Före berget, Öland - Tarfala.

2/8 14 Lördag
 
Så var man tillbaka från sin Lapplandsresa, Så här i efterhand gick det ganska fort, men 2 veckor i tält och på resande fot är egentligen ganska lagom.
Målet för resan var att jag skulle ta mig till Kebnekaise och försöka ta mig upp på Sveriges tak och toppen.
Allt för att kunna fylla listan i mitt projekt "25 SUMMIT SWEDEN" högsta naturliga punkt i varje Svenskt landskap.
Har lurat på Keb i ett par år nu men så äntligen i år blev det tillfälle och pipa iväg.
Träning, planering, inköp, ja allt har kretsat kring det här den sista tiden så det var otroligt skönt att sätta sig på tåget och börja rulla norr ut.
 
Först ska man ju rådbråkas i ruschen på Stockholms Central
 
 
Naturligt vis kan man ju inte åka så långt med tåg och tro att det ska gå som på räls nu för tiden. I Gällivare var det stopp och bussar vidare till Kiruna. Nåja det var ju nästan och jag som döpt resan till EXPEDITION SAKTELIGA hade inte bråttom och tog det med ro.
Nu plötsligt var nästan alla mäniskor utrustade med ryggsäckar och friluftskläder, kändes ju lite annorlunda, och trevligt.
 
 
 
Buss till Nikkaluokta och så början vandringen in mot Kebnekaise området, Sveriges mest högalpina och glaciärtätaste område. fram till Fjällstationen är det nu 19 km vandring.
Oj så här fina stigar hade jag inte väntat mig! Nja det var bara första kilometrarna, sedan blev det nästan bara blockstensterräng för hela slanten.
 
 
Det började regna. det blev kväll och fjällen började visa sig. Föresten var det här första natten som solen gick ned. Midnattssolens tid var över. men det var ju inte den jag var ute efter.
 
 
Efter 5 km finns en båtlänning kommer man tidigt så kan man åka båt 7 km av de 19 till stationen. vi var ett gäng som inte hade haft så bråttom så sista båten hade gått. där tjänade man 300 kr och fick fortsätta gå.
tanken var att jag skulle träna lite de första dagarna så jag klev faktiskt gärna vidare (i regnet) med min tunga ryggsäck. lika bra att komma in i matchen direkt. Det kändes mer än bra.
 
 
Någon hade tagit det där med att dokumentera sin semester lite längre och monterade upp en drönare med kamera. Blir säkert riktigt roliga bilder och filmklipp.
 
 
 
Så färden gick vidare. mest var det spångat över blöta områden. Det här är lyx.
 
 
Efter 15 km var jag i rätt position. Fin utsikt, i fjällbjörkens övre utbredning, och tillräckligt långt in i fjällvärlden för att börja känna att man var framme i området.
Här blev det nu en vilodag, bara komma in i känslan och i platsens själ.
 
 
Och äntligen de här topparna. Tuolpagorni 1662 möh och bakom den Vierrenvarri 1711 möh.
jag har drömt om dem och fantiserat om dem länge nog nu. min blick drogs ditåt hela tiden första dygnet.
Det är där, i dalen , mellan de två fjällen, leden till Kebnekaises topp går
 
 
Ja lite teknik var ju med också, hade ju lovat och lägga upp lite bilder på Facebooksidan också.
Den här laddaren funkar otroligt bra och laddar en smartphone på 2-3 timmar i solsken.
 
 
På min vilo och aklimatiseringsdag gjorde jag lite utflykter i närheten, men vyn över topparna ville jag inte släppa.
 
 
Och där nedanför topparna ligger Kebnekaise fjällstation.
MEN
det området och bergen skulle få vänta ett tag. Här skulle tränas vidare och framför allt upplevas mer innan dusten med berget skulle inledas.
 
 
Så i stället för att kliva över Tarfalabron och gå fram de sista kilometrarna till stationen gick jag vidare på stigen som började stiga upp mot Tarfaladalen.
 
 
Stenigt och brant bitvis. Nu började kalfjället.
 
 
ödsligt och vackert.
 
 
En tillknölad bro visar att här huserar vilda krafter emellanåt.
 
