I november

25/11 2017 Lördag
 
 Jag kunde ju inte släppa den där märkliga formationen strax norr om Kastlösa som jag frågade om i förr inlägget.
kan det har varit en landningsplats förr okända UFOn eller så brukar man ju skylla på luftvärnet när man hittar märkliga betongkonstruktioner i markerna.
jag frågade några personer uppväxta i omgivningarna och fick svaret direkt.
Det är helt enkel Smedby Dansbana som legat här. Ingen mindes dock när den var igång senast.
Troligen inte sedan åtminstone 1950 talet.
Visst är det fint när man får svar på sina frågor,
 
 
Man röjde bort skogen som växte här för några år sedan. Jag har letat på nätet i gamla tidningar efter någon annons, men hittar ingen som säkert gäller den här platsen ...
 
 
 
..... men det skulle kunna se ut så här.
Det skulle till och med kunna vara den här annonsen från 1908
 
 
Det har varit både fina och tämligen grå dagar senaste tiden.
Det här är Norra viken i Mörbylånga en fantastisk morgon.
 
 
Som jag nämnt tidigare så har sidensvansarna börjat falla neråt i landet och rätt stora flockar drar nu runt och skattar både oxlar och hagtorn på sina bär. när det är slut ger de sig på oxbär och berberis om det nu  finns några sånna kvar.
 
 
 
Om man vill uppleva det gröna i naturen nu, kan man alltid använda ett filter i kameran som bara visar grönt. det blir något tydligare då.
 
 
Annars är det mest kråkfåglar kvar uppe på land.
 
 
Och man lyckas till och med ta bilder utan att det är någon fågel med på något hörn.
Talldunge I
 
 
 
 
 
 
 
 
Morgondimma i Mittlandsskogen.
 
 
En kajformation I
 
 
En kajformation II
 
Talldunge II
 
 
 
Nytt för i år är pintjekottar ingjuten i talg. Tror inte fåglarna är överlyckliga av att det sista är svårt att nå. här har större hacken störst fördel även om talgoxarna är rätt flitiga också. 
 
 
Hittade den här på en övergiven murdel i trädgården. den har nog stått där i 4-5 år nu. verkar vara hel än men känner nog inte för att öppna den och smaka. Ska nog mogna lite till.
 
 
Iffe älskar inte surströmming efter en traumatisk upplevelse när han var valp. Han glufsade i sig en filé, säkert för att den luktade gott, men sältan blev nog för mycket och det fanns inget vatten i närheten så han sprang till skogs.
Vi hittade honom senare ivrigt lapande ur en vattenpöl som han tydligen hade haft koll på.
 
jag har oförtrutet lyssnat vidare på mina ljudböcker.
jag fortsätter att lista dem här då och då. i år har jag hittills lyssnat på 74 böcker.
Sedan senaste listningen har jag "läst"
 
Inmurad av Mikael Strömberg, läst av Anna Maria Käll. Skräck i skärgårdsmiljö.
 
Stalpi av Stefan Spjut läst av Mirja Turestedt. Fortsättingen på Stallo som var ny i sin genre, den här häll väl inte riktigt lika bra.
 
Springa med åror av Maria Naumann läst av Mirja T Mycket bra.
 
vägen till stjärnorna av Oskar Källner, dLäst av Simon Väderklint.el ett i serie om framtiden då
människorna i Stockholm bara kan leva under jord och i tunnelbanesystemet.
 
Roms portar conn Igulden läst av den fantastiske läsaren Torsten Wahlund. Plöjde hela serien. otroligt bra.
Kungars död
Svärdens fält
Krigets gudar
Gudarnas blod
 
Tårar i havet av Ruta Sepetys läst av Hanna Schmitz. Om mineringen av ett svakueringsfartyg under kriget imed flera 1000 tals döda, i Östersjön mest folk från Baltländerna.
 
Mannerheim av och med Herman Lindqvist, som vanligt en bra historielektion.
 
Öland Brinner av Sigrid Edsenius läst av Magnus Schmitz, om Sveriges värsta mordbrännare på Norra Öland för några år sedan.
 
De mörker märkta av Johannes Leivinger läst av My Holmstedt. Avbruten efter två timmar efter Öland brinner det det för tungt och deppigt. Återupptar nog inte den här igen.
 
Under all denna vinter av och med Negar Nasch avbruten efter 3 timmar, minns inte varför, ev för dåligt skriven.
 
Den femte sanningen av Doris Lessinger avbruten efter 2 timmar, Den gav mig inget trots bra språk.
Jag var tydligen väldigt kräsen en period. jag fastnade till slut för en serie i ungdomsgenren.
 
Middagsmörker av Charlotte Cederlund läst av  Sofia Lindblom, fanatsy i Sapmi
Grynings stjärna.
 
Tio över ett av Ann Helen Laestadius läst av Kristina Cohen, Om att flytta Kiruna.
 
Hon som ser om sierskan Anna Karin Wikström, av Eva Viklund läst av Gunilla Lenning, Intressant.
 
