Nya vyer
29/11 2018
Här börjar vintern smyga sig på ordentligt. Snart bara snön som saknas, men för mig får den vänta lite.
Det har varit mycket dimma under senhösten, men den är himla fin på sitt sätt.
Askarna är snabba att fälla. Kungar och Drottningars träd sa man förr. "Kommer sist och går först"
Hunden och jag tar våra turer i markerna bakom huset, men de blir bra korta nu för tiden.
Han orkar inga längre sträckor. Han blir stel och orörlig om det blir för långt. Men han är glad för det han kommer ut, och att kunna strutta runt utan koppel och bestämma själv hur länge han får lukta på nått intressant.
Murar och kanaler i våra hemtama marker som snart byts till något helt nytt.
Ja så är det faktiskt. I Januari byter jag och familjen plats här i livet.
Det känns tråkigt att lämna den Ölandska naturen och människorna man lärt känna. Men Öland ligger alltid kvar, som man brukar säga.
Jag har fått jobb uppe vid Tullgarns slott i Sörmland, strax norr om Trosa ute vid kusten och ska bo där, i närheten och jobba i parken.
Det blir oerhört spännande! Nya platser nya fåglar och djur, nya vatten och öar, nya människor, nya traditioner och även här mycket intressanta historiska marker.
Allt ligger bara där och väntar på att få läras kännas. Sånt tar tid. Det räcker länge:) Sånt ska man inte stressa fram om man nu ska in lite under skinnet.
Har varit uppe några gånger nu och kollat läget.
Vilken plats!
Det här är Tullgarns värdshus
I Orrangeriet finn ett café på sommrarna
I den fantastiska engelska parken blir årstidsväxlingarna extra tydliga. Här är nog motiven oändliga.
Allt är Sjönära sa han som satt på udden
Kavaljersflygeln som från början var ett stall.
Och framför den, Lövteatern från 1700 talet.
Uppe från Borggården en fantastikt upplyftande sjöutsikt.
Det låter ju som värsta turistkatalogen , men det är bara jag som uttrycker mina kännslor:)
Engelska parken.
Ingen vet egentligen vad som döljer sig under de där kullarna. I någon av dem förvarade man i alla fall is över sommaren, för länge sedan.
Och mellan den Engelska parken och viken i norr ligger de här vilt växande alkärren. Höga naturvärden och mindre hackspett.
Viken i norr är Häggnäsviken en av Sörmlands och Stockholms läns bästa vadarmarker under flyttiden. Lämpligt nog finns där ett fågeltorn.
De fåglar jag sett under mina korta besök är inte så många, men sidensvansar gör en alltid glad.
Fina även i flykten.
Hoppas ni vill följa mig in i en helt ny framtid med bilder från den sörmländska naturen.
Jag hoppas ju kunna fortsätta fota och berätta om mina betraktelser, om det nu finns tid och möjlighet. Sånt vet man aldrig i förväg, men jag gnetar på så gott jag kan. Men det finns ännu tid för lite mer ölandsbilder.
Var över en kort sväng till Åland också. Med familjen.
Mor och Far och systrarna. För så där femtio år sedan var vi en liten familj på fem stycken.
När vi nu åkte på den här julbordkryssningen hade familjen vuxit till runt 25 personer. Föräldrar syskon kusiner, kusinbarn och sysslingar, barn och barnbarn, svågrar och svägerskor Äkta män och fruar och sambos. är det inte fantastiskt och då var ändå inte riktigt alla med.
Rycks nu inte med för mycket i julstressen.
FRID