STRANDKRÅKAN OCH ASKREGNET
Det isländska vulkanutbrottet stället till det. Det visar att Island har en central roll i europa och är inget att trampa på med klacken.
Det är lungt i luftrummet över europa och de annars ständigt närvarande kondensations strimmorna på himlavalvet lyser nu med sin frånvaro.
En bild på aktuell flygtrafik över europa från i morse visar en helt unik situation.
De blåa kryssen är stängda flygplatser. Det gula planet över Litauen flög från Moskva till Kaliningrad.
Det röda planet över Holland fanns ingen info om.
De gula planen i söder kör som vanligt.
Den här bilden tog jag över Alvaret mot Degis i går kväll. Kanske inget askmoln men man kan ju inte låta bli att tänka
Märkligt ljus var det i alla fall.
Värst borde ju trots allt de Islännigar ha det som har djur i vägen för askan och som nu får evakuera.
Andra som inte har det så kul måste ju vara de som är sjuka och är utomlands och måste hem.
Alla andra borde väll kunna ta det lite lugnare. En extra vecka i Thailand eller Egypten är väll inte så mycket att pipa över ;)
Helgen har varit fin på alla sätt. Uppehåll, sol för det mesta. lite snål väst och sydväst vind som varit isande nere vid sjön.
Goda vänner har varit på besök och då blir skådarturerna lite mer planerade och längre, det är kul.
Brushane spanar in skafferiet
Kärrsnäppor
En flock Kärror rastar på "Seby in" under sin väg mot Arktis
Den här gynnaren låg till synes och sov på väg ut till piren i Beijershamn i lördags.
Dessvärre vill han inte vakna trots vår närvaro.
Död mink
Vi har även plockat och donat i förråd och trädgård under dagen. Den långa vintern har lagt mycket sånt jobb på hög. men nu är det kul att få lite ordning runtikring (enligt vårt sätt att se det).
KRÅKAN
I morse satt jag ett tag nere vid stranden i StoraRör och frös i väntan på något fotobart.
Sträcket var ganska matt, små ejderflockar drog fram mitt i sundet och en och annan lom strök förbi på behörigt avstånd.
En fiskgjuse drog runt på smålandssidan.
Plötsligt kommer en kråka och landar i strandstenarna framför mig. Märkligt nog såg han mig inte.
Han började vanka runt och plocka bland stenarna och hittade små musslor som han lätt pillade upp och åt upp, i bland satte han sig och "gol" (som man sa förr).
Jag kom att tänka på fågelmålaren ocH författaren Larts Jonsson som i en av sina böcker skrev om "strandkråkorna" som var lite speciella och skilde sig från andra kråkor genom att de var lungnare och mer harmoniskt söker föda vid stränderna året runt.
jag vill minnas att han skrev typ "lik gammla sjömän vankar de runt på stranden och håller koll på det mesta som rörsig, och spanar ut över havet som för att värdera väderläget"
Kanske var det helt mina egna ord men det var ändå andemeningen med hans text som jag vill minnas dem.
Tänk att en helt vanlig kråka kan kan ge så mycket.
Efter ett tag kände jag att det vore pinsamt för kråkan om han insett att han missat mig, så jag ville verkligen inte röjja mig.
Som tur var så flög han innan han fick syn på mig.
Dagens "grejj" hämtar jag från boken som ligger på nattduksbordet just nu. "Sinuhe Egyptiern" där han på ett par rader beskriver hur jag känner det inför bloggandet ibland.
" Mina ord skall mänskorna icke upprepa för att med hjälp av min vishet synas visa. Nej, då jag skriver detta avsäger jag mig hoppet att man någonsin skall läsa och förstå mig."
HA EN GOD VECKA