November
9/11 2018
Hej kära besökare och betraktare, så utomordentligt trevligt att ni har er uppmärksamhet just här och nu. Det glädjer mig verkligen.
Här kommer några båtturs bilder till, från mina sista turer i år. De är de sista, jag lovar, för nu har jag plockat hem båten för i år och kanske för sista gången i Kalmar sund över huvud taget.
Anledningen till det kan vi ta lite längre fram i vinter.
Sjöbodarna på Södra Fäholmen
Senthöstmåne över Böles sjömarker.
De sista dimmorna lättar i Koviken
Den sista morgonen jag var ute var gudabenådad som man brukar säga, Jag hade koll på vädret och såg att det skulle bli riktigt stilla en fredag så jag tog helt resolut semester och gles sakta och ljudlöst ut i den stilla gryningen.
Det här är Sillåsens fyr mitt emellan Stora Rör och Revsudden.
Efter någon timmes fiskande, fotande och rodd gjorde jag ett strandhugg och gick i land för att sträcka på mig. Det fanns ingen fisk i båten som skulle rensas så det blev ett rätt kort stopp.
Södra Cells massafabrik i Mönsterås visar sig ibland väldigt tydligt och så de där vindsnurrorna.
En annan morgon for Sambofrun och jag ner till udden i den tjockaste dimman. Vi satt där och funderade på om det här verkligen var rätt beslut, men så när vi kom neråt fyrvägen började solljuset anas över dimmorna. Vi bestämde oss för att stanna vid Kappellruinen i bland kan det bli värsta högvinsten.
Plötsligt började Hahns fiskarstugor träda fram och efter ett tag börjar Långe Jan skymta fram.
Och plötsligt, det händer ganska fort. så lättar dimman och solen bryter igen.
För mig är det högvinst att stå just här och nu.
Det är till och med så att det blir nått religiöst över vår gamla hund.
Ett par veckor senare är dottern och jag nere och går i Södra Lunden.
Gråsiskor och domherrar. Det känns i luften att vintern kryper på. I det här vädret känns det ändå rätt bra.
En trädkrypare pysslar på längs stammar och grenar i fullständig tysthet.
Och läng fyrvägen står en glupsk ormvråk och äter på en hare. Normalt är de väldigt skygga av sig.
Den här valde dock maten före flykten.
En dovhjort stod och gömde sin mäktiga hornkrona i hagtornet, synd tyckte vi. Vi fick hålla tillgodo med hans vackra kropp den här gången
Den gamla ytongfabriken i Grönhögen är snart bara historia. Tittar in en sista gång.
Sånna här gamla miljöer kan bli roliga fotoobjekt. Lagret med duvskit på golvet avskräckte dock för vidare detaljstudier just den här dagen.
Här inne kan nog ljuset skapa fina effekter morgon och kväll.
Här är duvorna. Vart ska de ta vägen nu då?
Det är inte alltid att man fokuserar på rätt saker här i livet, men det brukar ju kunna bli rätt ok ändå:)
Jag såg att det nu totalt i den här bloggen ligger runt 6400 bilder. De flesta har jag tagit och lagt in genom åren. Den 30/11 firar vi 9 årsjubileum. det är ju faktiskt ganska ballt.
Frid