Kallebaatur

Det är Station Linné som tillsammans med Ölands ornitologerna, Södra Ölands trägårdsvänner, Länsstyrelsen Kalmar , Naturskyddsföreningen, Entomologerna, SLU, Ölandsbotanikerna  och Linnéuniversitetet mfl som ordnar ett seminarium varje år med olika teman.

I år var det alltså träd och framförallt dess innevånare som var temat.



Dagen inleddes av forskaren och naturvårdskonsulten Nicklas Jansson (bild ovan) som pratade inspirerande om "Ekens betydelse för mångfalden" Han pratade om hur de fångar insekter i håligheter och inventerar olika områden. de har bl.a. kommit fram till att det inte räcker med en eller två håliga ekar i ett område utan det krävs flera inom ett större område för att många arter ska kunna vara livskraftiga.

Han talar även om Mulm alltså det skruffs som ligger i botten på håligheterna och som är en livsavgörande miljö för många arter. De har även gjort försök på att tillverka egen Mulm och lägga i en specialtillverkad holk och hängt upp på träd som inte är håliga och faktiskt lyckats rätt bra med att få vissa arter att flytta in.

Mulmrecept
Ekspån
eklöv
lucernmjöl
hö
vatten
Det där kan man säker variera i all oändlighet utifrån vilka arter man vill ha.



Där efter var det Tommy Knutssons tur att tala om svampar i mittlandsskogen.

Han och ett gäng svampnördar har under många år sökt igenom mittlandsskogen här på Öland efter ovanliga svampar, och de har hittat väldigt mycket intressant. Vissa arter aldrig tidigare hittade i Sverige och till och med någon som verkar helt ny för vetenskapen, alltså aldrig tidigare upptäckt trots att den var stor som en Carljohansvamp.
En stor fråga är hur vissa arter kan finnas på en lokal nere i Europa och på en lokal på Öland och ingen annan stans.
En bra kommentar var "går man vilse i ett område i mittlandsskogen så har det oftast höga naturvärden".



Sedan var det dags för Pia Barklund som jobbar på institutionen för skoglig mykologi och patologi på SLU.
Hon talade om Almsjukan och Askskottssjukan med de senaste rönen.

Almsjukan sprids med bl.a. almsplintborren som tuggar i ett svampangripet träd och sedan flyger till nästa och smittar det. De flesta orter som är drabbade av almsjukan har mer eller mindre gett upp och låter allt ha sin gång.
Gotland som är en isolerad plats kämpar fortfarande med att ta bort och destruera sjuka almar och efter som rötterna också är smittade så river man även upp dessa. Jag frågar mig om det kan vara värt det för att egentligen bara skjuta fram angreppen några år.
Det verkar som vresalmen är resistent men det är ju ingen perfekt ersättare till våra stora skogsalmar i parkerna.

Askskottsjukan går så snabbt att det inte finns något att göra. Ett träd kan se ut att repa sig något år men oftast kommer det tillbaks. Den sprider sig med sporer i luften.
Den heter Chalara fraxinea och lever med sina mycel inne i innerbarken på askarna
Men den i sig förökar sig inte.
Så berättade hon något helt nytt att fruktkropparna som konstigt nog är en annan art och heter Hymenoschyphus pseudoalbus sitter med små små kantarelliknande svampar på bladskaften. De är sk. sexuella och sprider således sporerna vidare.

Sedan var det dags för Magnus Stenmark (naturvårdskonsult) att tala om blommande träd och buskar som är viktiga för våra bin och humlor.
Man ska inte vara för ivrig att röja bort tex sälg och annan salix.
Man kan även hjälpa solitärlevande bin och humlor med små bon i form av bibatterier. se länk  På så sätt kan man ju få flera polinatörer i trädgården utan att behöva ha bikupor med allt vad det innebär.

Det viktigaste för mig var att han sa att Lindens nektar inte är giftig som man nästan årligen kan läsa i kvällstidningarna. man hittar mängder med döda humlor och bin under blommande lindar och alltid sägs det då att de är giftiga och man har till och med tagit bort lindar därför.
De ligger där helt enkelt för att linden blommar sent på säsongen och många är då slitna och med tanke på alla de 10 000tals insekter som är där så är det väll konstigt om inte några dör där på platsen.



Därefter var det  författaren till boken "Sälg - Livets viktigaste frukost" och entomologen Bengt Ehnström som talade om sälgens alla insekter. Precis som med eken (och säkert alla träd) är det olika arter som lever i trädet under dess olika åldrar.




Han är strax  klar med en bok om aspen som också är ett viktigt träd för många insekter. Det är ju inget långlevande träd och bryts lätt utav med röta som följd.

Tommy Gustavsson naturvårdaren och ornitolog och som föresten är den som ringmärker våra ugglor hemmai holken, var näste man.
Han höll ett inspirerande föredrag om holkar för fåglar och fladdermöss.
Bland annat bör man tänka på att inte sätta upp t.ex tornfalsholkar om det finns arter i området man är rädd om, t.ex småtärna, då kan de hamna i holken de med, fast döda.
Här pekar han på en "difläck" som visar att bilden är på en fladdermushona som har en unge.


Här har vi en lokalreporter som intervjuar arboristen och en representant från Station Linné

Viket virke väljer vi? den frågan ställde sig sedan Claes-Göran Alriksson (bild saknas) från Linéuniversitetet.
Han propagerade för mer lövskogsbruk i Sverige framför allt björk och asp.
Efter Gudrun så talades det mycket om att det var fel att plantera gran som är känslig med sitt grunda rotsystem, men faktum är att nästan all granskog som blåste ner är återplanterad med gran Han sa även att hybrisaspen är den stora lösningen, snabbväxande, hållbar, och att det säkert blir alldeles utmärka hålträd av dessa om man sparar några.
En viss skepsis kunde märkas i lokalen.

Jag har nu inte försökt ge någon helhet för vad som sades under dagen, utan mer gjort ett litet urval av hur det kan se ut på ett trädseminarium. I pauserna kunde man se de deltagande föreningarnas utställningsbord och köpa litteratur.

Där fans även Ölands första och ende arborist (trädklättrande trädvårdare)
Det var kul att han fanns med i de här sammanhangen. Och det är kul att det finns fler som jobbar för en vettig trädvård och inte bara utför stympningar och toppningar för att tjäna pengar så kallade "cowboys", här på ön.


Så här kan det se ut när en "Cowboy" har varit i farten. Den här bilden tog jag inne i bostadsområdet Funkabo i Kalmar för några år sedan.
När jag med återhållen ilska frågade en gammal dam som gick förbi vem f_n som hade gjort det här svarade hon
-"ja det vet jag inte men det var bra ett de där träden blev lite tuktade."
Vad svarar man då utan att vara otrevlig?

FRID