Lite på sjön och så.

27/8 2014
 
Sedan jag kom hem från fjällen har det varit mycket jobb och beredskap.
 
 
Har det väl funnits lite tid har det inte varit väder för någon trivsam roddtur.
men några tillfällen har det ändå blivit.
 
 
Annars kan man ju fota lite på land. Sensommar
 
 
 
 
 
Rysk martorn är väldigt speciell med sin klara blåa färg. det som inte står i plantskolekatalogerna är att den drar till sig mängder med spyflugor och getingar. Den här dagen var de dock inte på plats. Kanske inget för uteplatsen.
 
 
 En metartur till Laboratorieholmen i Kalmar blev det också, men där fanns bara alger sjöslak och ålgräs.
 

I bland så ...
 

Och ganska ofta så .....

 
 
i går fick jag ca 1 tim på mig när vinden vände och lade sig helt ett tag och innan regnet drog in och vinden ökade igen. 4 km blev det i alla fall.
 
 

Har fixat lite nu så i och upptagningen blir lite enklare. Delen i sjön flyttas lätt om man behöver dra upp lite längre eller tex vid lågvatten.
 
Portabel slip lätt anpassningsbar till vattenståndet. ser fram mot en lång höst med fint väder.
 
 
Det gör nog hunden med, men han längtar nog till lite frost också, så fästingarna ger sig.
 

OBSplats Stora Rör tar form. Invigning på lördag den 30/8 kl 11
 
 
En fullt utrustad Ölandssnipa skulle göra postrodden mellan Stora Rör och Revsuden för ett par helger sedan men det blåste för mycket så det fick bli en lite större båt.
 
 
Alla stående bilder här ovanför är tagna med mobilen, Camera 360 appen och HDR filter. Många gillar inte "fixade" bilder och jag är också fundersam till om det är rätt att bara ha sådana bilder, men samtidigt är det roligt att fota i HDR. Det bli ju ganska dramatiska effekter och lite starkare färger. tycker de funkar i en blogg eller på FB men inte i böcker eller på utställningar om man inte informerar om det.
 
 
Den här bilden togs vid samma tillfälle med min "vanliga" kamera. Den beskriver ju verkligheten lite mer som det var. verkligheten är rätt fin den med ibland.
Lite norrut igen då.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Valter Schytt

19/8 2014
 
Än tänker jag inte släppa min fjälltur riktigt. Men det blir inget mer Tuolpagorni eller Kebnekaise. I mitt första inlägg om turen skrev jag ju om en stor sten med en minnesplakett på.
 
 
Lite otydlig och vanskött.
 
 
Valter Schytt?
vem var det? Polarforskare?
jag som är polarexpeditionsnörd, inte för jag kan en massa om det, men varför har jag missat den här gubben.
 
Jag får kolla upp det här tänkte jag ju då.
 
Har googlat runt lite, och på bästa Kallebaaturmanér har jag flätat in saker från lite olika böcker jag läst, hörsägner och artiklar m.m. till en liten unik sammanfattning om en kille som verkligen är tung inom Svensk polar och glaciär forskning.
Den här plaketten borde även finnas på en lite mer besökt plats, varför inte en staty, sånna gillar jag.
 
Valter föddes 1919 runt andra världskriget var han klar med sina fysik och matematikstudier.
Geografiprofessorn Hans Ahlman fattade tycke för Valter och såg att han kunde bli bra i framtiden.
 
Valters första uppdrag var att hitta en lämplig glaciär i Sverige där man kunde börja mäta isens dynamik.
Vilket häftigt jobb!
Han hittade och valde Storglaciären i Tarfala där han slogsig ner i STFs lilla koja och började bygga upp en liten forskningsstation.
 
 
Här står Valter i mitten vid Tarfalakåtan 1946
Här började man nu mäta och forska kring glaciären, ett arbete som fortgår än i dag.
 
Under sina vandringar hittade Valter några märkliga trästycken i en skreva högt över trädgränsen i Sarek.
När de började pussla ihop bitarna såg de att det var tre slädar/akjor som man senare daterade till 1500 talet. de finns nu på Samemuséet i Jokkmokk.
1949-52 hade Valter en viktig funktion i den norsk-brittisk-svenska Antarktisexpeditionen där han utvecklade en metod att borra ut iskärnor ur glaciärerna. Ett pionjärarbete.
Den expeditionen var den första expeditionen där flera länder sammarbetade vetenskapligt och var  banbrytande inom modern polarforskning.
Den hette BNSX eller Maudheimsexpeditionen. Man kartlade också den delen av Antarktis och namngav de upptäckta platserna hej vilt. Bland annat är flera platser uppkallade efter norska frihetskämpar från kriget. Men även Valter hamnade på kartan, Schyttbreen.
 
 Här står Valter i sin isborrskoja på Antarktis. 
 
Vill minnas att det var den här expeditionen som en brittisk deltagare körde över iskanten med en bandvagn och drunknade.
 
