Kallebaatur

Måndag 30/11

Så är vardagen igång igen. Familjen är samlad igen och det känns bra.
Hunden är också glad för det, men i morse spydde han på hallmattan och jag tänkte "Jaha då var det måndag igen" inte för han brukar göra det på måndagar men det kändes så påtagligt på nått sätt.

Men det är inte det fyndet som jag tycker är märkligt utom det var när jag var ute i lördags och gick, som jag såg nått konstigt i ett ungträd.

Jag gick närmare och tog en bild och zomade upp den och döm om min förvåning när jag såg att någon hade kastat upp en grillad kyckling i trädet.
Jag gick ytterligare lite närmre. Ny bild, och nu började det klarna.
Där uppe låg en, utom all tvivel, stendöd fasan, som på nått sätt hade fastnat där för rätt länge sedan.
Antingen har den flugit upp där själv nånn gång och varit sjuk och klämt fast sig där för att inte ramla ner och sedan dött eller så har Slaktarkalle själv (duvhöken) flygit upp med den och sedan blivit störd. Sedan har den fått ligga i fred från rovfåglar och kråkfåglar och lufttorkat, det är bara fjädrarna som lossnat det är det som jag tycker är märkligt.

Det är rätt ovanligt att man hittar döda djur som liksom lämnats ifred. För länge sedan hittade jag en död tornseglare på Kungsgatan i Stockholm, utanför "Macen" det var i februari och seglarna brukar ju dra i augusti, och den var också helt orörd, den hade till och med fjädrarna kvar. Där mitt i betongen finns ju inte så mycket som törs sätta sig och käka seglare, men här mitt ute i mittlandsskogen!






Så kan det va.


När jag kom hem började hunden gräva inne i en buske och plötsligt komm han ut med fullt uppspärrade käftar, han gurglar och böjer huvet mellan frambenen och drar pannan i gräset.
Jag tror att han fått nått anfall, när han hållit på så i 1 minut ungefär så ser jag något jag aldrig har sett ett hundjur göra förut. han stoppar in båda sina framtassar långt in i munnen och försöker dra ut någonting.

Nu hade jag att välja på att försöka ta en intressant bild eller rädda honom från kvävningsdöden.
Jag valde det senare. jag fick upp käftarna och långt in såg jag en liten barksträng. Jag lyckades få tag i den mellan hans tuggande tänder och börjar dra. Det sitter rätt hårt men det kommer sakta uppåt, efter ca 20 cm kommer en grenbit 4 cm lång och ungeför 1 cm i diameter.
När den presis ska ut ur munne får hunden för sig att han vill ha kvar den och biter tag i den och börjar dra.
Så akut var det.
Så här i efterhand ångrar jag att jag inte tog en bild i alla fall.

Tänk så mycket nytt man kan uppleva bara under en vanlig hundpromenad.

Dagens "grejj" Hämtat från Osed och ordsed

Lat dräng och varm säng skiljas nödigt åt.