Is
20/1 2016
Vintern har kommit och gått några gånger senaste tiden. barmark och plusgrader ena dagen och ett fint snötäcke dagen efter.
Jag trampade upp ett fint skidspår som jag fick åka några gånger innan allt försvann på en natt.
Men det roliga ligger ju egentligen i att göra spåret, men visst är det kul när man kan åka på lite glid också.
När väl snön ligger där så kan den ju gärna ligga kvar till framåt mars april.
Någon behöver hängas upp till våren.
Mina fåglar kurar under snön som en flock ripor under snöfall.
Men sparkar man bara till dem så visar de sig fint.
En nypande kall morgon över majsstubben under barmarksperioden
En flock på ca 50 sidensvansar drog runt i byarna en period innan de flög vidare. Det är en fågel som man alltid stannar upp och gläds inför
Från vindskyddet i Stora Rör kunde jag betrakta lösisens rörelser. i mitten av sundet låg ett långt stråk med is och där höll det till en hel del fågel.
Storskrake 350
Småskrake 5
Salskrake 11+5
Knipor, sothöns, gräsand, skrattmås, havsörn och lite till.
Och vid min båtplats såg den tänkta skridskoisen inte alls ut som jag hoppats, det böljade fint i dyningarna. men i vikarna på Kalmarsidan åker de för fullt.
Minus tio och 5 sekundmeter lockade inte till någon båttur heller.
Ispeudde fyr på sin post, året runt, vit och fin.
Trots kylan och blåsten är det värmedaller över sjön. Bilden är tagen genom tuben men det är inget pålagt filter eller så, bara lite inzoomad.
Isiga kåsor.
I lä bakom sjöbodarna värmde solen på riktigt bra.
Det är inte helt utan att man får den där härliga vårvinterkänslan.
Jag ser en sångsvan flyga trumpetande omkring och hur havsörnarna har sin parningsflykt, så det är nog inte bara jag som har den känslan, jag menar alltså vårvinterkänslan.
Ett gäng domherrar och honor for runt i fågelbärsträden och det verkade som att de mumsade på knopparna av döma av matresterna i mungiporna.
Jag har skrivit om det tidigare, det där med att finkar verkar ha lätt för att få fasttorkad mat runt näbben. Riktiga gluffsegrisar de där.
Vintern går vidare
Men man kanske får vara glad för att men inte bor på Grönlands södra udde just nu. Det röda är vindar med orkanstyrka.
Kap farväl som det heter är ett av världens farligaste vatten. Is, vindar och strömmar i en tidvis högst obehaglig kombination.
jag var själv med att runda udden i ett fiskefartyg under en stormig skymning en gång. De svarta klipporna tornade upp sig om babord. det såg bra ut på radarn men skepparen tyckte inte att det stämde.
"Det är ju ingen sjögång trots stormen" sa han flera gånger och började faktiskt se lite fundersam ut.
Efter ett tag började det skimra lite ljusare i horisonten om styrbord och vi förstod rätt fort att tät årsis var på väg emot oss i full fart. Vi höll på att bli instängda mellan isen och land.
En mycket spännande halvtimme följde. Full fart i maskinen och några kursändringar. mörkret föll och vi såg hur isen slöt sig akter om oss men också, till slut, hur hela Nordatlanen öppnade upp sig framför oss fri från is. Den gången kom de krabba höga vågorna som en befrielse.
Äventyren fortsätter, om några dagar befinner jag mig på den här platsen
Bilden är lånad från nätet
Är det någon som känner igen sig eller törs sig på en gissning?
Det tar väl ett par veckor innan jag hör ifrån mig igen så vida jag inte gör något över mobilen.
Räknar med att det blir en och annan bild tagen.
Ha det så himla bra
FRID