Moln av vingar
21/9 2017
Så är det, hösten är här.
Luften börjar fyllas med vingar. i fågelväg händer stort och smått lite överallt.
I närheten av Ryd sitter en ormvråk och funderar.
Kråkuppvaktad Rydkvarn
den händer ju annat också, utanför fågelvärlden. I höjd med stora Rör brukar lotsen lämna för nordgående båtar.
Från hårt till mjukt. En lite nyfiken ko, eller är den bara lite morgontrött. Morgonens första strålar värmer gott.
På väg mot Mellsta by, till ett styrelsemöte i Ölands ornitologiska förening
.
Plötsligt öppnade sig ett fönster. Sambofrun och jag tar möjligheten att komma ner till Falsterbo över helgen. vi bor på Kanalvillan vid Falsterbo kanal. På lördagmorgonen kokar det av fågel.
Sparvhökarna sträcker för fullt från gryning till skymning. några tusen passerar under dagen
Det var väldigt länge sedan jag stod med kikaren nere vid Nabben, Sveriges sydvästligaste spets.
Helt fantastiskt att få uppleva det intensiva småfågelsträcket. Det är moln av vingar.
Jag släpper sjöfågelsträcket, det upplever jag fint hemma på Öland, jag jagar inte rariteter.
Jag vänder mig norrut och möter tättingsvärmarna över huvudet. Tittar man upp glimmar himlen av små fladdrande fågelvingar.
Tusentals i minuten strömmar de ut ur landet. Det är bo och bergfinkar , grönsiskor, mindre korsnäbbar ladusvalor och backsvalor piplärkor och ärlor och massa andra arter. Under förmiddagen sträcker runt 81 000 bo och bergfinkar ut den här dagen. Jag räknar inte men det finns andra som gör.
Några väljer att ta en sista rast innan de ger sig ut över havet mot horisonten. Ung törnskata
Vi går upp mot fyren igen, och kommer bort från sjöns brus och hör plötsligt alla fåglar där uppe. Sm lockrop och kontaktläten, lite ängsliga får jag för mig. Alla arter har sina specifika läten. Mycket går att artbestämma med öronen.
Utöver alla småfåglar så är även rovfågelsträcket magnifikt. sparvhökarna matar på.
Och tornfalkarna
Även kärrhökarna. Här är en 2årig brun kärrhök
Fram på dagen när småfågelsträcket mattas av och termikvindarna stiger över ljungheden samlas skådarna för några timmars rovfågelspan. Här är mycket Danskar (närmast i bild) och Holländare.
Och även här finns det kor.
Några hundra bi och ormvråkar passerar. Här en ung bivråk
Bivråk
Uppe på norra näset finns en gammal borgruin. den platsen har fastnat i mig och jag har den ofta i tankarna och en längtan dit. Det var 25 år sedan jag var där och när vi kliver upp på den känner jag hur mycket jag saknat den. Kan inte förklara vad det är men något är det. Andra känner kanske ingen ting.
Sedan jag var där senaste har det kommit till en bro och massa vindsnurror. kanske har det förtagit en bit av rymdkänslan som fanns här förut.
Det verkar finnas fler som gillar platsen. Plötsligt sitter vi mitt i ett enkelt och fint bröllop. Vi smyger oss där ifrån. Det är deras plats för ett tag.
I skymningen vid kanalen hittar vi ett kommunalt fint bad för funktionshindrade. Det märks att vi är i en av Sveriges rikaste kommuner. Här kan man låna en badrullstol om an bara hämtar nyckeln på biblioteket först.
Från landsidan.
Svårt att fota utan att det kommer någon fågel med i bilden;)
Söndag morgon, sista dagen. På plats redan i grynnigen. en stor fladdermus kommer ut ur fyrträdgården och börjar jaga över trädtopparna.
Fåglarna fortsätter att sträcka ut, trots att de flyger rakt in i ett åskoväder. regn och åska syns där ute, men viljan att komma vidare hindrar dem inte.
Även i norr är det lite rörigt i luftlagren.
Redan vid 8 på morgonen ser man små skruvar av vråkar och sparvhökar ända nere på udden.
Det gäller att ta höjd innan utsträcket. I bästa fall glidflyger de över till Danmark där nya uppvindar väntar.
Förekomsten av ägretthägrarna har verkligen exploderat i år. de här fyra kom solbelysta med ett mörkt regnmoln bakom sig. Vid redigering av bilden råkade den bli så här. jag tycker den blev häftig och lät den vara så ....
Annars såg det egentligen ut lite mer så här. Den där sista behövde tydligen röra på benen lite.
Öresund är ju en av Europas bästa fartygsspaningplatser också.
En oljeborr plattform eller nått på väg någonstans ut i världen. Undrar vad den lilla transporten kostar. Båten bar kinesiska tecken.
Plötsligt var allt slut. sista spanet vid Kanalen gav en stäppörn rakt över huvudet. Kör hemåt över det kära Alnarp där jag som student gärna hängde i det fantastiska växtsortimentet i den lika fantastiska parken.
I dag han vi bara med perennsortimentet innan skyfallen kom och drev oss hem till soliga Öland.
Här finns allt nästan.
Och här börjar det bli blött.
Så ar den fina lilla resan slut.
Åter minns jag utsikten från borgruinen. Det får nog bli lite kortare tid än 25 år tills nästa gång.
FRID