Höstsol av lars Vilderäng, läst av Niklas Engdal, LVs senaste om hur ryssen tar Sverige.
 
De tre små mästarna av Kerstin Ekman läst av Torsten Wahlund, det kan ju bara bli ritigt bra.
 
Koka Björn av och med Mikael Niemi om Laestadius. Otroligt bra som vanligt när Niemi tar sig an sina egna böcker.
 
Över frusen älv av Therese Ingmarsson läst av Viktoria Flodström, fortsättning på Flugfiskarens dotter. tyvärr inte så bra.
 
Pölsan av och med Torgny Lindgren, här kan vi parata om fantastiskt språk.
 
Den sista platsen av och med John Ajvide Lindqvist. som vanligt spännande, den här knyter ihop hans två senaste böcker. Rörelsen och Himmelstrand.
 
I en skog av Sumak av och med Klas Östergren, och där upptäckte jag honom. Mycket fin.
 
Kalokain av Karin Boye. Underbar.
 
Begravd jätte av årets nobelpristagare Kazuo Ishiguro, otroligt fint språk, alla är fantastiskt artiga mot varandra, trodde aldrig jag skulle gilla en sådan egenskap i en bok, men det blev en väg till mitt hjärta.
 
Orkanpartyt av Klas Östergren läst av en annan favorit, Reine Brynolfsson. Underbart om de gamla asarna i framtiden.
 
Ravioli av och med Klas Östergren, en kortis (41 min) om att bygga ett hus
 
vattnet drar av Madeleine Bäck läst av Sara Krepper, om när näcken och hans följe släpps lös i Gävle
Jorden vaknar, näcken fortsätter.
 
Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro läst av Reine B. Återigen denna artighet, fantastiskt och vilket otroligt fint språk. Väntar på att fler böcker ska släppas nu.
 
det var allt så här långt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

På en bädd av krickor

14/11 2017
Jag nöter på med mitt naturmupperi så snart det finns möjlighet.
Nu har det lugnat sig betydligt men dött är det absolut inte. fortfarande sträcker bla gässen och en å annan raritet dyker upp men med lite längre mellanrum nu bara. 
 
 
Hösten är fortfarande högst påtaglig.
vill uppleva det karga och bortdragande och åker till västerstadsviken på Sydöstra Öland.
Grått och disigt var det, å blåsigt å högvatten. där var inte fullt så öde som jag hade trott. Mycket änder låg där och vilade. De vill ju helst ha medvind men nu var det en förödande motvind, bättre då att ligga lågt och vila.
Där fanns runt 200 gräsänder, 50 bläsänder och nog runt 1000 krickor.
 
 
Många krickor ville inte ligga på den landfasta stranden och den enda plats i hela viken, i lä, där de nådde ned med sina fötter till botten var på ett begränsat undervattensrev.
Mitt i allt låg en knölsvan och värmde sig i allt krickdun.
 
Det var en rogivande syn ....
 
 
....som efter en halvtimme plötsligt bröts av ett par havsörnar. ett par hundra av krickorna trotsade motvinden och gav sig av mot söder
 
 
I allt det gråsvartvita fokuserar jag lite på färger, med kamera funktionen selektiv färg, (i ärlighetens namn).
 
Ung skrattmås finns det gott om än.
 
 
 
Några krickor blev kvar i viken. Sveriges minsta and. en av mina favoriter.
 
 
De strök längs stränderna i sökandet efter godsaker.
 
Krickor och skrattmåsar och någon gräsand.
 
 
 
Tar en tur till Penåsa på hemvägen.
 
Den gamla banvallen över till Skärlöv.
 
Spetshagtorn, ses lite mer sällan än rundhagtorn här på Öland, men den är inte ovanlig.
 
 
 
 Det är mycket vatten på Alvaret nu. Enligt di gamle så innebär det en tuff vinter, och det har stämt rätt bra i modern tid också.
 
Glada i majs
 
Vad är det här? I betong.  Ligger öster om vägen mellan Stora och Lilla Dalby, vid väderkvarnen.
Någon som vet?
 
Lökskörd
 
Här har jag gått ofta de senaste 16 åren och plötsligt ligger en av de där märkliga stenarna bara där.
det här är gammal järnåldersbyggd, jag undrar vad man kallade de här stenarna och om man hade dem till något. Där får vi nog aldrig ett svar. i dag samlar man gärna på dem som går att hantera, man kröner gärna sin trädgårdsmur eller vid gårdspumpen. det är en vulkanisk bergart tror jag minns inte vad de heter. jag återkommer gärna om det.
 
Värmen har fått hasseln att redan svälla i knopparna. snart kommer hanhängena.
 
Uggleholken lär inte vara bebodd av ugglorna i alla fall. gärdsmygen har hittat en rymlig lyxvåning för vintern. Jag misstänker att den tycker den är lite för rymlig och flyttar nog in i murens lite snävare arkitektur igen.
 
Hunden har lagt sig ner och fåglarna blir som vanligt nyfikna. Gärdsmygen sätter sig på en gren strax över huvudet på hunden och betraktar.
 
