I brytpunkten

9/1 2018
Hej där
Hoppas julen och nyåret har varit riktigt bra.
Det har inte varit så tätt mellan inläggen här men flyttbestyr och jobb kanske kan ses som en rimligt förklaring till det. Och så har det faktiskt krånglat lite med tekninken här på sidan.
Sjutton års boende i villa med vedbod och garage gör att det har samlats lite på hög. Vi röjer, kastar, packar ner, och lägger åt sidan bit för bit av egendommen.
Herrejävlar, det blir en hel del bråte på den tiden. Massa påbörjade och ännu inte påbörjade projekt går i graven. Hamnar på tippen.
Befriande på många sätt och lite vemodigt förståss.
 
 
Det är skönt när man till slut ger sig lite tid för en utflykt för att få lite luft.
Ner till sjön en stund.
 
 
Fria vidder
 
 
Gladast blir nog hunden ändå
 
 
 
Någon stans anar man en annalkande vår, men har inte hittat några hasselblommor än ,men jag har tyckt mig ana.må små blomknoppar i alla fall.
 
 
 
 Vi lät ett träd med cox orange hänga kvar för fåglarna och prydnad, och det fungerade.
 
 
Vi hör kattugglorna ropa på nätterna, och tittar man på holken, den som var fylld med bålgeteingar i sommras, så ser man att slitmärkena i nederkanten av ingångshålet tyder på att något vasskloat sitter där i bland. kanske den återigen fungerar som en dagholk. riktigt kul i så fall
 
 
 
Hemmarkerna, snart ett minne blott.
 
När man rotar runt som vi gjort så dyker det ju opp massa gamla grejer. och innan man lägger det åt sidan långt ner i någon låda så tar man bilder på bilderna om det är något som kan roa någon eller mig själv. För det lär dröja innan de där grejerna kommer upp i ljuset igen.
 
 
Tex hittade jag bilder från en Grönlandsresa jag och några kompisar gjorde 1981. 18 år gammal och en livsdrömm var uppfylld, att få komma till Grönland. Det där gamla fältbiologmärket bar man med stolthet. Efter två veckor i tält i ilulissat var det lyxigt att hitta en solstol på däcket på båten till ön Qeqertarsuaq (Disko). Här hade vi 8 veckor kvar på vår expedition.
 
 
 
 Typiskt bygge utanför byarna på grönland.
Så hittade jag kontaktkartor från en Islandsresa 83
 
Ett exotiskt hönshus, tror det var på Heimön, Vestmannaöarna.
 
 
Missade att få ut pengar innan midsommarhelgen på Heimön, så det var knapert med mat, och en rejäl förkylning jag drog på mig i de varma bassängerna på Reykjaviksbadet, med feber som följd, så var jag rätt mosig. När sedan en storm fläkte sönder mitt tält valde jag att flytta in på campingens toalett  ett dygn.
Där kunde jag till exempel ta en bild på mig och min alldeles nyinköpta islandströja.
 
 
Och där någonstans på östra island någon vecka senare var snuset slut så jag tuggade och rökte cigarr i stället :). Här lekte livet igen och den här klassiska bilden togs.
 
 
Utsikt från Campingen på Heimön
 
 
 
En man berättade för mig att den här torkade fisken såldes till Afrika.
 
 
I Reykjavik hittade jag de här otroligt fina torvhusen. väggarna var snelagda grästorvsblock. genom de där väggarna drog det nog inte. Blev glad när jag återsåg den här bilden, för det där huset har jag aldrig kunna glömma.
 
 
 
Heimön igen. Spåren efter vulkanutbrottet 1973 då befolkningen fick evakueras på nolltid, fanns kvar.
Jag jobbade med någre gubbar som berättade att den båt vi fiskade på hade legat och fiskat utanför island när utbrottet började, när de förstod vad som höll på att hända och hörde på radion att hamnen höll på att täppas igen av lava och att hundratals människor var kvar på ön så släppte de redskapen i sjön och åkte in och knölade sig in i hamnen bland andra båtar med lava rinnande från sidorna och fyllde båten med folk. Jag tror att ingen kom till skada då, förutom delar av staden som begravdes.
Men hade man stått kvar där i fönstret had man nog klarat sig ändå. Lite varmt bara.
 
 
 
 
Från det ena till det andra. Livet har sina skeden.
En rostsparv, som är otroligt ovanlig,  dök upp i Skutskär i julas och den finns fortfarande kvar där. Den kan i stort sett bara ses från en familjs köksfönster där fågelmatningen hänger utanför. Sedan dess har de haft hundratals glada skådare i sitt kök. De har bestämda öppettider, man får komma och köa sig in i deras liv. fantastiskt vänligt och otroligt uppskattat förstås.
Rostsparven ser ut ungefär så här, som gulsparven på bilden, den ser jag från mitt köksfönster. I stort sett samma upplevelse, fast jag slipper köa ;) Så jag håller mig på Öland så länge.
Det var kul att äntligen få iväg ett inlägg.
Nu kan det nog ta ett tag till tills nästa inlägg kommer, men jag hoppas det blir relativt snart i alla fall, och att det är från Sörmland.
 
 
FRID
Foto och illustration | |
Upp