 
 
Den här branten kallas Rännan och det lilla röda dasset där nere är inget dass utom en hydrologisk station.
Och där nästan högst upp ett litet hål i snön.
 
 
 
 
 
Går förbi den här Minnesplaketten efter Walter Schytt. ganska intetsägande för mig och inte många verkar bry sig. tänker att den gubben ska jag nog kolla upp. jag återkommer i ett annat inlägg om honom.
 
 
Plötsligt börjar den här mycket ovanliga växten dyka upp, lite här och var.
Isranunkeln
 
 
Så småningom dök Tarfalas forskningsstation upp. det är inte ofta man är vid en forskningsstation så jag bladade rakt igenom. Här forskar man på glaciärer och klimatförändringar och mäter fjäll och sånt där. och så börjar man ju se glaciärerna också.
 
 
Nn helikopter kom och lämnade det här och en kille började springa in med paketen ett efter ett. Här funkar det inte med vagnar eller kärror för alla stenar. tycker det ser ut som de fått mest öl.
 
 
Det där gjorde mig lite hungrig så, ja, det här fick jag hålla till godo med. Smakade alldeles förträffligt.
 
 
Så kom jag till slut upp till Tarfalajaure vid Tarfalastugan efter ca 8 km vandring uppför och hittade en fin tältplats. Sjön ligger på ca 1200 möh
 
Så makalöst vacker.
Värt varenda steg.
 
 
 
Första timmarna stod jag bara och gapade och njöt
 
 
Plötsligt mojnade det och det fick en ny karaktär. här var det tyst kan man säga.
 
 
Å inga mygg. sov rätt bra där.
 
 
På morgonen kom en flock ren och förstärkte den alpina känslan.
 
 
Tänkte ta mig en dagstur upp i passet och komma till området där herculesplanet störtade för något år sedan. åter en stig som slingrade sig uppåt och uppåt.
 
 
Snösparvens favoritmiljö.
 
 
Längst bort där, vid sjöns utlopp ligger stugan och mitt tält. Grus/sten åsen (ändmoränen) till vänster fungerar som väg upp mot passet.
 
 
Plötsligt kändes det som det var stopp. Antingen ut på den branta glaciären och upp där mellan bergen eller börja klättra i den lösa stenbranten. jag kände att det räckte för mig, skulle ju ner också. Men det är här leden går och det var flera som gick här de dagar jag var i området.
Efter som jag var ensam kände jag för att vara på den säkra sidan och vända.
Men jag var mer än nöjd med turen.
 
 
 
 
 
 
 
 
Fjällsyra eller nått. På Grönland gick barnen omkring och sög på stjälkarna på de här. syrligt och gott.
 
 
 
Hittade den här staven nära stugan. har det varit en ovanligt vacker vandringsstav som gått av? Mycket märkligt!
 
 
Tarfalastugan
 
 
Utsikten från dassfönstret är rätt ok.
 
 
Känslan att befinna sig i Arktis var påtaglig, men nej detta räknas inte som Arktis.
 
 
 
 
Efter några dagar var det dags att gå neråt igen. Då såg jag de första forskarna, de höll på att fånga djur i glaciärälven.
 
 
Och plötsligt när jag tittar upp ser jag Kebnekaises topp. den missade jag på uppvägen. Tittar man lite noga ser man folk på toppen. Jävlar vad sugen jag blev.
 
 
Man ska nog inte vara jätthöjdrädd om man ska gå på de här stigarna.
 
 
Så var men till slut vid Kebnekaises fjällstation. Liv och rörelse, ordnat och fixat. köper bröd och choklad och fortsätter någon kilometer till. Mot keb
 
 
 
Hittar en hylla på sluttningen där tältet får plats. kanon läge! kallar efter ett tag stället för Gubbhyllan men framför allt Keb Basecamp.
 
 
Det drar ihop sig ligger här och njuter, laddar planerar och skådar. ner till älven där nere är det 1 km så vyerna var betydligt storslagnare än vad som syns på bilden. Elsas bro ligger där nere mitt i bilden ungefär.
 
Fortsättning följer i nästa inlägg "På berget"
 
 
 
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto och illustration | |
Upp