Han är ju rätt döv nu för tiden, han har mest fokus på större mörka fåglar, de får inte vara här, tycker han.
 
 
I bland tittar han på mig så jag inte står och tittar på någon korp eller kråka. Det är inte alltid jag talar om för honom när jag ser någon av hans hatobjekt. Jag vill ju helst bevara det här lugnet, Han har lärt sig det. Bäst att kolla gubben ibland.
 
En gammal koltrasthona kommer också och tittar till hunden.
 
 
Den snaffsiga näbben tyder på att den blev lite störd mitt i matbestyren. Misstänker att den rotat efter mask.
 
Men när den nu ändå hamnade i en välmatad hagtorn så kan den inte låta bli att tulla på vinterförrådet. Det kan ju förresten försvinna på ett nafs om en flock björktrastar eller sidensvansar råkar flyga förbi.
Sidensvansarna har kommit till ön ganska rikligt de senaste dagarna.
 
Det är bara att svälja.
 
En petunia hängde med rätt länge och den färgen var ju inte helt vanlig heller.
 
jag vill sluta med några vis ord som fågelkonstnären och fågelboksföfattaren Lars Jonsson skriver i inledningen till sin senaste bok Vinterfåglar.
 
"Om man betraktar det vanliga tillräckligt länge så framstår vardagen och det enkla som vi har runt omkring oss som unikt"
 
Eller som jag brukar säga. Gräv där du står.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Många mer vingar

5/11 2017
Kära vänner. Jag är så glad att ni besöker min blogg ibland. Bara så ni vet.
Vi får stå ut med lite fler fågelbilder, det är nu, under de senaste veckorna som de riktigt stora mängderna har dragit över Öland. Jag har försökt vara ute i den mån jag har haft tid, men vill liksom inte missa det här.
 
Jag har inte jagat så mycket rariteter. har satsat på att uppleva sträcket och de rastande fåglarna mer än att lägga timmar på att gå och hoppas att en enda individ vill visa sig för mig. Vis av erfarenhet så vet jag att de nästan aldrig gör det så länge jag är på plats.
 
 
För någon vecka sedan var det ett massivt sträck av vitkindade gäss. I våras sträckte det upp runt 450 000 gäss i Östersjön. Nu var det dags för dem och deras avkommor att återvända söder ut. När nordan satte in hände det plötsligt. den här morgonen strömmade de ut över södra udden och ut över sjön , söder ut mot blekingekusten.
 
 
De var verkligen över allt, hela förmiddagen. framåt kl 11 började det talas om att 85 000 ex hade sträckt iväg.
Sedan följde några dagar med minst lika många per dag.
 
Men så fanns det ju de som tog det lite lugnare, tex gåhägern och storskarvarna.
 
Viggar. De gråa sidorna är spår efter sommarens honlika så kallade eklipsdräkt.
 
 
Att se maten flyga förbi. havsörn och vitkindade gäss.
 
Skådare på post.
 
 
Gäss i rörelse.
 
 
Skarvar på tork. unga havstrutar och en kråka i bakgrunden.
 
grupposering.
 
Någon ko brukar få smyga sig med. det är svårt att missa dem. Det är rätt många där nere nu.
 
Storskrakshona
 
 
 
 
Bläsand, hona tror jag.
 
 
Uddens linslusar är prutgässen
 
 
En havsörn betraktar en norsk skuta som kommer väldigt nära land.
 
Å sträck på benen.
 
Snatterand
 
Morgonbestyr
 
Kunde inte låta bli att ta med den här uppsynen.
 
Ibland dräller det verkligen av kungsfåglar. det brandgula på hjässan tyder på hanne. Till våren har mycket av det gula slitits bort och det brandgula framträder tydligare, passande nog lagom till häckning.
 
Tuffa små flyttfåglar.
 
Rödhaken gör en nästan alltid glad.
 
På span efter något gott kryp.
 
 
Väntade på en strömstare en morgon vidFfrösslundabron, den var förstås inte på plats för tillfället .....
 
 
---- men det dök bla upp en havsörn, lite småmobbad av en duvhök i stället.
 
 
Och så kom det en ensam och övergiven trana. Tranans lockrop läte lite extra angeläget, fick jag för mig.
 
 
I stället för strömstare blev det en fin vinterstare.
 
När jag rotade runt vid Stenåsabadet en morgon satt det plötsligt och lite oväntat en varfågel inne i ett buskage. Kanske den var ute efter någon liten kungsfågel.
 
 
Vattringen på bröstet kan tyder på ungfågel.
Det blev kunsfågeln som fick lite käk i stället. En bärfis sitter fint i morgonsolen.
 
Ett ofta skådat fenomen på östra sidan. Vågor som rullar in mot vinden varvid topparna blåser av, det blir fint i motljus.
Nu har det lugnat sig betydligt. domherrar och gråsiskor lite här och var. Man anar en vinter någon stans. men helt dött blir det ytterst sällan.
 
Ha det nu bra och frid på er.
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp