lakan efter några dagar i fält.
Vi avböjde dock erbjudandet om nybakad pizza a´ 240 kr st hur lockande det än var.
Det blev makaroner och burkköttfärssås (inköpt i butiken) i stället, det var också lyx.

Jag hade tänkt ta mig en fotorunda på stationen och fota den fina huvudbyggnaden och den äldsta gammla byggnaden som tydligen är istort sett orginal från sekelskiftet med fotogenlampor och allt.
Jag ville även ta bilder från den byggnaden som alltid är öppen ifall vädret blir för bistert och folk bara måste in. Där knölar man in 60 pers om det behövs, och säkert lite till.
MEN, när vi dagen efter hunnit någon kilometer från stationen kom jag på att jag missade det.
Nåja, något måste man ju ha kvar att göra här i livet också.



Neråt dalen blev vädret bättre igen. Här lappsparv.



I de högsta delarna av vår vandring fanns det mycket ren med rätt små kalvar.
Så det var bäst att hålla vår jaktglada vallhund i koppel.



Det kan vara rätt njutningsfullt att diska i fjällen. Oftast blir det ju inte så mycket och så gäller det att lyfta på huvudet ibland och njuta.



Den här stenen var speciell. Den har säkert ett namn och en historia.



Det är den enda brandgula stenen i hela dalen.



Förr eller senare går det mot sitt slut. Kesusjön ligger några kilometer från parkeringen. Här hade vi velat slå ner tältet en sista gång men stranden var full av små stugor så det kändes inte bekvämt.
Det var som att fjället inte ville släppa oss, eller snarare vi inte riktigt ville släppa fjället.
Det var försent att hitta nått boende så vi stannade på parkeringen och sög ut det sista av turen och utsikten mot fjällen omkring.



Den morgonen låg hunden och jag och drog oss, i den knottfria luften.
Att rulla in sig i yttertältet och sova är en favorit.
Man behöver inte vara orolig för lite regn, det finns gott om tyg att gömma sig under, och man flyter in i miljön rätt bra om det nu är grönt. Men det kan bli jävligt varmt.
På kvällen var det två dalripor som skrockande gick runt mig och plockade, precis som hönor. Det var en ny upplevelse.


Så var vi till slut på väg söder ut.
Här är åter ett bevis på att fjället ville mota oss tillbaks.



Härjedalen är väll ett lite bortglömt landskap?
Här finns nog mycket fint och spännande att uppleva och upptäcka.
Verkar vara mycket vilt, fiske, fågel, fantastiska platser både över och nedanför trädgränsen.
Det ligger ju heller inte långt bort för oss sörlänningar.
Från stockholm är det ju en dagtur med bilen så har man allt detta.

Med all respekt för de som bor och verkar här Men visst är det ju också en stor jävla lekstuga för oss upplevelsetörstande turister med tanke på alla aktiviteter som finns. Allt mellan toppklättring och skärmflygning till att baka kolbullar och vaska guld.
Det är bra.



Frid






Foto och illustration | | 2 kommentarer |

Fjällen del 2



Det här fjället såg vi stora delar av turen. Det är Predikstolen i Helagsmasivet.



Som sagt det var en hel del mygg och knott mellan varven. Det gäller att placera sig där det blåser hela tiden så man undviker ju gärna dalgångar och videsnår.
Hunden led nog mest efter som vi hade myggmedel men inte han.
Myggen gav sig på tassarna och nosen där pälsen är som kortast. Men mest led han nog av de mikroskopiska knotten som kröp in i den tunnare pälsen på magen och bet sönder honom där.
Han var alltid först in i tältet så fort det kom upp.
Oftast var det under några timmar på kvällen som det var värst.



Det hjälpte inte att det stod köttätande växter i form av tätört lite överallt.



Ilskna lämmlar fanns det också över allt. De ställde sig och skrek och visade tänderna, speciellt när hunden kom nära.



INTE en bra bild men dock en bild på jagande jorduggla. De kan inte vara svårt att få sig en lämmel till lunch för dem. De sågs jaga på dagarna.



Under några stenar bodde en familj vesslor. De skrek också efter hunden.
Nu var det bara Plupp själv som fattades.



En vadare.
Det var relativt torrt nu så det blev inga våldsammare vad på våran rutt.



En vadare till, grönbena.



Även ryggsäckarna fick vila sig lite ibland.



Ja, jag var faktiskt där också.



Ett hastigt hopkommet stilleben. Det var ju synd att jag hann dricka ur kaffet innan kreativiteten kom, och ja det skulle förståss ha varit en träkosa.


Det kommer lite till



Frid


Foto och illustration | | Kommentera |
Upp