De uteblivna fåglarna och assistansen
17/10 2016
Det här månadsskiftet blev ganska omvälvande för familjen.
Det började lugnt och fint som vanligt. Lugnt och lugnt, det blåste rätt bra i några veckor och möjligheterna att komma ut på någon behaglig fisketur på sundet uteblev Det fick bli lite mer fiske i Snärjebäcken i stället.
Återigen blev det några regnbågar.
Nu började också fåglarna röra på sig ganska ordentlig med de härskande nordost och ostvindarna.
Proppen gick så att säga och bl.a. tio tusentals ejdrar och gäss sträckte förbi Öland.
En beredskapsvecka följd av en skördefesthelg lade lite lock på skådandet. Tänkte lägga alla skådarkort på vecka 41 med lite extra ledighet. Ostvindarna mojnade lite och smågåglarna började formligen välla över östersjön och landade på bl.a. Öland.
Inför skördefesten kom yngsta dottern Nora från Stockholm och hälsade på, några dagar var planerna, men det ändrade sig snart.
Nora är född med en del funktionshinder och har sedan dagistiden behövt assistans när hon vistats utanför hemmet och vi föräldrar inte varit med. Till exempel i i skolan och när hon senare fått arbete.
Hon har varit engagerad i Förbundet Unga Rörelsehindrade och i våras fick hon frågan om hon kunde tänka sig att arbeta som kanslichef på förbundets kontor i Farsta i Stockholm.
En sådan möjlighet kan/ska naturligtvis inte en engagerad 20-åring tacka nej till. En mycket arbetsam och tidvis frustrerande förberedelsetid startade för Nora. Lik som ett under löste sig bostadsfrågan ganska snabbt. Tack och lov, för resten blev verkligen inte enkelt.Nya kontakter med sjukhus och vårdcentraler skulle tas, något som inte alltid är helt lätt att göra på distans. Hon sökte assistans i Stockholms stad. Mörbylånga kommun skulle står för assistansen under handläggningstiden. Noras assistansbolags kontor i Stockholm kontaktades och man började dona för en uppstart med nya assistenter där. Redan där började man krångla och ifrågasätta. Beslutet som allt hängde på var ju det om assistans från den nya kommunen. Jobbet skulle börja i juni och det var bara för henne att ge sig iväg och flytta in och göra sig hemmastad, så gott det går med en mycket löst hängande grund. Mitt under brinnande semestertid krävdes massa intyg och utredningar något som tar evinnerlig tid även utanför semestertiden.
Svårigheten i att få tag i rätt tjänstemän och utredare var påtaglig och blev inte lättare av att man bytte utredare och handläggare ett par tre gånger under sommaren.
Frustration!
Speciellt för en 20-åring i en ny stad med ett nytt jobb och för första gången med ett eget boende 50 mil från familjen. Som tur var fanns släkt och vänner i närheten och ibland även vi föräldrar, när det behövdes. Allt började dock falla på plats och Nora började skönja en viss spännande vardag med sitt intressanta och nya jobb. Ett gäng nya assistenter hade intervjuats och anställts och kommit igång och det fungerade riktigt bra.
Det enda som nu återstod var beslutet från Södermalms statsdelsnämnd om fortsatt assistans.
Mörbylånga kommun hade tagit till väl och stod för assistansen till sista september, där efter räknade vi alla med att det skulle vara klart.
Till skördefesten ville Nora komma hem ett tag så hon flög till Kalmar på tisdagen och hade en biljett hem på måndagen efter. Det kom dock inget beslut i september och Nora bokade fram biljetten en vecka eftersom det inte skulle finnas någon assistent som kunde möta henne i Stockholm eftersom ingen visste om de var anställda efter den sista september. Ytterligare en vecka gick utan ett ord från handläggarna i Stockholm trots påstötningar om att Nora nu satt fast hemma hos sina gamla föräldrar på Öland. Flygbiljetten brann inne så att säga.
Och så en dag runt den 10 oktober kom beslutet att all assistans tas bort och att hon inte var berättigad till assistans över huvud taget. Motivationen var att hon kunde klara sig själv, trots att man i utredningens första sidor räknar upp vad handläggarna och habiliteringen har kommit fram till vad Nora behöver hjälp med för att kunna bo och jobba i Stockholm.
