Blå jungfrun
Så kom man då äntligen iväg till Jungfrun. Det har pratats och tänkts varje år att nu ska vi i väg, men det tog alltså tills nu innan vi kom dit.
Det var ju bara att beställa finväder med svaga vindar och sol och sedan boka biljetter.
Hur svårt kan det va?
Vi tog båten från Byxelkrok, det är förövrigt samma båt man tar från Oskarshamn.
Trevli och lite trångt när det är fullsatt.
Som alltid i sitt magiska blåa dis
Men så plötsligt när man kommer lite närmre, försvinner det blå och fram träder en till synes ganska vanlig ö
Men så ytterligare lite närmre så början det dramatiska och säregna landskapet träda fram.
Den första som möter oss är den här gamla havsörnen sittandes på ett kummel
Hamnarna på Blå jungfrun är mycket väderkänsliga, det finns tre alternativ att välja på beroende på vind och sjöhävning. I dag valde man den längst i söder "Nedre västra stenbrottet".
De andra som mötte oss i dag var guiderna på ön.
De bor här ute i öns enda stuga två veckor åt gången, de här tror jag hade sina barn med sig. Snacka om att förena nytta med nöje på ett alldeles förträffligt sätt.
En kort presentation av ön och några varningar, tex se upp för svallet från Gotlandsfärjan, då ska man inte ligga i och bada.
Varning nr 2 var att inte ta några stenar från ön. Det innebär olycka och hemskheter. Fortfarande får de ut stenar som folk tagit där men vill bli av med för att slippa olyckorna som drabbat dem sedan de tog den. Dessutom är det enligt lag förbjudet att ta sten efter som det här är en nationalpark.
Efter genomgången av sevärdheter och varningarna släpptes vi lösa.
Här fick någon för sig att bryta sten för Tyskland i början på 1900talet. Flera jättegrytor hackades bort.
Efter ca 10 år började några naturmuppar tycka att det liknade fan och ställde krav på staten att skydda ön. Torsten Kreuger köpte ön 1925 för 5000 kr och donerade den till staten som snabbt gjorde Nationalpark av Blå jungfrun. Man fick lösa ut markägarens uteblivna arrende med 10 000 och stenbolagets uteblivna inkomst med 20 000 kr
Tack Kreuger och staten. Det hade ju varit kul och veta hur livet var för stenhuggarna här ute.
Några lade sig för sol och bad på klipporna tills båten skulle ta oss tillbaks om ca 4 timmar.
Vi tänkte oss ett högervarv och kom på så sätt ifrån lämmeltåget till kyrkan och Lervik.
Nu infann sig lugnet, tystnaden, dofterna trädde fram och man började njuta av den fantastiska orörda naturen. Framför allt är det de stora fälten av slipad granit som är så fint.
Här hittade vi några strandade valar som förstenats.
Ön täcktes för länge sedan av ett lager sandsten som nu har slipats loss av några istider. Resterna har samlats vid sidan av ön, som tex på den här stranden som kallas stensliperiet.
Tittar man närmre på de stenarna så börjar man förstå varför en och annan smyger med sig några stenar hem.
"Nog vore väll det där en fin souvenir?"
Vi lät dem ligga.
Lämnade man stigen blev det lite mer klättrande.
Släta branta hällar.
Typisk blåkullanatur.
Västra fyren.
Jättegrytan i Sikhamn
Utsikten från dasset i Sikhamn går inte av för hackor. Här var det otroligt välstädat och fint.
Med tanke på att många turer ställs in p g a dåligt väder så finns väll tid att hålla ordning.
Här är landningsplatsen I Sikhamn
Plogfåror med gröda.
På vissa knepiga ställen har man fixat räcken och broar.
Här är Lerviks hamn. Det var här Verner von Heidenstam valde att gifta sig. Inbjudna och på plats var bla Albert Engström och Fröding. Tanken var att de skulle gifta sig i grottan mitt på ön som kallas "Kyrkan", men vägen dit var för besvärlig för gästerna så man valde att ha bröllop och kalas här i stället. På den tiden fanns nog inga räcken man kunde hålla sig i .
Från högsta punkten 86 meter över havet.
En liten paus
Här är "Kyrkan" I porten vaktar en björk.
Utsikten från "Kyrkan"
Vi närmar oss den lite mer sönderstötta ostsidan.
Den välbekanta Trojaborgen tros vara åtminstone från 16-1700 talet. Det betyder otur att börja gå och sedan avbryta, så det var bara att knalla på. Trodde jag skulle komma till en mitt, men jag kom ut där jag kom in, som tur var.
Åter vid södra hamnen med en timme till godo. Mer inbjudande varma badklippor får man leta efter. Ett mycket uppfriskande bad blev kronan på verket den här varma fin och oförglömliga dagen.
Så återstod tillslut bara att gå ombord igen. Nästa år sägs det att man tar bort tältförbudet, å då vetesjutton om vi inte tar med oss ett tält och mat för så där 10-15 dagar ifall man skulle bli inblåst. Det vore ju illa;)
Från en fantastisk ö till en annan.
Man somnade gott den kvällen
FRID
Jaså! Du fick ändan ur till slut! :) Ni verkar haft finväder och allt med! Kul!