När Valter efter 2-3 år i Antarktis återvände till Sverige hade hans beskyddare Ahlman blivit ambassadör i Oslo.
Nytt folk i polarforskningsbranchen och Valter hade liksom halkat efter pga sin långa frånvaro.
 
Han lyckades dock komma med på en rysk expedition till Nordostlandet på Spetsbergen, där forskningen gick vidare. Ett ryskt team hade något år tidigare byggt upp en station på isen inne i Polarbassängen och skulle driva omkring och mäta väder, vind och botten m.m. Ungefär som Nansen med sin båt Fram hade gjort i 4-5 års tid 60 år tidigare.
Isen Ryssarna stod på drev dock lite för snabbt söder ut och började komma ner mot Svalbard och öppet vatten.
Omvärlden erbjöd sig att rädda dom från sitt allt mindre isflak, men ryssarna på flaket menade att än är det ingen fara och fortsatte göra sina mätninger någon månad till. Det var alltså den ryska räddnings och forskningsexpeditionen Valter var med på som till slut plockade upp isflaksfolket. 
Vid ett tillfälle störtade en helikopter och man fick rädda piloterna och på något sätt hamnade Valter av den anledningen på Franz Josefs Land och kunde där göra intressanta iakttagelser. det här var ju mitt under det kalla kriget så tillfället var verkligen unikt för en västerlänning.
Vem skulle tacka nej till Franz Josefs land?
 
Åter i Sverige fick så Valter ta tag i Tarfalastationen igen som nu hade legat lite nere ett antal år. Nu sköt Wallenberg till pengar och man byggde upp det som i dag är Tarfala forskningsstation.
 
 
Han var också i Canada som gästforskare några år och besökte även Thulebasen på Norra Grönland.
 
På sjuttiotalet börjar man fundera på att göra en tvärvetenskaplig svensk expedition för att fira 100 årsjubileét av Nordenskjölds Vegaexpedition, Han var ju först  att segla nordostpassagen.
 
Grundplanerna var att med isbrytaren Ymer segla nordostpassagen och där efter fortsätt över Kanada till Grönland (nordvästpassagen).
Men Ryssarna var ju lite griniga då (som vanligt) och stoppade rundturen. så man höll till i områdena runt Svalbard och Grönland.
Forskare av alla slag från Sverige och massa andra länder plus en hel del kulturfolk, tex Lasse Jonsson fågel och naturmålaren som enligt mig gjorde några av världens vackraste målningar under den turen.
Jag glömmer aldrig utställningen på Riksmuseet efter den expeditionen, där hans tavlor hängde.
Och vad jag inte viste då var att Valter Schytt var vetenskaplig ledare på YMER 80.
 
Förresten jag hade en kompis kompis kompis eller nått,  som gjorde lumpen på isbytare just då och blev placerad på Ymer under hela expeditionen. han såg det som ett straff och det värsta som kunde hända att "åka omkring där uppe i isen en hel jävla sommar". Suck vad världen är orättvis ibland.
 
 
Och så var Valter ordförande i Svenska turistföreningen.
 
När jag nu var i Nikkaluokta så tittade jag på alla Isyxor som hängde över bardisken. 
 
 
 Och där hängde en isyxa donerad av Valter Schytt. Vilken kultpryl!
 
Valter "dog hastigt i Tarfala" 1985 
 
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |

Efter berget.

15/8 14
Alltså, mission completed, toppen är nådd.
Expedition sakteliga går in i nästa fas.
Efter berget
Återfärden
 
Det fantastiska vädret håller i sig.
jag försöker verkligen suga ur de sista timmarna ur mitt sista läger över trädgränsen, så jag kommer inte i väg förrän på eftermiddagen, men det är 5 dagar till bussen går till civilisationen, så det gör inte ett dugg. 
 
 
 
 

När ser jag den här vyn igen?
 
 
 
 
Packat och klart. När jag 4 dygn senare vägde min ryggsäck vägde den 25 kg, då hade jag i stort sett ätit bort all mat. Jag är glad att jag inte vägde säcken när jag började vandra. då hade det nog blivit en psykologisk vägg att bära på också. jag har inte släpat runt på något outnyttjat  (förutom första hjälpenpåsen) men jag har heller inte saknat något.
Det där tål att utredas, rådbråkas och utvärderas för framtida expeditioner.
 
 
Jag offrade en påse fruktansvärt äckliga torkade sockrade tranbär (russinen var slut), som drog mer vätska än de gav energi.
Fjällkorpen var snabbt på plats, men även den blev snabbt skeptisk.
 
 
Hm?
 
 
 
 
 
Passerar fjällstationen, går in och tar en fika, kompletterar med bla nybakad valnötslimpa. det är otroligt lätt att glömma att man här är nästan 2 mil från närmaste väg.
 
