EN ÖLÄNDSK TRAGEDI 2



Precis som nu så skriver tidningarna om händelsen och frossar i detaljer. Utredningen pågår och rykten kommer ut, bland annat så sägs det att Ivan har synts i Zigenarkretsar och att han där fått tag på pistolen. Var annars.
Det bildas två läger i Sverige där dödstraffsivrare står mot de mer humana
I rättegången pratas det mycket om att Ivan före mordet, engagerat sig i att motorn till båten skulle lagas. Hade han helt enkelt planerat allt från början.
Man ansåg också att hans sätt att skjuta Greta på, talade för att han tänkt igenom handlingarna innan skotten.



Mordvapnet


Det var en omfattande rättegång som hela Sverige följde och debatterna böljade i tidningarna. Det finns kriminalfolk som jämför denna händelses efterspel med det engagemang som blev runt "hedersmordet" på Fadime i Uppsala
Tyvärr vet jag inte vad som hände men Ivan hade nog en bra advokat.
Han var ju full, olyckligt kär och hon hade kanske lurat in honom i situationen.(ironi)
Ivan Wolkoff döms för dråp i hastigt mod till 10 års fängelse
Han klarar sig således från livstids straffarbete om han hade dömts för mord.

Efter nio år släpps han fri och utvisas till Norge av alla ställen och där ifrån upphör alla spår av Ivan Wolkoff. Kanske han återvände till Georgien.
Med dagens teknik och internet så kanske det inte är omöjligt att hitta rätt på honom om man nu har tid och lust. Kanske någon har försökt.



Här är en bild från rättegången. Ivan sitter till höger om skrivbordet kedjad vid en sten. Bakom honom till höger sitter Johan Almkvist.

Det har skrivit mängder om det här fallet även långt efter händelserna Det absolut bästa jag har läst och som nog är den mest genomarbetade och i detalj mest beskrivande text runt händelsen är Johan Gynters dokumentärroman som jag tyvärr inte vet namnet på.
Den är svår att få tag i men finns på troligen på biblioteken på Öland och kanske i något antikvariat. När jag läste den för många år sedan gick den som följetång i Ölandsbladet.

Det finns nog ingen i dag levande som minns händelsen men de flesta äldre på Öland har såklart hört mängder med berättelse från sina föräldrar m.m. som var med.
Författarinnan Barbro Lindgren som bor i trakten skrev för något år sedan en mycket läsvärd bok som handlar om några människoöden här i byarna. Den heter OM SORGEN OCH DEN LILLA GLÄDJEN (Karneval 2009)
Där skriver hon bland annat om en kvinna som heter Sonja i ett av torpen i skogen vid Ytterrör. Hon berättade  om sin far som kände Greta och Ivan och hur han upplevde händelsen.
Jag tar mig friheten att Citera lite ur boken.

"Sonjas far var i skogen då, han hörde skotten och sprang dit. Och han sa att flickan inte dött direkt, mostern som var med hade släpat henne ett stycke ner i backen och tvättat av henne i den lilla bäcken som rinner där. Men just när han kom fram dog hon.
Sonjas far blev ledsen, han kände henne och brukade skoja med henne när han kom ner till Ytterrör med kalvkött. Mostern beställde alltid kött när de haft slakt uppe i Böle. Och det sas på byn att det var hon som var kär i violinisten egentligen.
Det låg kaffe bönor på vägen där Greta hade blivit skjuten. Dem hade hon köpt i Örjans affär, fast han var ju inte född än. På den tiden ägde Kalle i kvarnens mormor den. Och det var Kalles mamma som stod bakom disken och sålde kaffebönorna till flickan som strax skulle dö. Ett halvt kilo var det och allt spreds ut på backen"

Ger inte Barbro Lindgrens ord en extra dimension till allt.
Hon skriver också att många gick dit dagarna efteråt och plockade kaffebönorna som minne av händelsen
Som ni ser så går vissa uppgifter emot varandra och så blir det väll med tiden.
Lokaltidningarna skriver lite om det varje år för eventuellt nytillkomna läsare.

Vad det är som gör att jag är intresserad av historien måste ju vara att det har utspelats i mina hemtrakter och Johan Gynters målande beskrivning av hur livet kunde te sig i Glömminge med omnejd för snart 100 år sedan.

En händelse som är bortglömd i övriga Sverige men fortfarande levande i bygden.

Hur många sådana finns det inte i landet.

Här föjer ett klipp från tidningen Dalpilen 30/7 1915 som exempel på hur tongångarna kunde gå.










Det kommer faktiskt lite till.

Foto och illustration | |
Upp