På plåten
15/19 2018
Valdebacklet fortskrider och regeringsbildningen uteblir, men trots det så pågår ju livet ändå med eller utan enade politiker i än den ena än den andra frågan.
När man sitter och summerar sina minneskort sedan det senaste inlägget, och ja, det är ju ett tag sedan dess nu, så inser man att det bara är en del av livet som dyker upp och tänker visa sig.
Utanför bilderna finns ett annat mer liv som liksom inte kommer med. Det som pågår hela tiden och liksom bara passerar, med stora och små glädjeämnen och tråkigheter.
Här är i alla fall en del av mitt liv som går att betrakta.
Tex en stenskvätta på en sten som dykt upp i det här blogglivet flera gånger tidigare, bara för att det är en så vacker skapelse.
Kajor som byter matplats
En regnbåge vill man nästan alltid försöka plåta, men det är inte alltid det blir som man vill.
Så börjar det åter grönska och växa i hagarna.
Plåten med vatten på muren hemma har stått vattenfylld för det mesta under hela långa torra sommaren. Nu har man lärt sig det i trakten. Många ungar har tagit sitt första dopp här och kommer nu hit som nästan vuxna. I bland blir det trängsel, men det har blivit som något slags kösystem även om störst går först för det mesta.
Här några av de ca 50 steglitser som drar förbi ibland.
Talgoxen och svarthätte honan samsas lite motsträvigt.
I bland sveper dödens lie över plåten i form av ett par sparvhöksvingar. Då upphör köandet för en stund. Man köar inte till döden
Steglits och en grönsiskehona
Grönsiska hane
En av byskatorna
En ung koltrast tar en mysstund i badet och låter sig inte stressas
Nu ska lössen få sig en duvning
På tal om duvning. Alltid en ringeduvevärdig entré. Smaka och kolla läget i omgivningarna rätt länge innan man liksom klär av sig och kliver i.
Men va f_n, kom det inte en svärthätta med i alla fall.
Tycker man kan ana ett ömsesidigt irriterat ögonkast där.
Aja får man bara burra upp sig lite och ruska runt ett par gånger så försvinner badgästerna.
Det här är livet!
Ett par halvkrånliga gransångare gör små snabba lite nervösa drickbesök.
Släpper plåten och ger mig ner till östra sidan. Ställer mig i lä bakom en trädridå mot den eviga sydvästen.
Och när jag vänder mig om och höjer blicken ser jag att ridån består av gråalar. Inte helt vanlig på Öland.
Ett tåligt träd som växer så det knakar om den hamnar rätt. Inte fullt så fuktkrävande som klibbalen och hör liksom mer hemma i norr egentligen.
De här vågiga stammarna på gråal var nytt för mig, de för mer tankarna till avenbok.
Tittar jag åt höger ser jag det här.
Och tittar jag rakt fram ser jag det här fina lilla gänget, kärrsnäppor och en ung större strandpipare.
Vad lär vi oss av detta då, jo se dig alltid runt omkring i stället för att bara rusa på.
Och så gjorde Öland åter en sista kraftansträngning innan vintern och bjöd in till Skördefest.
Här kan man sitta i timslånga köer eller snirkla sig i väg på småvägarna till byarna på östra sidan, Det finns alltid något att uppleva.
I tex Bläsinge där vi hamnade i år.
Föll för Ateljé Himlavid med en fin lite trädgård.
Enkelt och smakfullt enligt mig.
Och inne i själva ateljén möts man av ett gäng fantastiska fårskallar. En av de här fick följa med hem och hamnade så småning om på en vägg i Farsta Strand där den gör sig så otroligt bra.
När skördefesten tar slut töms ön och lugnet går till slut att ta på, underbart.
Nu är det bara någr hundra fågelskådare som ska stöka runt några veckor på södra ön innan det lackar mot vintern.
Pilfinkarna släpar in bomaterial i en holk. har inte en aning vad de har i görningen.
Trädgårdstomten har inte flöjtat klart riktigt än.
En kvällstur till Beijershamn är aldrig fel.
Alltid finns det något man kan titta på, för det mesta rätt mycket. En kärrsnäppa till exempel.
Eller varför inte en fint vinterklädd stare i en komocka.
Någon dag har vinden lagt sig lite så man känner att en fiske eller rodd tur kan bli riktigt trivsam.
Småskarake hona.
Och så de riktigt fina lugna stunderna med hunden. Här har vi ett ömsesidigt intresse att bara sitta och tomglo en stund.
Men det kan räcka att en hare sticker upp ett öra där ute så ändras fokus till något helt annat. Då är det liksom över med tomgloendet för den här gången.
Frid mina vänner, så kul att ni läst ända hit.