Helt stick i stäv med tidigare beslut och domslut som tagits genom åren.
Stor chock och förtvivlan, man vill inte tro att det är sant. Så nu bor Nora hos oss på Öland igen, förvisso trevligt för oss men långt ifrån hur det borde vara. Som tur är kan Nora arbeta hemmifrån till en del, men en lägenhet och ett kontor står tomt i Stockholm och en ung mäniskas drömmar är rejält grusade.
Rapporteringen om andra funktionshindrade som mist sin assistens under våren och sommaren har naturligtvis inte gått oss förbi, vilket ju naturligtvis stegrat vår oro inför det beslutet som slutligen kom.
Det är svårt att förklara den maktlöshet man känner som förälder. Man vill först inte tro att det är sant, att ett land som Sverige behandlar sina medborgare så här. Att man helt utan skyddsnätt sopar undan benen på folk, detta i ett land som säger sig jobba med mänskliga rättigheter, och till och med ser sig som ett föregångsland för det arbetet.
Nu ska här överklagas.
Nora skrev en artikel till Expressen debatt som du kan läsa här
Det är en av många artiklar och debattinlägg om hur man systematiskt ödelägger livet för människor som redan kämpar för att få en dräglig tillvaro och ett vanligt fungerande liv.
Så är läget nu.
Nu senaste helgen då min planerade fågelskådarlånghelg skulle löpa av stapeln fick det bli ändrade planer i stället. Nora behövde hem till lägenheten och hämta lite grejer samt jobba undan en del på kontoret i Farsta.
Så vi for på torsdag eftermiddag ungefär samtidigt som fågellarmet i mobilen började larma något det skulle hålla på med i ökande takt under hela fredagen och resten av helgen.
Rariteterna duggade in bland de första högintressanta som dök upp var en azurmes i Grönhögen, en drömmart på hemmaplan som höll till i hamnområdet hela helgen men skrämdes bort (säger en del/tror jag med för det brukar de göra) av närgångna fotografer på söndagen.
Sibiriska järnsparvar i 2 siffrigt antal, kunsfågelsångare, blåstjärtar, ökenstenskvätta, isabellastenskvätta, hökuggla, ökensångare, tajgasångare, dvärgsparv, brandkronad kungsfågel, brunsångare, härfågel m.m. m.m. Suck! De skapade tillsammans en historisk raritetshelg på Öland.
Själv var jag i Farsta och kollade in matningen på parkeringen. Närå jag ska inte rajelra, så blir det i bland. valet var naturligtvis självklart. men ändå, typiskt!
Ett besök hos mina föräldrar och en par portioner av Mammas Kalops gjorde det hela ännu bättre.
Det är alltid kul att komma till Stockholm ett tag, och jag gick in i en svartvit fotofas för ett tag.
Men det var härligt när vi åter vände söder ut och gjorde det nästan obligatoriska stoppet vid Emån.
Två riktigt stora öringar/laxar lekte nedanför bron men vägrade att fastna på film. Jag var inte tillräckligt närgången tror jag.
Åter hemma, jobb på måndag och hög tid att samla ihop till mustning innan de tidiga sorterna börjar ruttna bort. hunden håller bort mössen.
I dag levererade jag 223 kg äpplen till Kalmar Musteri
80% saftgia gravenstein och resten Filippa. tänkte jag skulle ha fotat lite där men blev så uppspelt av alla äpplen och must så jag glömde av mig lite.
Det är inte bara grundvattnet som är lågt på Öland, nu är det även vattnen runt öland som är lågt, men det reparerar sig nog lite fortare än grundvattnet. har åtminstonde varit nere på 45 cm under medelvattenståndet.
Hoppas det stiger tills jag ska ut med båten igen.
Gick och letade efter fiskedrag utan för Ispeudde. Här har många drag förlorats i det grunda steniga och ibland öringrika vattnet. Men jag hittade inget. Fler och fler fiskar ju med fluga längs kusten nu mer.
Här brukar det ligga två båtar på svaj.
Nå väl livet går vidare på de flesta håll och kanter och fåglarna fortsätter att ramla in på ön.
Om jag nu lyckas ta mig ut med kikaren vetefan vart jag ska börja.
FRID