Räkningsdags
Mörkret har fallit och helgens nationella fågelbordsräkning är över.
Det är nu 7e året som detta genomförs och mängder med människor över hela landet sitter och spanar ut på sina fågelbord.
Uppgifterna samlas och analyseras, och på så sätt gör många nytta för vetenskapen och miljöövervakningen.
Ju längr räkningen pågår, desto viktigare och intressantare blir ju siffrorna.
Inför den här helgen matar man väl lite extra mycket och det kom endel fågel.
Gulsparvarna vill gärna äta på marken. Och trastarna måste ha sina äpplen.
ÅRETS LISTA ungefär i den ordning jag såg dom
Skata 9
Entita 2
Nötvecka 1
Rödhake 1
Gulsparv 55
Taljoxe 12
Blåmes 8
Koltrast 14
Större hack 2
Bofink 2
Pilfink 4
Grönfink 5
Domherre 3
Gråsparv 2
Bergfink 1
Grönsiska 5
Kaja 3
Steglits 3
Och en överflygande ormvråk.
Så fick jag äntligen tag i den här.
Kära Sambofrun kom hem med den från biblioteket, (dom är bra att ha)
jag plöjde den på några timmar och jäklar vad bra den var, den med.
Den är ju skriven av David Lagercrantz, ni vet han med slatan boken, och han skriver riktigt bra.
Det är inspirerande och faschinerande att ta del av de här stollarnas (äventyrarnas) förberedelser och förverkligande av sina drömmar. Man kan nog ändå aldrig förstå deras envishet utan att själv stå inför samma utmaning.
Att cykla från Sverige till Nepal gå till baslägret, gå vidare upp mot toppen, vända två gånger strax under toppen
Ett tredje försök, när man helst vill sätts sig ner och dö av trötthet, utmärglad, uttorkad, händer och tår på väg att förfrysa, sinnet omtöcknat av den höga höjden, en magsjuka som gör att man skiter på sig. Att då resa sig upp och fortsätta klättra uppåt en halvtimme till, kliva över två av sina döda vänner, ta fram kameran och ta en bild på dom. nå toppen och gå neråt som i dimma, vila lite och sedan cykla hem till Sverige igen.
Ja då krävs det något extra för det är ju lite av en bedrift.
Tyvärr dog ju Göran under en "enklare" klättring i USA 2002. Då var hans planer att segla från sverige ensam till Antarktis, gå till sydpolen och tillbaks och segla hem.
Han var med skinnarmo mot nordpolen år 2000 "för att öva", men fick bryta när han på ett ögonblicksverk förfrös tummen.
"Tummen opp, för Göran Kropp" kommenterade någon i deras expeditionsblogg då.
Vad hade inte han kunnat uträtta och roa oss hemmasittare med om han hade fått fortsätta leva.
FRID