 
Man kan ju inte låta bli att reflektera över trädgården. Närmare en äkta jokk i sin trädgård än så här kan man ju inte komma
 
 
Där nere vid bron höll en "parkarbetare" på att snygga till. vad hade han gjort för ont som var tvungen att gå här;)
 
 
Vandrar vidare och fram mot tidiga kvällen hamnade jag under det här klippstupet. Här höll det till fjällvråkar och stenfalkar som ljudligt avslöjade sin närvaro. jag låg här flera timmar och bara njöt med kikaren i högsta hugg åt middag och sov lite middag. Det gick en strid ström med folk förbi på stigen ca 80 meter från mig. På hela tiden såg jag ingen som reagerade på att rovfåglarna fanns där fast de skrek i högan sky.
jag som trodde att fjällvandrare var lite naturintresserade i alla fall.
Någon upptäckte att det ekade fint här och gick gapskrikande genom passet. 
 
 
 
 
Något lämmelår var det inte men det kryllade med gråsidingar över allt, till rovfåglarnas glädje. Den här ungen fick jag peta bort från spången. Tyckte väl det var skönt att slippa det trassliga kråkriset under fötterna.
 
 
Efter 7 km fick det bli nattläger. Sökte nog i en timme innan jag hittade den rätta utsikten.
Senare på kvällen kom det ut två älgar och betade i myrkanten på andra sidan dalen.
Långt håll och dåligt ljus = inga bilder.
 
.
Rökring fån Tuolpagorni
 
 
 
Den här gången tänkte jag ta båten 7 av de 19 km till Nikkaluokta.
 
 
Å det var ju en riktigt härlig känsla.
Kebnekaises vita topp försvinner i fjärran. Här ser man hur stort det berget är.
 
 
Någon älskade sina kängor så mycket. Samma någon tackar säkert också gudarna för silvertejpen också.
 
 
Det här kändes lite avigt och unikt. ja de låg ju inte i och plaskade några längre stunder. Det här är ju glaciärvatten från bla Tarfala. Men uppfriskande var det nog. På land 25 grader och myggfritt.
 
 
Väder rapporterna från Nikkaluokta är ju kända. nu är vädergurun och SMHIs rapportör Enok Sarri borta sedan några år, men man kan lätt utläsa vädret själv vid nedre båtplatsen vid Ladjojaure.
Bra väder, den funkar ju.
Här vid båtplatsen kan man gå på Lapp Dånalds och köpa renburgare, tex Big lapp.
Det smakade alldeles utmärkt efter 10 dagar på frystorkat.
Ungefär här började jag tröttna på frystorkat.
 
 
Och plötsligt framme i Nikka fan jag mig helt oplanerat vara inhyst i en liten stuga.
Nu skulle det lyxas lite, Dusch, klädtvätt, lagad mat (Suovas så klart).
Fann ett fantastiskt litet bibliotek i stugan.. Böcker bara om fjällen och gamla polarexpeditionsberättelser.
Kvällarna som nu börjat bli mörkare, gick alldeles för fort.
 
 
Första dagen i Nikka fick bli en vandring upp i Visttasvaggi. har nästan dagligen sneglat lite på den på kartan under turen. Ser fin ut.
3 mil upp i den ligger visttasstugan. så långt kom jag tyvärr inte, och det var inte heller planerat.
Deltaområdet är lockande för en fågelskådare.
 
 
Ung blåhake
 
 
Det var fin och behaglig vandring i Visttas. Plant, inga stenar och en lätt dagspackning, det är man ju inte bortskämd med.
 
 
Det hade också legat en tanke och grott några dagar. En sån där som inte går ur.
Tänkt och gjort. jag hyrde en Canadensare och gav mig ut i ottan.
Å jäklar vad det var fint, nu behövde jag inte ens gå:)
 
 
Tog lunch där långt ut i deltat.
Hittade stora hål i strandbrinkarna och väl upptrampade gångar på öarna.
Bäver tänkte jag först, men inte ett gnag någon stans.
Troligen Bisamråtta berättade en bofast för mig senare på dagen.
 
Gulärla
 
 
Hade inte varit fel att lastat utrustning för några dagar eller någon vecka och paddlat längre uppåt.
 
 
Knipa
 
 
Det vakade fisk över allt. men fisket fick vara hur sugen jag än var.
 
 
Irriterad Grönbena på vägen över deltat.
 
 
 
Den här bilden kallar jag "De kvarlämnade vandringsstavarnas vägg i Nikkaluokta"
Det är nog bara att ta om man behöver. Ett tips från mig är att ta en eller två. Det gör allt så mycket lättare i den steniga terrängen och vid större vad.
 
 
Och så kommer till slut den ofrånkomliga hemresan.
Ett stort antal ryggsäcksfolk från Nikka ska spridas ut i landet och Europa och världen.
Alla börjar med buss till Kiruna.
Den här gången gick tåget hela vägen ända fram till Kalmar. Det var bara 4 timmar försenat.
Men vad gjorde det jag hade ju en veckas semester kvar.
 
Skönt att komma hem till tjejbaletten och hunden igen.
 
 
Men den här vyn är för evigt etsad i mitt minne nu.
 
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | | Kommentera |
Upp