Närheten
10/5 2018
Nu är det redan en månad sedan vi kom hem från Italien.
Våren var påbörjad när vi kom och har sedan formligen exploderat,
I dag hörde jag första rapporten om tornseglare på Öland, så då är i stort sett alla fåglarna här.
Det innebär att våren nu plötsligt ligger ett par tre veckor för tidigt.
Bilderna är i stort sett placerade i kronologisk ordning.
Veckan efter påsk såg det ut så här. Scillan började dyka upp
Förrymda påskliljor lyser upp i skuggan.
En göktyta tutar ut sitt läte över nejden.
I den här omgången bilder har jag helt saknat närheten till mina befjädrade motiv. Om det är en tillfällighet, stress eller vad det nu kan vara så är det lite jobbigt.
Även om man nu har ett tele på motsvarande 2000 mm så hjälper det inte när fåglarna sitter några hundra meter bort. Det roliga med den brännvidden är att man ändå kan ta dokumenterande bilder, men de där skarpa tävlingsbilderna kan man glömma. Däremot kan såna här långskott tajta ihop kringliggande miljö, som ju kan vara kula att få med
Har några stjärtmesar som surrar omkring så fort jag går ut bakom huset. Är rätt säker på att de har bo någon stans i närheten. Hoppas kunna hitta på boet till hösten när löven fallit. De har små täta fina bon en bit upp, så det borde inte bli så svårt (men det har jag förstås tänkt förut och misslyckats)
Sälg vid Tranhorvan i blommande motljus
Som sagt långt håll, ca 400-500 meter
Strandkråkan kom rätt nära i alla fall. Den här kallar jag "Strandfynd"
Norsk båt upp genom sundet. Kanske den har varit i Degerhamn med kol till Cementa. Jag bara gissar.
Inne i mittlandsskogen hittade jag en kattuggla som satt och gömde sig inne en murgröna.
Och alldeles bredvid så jag det här trädet. Något lurvigt stack ut där, en bra bit upp på stammen.
Nu kom zoomen åter till användning.,,,,
Och där hängde faktiskt en rådjursskånk. Började fundera på om det fanns någon panter eller puma i krokarna men insåg snabbt att måste vara en mård som sparat undan lite godbitar till senare.
Gulsippor och vitsippor. Tror ta mig tusan att det är lite skärpa på den längst ner till höger ;)
Kollade in lite vätor när det var dags för grodorna. Några grodor såg jag inte men rom fanns det lite här och var.
Blodiglarna har vaknat.
Och även de små vattensalamandrerna. Heter de verkligen så?
Årets första orkidérosett.
I en av dammarna låg en gråhakedopping på bo, de verkar inte ha så stora krav.
Maken/makan
Och där kom en hund.
I år har också gröngölingen slagit sig ner på vår bakgård. Den satt ett par veckor och skrek för fulla halsar. Mycket enerve trevligt.
Även gröngölingar har en baksida.
Rödstjärt hane. Tycker jag har sett den i alla våra holkar nu men vet inte vilken de har bestämt sig för än.
Knubbsälsmorgon
Att njuta av den första värmande morgonsolen.
En rödbena står ilsket bligande och undrar varför inte han får med på någon bild.
En av de vackraste. Svartsnäppa, hane
Lågvatten i Västerstadsviken.
Gulsparv
En lite stressad ekorre. "Hoppas den där hunden där nere inte kan klättra" tänker han nog när vi passerar. Ekorren hade liksom krånglat till det lite för sig och satt i ett träd han inte kunde ta sig vidare i från,
Plötsligt fanns det Sankt Pers nycklar över allt i en ej tidigare skådad rikedom. Månntro den dyngsura perioden efter snösmältningen kan ha inverkan på det.
Vår ärt, nej inte vår. Vårärt
Sälhunden den njutande.
Isländska fårhunden. Den leende hunden, säger man.
Det var det så långt. Passa för tusan på att gå ut och njut i naturen nu. Än har vi många fina veckor framför oss då allt bara händer.
Frid