Aning om våren.
5/3 2017 Söndag
ja huja, nästan en månad sedan förra inlägget, sorry för det, men så blir det när det inte händer så mycket.
Fast egentligen så har det ju varit rätt dramatiska skeenden där ute, men ändå inget vi kanske fäst så mycket uppmärksamhet på, kanske för att det är rätt vanligt så här års.
Det var ju ganska kallt på dagarna en period, snösmältingen gick segt, men man gladdes i alla fall åt att dagarna blir längre och längre.
Men så satte det riktiga sydvästvädret in. Först visade det sig som dimma då luften och marken fortfarande var kall och den uppströmmande luften var varm.
Under en kort period på morgonen bildades dimm-is lite här och var.
Hunden och jag gick där och fundera på vad som var i görningen.
Blev det här så mycket roligare.
Så klarnade det upp och dagarna blev riktigt fina och varma, men, som tur var så var det fortfarande rätt kallt på nätterna. de isar som lagt sig i sundet började brytas upp.
nere från södra Öland började rapporterna om lärkor, vipor och starar dugga tätt. Till och med de första lövsångarna hade setts.
Efter någon dag var de här hemma i Mittlandet. Tranor trumpetade sin godmorgonfanfar när man klev ut på trappen. lärkor och vipor spelade och återigen var det hopp om livet.
En större hackhona letar mat.
Hasseln sträckte ut sina hanhängen ytterligare lite mer och honans små röda märken tittade åter fram ur sina knoppar.
Det blev lite roligare att ge sig ut på längre färder i hemmamarkerna. det visade sig att grävlingen byggt ut och byggt till sedan sist.
Hittade återigen nya fina miljöer.
Hittade riktigt lavrika områden. Det finns sånna fläckvis lite här och var. Misstänker att mikroklimatet är gynnsamt med luftfuktighet och stråk eller fickor där det samlas ren/renad luft, Det gillar lavar.
just här på bilden är det väl inga rariteter direkt, blåslav och lite sånt ;)
Och så började blåsipporna sticka upp.
Och de andra vårprimörerna.
Det var så pass att vi stod där och förväntade oss att höra grodsång. Man blir alltid så ivrig. Allt på en gång bara.
Och våra fyllda snödroppar spände sig för att göra sin sista utfläkning till fullbordan
Även om många tranor redan dykt upp här så finns det en hel del kvar nere i Europa fortfarande.
Tittar man på det Estniska satelitmärkningsprojektet så kan man tex se att Trana Mati som övervintrat bland korkekarna i Extremadure börjat röra på sig. Den är troligen på väg upp till Baltikum.
Och där nere till vänster i rött syns vår kära Större skrikörn Tönn bida sin tid.
Man kan också se att tranan Savimäe haft lust att sticka från Tunisien men vände ute över Medelhavet halvvägs till Sardininen. kanske han glömde sin vän Ivar där i söder. de ska nog också till Baltikum.
Och Tönn ja, vi zoomar in honom lite. Han är könsmogen nu så vi får se vart han tar vägen i vår. Vill han förära Skandinavien med ett besök i år igen? Hur som helst så har han varit tämligen stationär i vinter.
Och mitt i all våryra kom nu detta i kväll. man räknar med 15-20 cm snö närmaste dygnet. Där efter minusgrader i ett par dygn. hoppas det inte blir för tufft för de tidiga flyttarna. Det har sina risker att vilja vara först på häckplatserna och få de finaste reviren.
FRID