En morgon i februari
13/2 2016
Kände att det var dags att ta pulsen på vårvintern här hemma, det var ju ett tag sedan nu.
Så äntligen bar det i väg i lördagsgryningen.
Längst ut på Beijershamnspiren var målet för dagen.
I höjd med Eriksöre höll en räv till längs vägen. Jag kunde inte tvärnita så jag fick köra förbi en bit innan jag kunde stanna. Halka och bakomliggande bilar är ingen bra kombination för akut rävfotografering.
När jag började fota insåg jag att ljuset inte var tillräckligt än.
Varför går man upp så tidigt för när man ska på fotoexpeditioner. ja ok man kan ju lägga 30 000-40 000 kr extra på sin utrustning förstås.
Räven fick nog efter ett tag och lommade österut med rörelseoskärpan hängande som en kjol runt sin lekamen.
Trotts detta fortsatte jag redan nu mycket nöjd och bara några hundra meter där ifrån stod plötsligt en Älgko med en fjolårskalv. Dom är ju så stora och står blickstilla tänkte jag, men åtminstone storleken har ju inget med dåligt ljus att göra. vad fan ska man upp så tidigt om då?
Ännu mer nöjd med dagen, trotts allt, så kom jag ner till Beijershamn. Nu något ljusare. Korna kan man lite på, de står nära och still och ja ok, de är rätt stora och ljusa också.
De såg ut att tänka "nu jävlar kommer äntligen frukosten" när de såg mig , men tyvärr.
Promenaden ut på piren är en av de finaste vandringarna man kan utsätta sig för i Sverige enligt mig, speciellt tidigt på morgonen. vad är en suddig räv mot att möta morgonen ute på piren, när det än är på året.
Rakt ut i sundet, tillsynes utan ände. Verkar som att man inte skulle ha stått här ute när stormen Gorm rasade.
Sjön har spolat över hela piren och lämnat sjögräs på stigen.
Det här är polisens båt. den har legat där några år nu. Enda sättet att få den där ifrån är antingen med skoter när det frusit till och snöat tillräckligt eller med helikopter. jag fårstår på något sätt varför den ligger där den ligger. Ja man kan ju laga den och ro den där ifrån förstås.
Här var det en djuphavshamn en gång i tiden innan sanddriften satte stopp för det.
Svansholmen med sin skarvkoloni, ännu så länge väldigt öde.
Det blir mindre och mindre träd på holmen och om några år överger skarvarna nog ön och flyttar vidare. Om ytterligare några år är alla spår av träd och buskar borta och ön är täckt av saftig grön örtflora. Kanske något för ejdrarna att gömma sina bon i.
Här är några av de 50 sjöorrar som häll till här ute, mest honor.
Småskrakarna spelade för fullt, men ganska långt ut. Den här bilden fick bli lite mer konstnärlig.
Här ute såg jag även gravänder, snatteränder , bläsänder, storskrakar, spelande alfågel och knipor m.m.
En blå kärrhökshanne flög precis över. Min absoluta favoritfågel. Min första tanke var att fota den på ena eller andra sättet. Men jag tänkte tack och lov om och bara satt kvar och njöt av den i lugn och ro.
Här ute var en stor hamn även åt norr och här låg också ett gästgiveri för de som reste eller jobbade med varor eller på båtarna. troligen ingen nykterhetsinrättning. det var en kvinna som drev den har jag hört från en sentida släkting till gästgiverskan. Kanske skulle forska lite vidare i det där.
Fascinerande!
Småskrakarne.
Vid riktigt lågt vatten kan man se konturerna av den gamla hamnanläggningen, om det finns något spår av krogen vet jag inte (än).
De annars så fågelrika maderna ligger fortfarande i isens grepp, men man anar små förändringar.
Om några veckor ljuder åter paddornas och grodornas spel från de inre maderna, sidekickade av brushanarnas märkliga spel.
Det var full fart på fågelmatningen vid parkeringen. Mängder med grönsiskor och grönfinkar bla och de allestädes förekommande taljoxarna.
Hemma igen kl 11. Dagen och helgen var redan räddad och då hade den nätt och jämnt bara börjat.
Har fortsatt att plöja ljudböcker i mobilen. nästan över allt och dag som natt.
Sedan senaste ljudbokslistan 15/12 har följande böcker belyssnats.
- Att inte vilja se, Guillou Inte riktigt som de första i Brobyggarserien.
- Blå stjärnan, Guillou. Här blev jag riktigt trött på JG, pompöst, elitistiskt, halva boken går ut på att beskriva hur jävla fina viner och vilken mat som serverades typ varje gång de skulle äta. vem bryr sig. fortsätter han så där är det finito. Synd,
- Trolldom, Sandemo. Avbruten efter ett par timmar, jag var nog fel målgrupp. tråkigt skriven.
- Vasadöttrarna Katrin Tegenborg. Mycket intressant, lite tung bitvis men helheten givande.
- Stockholmsjävlar, Jan Bylund. Underhållande. Väntar på Göteborgsdjävlar;)
- En herrgårdssägen, Selma Lagerlöf. kanon
- Gryning över Kalahari, om människans ursprung, Lasse Berg. Otroligt intressant och givande.
- Spåren av kungens män Maja Hagerman. Bra, men hamnar lite för fort i tiden för kyrkans uppbyggnad.
- Historietter, Hjalmar Söderberg Bra
- Offer åt Molok Åsa Larsson med egen inläsning. Började av misstag med den senaste boken om Åklagaren och poliserna i Kiruna, och med Åsas egna inläsning på dialekt var det en fantastisk upplevelse. fortsatte snabbt med de andra i ordning men även om Katarina Ewerlöf läser kanon bra så är det illa att inte Åsa läst in alla sina böcker.
- Guds starka arm, Åsa Larsson Fristående novell. kanon. Åsa läser.
- Det blod som spillts Åsa Larsson inläst av Katarina Ewerlöf Mkt bra.
- Svart stig Åsa Larsson Läst av KE, den sämsta i serien alldeles för många parallella historier i olika tider. tappar liksom rytmen.
- Till dess din vrede upphör, Åsa Larsson läst av KE Kanon.
- Maskarna på Carmine Street, Håkan Nesser skriver och läser sina böcker suveränt.
- Himmel över London Håkan Nesser Mycket bra så här långt.
Ha det riktigt bra
FRID
Mycket trevligt att läsa dina inlägg. Fina foton för oss natur och fågelintresserade. Jägaren tackar för älg och rävinfo.