5 år sedan bloggstart.
24/11 2014
Japp så är det
För exakt 5 år sedan började jag lite trevande att ge mig in i den här intressanta och kreativa världen.
Ganska förvånad inser jag ju att jag håller på fortförande, och det gläder mig.
"Något mål eller slutresultat för bloggen har jag inte så det får blir som det blir." Skriver jag och den kommentaren tycker jag får gälla fortfarande.
Men som jag sagt tidigare så är en stor del av bloggen, att inspirera andra att hitta det vackra eller intressanta i naturen och inse att det finns alldeles utanför dörren.
Och lite småegoistiskt är bloggen bra för mig, för att hålla igång fotandet, skrivandet och kreativiteten (även om den haltar i bland).
variant av Sillåsens fyr utanför Stora Rör.
Efter en veckas mörker blev det plötsligt blå himmel i lördagsmorse.
Att stå och värma sig i solen och se hundraflockar av Alfågel, spridda ex eller flockar av lommar, alkor och gråhakedoppingar, bergänder, ejder, dvärgmås, en tretåigmås och en Vitnäbbad islom m.m. och inse att det faktiskt trots allt är slutet på november, så är det fantastiskt
Den 29/11 har yngsta dottern och jag en fotoutställning på Julmarknaden i Glömminge föreningshus vid Gamla skolan, mellan kl. 10 till 16.
Det är första gången så det blir roligt och spännande. Vi visar foton på canvas och inramat.
Öländska ögonblick kallar vi den. De bilder man oftast blir mest nöjd är de som är flyktigast.
Det handlar om sekunder eller minuter så är ögonblicket passé och ljuset eller motivet är för alltid borta
Det är lite sådana motiv vi vill visa.
Men ni som följt min blogg genom åren har nog sett alla mina bilder som är med på utställningen redan.
För det är ju här på bloggen allt sker först;)
Skulle man vilja ha en äkta Kallebaaturtavla med sig hem så går det att köpa en här.
Välkomna!
På tal om ögonblick. den här tog jag i lördags innan solen kom fram. Totalt misslyckad kände jag direkt, men har börjat gilla den av någon oförklarlig anledning.
Jorå på sin blogg får man visa vad fan man vill tror jag.
Dagen till ära så kör vi en dagens grejjj
Det är från en av mina favoritböcker SJU BRÖDER av Alexis Kivi. Det råkade hamna på en sida där bröderna diskuterar barnaga.
"Eero: Det var en bra mor, men varför blev vi henne inte lydiga barn? Varför grävde vi inte i jorden som sju björnar? Visst vore nu Jukola i ett annat skick. Men vad förstod jag då ännu, liten kolttraskare.
Juhani: Håll mun! jag minns ännu ditt elaka och oppkäftiga beteende mot vår stackars mamma. Men alltid förbarmade hon sig över dig, liksom föräldrar brukar göra över sina yngsta barn. Men si, den äldstas päls blir ideligen uppdammad, som jag bäst vet av egen erfarenhet. Jag har nog, fan anamma, blivit piskad som en gårdshund, men jag hoppas att allt med guds hjälp har varit till det bästa.
Simeon: I sanning, agan gör nog gott, i synnerhet om du välsignar riset och agar i Herrans namn.
Eero: I all synnerhet om du riktigt värmer riset.
Simeon: Jag hör inte på dina eländiga slingerbultar, du stenblinda, du alltför milt agade barn.
Timo: Ett gott barn agar sig sjäv, påstår man, men den manövern vill jag se."
Det var andra tider då, boken skrevs 1870
FRID