Expedition Getapulien 2017
9/6 2017
Förra veckan var jag i väg några dagar och paddlade i sjön Allgunnen där inne Småland. på skoj döpte jag turen till Expedition Getapulien 2017. Det finns några magra och karga delar i Småland man kallar för getapulien för "där kan endast getterna finna bete". Om Allgunnen verkligen hör till de områdena vet jag inte, men om ingen säger något annat så gör den det nu.
Jag ville uppleva lugn och tystnad, vildmark och djurliv, och det fick jag verkligen.
Inte en människa eller motorljud på flera dagar. Bara fågelsång, vindens sus och vattnets kluckande.
Kom dit ganska sent på kvällen så jag tänkte slå upp grejerna och bege mig till första bästa plats innan mörkret.
Det var första monteringen i år så det tog väl runt 1 timme innan allt var klart
Men då kom mörkret i form av en regnvägg ....
Så efter några minuter tog jag kväller och natten i bilen i stället. Skönt, äventyret var äntligen igång.
Så nästa morgon var jag efter en liten frukost klar för avfärd. Ship shape!
Äntligen på sjön.
Vattenklöver
Sökte mig i lugn och ro, nyfiket insupande och utforskande av allt jag såg, så småning om till en skaplig lägerplats, där jag även lät lugnet lägra sig.
jag hade en ambition att fiska efter så många arter som möjligt. och det gjorde jag men det blev bara två arter, abborre och mört. ca 20 abborre och 2 mörtar. Inte mycket till artlista men gott fiske om man nu ser till antal.
Alla fick gå tillbaks i sjön.
Så blev det kväll den första dagen.
Kommande dagar blev det paddling fiske fotande och utforskande.
Allgunnen är känd för sina stolommar. Och de var där, syntes och hördes lite då och då.
Ett rådjur kom simmande till min ö en morgon, eller var det kanske rådjurets ö?
På Lövön har man gjort naturvårdsbränningar. det var intressant att går runt på ön och se resultaten. det var bitvis väldigt hårt bränt. Allt ytskikt och förna var borta. många stora träd hade fått rötterna avbrända så de hade börjat falla.
En gärdsmyg på en förkolnad rotvälta. Med lite tur hade det här motivet kunnat bli en riktigt fin bild, men jag hann bara få iväg en bild och den blev lite oskarp.
Ett avbränt kärr ser ut så här.
Ängskovall
Är detta märken efter den tretåiga hackspetten tro?
I ett läger bodde jag ihop med musen Fästingnos. En pigg och aktiv krabat som vänligt nog lät mina grejer vara ifred. för det fick han en hel burk med majskorn när jag åkte. hoppas verkligen att de smakade.
De var bara inte på nosen han hade fästingar utan även i örat och runt ena ögat. Gissel!
Den tråkigaste delen på sånna här turer är i och urpackning. det tar en jävla tid, hur god ordning man än försöker ha på sakerna.
Här finns riktigt fina slipade klipphällar för soliga dagar.
Precis som uppe i Rogenområdet stod här de gamla "silverryggarna" som jag kallar dem för.
Behöver det sägas att man hade det ganska bra.
Så här borde man vakna lite oftare. Lommen, göken och orrarna hälsade god morgon.
Ingen tror det men jag hittade ta mig tusan en liten sandstrand. Det är klart det blev ett dopp.
Förr eller senare kommer det oundvikliga återtåget. Det var skönt att komma hem till familjen igen, och hunden. men det drar, jag längtar redan ut igen.
Helge Ingstad, den store norska polarforskaren lär ha sagt följande ord.
Och tror du det var ensamt att färdas helt ensam
där skog och tundra sprider sig krävande och vild
Då har du fel min kära
för det är bland människorna att ensamheten blir till.
Är inte det så sant som det är sagt?
FRID