Och påsken 2017 kom.
19/4 2017
Våren hämtar andan lite igen.
Insektsätarna hade börjat dyka upp. Lövsångare, ladusvalor tex. men så slog det ombytliga påskvädret till som vanligt. Snö och kyla växlat med sol och värme.
Norsilingarna stod på rad.
Dodongrönnen är fin i alla stadier, som tex i lövutspringet.
Alla har inte så brått med att ta av sig vinterdräkten, som den här vitprickiga staren till exempel.
Vindarna var stundom kraftiga, så pass att det till och med rufsade till en hämpling så hon fick tvärbena.
Men så tog vi fanden i vold och hyrde en stuga på Kullaberg för att komma hemifrån ett tag.
Kullens fyr lockade förstås.
Där utanför klipporna upptäckte vi flera tumlare som jagade i strömmarna. det syns inte här men det blåste och regnade och att försöka fota var inte aktuellt. Ägnade tiden åt njuta av dem i stället.
Vi åkte dit även dagen efter, då blåste det mindre men regnade desto mer så vi stod inne på naturrummet och spanade genom fönsterna.
Tumlarna var kvar. De ploppade upp med sina små ryggfenor här och var. De har så små blås att det är inget man lägger märke till i lite rörigt vatten.
Plötsligt drog en havssula förbi och fullkomnade upplevelsen. Inte heller den ville jag ödsla tid på att fota. jag ville njuta och visa de andra. det skulle antagligen ändå inte bli någon bra bild.
Där i norr syntes Hallands väderös fyr.
Och vad tusan är detta? I ingången till fyren har någon skurit ut en äggformad bit ur graniten, helt klart är det en lucka, in till vad? Visste inte ens att men kunde skära så fint i granit i runda former. Jag tryckte på den i fall någon mystisk dörr skulle öppnas, men inget hände. Ville inte börja pilla bort den heller. Man vet ju inte vad som kan släppas lös. Kulla mannen kanske.
Och så lite båtar förstås.
Tog en tur utanför turistvägarna på kvällen och hamnade i nya spännande miljöer.
Och i det vikande ljuset lyckades jag få en bild på vad jag misstänker är en hybrid mellan grå X bläsgås, till vänster och en grågås till höger.
Dagen för hemresan blev det förstås kanonväder, och tur var det, för nu var en ordentlig rundvandring på Krapperups slott på önskelistan.
Det var en mycket positiv upplevelse. fantastisk intressant växtmaterial och nog en av de mest välskötta parkanläggningar jag sett i Sverige. troligen nyfejat inför påsken men ändå.
Den här bilden tog jag för att visa att träd nära en häck inte alls behöver betyda att häcken far illa.
Lindar och avenbok.
Välklippt
Idegranen till vänster är ju gigantisk.
Det här är en äkta kastanj. På skylten står det att Edvard Persson planterade den under inspelningen av "Livet på landet". det måste vara omöjligt. Den spelades in 1943. Kan den verkligen ha vuxit upp till ett kraftigt träd för att sedan dö och därefter bryta nya skott som bara dom lär vara 30-40 år.
En bred lärk.
Rhododendrongången lär vara magnifik när väl rhododendronen blommar på båda sidorna.
På några ställen hade de redan börjat spricka ut.
I den romantiska delen av parken.
Slottet från baksidan. de Gyllenstjärnska stjärnorna syns på väggen mellan fönsterna.
Gunneran (mammutöra) på väg upp. De kan bli upp till två meter stora blad på dem. De är dock väldigt känsliga för köld så de täcks ordentligt under vintern. Förr grävde man ner dem i gödselstacken för att de skulle få rätt vintertemperatur.
Vallgraven ändrade form från medeltida rund till kantig under 1700 talet.
Det här kallar jag trädgårdskonst.
Ett stopp vid Kristianstads naturum, Vattenriket, där vi konstaterade att restauranten var stängd på grund av sjukdom.
Fick bli en skarvbild i stället......
........ och en löjbild, eller vad det kan vara.
Morgonen efter hemkomsten från västkusten drogs jag ner mot den motsatta stranden vid Sjöängarna på Öland.
Den miljön är häftig den med.
En flodhäst
Fiskmås med ett grässtrå i munnen.
Tror inte det kan bli för mycket sädesärla.
En stenskvätta vid Möckelmossen.
En Ängspiplärka med sina extremt långa bakklor. tycker bilden är rätt fin i all sin oskärpa.
I Färjestadens dämme rastade ett par snatteränder i tisdagskväll.
Och den här hägern.
Hur beskär man en häger? Eller alltså, snarare hur beskär men ett porträtt av en häger. ska man ha med hela halsen, eller bara huvudet?
Med så fina halsfjädrar tycker jag det blir bäst så här.
Men benen är ju också snygga och hör liksom till en häger på något sätt.
I Dämmet finns det nu för andra året i rad ett svarthakedoppingpar också.
Det är också en karismatisk fågel. Speciellt i kvällsljus.
Har nog aldrig tänkt på att de är så välfriserade i nacken. Men den är däremot ganska stökig i röven:)
Att få bättre bilder på svarthaken är ett mål under våren.
Nu tar nog våren nya tag. Missa för allt i världen inte det.
FRID!