Mellandagar och nyår.
31/12 2017
Oj så gick julen, bara så där och nu är det redan nyår.
Jag ber om ursäkt för utebliven julhälsning, men en mer eller mindre gör nog inget;)
I förrgår fick Nora äntligen komma hem från sjukhuset och nu behöver hon bara köras in en gång om dagen för att få antibiotika. Känns som värsta lyxen jämnfört med att hämta och lämna henne varje eftermiddag och kväll.
Om en vecka är hon förhoppningsvis fri från medicinerna.
Har inte blivit några större utsvävningar under julledigheten och så var det jobb i mellandagarna, men några bilder blev det under hundpromenaderna som varade i dagsljus.
Inget för Fotografiska kanske men här på bloggen får det mesta plats.
En gulsparv letar mat på den ständigt gröna mossan på muren
En fasanhöna har hittat hit i vinter. Hon är inte fullt så skygg som de tidigare fasanerna som har varit. hHn accepterar att man står i fönstret och fotar. Det är stort.
Men vår knöggliga gamla fönster är inte den bästa fotogluggen.
När hon sitter där är det ingen annan fågel som vågar sig dit. Skator och kajor går fint vid sidan av och plockar smulorna på marken.
Nötväckan förgyller alltid tillvaron vid ett fågelbord.
Åter igen har de här svarta gummihandse liknande fingrarna dykt upp runt en ask ute i skogen.
Det är bara runt ett enda träd de finns. Jag googlar runt lite och hittar det här på sidan Skogens röst http://skogensrst.vpsite.se/HORN---Xylaria.html
"Xylaria, släkte av fam. Xylariaceae tillhörande säcksvamparna. De klubbformade el. greniga fruktkropparna med en nedre steril och en övre sporbildande del. Den har en seg el. korkartad konsistens. .
X. polymorpha, tjockhorn med tjockare, ogrenade, klubbformade fruktkroppar, förekommer sällsynt på lövträdsstubbar.
X. longipes. Långhorn också en vedlevande svamp som trivs bäst på lönn.
En anekdot, antagligen byggde Stradivarius sina fioler av virke angripet av X. longipes. Se Puggehatten nr.3 2008"
Den där sista meningen är ju hisnande intressant.
Egentligen tycker jag den liknar långhorn mest, men den här växer inte på lönn. hur som helt känns det som jag kommit en bra bit på det här spåret.
Oroväckande många kajor kretsar över vår skorsten. Ett par räcker för att täppa till rökkanalen i skorstenen.
Att Glömminge kyrka står nedanför den västöländska landborgskanten står helt klart. det är rätt ovanligt att de kyrkorna gör det.
Än så länge, rätt ofta, orkar Iffe gå en kortare tur ut i skogen och längs ängarna. Man är glad för de dagar han kan göra det. Man märker att han njuter av det. Att få strosa runt utan koppel och nosa i sin takt. Det är ingen risk att han sätter i väg efter någon uppskrämd hare eller rådjur. Han inser sina begränsningar efter så där tio meter och stannar och skäller i stället.
Så fort jag stannar till lite längre så lägger han sig och låter nosen spela i vädret. Ögonen och nosen verkar inte vara något fel på, men han hör nästan ingenting längre.
Efter en lite tur i skogen somnar han som en klubbad säl när vi kommer hem.
Jag har nu gått in på mitt åttonde bloggarår
Jag önskar alla läsare ett riktigt Gott Nytt År.
FRID