Nuet och framåt
20/4 2016
Åter fina dagar.
Så här i mitten av april borde man egentligen sluta se framåt och bara leva i nuet.
Framåt kommer ändå förr eller senare
Nu börjar tiden för de fina kvällarna vid sjön. Spöfiskarna pryder uddar och rev och hivar öring på långa banor. Det är klart man ser fram emot att hinna med att själv stå där ute.
Men jag prioriterar lite sträckskådande. Det är ett sätt att leva i nuet. För det är nu det sträcker.
I bland undrar jag om hunden bara lever i nuet eller om han faktiskt kan ligga i kirskålen och planera sin framtid.
Det är inte så himla mycket som tyder på det där med framtidplaner, men han är rätt glad ändå.
Den här prunus "Accoladen". som är en blandning mellan Bergskörsbär och vårkörsbär, planterades med åtminstone lite framtidshopp. Men det hoppet kändes ganska grusat i så där 4-5 år, men så plötsligt i år hände det plötsligt något med blomningsviljan.
Jag har inte hittat något bra svenskt namn på den , men det lär vara samma sort som de beryktade körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm, fast de är troligen uppstammade på någon mer rakväxande sort än den här.
Nu börjar valborgsbålen växa ute i byarna eller som här I Stora Rör.
Äntligen kommer regnet tänkte man här om kvällen, och det gjorde det säkert, men inte här.
De här finingarna kom jag på en tidig morgon utanför rumsfönstret.
De lever verkligen i nuet med ett starkt driv mot framtiden.
FRID