Här och lite var
17/9 2018
Sensommaren börjar luta åt höst, men i år är det lite annorlunda.
Det kom en del regn för någon vecka sedan. Inte så det fyllde på några reserver förutom regntunnorna, men det började grönska och växa igen.
Plötsligt var allt nytt och grönt igen, djuren släpptes ut på bete och bönderna började planera för en 3e vallskörd. Då stoppar höstkänslorna upp lite grann.
Bålgetingarna i holken har börjat svämma över. Fascinerande minst sagt.
I uggleholken flyttar sig ingångshålet lite, men över en natt försvann hela "getingporten".
Så i skrivandes stund är det helt öppet där nu.Har inte en aning vem som har varit där och härjat.
Tyckte de surrade lite extra i falsett den morgonen men det är fortfarande lite liv i holken.
Sparvhöken gör sina turer
Rödhaken släcker sin törst.
Oftast har de observerat en långt innan kameran kommer upp.
Åter på sjöängarna.
Ung törnskata i sitt rätta element.
Åkte med Farsan till norra Hjälmaren och kikade runt i hans barn och ungdoms bygder.
Där hittade jag den här fina hjälmarsnipan, byggd av samma båtbyggare som bygt min snipa. Allan Eriksson på Vinön i Hjälmaren.
På min båt skrapade man bort all lack och började linolja båten i stället, efter ett tag mörknar den och blir svart, helt okej för min del men det här är ju också en fröjd för ögat.
Det här båthuset utgick Farfar och Far ifrån när de bland annat höll på med notfiske efter gös för sisådär 65-70 år sedan.
Leden ut mot Storhjälmaren. Där borta syns ön Valen där min farmor är född.
Där ifrån tog sig min syssling Björn på Valen, för att visa oss torp och boställen där våra anfäder bott genom seklerna.
En oerhört spännande och givande tur för en släktforskare som mig. Det kanske ni inte viste om mig, men jag har än så länge förskonat er från inlägg om tjocka släkten, men det kan nog komma.
Klart man vill se efter om det ändrat sig nått på 70 år.
Och en del av de här björkarna planterade min Farfars far när han var liten, någon gång på 1890-talet. Nu är de sprayade för avverkning.
Gamla björkar blir livsfarliga till slut.
Åter på Öland efter en händelserik helg.
Den där blicken hade jag sett någon stans. Efter lite googlande hittade jag den.
Från filmen Watership Down. Den långa flykten.
Kolugnt
Tystnad och meditation.
Runstens kyrka.
Fästigarna är klottrade i landskapet.
Stor frid