Ny kamera och gamla motiv.

 10/4 2017
 Nytändning
Jag har gått ett par tre år nu och funderat på en ny kamera. Min gamla trotjänare Olympus 570 uz 10 megapixel, som jag i stort sett tagit alla bilder med under alla mina bloggår börjar bli gammal och "omodern".
Runt 50 000-60 000 motiv har gått igenom linsen och bara en bråkdel har varit så pass bra eller intressanta att de fått hamna på bloggen.
Den kameran har aldrig krånglat, däremot så är de här kompaktzoomarna rätt kassa i dåligt ljus, men det är en nackdel man får ta när man väljer en sådan kamera. Fördelen är att de tar ingen plats och ändå bär du med dig ett tele på motsvarande 600 mm i Olympusens fall.
 
Jag har funderat och funderat. Kanske man ändå skulle köpa en systemkamera med tillhörande objektiv. de skarpa kanonbilderna skulle rada upp sig, det är ju en jäkla fördel. Men det där släpandet och krånglet med att byta optik för varje nytt motiv tar emot. Risken är också att grejerna så småning om lämnas hemma på vandringen eller till och med kvällsturen med hunden.
 
 
 
Så det blev en ny kompaktzoom.
En Nikon coolpix p900 med ett grymt zoomomfång motsvarande 24 mm vidvinkel till 2000mm tele. Finns ingen motsvarighet någon annan stans just nu. 16 megapixel kan kännas lite litet men det gick inte att välja.
Kameran är dubbelt så stor och tung som den gamla men ändå inte jobbigt skrymmande.
Även den här är lite ljussvag men man kan inte få allt.
Otroligt rolig att fota med. man blir ett zoomfreak. Och bilderna blir över förväntan. Men jag lovar, många hamnar i papperskorgen också. Hade jag köpt motsvarande i optik till/och en systemkamera hade jag fått slanta upp mellan 50 000 -100 000 kr. Nu räckte det med 5500 kr. det är mycket nog.  
 
Ny kamera javisst, men motiven är egentligen de samma, men de blir ju annorlunda.
Nu vill man ta om alla bilder med den nya. Inte så att jag jagar gamla motiv, men man vill ju se vad kameran går för.
Efter en vecka hade jag tagit över 1000 bilder.
Snacka om nytändning. hoppas det visar sig här på bloggen också. jag kanske vågar lova mer fågelporträtt i framtiden?
 
 
Så här är en kavalkad av senaste veckans knäppande.
 
 
Råkorna i Mörbylånga är tacksamma motiv att mjukstarta med.
 
 
Enligt en del låter de förjävligt, men ett mjukare och behagligare skrän får man leta efter.
 
 
En tornfalk har hållit till i Färjestadens dämme. Ryttland tornfalkar håller alltid huvudet blick stilla medans resten rör sig. det är ju också tacksamt, för det är i första hand minst ögat som bör vara skarpt.
 
 
Bron måste man ju plåta ibland förstås. Speciellt om det ligger lite dimma över högbrodelen.
 
 
Den kavate. Det har man all rätt att vara efter en flygning från Afrika och hit utan till synes några större missöden.
 
 
En gravand i det här ljuset vete tusan om det gjorde honom så mycket vackrare.
 
 
Vigg med hissade segel
 
 
Fiskmås
 
 
I bland blir husses plockande med kameran lite tröttsamt.
 
 
Och sen kan man ju inte hålla sig från att fota när en glada kommer förbi, även om det är ett mördande motljus.
 
 
Och så måste man ju testa vidvinkeln också.
 
 
Och så till de där bilderna som borde hamna i papperskorgen. men det är ju snart påsk och en halvrabiat hare kan ju passa trots att automatskärpan ville något annat, eller kanske just därför.
 
Grågås
 
 
Den årliga tofsvipefotograferingen i beijershamn.
 
 
Brushanehona
 
Stare
 
 
Kanadagås. himla tråkig bild det här egentligen, men allt kan ju inte vara roligt;)
 
 
Den här vyn gillar jag.
 
 
Att den här större strandpiparen var färgmärkt märkte jag först på kvällen när jag öppnade upp den i datorn.
Har skickat en fråga till forskarna om det går att få ut något av det här. Kanske sitter det en ring på "smalbenet" också.
 
 
Rödbena
 
 
Imponerande horn.
 
Tranor är vaksamma
 
 
Speciellt när de dimper ner på små åkrar i mittlandsskogen.
 
 
Båtfotograferingen ska finslipas.
 
 
Uppenbart kassa bilder går ibland inte att slänga ändå. Till exempel om det är bild på en mindre hackspett om så må vara, bara dess röv.
 
Vattenspegling på hemmaärlan
 
 
Rödhake i fullt spel.
 
 
kabblekan i Brostorp måste vara en av Sveriges maffigaste exemplar.
 
Mystiska undangömda vatten.
 
 
Den som sjunger högst vinner sa gulsparven.
 
 
Stenknäcken plockar rester från vinterns fågelbord.
 
 
Med den näbben är det inte för inte den heter stenknäck. Det knäpper rejält när de ger sig på de gamla körsbärs och plommonkärnorna i trädgården.
 
 
Så kan man ju inte låta bli att  fota månen. Tagen med dåligt stöd. Ska väl plocka fram stativet till nästa fullmåne
 
 
Och så kan man ju verkligen inte låta bli att plåta Iffe i tid och otid.
 
Till påsk blir det en liten tur med chans på helt nya motiv.
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | |
Upp