Toppturen som blev ett fjasko
2/8 2016
Har varit lite fundersam på om jag skulle lägga ut delar av det här inlägget Det är lite pinsamt, men ändå ganska kul. Så vad tusan jag bjuder på det.
Jag håller ju på med mitt landskapstoppsprojekt sedan några år. Det går sakta men halvsäkert framåt.
Så på min färd söderut igen från Rogen bestämde jag mig för att klämma Hälsinglands högsta punkt.
Garpkölen/granåsen 790 m öh
Jag använder mig av den högst eminenta sidan highpointing i Sverige för vägledning och inspiration.
De som gjort sidan blev förra året utan att de visste om det de första i Sverige att ha bestigit alla landskapstoppar.
Kvällen före låg jag på hotellrummet och letade i min lilla mobil upp Garpkölen utifrån deras kartor och började planera för insteget till berget som vi erfarna toppbestigare säger.
Allt såg bra ut och jag fick in den lilla grusvägen på GPS och allt var klart.
Så på morgonen gav jag mig i väg. Lite stressad var jag för jag skulle 50 mil och ville inte komma fram för sent
jag körde in på den här grusvägen i Rullbo öster om Fågelsjö. grusvägen skulle följas i ca 1,5 mil.
Krysset är toppen. Det mesta var kalhyggen, men det var en ovanlig miljö för mig så det var faktiskt kul att smyga fram där om än rätt beklämmande.
Enligt beskrivningen var det en väg till höger och därifrån vänplatsen skulle man gå 1,5 km uppåt.
Här är vändplatsen. Perfekt
Man skulle följa skogsmaskinspåren uppåt. Sagt och gjort. Efter ca 700 meter gick jag in i väggen och fick lugna ner mig lite, men bir alltid lite ivrig så här alldeles intill en ny topp, så jag saktade av lite, det var faktiskt betydligt brantare än vad bilderna visar.
Utsikten var läcker trots alla hyggen.
Uppåt och uppåt. Som tur var hade maskinerna kört ganska rakt uppåt de med.
Själva topplatån är ett naturreservat som började synas efter ett tag.
Så fort jag passerat gränsen till det namnlösa reservatet blev det en fantastiskt fin urskog. med höga naturvärden.
Skönt att se gran igen. Det fanns ju inga i Rogen.
Skägglav
Kom så småningom upp på platån där högsta punkten skulle finnas.
Det var ganska plant men jag letade lite och tyckte tillslut att jag stod högst.
Toppen Yes!
Vände så neråt igen, lite småsnokande och fotande som vanligt.
Någon har rivit ut en gigantisk myrstack. Jag gissar på björn.
Inte långt från myrstacken hittade jag de här rukorna. Det är ju inte vessla i alla fall.
Klippblock täckta av fin husmossa.
.... och linneor.
Min mobil hade fullt i minnet så jag fick fota allt med min "stora" kamera. Så jag kom på att den traditionella toppbilden inte var tagen så jag klämmer en här i stället. Det var varmt och myggigt men jag mådde betydligt bättre än vad jag ser ut att göra på bilden. Då viste jag ännu inte vad som hade hänt.
Så rullar jag åter ner mot civilisationen. Norrtälje och föräldrarna och sedan till Stockholm där jag möter Sambofrun och den nyss ditflyttade dottern.
Det blir att skruva lite möbler och grejs, och ta små turer i Sofo. Hipsterkvarteren på Söder.
Stora kontraster mot Rogen
Sökte mig till och med utanför Sofo och hängde i Björns trädgård lite och mindes lite barndomsminnen som när jag sket på mig vid gungorna för att jag hade hittat en växt som jag trodde var dill i rännstenen och åt upp den, den tog.
Naturintresset fanns uppenbarligen redan då, där i 5 års åldern.
Eller när vi hittade undangömd narkotika och sprutor och sprang till polisen och trodde vi skulle få hittelön men fick en utskällning i stället.
Förövrigt var det väl ungefär
samma alkoholister nu som då.
Och så bar det till slut av hemåt, den sista biten. Lite mickel med en havererad bil i Oskarshamn som skulle hämtas på verkstad och en hyrbil som skulle tömmas och lämnas i närheten. Sambofrun hade uppenbarligen haft det äventyrligt värre med dotterns flyttlass medans jag softade i Rogen.
Så var man äntligen hemma hos äldsta dottern som vaktat hunden och huset. det var fint att få rasta både hund och båt innan det var dags att hoppa in i ekorrhjulet.
MEN VÄNTA NU, HISTORIEN OM TOPPTUREN ÄR INTE ÖVER ÄN.
När jag så äntligen fick tummen ur och satte mig med bilderna för det här inlägget och skulle länka till highpointing i Sverige så klickade jag in på Hälsingland och väldigt snabbt såg jag att jag varit på fel topp. Gaaahh!
Rätt topp X
Min topp O
Någonstans hade jag zoomat in på fel grusväg och fel vändplan. Vilket snabbt blev uppenbart på en större skärm, fast tre veckor för sent. Dessutom verkar ju namnförbistringen i området vara lite snurrig.
Garpkölen, Granåsen, Garpåsen och ett röse mitt emellan på 669 meter ö havet.
Men framför allt, en av ödemarken nedskruvad hjärnkapasitet.
Nåja nu vet jag hur det ser ut och när jag har vägarna förbi någon gång vet jag hur Hälsingland ska tas.
Tack för att ni läst
FRID